Den spektrala sitsen

En spektral sits brukar gå till enligt följande. Man anmäler sig på förhand, så att värdinnorna vet hur mycket mat behövs. Värdinnorna meddelar när sitsen börjar och det är skäl att vara punktlig, så att maten inte behöver hållas varm. (Det är praxis att man inte väntar alltför länge på de försenade.)

När alla är på plats sätter man sig. Bordsplaceringen är utmärkt med namnlappar vid platserna (man byter inte plats utan tillstånd av de sitsansvariga). Man strävar till att sitta turvis herrar och damer. Eftersom könsfördelningen inte alltid är jämn och bordena inte alltid är regelbundet formade, lyckas detta inte alltid och då får man improvisera. (En perfekt placering är svår att uppnå och det är alltså inte skäl att skälla på den som gjort bordsplaceringen.)

Den första snapsen brukar vara hälld före man sätter sig (man bör således meddela klubbmästaren på förhand om man inte vill ha den). Maten delas ut när man har suttit sig. När alla har fått mat leder sångledaren Helan, varefter man får börja äta.

Medan man äter leder sångledaren och andra hugade sånger. Sångernas ordning är noggrann i början, men varierar mycket senare. Efter Helan kommer Halvan, Tersen, Kvarten och Qvinten, varefter diverse andra sånger sjungs, dock vanligen från avdelningen “Snapsvisor” i Spektrums sångbok. Man lär sig snabbt vad som brukar sjungas och ungefär i vilken ordning.

När sångledaren vill leda en sång, börjar han eller hon med att ropa “Spektrumiter!”. Alla spektrumiter svarar med ett högljutt “JA!”-rop. (Om sångledaren inte tycker att det var tillräckligt väl rutet, kan han eller hon ta om från början.) Om det finns medlemmar av andra föreningar på plats utropas även dessa på motsvarande sätt. Man kan även dela in deltagarna på andra sätt.

När ett tillfredsställande svarsrop har ropats anmäler sångledaren sången, ofta tillsammans med platsen i boken och några inledande ord, och börjar därefter sjunga och de övriga stämmer in. Det är meningen att alla sjunger; på Spektrum behöver man inte vara en näktergal för att få sjunga, så länge man ungefär följer melodin och de flesta orden är alla glada.

Vissa sånger har traditionella ingredienser, t.ex. handrörelser eller rop eller verser som inte finns i sångboken. Dessa lär man sig lämpligast genom att delta på sitsar. Det är ingen skam att inte kunna dem, alla är nybörjare någon gång.

Efter varje sång skålar man med sin bordsdam (till höger) eller -herre (till vänster), sin andra bordsgranne, med den som sitter mittemot samt med eventuella andra hugade. Vid behov kan man be klubbmästaren fylla på sin snaps.

Efter huvudrätten serveras efterrätten med kaffe och punsch och snapsvisorna byts ut mot punschvisor. Medan punschen hälls ut för första gången sjungs “Punschen kommer”. De övriga punschen hällts ut, utan de övriga punschvisorna sjungs i godtycklig ordning, dock så att den sista punschvisan sjungs till sist.

Övriga sånger sjungs tillsammans med snaps- och punschvisorna efter behag. Sitsen slutar med “O, gamla klang och jubeltid”, varefter ingen får sätta sig på sin egen plats, utan man sätter sig antingen någon annanstans eller hjälper värdinnorna att städa undan. Dansen börjar efter att borden röjts och flyttats ur vägen (om det behöver göras).

Lars Wirzenius