Kategoriarkiv: 2019

Sömn: oundvikligt, livsviktigt och tidsödande

Du somnar alltid. Efter 48 timmar utan sömn börjar hjärnan försätta delar av sig i ”strömsparläge”. Dessa så kallade mikrosömnsekvenser varar uppemot 30 sekunder och kan lämna en individ desorienterad och förvirrad. Det är dock möjligt för en människa att hålla sig vaken betydligt längre än två dygn.

Världsrekordet för vakande är 264 timmar och 25 minuter eller dryga 11 dygn. Detta häpnadsväckande rekord sattes den 8 januari 1964 av den 17-åriga high school-eleven Randy Gardner. Bedriften utfördes som ett skolprojekt där två andra klasskamrater såg till att Gardner inte somnade. Experimentet övervakades av William Dement, en sömnforskare från Stanford University, och en läkare från den amerikanska flottan övervakade Gardners hälsa. Gardners kognitiva förmågor försämrades, föga förvånande, ju längre experimentet framskred. Han fick koncentrationssvårigheter, upplevde hallucinationer och försämrat närminne. Förvånansvärt lyckades Gardner slå Dement i pinball under den tionde dagen. Enligt sina kamrater blev han med tid också bättre på basket. Efter att rekordet hade slagits så övervakades Gardners sömn på ett sjukhus. Han sov över 14 timmar första natten, var vaken ett dygn, sov 10 timmar den andra natten och återgick sedan till normal sömnrytm. Inga långtidseffekter, varken mentala eller fysiska, observerades.

De flesta av oss har stundtals litid av sömnbrist och dess följder.

Ingen människa har avlidit som direkt resultat av sömnbrist. Tyvärr har folk dött i olyckor som förorsakats av följderna av sömnbrist. I laboratorieexperiment på möss har forskare hållit djuren vakna i över en månad innan de avled. Den slutliga dödsorsaken var dock oklar enligt en del forskare. I ytterst sällsynta sjukdomsfall kan sömnbrist ha fatala konsekvenser hos människor. Vid till exempel den ovanliga och dödliga sjukdomen FFI (Fatal Familjär Insomni) kan patienten inte somna p.g.a. en hopsamling av protein i talamus.

När vi sover återhämtar hjärnan och kroppen sig. Bland annat slaggprodukter avlägsnas från celler effektivare under sömn och vissa nyttiga hormoner produceras fördelaktigt då vi sover. Trots att rekordsättaren Gardner inte ådrog sig några långsiktiga effekter av sitt extrema vakande så är upprepade perioder av sömnbrist ohälsosamt och skadligt på längre sikt.

Du sover ca en tredjedel av ditt liv. Detta stämmer så länge du sover 7-8 timmar per natt. Människor har länge försökt effektivisera denna tidsanvändning av dygnet. I ett avsnitt av tv-serien Seinfeld hade grannen Kramer läst en bok om Leonardo da Vinci och blivit fascinerad av geniets sömncykel: da Vinci sov tydligen 20 minuter var tredje timme och hade således ett och ett halvt dygn mera vaken tid under en vecka. Kramer väljer att själv anamma detta sömnmönster men kollapsar efter några dagar av alldeles för lite sömn. Det finns dock få trovärdiga källor att da Vinci verkligen hade ett sådant sömnmönster.

Så kallad ”flerfassömn” med flera, kortare perioder av sömn under ett dygn, har många utövare och finns i många olika former. Bland annat Medelhavsländernas ”siesta”-filosofi kan räknas som ett flerfasmönster. Det finns även de som helt enkelt sover mindre: i japan sover mer än 39 procent av vuxna mindre än sex timmar per natt. Detta kompenseras med ”inemuri”, korta powernaps då det är möjligt: på bussen, i tunnelbanan eller på en parkbänk.

En dåre sover då han är trött, en vis man sover då han kan. – livstilscitat, 2018

SI-Isbjörnar

Disclaimer: jag har inget emot isbjörnar, ta detta inlägg som pseudo-intellektuellt flum.

En effekt av klimatförändringen: fler och fler isflak lossnar ifrån glaciären, vilket leder till stora problem för isbjörnar. Se en naturdokumentär för att lära dig mera om saken.

Inga 1,4 * 10-10 isbjörnar skadades under skapandet av detta inlägg.

