Kategoriarkiv: 2019

Capone

Recensenten fick biljett till spexet gratis.

Den 23.3 var jag och se på Thorax spex år 2019: Capone. Spexet utspelar sig i 20-talets Chicago. Spexet handlar om gangsterfamiljen Capone och stridigheterna som uppstår inom familjen. Medicinarspexerna är kända för att vara bra och Capone var inget undantag.

Skådespelarna skötte sina roller fint, t.o.m. efter en ovanligt välriktad skumpakork, och verkade ha lika roligt som publiken. Sångerna var medryckande och särskilt Jenni Hedströms (som spelar den korrupta poliskonstapeln Eliot Ness) sjungande förtjänar ett omnämnande. Min enda egentliga kritik skulle vara att själva slutet på spexet verkade lite abrupt. Men jag rekommenderar nog spexet starkt för alla intresserade!

😘😉➡️📰📝

📰📝🏃‍♂️🏠💎⤵😱. 📰💻📊📋⤵🍺🏠🧙‍♂️🌊. 👦👦🍺🍻🍻👦👦👦. 🚶‍♂️➡🚾❌💡🆘. 🕖🚶‍♂️🚶‍♂️🚶‍♂️🚶‍♂️🚶‍♂️➡(✖➕👁➕🍵). 🚶‍♂️🚶‍♂️🚶‍♂️🚶‍♂️🚶‍♂️🔫🐱‍👤🐱‍👤💎. 👦🔗👦🔗👦🔗👦🔗👦. 🔑🔒➡🔓👌👌💯🔥🔥. 🎮😎👍.

👀👆🆕📄!

En låt för årsfesten LXXXVI

Brevet från årsfestveckan
Melodi: Brevet från kolonien

Hejsan Spektrum, hejsan andra.
Dags at Vasagatan vandra.
Vi har kul på femton barer,
men blir schasad bort av ilskna kommentarer.

Ramlar ner för Klubbens trappa.
Suppoängen blev sextio knappa.
Svär och gormar: ”Känns som jag dör!”
Och i morgon återvänder vi till förkör.

Tar med måtta på fredagskvällen.
Spiller öl på alla ställen.
Sedan pünschenprestationen
nästan hjärtslag ger; jag minskar konsumtionen.

Glada gäster, i frack och klänning,
muntra värdar utan spänning.
En supé till Spektrums ära:
Mat och dryck och sång, vad mer kan man begära?

Punsch serveras, spexet spelas.
På japanska det repeteras.
I min sångbok tecknar grannen näst
stygga ritningar och ger sig av till efterfest.

Dans och beerpong e en fin grej.
Hela festen spårar ur sig.

Minnesbilder från kalla gatan,

”Men till sillis ska ja nog, nä ta mig satan”

Torra strupar, trötta blickar.
Desperat vi flaskan slickar.
Men om jag inte söp så drastiskt,
kunde firandet ha varit så fantastiskt?