Kategoriarkiv: Vecktraklet

Den icke-trivialaste trivian du inte vill missa! Semi-regelbundna korta texter, länkar till andra webbsidor och simpla förklarningar på ting.

Gott och blandat

Du kanske har hört att det krävs sju blandningar för att blanda en kortlek¹. Men varifrån kommer det här påståendet? Och krävs det faktiskt just sju blandningar?

Svaret på första frågan är ganska enkelt, påståendet kommer ursprungligen ur en artikel (”Trailing the Dovetail Shuffle to Its Lair”) av matematikerna Persi Diaconis och Dave Bayer. För att svara på den andra frågan måste vi titta noggrannare på artikeln.

Det jag menar med en blandning är en s.k. riffle shuffle², men i äkta matematisk anda så behandlar inte artikeln fysiska kortlekar som blandas utan en matematisk modell av detta. Modellen som används är den s.k. Gilbert-Shannon-Reeds modellen. I modellen går en blandning ut på att kortleken först delas i två ungefär lika stora högar. Högarna kombineras sedan ett kort i taget så att man slumpmässigt väljer en av högarna och placerar dess bottenkort överst i den nya kombinerade högen. Sannolikheten att en hög väljs är direkt proportionell mot hur många kort det finns i högen, ju fler kort desto sannolikare. Det har visat sig att denna modell motsvarar ganska bra hur människor i verkligheten blandar kortlekar.

Utöver en modell för kortblandning behöver man också ett mått på hur väl blandad en kortlek är. Det finns flera olika mått som går att användas men de fungerar alla så att man jämför resultaten av blandningen med en perfekt blandning (var alla arrangemang av korten är lika sannolika). Det måttet som Diaconis och Bayer bestämde sig för att använda kallas ”total variation distance” (TVD).

TVD kan definieras såhär. Låt A vara en händelse, t.ex. att första kortet är ruter tre eller något mer komplicerat som att man vinner en viss form av patiens. P1(A) är sannolikheten för händelsen enligt modellen och P2(A) är sannolikheten för händelsen om kortleken är perfekt blandad. TVD är lika med det högsta möjliga värdet på P1(A)-P2(A). Så om TVD=0.3 så finns det någon händelse som är 30 procentenheter sannolikare med en kortlek blandad enligt modellen än med en perfekt blandad kortlek. TVD=1 betyder alltså att kortleken är helt oblandad medan TVD=0 betyder att den är perfekt blandad.

I grafen ovanför ser vi att TVD hålls först nästan konstant men börjar sjunka snabbt kring 6 blandningar och efter det ungefär halveras det per blandning. För sju blandningar ser vi att TVD är ungefär 0.3 vilket är ganska lågt. Men är det tillräckligt lågt? Det tråkiga svaret är att det beror på vad man spelar. Det krävs färre blandningar för kortspel var man inte bryr sig om land. Men t.ex. finns det också en version av patiens var sannolikheten att man vinner är 30% högre om man använder en kortlek som har blandats sju gånger istället för en perfekt blandad kortlek.

Men TL;DR: Sju blandningar är helt ok för de flesta spel.

¹ T.ex. från Numberphile https://www.youtube.com/watch?v=AxJubaijQbI

² https://www.youtube.com/watch?v=Pd-71L3KoOI

En mystisk kronometrisk kristall

Läsaren vet säkert att de flesta tidtagaruren fungerar med hjälp av en liten kvartskristall, men har du tänkt på vad kristallen egentligen gör i klockan?

Kvarts är ett intressant mineral på flera sätt, men det som gör det ypperligt för kronometrik är dess piezoelektriska egenskaper. Piezoelektricitet är ett fenomen där ett (fast) ämne släpper ut en elektrisk stöt under mekanisk tryck. Notera att denna fenomen fungerar också baklänges; om man utsätter kristallen för en elektrisk laddning deformeras den.

Ovan är en video som demonstrerar piezoelektriska fenomenet. Kristallen i videon kan möjligtvis skapa en elektrisk potential på över 10000 V, beroende så klart på kraften den utsätts för.

Så hur utnyttjas piezoelekticiteten i klockor? Först formar man kvartsen till en pytteliten stämgaffel. Stämgafflar, som ni redan vet, resonerar med en bestämd frekvens beroende på dess material och tjockhet. Resonansen är lätt att uppehålla med en simpel krets som amplifierar de elektriska signalerna och matar dem tillbaka till kvartsgaffeln. Efter detta behöver man bara räkna antalet oscillationer. Efter en viss mängd oscillationer (vanligtvis 32768 st) har en sekund passerat.

Bonus video. För de som är intresserade av praktiska grejor, och hur saker och ting fungerar lönar det sig att följa kanalen engineerguy på YouTube.