Jag har några gånger skämtat med att använda ”minskning på populationen av isbjörnar” som en enhet av koldioxidutsläpp. Detta veckoslut funderade jag på det mera och började undersöka saken närmare. Hur mycket koldioxid krävs det egentligen för att det skulle märkas i isbjörnspopulationen? I efterhand borde man också ifrågasätta sig hur praktisk denna enhet är.

Enligt en slumpmässigt vald artikel på en Google-sökning kommer en tredjedel av isbjörnarnas population att dö ut inom 40 år på grund av smältande glaciärer eller klimatförändring. Enligt WWF Arctic finns det mellan 22 000 och 31 000 isbjörnar i världen just nu. Om vi (arbiträrt) väljer populationen att vara 24 000 björnar får vi att den minskar i genomsnitt med 600 björnar per år.

Det globala mänskliga CO2 utsläppet för år 2015 var totalt 40 miljarder ton. I mängden isbjörnar blir massan samma som 90 miljarder hanar eller 200 miljarder honor. Om vi naivt skapar ett linjärt beroende mellan CO2-utsläpp och minskning av isbjörnspopulation får vi att 700 miljoner ton CO2 dödar en isbjörn. Fastän ca 50% av utsläppen absorberas av växter och hav, påverkar detta inte på våra uträkningar. Det finns såklart en hel del annat som inte tas i beaktande i uträkningarna, men jag är för lat för det. Hursomhelst, till följande noteras ”en populations minskning på en isbjörn” med enheten PB, Polar Bear. Dags att placera denna enhet i perspektiv! Glöm inte att ta en snabbkurs på SI prefixer förrän ni läser vidare.

Finländare förbrukar kring 10 ton CO2 per år. Detta är då ekvivalent med 0,014 µPB eller 14 nPB per år. Per dag blir det 0,038 nPB eller 38 pPB. Tar vi hela Finland blir koldioxidsumman 45 miljoner ton per år. Tillsammans dödar vi alltså en isbjörn varannat decennie. 🙁

Ta en 0,5 l plastflaska. Vad tror du koldioxidutsläppen av att tillverka en sådan flaska är, relativt med dess vikt (kring 10g)?

Svar: CO2-utsläppen väger åtta gånger mera än flaskan själv. Med lite sifferbollning får vi det till 1,14 * 10^-13 PB eller 114 fPB. Detta leder till att en isbjörn är ekvivalent med tillverkningen av 8.7 biljoner plastflaskor. Flaskorna rymmer tillsammans 4.4 biljoner liter, vilket är ungefär en trettiondedels Halley’s komet.

Olika ”isbjörnsvärden”. Skalan är logaritmisk.

TL;DR Isbjörnspopulationen är liten och de mänskliga koldioxidutsläppen är höga. En ”mikroisbjörn” korresponderar relativt nära med CO2-mängden en genomsnittlig finländare förbrukar på hela sin livstid.

Referenser
  1. Bild http://www.bszonline.de/sites/default/files/artikelbilder/1044/4-1-Polarmeer-Eisb%C3%A4ren.jpg
  2. https://www.climate.gov/news-features/climate-qa/which-emits-more-carbon-dioxide-volcanoes-or-human-activities
  3. https://www.sitra.fi/artikkelit/keskivertosuomalaisen-hiilijalanjalki/
  4. https://tilastokeskus.fi/til/khki/2017/khki_2017_2018-05-24_kat_001_fi.htm
  5. https://sciencing.com/carbon-footprint-plastic-bottle-12307187.html
  6. https://www.livescience.com/65698-defense-department-climate-change.html
  7. https://www.terveyskirjasto.fi/terveyskirjasto/tk.koti?p_artikkeli=dlk01025
  8. https://slate.com/news-and-politics/2009/08/are-you-heating-the-planet-when-you-breathe.html
  9. https://informationisbeautiful.net/2010/planes-or-volcano/?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+InformationIsBeautiful+%28Information+Is+Beautiful%29&utm_content=Bloglines

Den unge herremannen som flydde redaktionen och landet

Utsikt över Innsbruck

Hej allesammans!

Läsåret rycker igång med fart och scheman är fullpackade med diverse festligheter samt ofestligheter kring Helsingfors. Men för vissa kan ståhejet ske utanför vårt fagra kampus… Ja, kanske till och med utanför den trygga och vackra staten Finland. Som chefredaktör känner jag mig både privilegierad och skyldig att ge ett tack och farväl, då knappt en vecka från detta inlägg beger jag mig till Innsbruck, Österrike på utbyte.

Placerad i en alpdal vid floden Inn är Innsbruck en idyllisk bergsbosättning på sommaren och ett populärt mål för skidare under vintern. Leopold-Franzens universitet firar i år 350 år sedan dess officiella grundande och omfattar 16 fakulteter inom så gott som alla discipliner man kunde tänka sig (och inte tänka sig) studera.

Huvudbyggnaden på Innsbruck universitet

Har du själv funderat på att spendera ett halvår eller två utomlands? Samlat här är lite uppmuntran, info och egna funderingar.

Hur söker man till utbyte?

  • Kolla sidan
    https://guide.student.helsinki.fi/sv/studera-utomlands för all information gällande vem kan söka, destinationer, och så klart själva ansökningsprocessen. Det rekommenderas att ansöka för en hösttermin eller hela läsåret, vilket sker i november-februari beroende på vart du vill åka.
  • En erbjudan är inte genast bindande, så det är bara att modigt ansöka, även om du inte är totalt säker!

Vad får man ut av det?

  • Nya vänner och kontakter kring världen.
  • Chans att lära sig nya språk!
  • Omväxling i livet.
  • Bekanta sig i den lokala dryckkulturen.
  • Finansiellt stöd från FPA, mobilitetsservicen och Erasmus (eller annan organisation), så du måste knappt spendera nåt mer än du gör just nu!

Lönar det sig? Absolut! Eller så har jag fått höra av både vänner och familjemedlemmar.

Egna motiveringar och funderingar

Förutom det som nämndes ovan har jag en egen bakhistoria som ledde till beslutet. Vad som följer kan låta nedsättande, men kanske någon läsare känner igen sig och också inspireras att söka förändring i livet.

Under gymnasiet hade jag utvecklat något av ett spel- och internetberoende, vilket ledde till många skippade evenemang som gulis. Jag träffade färre nya människor och överlag utsatte mig inte för så många sociala situationer mitt inre jag sade att jag ”borde”. Det ledde eventuellt till ökande känslor av inkompetens och baktankar likt ”jag hör inte till det här gänget”, även om stämningen var trevlig. Bland stora grupper eller bland främmande människor kunde jag inte längre trivas som jag kunde förut.

Efter något av ett depressionsfall sommaren 2018 besökte jag under hösten både hälsovårdaren på SVHS samt en stödgrupp för studerande med social ångest. Det hjälpte lite, men en psykolog fixar inte alltid en person helt, utan snarare hjälper en fixa sig själv. Motiverad av detta och allt annat gott jag hört om utbytesstudier, satt jag i februari en ansökan för att riktigt utsätta mig för världen. Lyckligtvis erbjöds en plats genast. Målet blev Österrike, eftersom jag ville till ett tyska- eller engelskatalande land och gillar bergsmiljöer.

En stor insikt i det hela var att den finska kulturen för socialt umgänge kanske inte lämpar sig för alla. I mitt fall har jag lärt känna väldigt få personer i de finskspråkiga föreningarna eller överlag utanför Spektrum. Och på tal om Spektrum är jag oändligt tacksam till alla dess medlemmar: ni har verkligen fått mig att känna mig som hemma i en miljö där jag annars inte kunde ha gjort det.

Vad sker med redaktionen?

Vänligt nog har redaktör Sebastian Holm lovat att ta över som chefredaktör. Sebbe är en utmärkt skrivare och jag litar på att han även kan hålla vår redaktionschef i check. Det betyder också att vi behöver fler redaktörer, så räck bara modigt upp handen under funktionärsvalet senare på hösten (kollar speciellt på er gulisar). Det är skoj, jag lovar!

Från mig ser ni kanske något inlägg från utomlandet under årets lopp. Jag ska lära österrikarna den ädla konsten av Bang! Kanske det blir en turnering? 🤔

Jag önskar er alla en fantastisk fortsättning på läsåret, och vi ses igen på sommaren eller hösten 2020.

Auf Wiedersehen!
– Robert Härkönen, chefredaktör