Minne: Kapitel 4

Linda stod framför dörren och väntade, nervöst men målmedvetet. Först några sekunder, sedan tiotals sekunder, till sist en minut. Hon tyckte sig ha hört några skyndsamma fotsteg innanför, men kanske det var bara vad hon ville höra?

”Robben, är du inte hemma?” Efter det tredje ropet gav Linda slutligen upp och började söka sig mot trappan. Antagligen var Robben inte på plats, men den bittra baktanken var att han nu plötsligt försökte undvika henne. Linda suckade och drog fram sin telefon, och i det ögonblicket slog dörren upp bakom henne.

Robbens lägenhet var liten men hemtrevlig. På bokhyllan stod en imponerande samling vinflaskor, medan själva böckerna som de ersatte låg på golvet nedanför i en prydlig stapel. Rummet var välstädat, men fastän fönstret stod vidöppet luktade rummet något fränt. Uppenbart en följd av för ivrigt festande de senaste dagarna.

”Förlåt att jag lät dig vänta så länge! Här var lite väl skräpigt och jag förväntar mig oftast inte besök den här tiden.” Robben såg onaturligt nervös ut då han talade. Linda flinade och försäkrade honom att det inte gjorde nåt, hur oförberedd han än var. Kvällen fortsatte med snack om studier, fester, mat, politik och allt annat mellan himmel och jord. Då de bestämde sig för att se på en live stand-up-komedi på nätet gick Robben fram till kylen och tog ut ett par kalla tölkar. ”Jag gissade att du inte druckit tillräckligt ännu” skrattade Linda. Kanske kvällen skulle gå som hon tänkt sig…

* * *

I sina tankar hade Robben bara två målsättningar. För det första, bete sig normalt för att inte skrämma bort Linda. För det andra, ta reda på hur han råkat i den förvirrande situation han var i. Innan Linda smällt honom på kinden efter sitzen hade Robben slocknat och upplevt en konstig krabbisfylld morgon där han vaknat på labbet i Physicum. Men det kunde inte ha varit en dröm: upplevelsen var alldeles för verklig, som om den skett igår. Dessutom måste idag vara dagen efter sitzen, med tanke på Felix kommentar efter föreläsningen. Så om Robben verkligen upplevt händelser i icke-kronologisk ordning och morgonen på labbet verkligen sker, kunde det vara klockan 07:31 imorgon?

”Hahahahahaha!” Linda skrattade högljutt åt skämten från live-showen. Hon visade sig vara en snabb drickare, då hennes hand redan för fjärde gången var tom. Robben bjöd på en till och Linda tackade glatt ”Ja!” med ett leende.  På vägen till kylen ställde han in klockan på 07:29 och återvände sedan vinglande med två iskalla cider. Live-showen fortsatte och Robben skrattade hjärtligt med, fast hans tankar låg helt annanstans.

Då slog det honom. Det fanns en minneslucka i det förflutna han inte personligen upplevt. Det var timmen från att Robben beslöt sig gå hem från festen, tills Linda smällt honom på kinden vid WC-dörren, varemellan han uppenbarligen hade beerpongat och tagit pünschen. Där måste hela galenskapen ha börjat. Robben bad Linda att åter visa honom videon av pünschenprestationen.

Huvudet började vingla mer än vanligt. På videon, fast den var filmad utan blixt, syntes en person Robben aldrig sett förut. Det var ju i och för sig inget konstigt, i synnerhet för en kampussitz, men i handen höll han något alldeles för välbekant: ett bananformat föremål.
”Mår du bra Robben? Din panna är ju dränkt i svett”. Robben svängde sitt ansikte mot Lindas och rös. Till skillnad från rösten såg Lindas ansikte inte alls oroat ut.

”Jag mår lite illa”, uttalade Robben och vinglade sig mot fönstret. Passligt nog lyckades han kasta upp mot gatan nedanför, där lyckligtvis ingen person råkade stå under. Robben var inte längre förvirrad. Han var rädd. Linda var ju precis lika mycket en främling som personen på videon och hon hade också en hand i Robbens konstiga öde. Om hans hoppande från en tidpunkt till en annan orsakades av gelébananen eller ett norrskenslikt ljus, varför hade Lindas smäll på kinden samma effekt? Robben beslöt sig för att konfrontera Linda direkt om saken. Men först tog han ett djupt andetag och vände blicken mot gatan…

Blodet frös till is. Tiden stod stilla. En helt obegriplig serie av händelser satte igång. Vid sidan om gatan såg Robben sig själv, gående från Majstranden upp mot Gumtäkt. Bakom sig hörde han ett mekaniskt klang och ett hummande ljud. Robben svängde sig om. Linda stod vid mikrovågsugnen och genom luckan lyste ett gröngult ljus. Under bordet stod fem oöppnade ciderburkar.

Ljuset tilltog och det sista Robben såg innan han kollapsade på golvet var Lindas uttryckslösa min, stirrande djupt in i Robbens ögon.