Alla inlägg av Waffe

Minne: Prolog

På papper lät Kampussitzen som en bra idé. Träffa nya människor, få några nya vänner och ta kvällen en aning lugnare. De blyga blickarna och sångavbrutna small talken var karakteristiska för en långsam start på sitzen. Sociala obekvämheten lättade från sång till sång. Dock för vissa var alkohol det enda botemedlet. Sitzen satte fart i sig. Det mentala ordfiltret slappnade av och skrattet blev allt vanligare. Atmosfären var målad av känslor från hela spektrumet. Det var en bra sitz.

Det festande folket kunde delas in i tre grupper: de som deltog i gruppkaraoke, de som såg på och grimaserade och de som argumenterade om kvantfysik. Robben tillhörde första gruppen. ”En sista beerpong”, tänkte han för andra gången. Från stop till stop, först lonkero, sedan öl nonstop. Vem skulle ha tänkt att en efterfest kunde gå så vilt till?

* * *

Vägen hem skedde i ett ögonblick, som om varken tid eller rymd existerade mellan dörrarna.  Robben fumlar med sina nycklar, och svarar med mummel och svordomar. Luften är fuktig och stilla. Enskilda bilar hörs i bakgrunden. Robben öppnar dörren.

Från vägg till vägg, stumlande och vajande trär Robben in i vad som verkar vara köket. Från kylskåpet tar han en iskall banan och sätter den i sin mikrovågsugn för att tinas. Åtminstone var detta hans plan. Med bananen i handen söker Robben efter sin mikro i mörkret. ”Vafan, den borde vara här”, tänker han. Efter mycket letande hittar han en panel med skärm och knappar, och testar sig fram till den knappen som öppnar luckan på mikron.

En lucka smälls upp.

Den frustrerade studenten lägger in sin kalla banan och trycker in en etta på skärmen; ”Full power”. Luckan sluts och mikrons ljuva hummande börjar, som sakta blir mer och mer högljutt. Ovanligt högljutt.

Ett lysande norrsken läcker ut från den bananfyllda luckan och sveper kring rummet. Rummet avger ett vitt brus i takten med norrskenets gula vågor. Skenet tvinar bort, och brusandet tystnar till. Det mörka rummet står stilla. Robben drar ett par djupa andetag.

Fortsätter om två veckor…

Idéer är som baciller

Har du försökt skapa förnuftig diskussion på nätet bara för att se den spåra ut till en oändlig flamewar? Känns det som om världen är fylld av idioter?

Känner du till uttrycket the silent majority? Sanningen är att de mest lockande videoklippen, blogginläggen och kommentarerna utnyttjar dina känslor för att infiltrera din hjärna. Problemet med detta är att den mest lockande informationen oftast inte är den faktuellt sett korrektaste. Videon nedan är om mental hygien, och argumenterar över hur tankar och idéer beter sig på samma sätt som mikroorganismer.

PS. För dem som inte har hört om CGP Grey eller Hello Internet YouTube-kanalerna rekommenderar jag båda varmt. Grey gör diverse videon om samhället, psykologi och artificiell intelligens. Hello Internet är en regelbundet utkommen podcast av Grey och Brady Haran där de diskuterar om lite vad som helst. Brady är känd som skaparen av Numberphile och Periodic videos YouTube-kanalerna.

Redaktionens chilifest 2018

Den 9e april samlades redaktionen åter för testning.

I vår testades torkade Bhut jolokia chilin, a.k.a. Naga jolokia eller Ghost peppers. Dessa chilin är förfärligt starka och var certifierat  världens starkaste chili från 2007-2010. Styrkan av chilin mäts i en så kallad Scoville-skala. Scoville-skalan är proportionell med koncentrationen av kapsaicin, vilket orsakar den upplevda hettan av chilin. En jalapeño rankas kring 5 000 Scoville, en stark habanero rankas kring 100 000 – 300 000 och pepparsprej upp till 5 miljoner. Bhut jolokia chilin som starkast är omkring en miljon Scoville-enheter.

Ovan syns de torkade Bhut Jolokia halvorna.

Som förberedning köpte vi var sin mjölkprodukt för att skölja ner den fettlösliga kapsaicinen. Som en introduktion fick alla åt sig en ”mediumstark” spansk röd chili.  Redaktionen enades om att dessa chilin var extra milda och smakade som paprikor. Vi kryddade sedan chilina med diverse chilisåser för att piffa upp dem lite. Efter detta var det dags för grande finalen…

Vår idé var att äta en Bhut jolokia halva och sedan (försöka) recensera en film eller serie. Först efter recensionen fick recensenten ta åt sig sin munsköljande mjölkprodukt. För att få de torkade chilina ner för strupen tillsatt vi en tesked Devil’s Salad salsa.

Vi lottade om ordningen med hjälp av tärningskast. Frans blev utlottad som den första försökskaninen. Robert var andra och Sebbe valdes till tredje. Paul var fjärde i kön och till sist fick jag min tur. Nedan finns det bilder och redaktionens kommentarer om chilifesten.

Frans lyssnar på Pauls instruktioner före tagningen.

Redaktionen testar chili var verkligen inte min idé. Jag tål inte stark mat nästan alls, men å andra sidan så skall man väl alltid försöka och vara öppen mot nya upplevelser! Jag skulle recensera den första Star Wars filmen (alltså Star Wars – A New Hope, ifall någon inte visste), och trodde det skulle vara en lätt grej för jag har sett en flera gånger och kan handlingen “relativt”bra. Men detta var ju inte sant; jag var den första att testa vår chili och chilin vann mig helt 100-0. Det var länge sedan jag grät så mycket, men nu är det över :)”

– Frans

Robert är bestämd och redo att äta sin chili.

”Innan jag stoppade chilin i munnen hade jag inte egentligen tänkt på hur det skulle kännas. När jag sedan började recensera Star Wars Episode III: Revenge of the Sith förstod jag så småningom implikationerna av att inmundiga en Bhut Jolokia. Vätskor började flöda ut ur diverse hål i ansiktet och tungan kändes som om den satt fast i en skog av glödande järnspikar. Själva recensionen gick inte så bra, men åtminstone fick jag med Anakins och Obi Wans episka duell på planeten Mustafar, vars infernaliska hetta var det närmaste som kunde jämföras med upplevelsen i min mun.”

”10/10, would suffer again” – Robert

Bild på Sebbe strax efter hans recension. Frans sitter bakom med en ”Thousand Yard Stare”.

”Kryddstark mat är inte något som hör till min vardag. Jag har dock alltid trott att jag kan hantera kryddstark mat väl. Det visade sig vara fel. Helt fel. Jag försökte rescensera och återge handlingen i Pulp Fiction men jag kom inte längre än halvvägs innan jag kastade in handduken. Smärtan koncentrerade sig till en punkt längst bak i munhålan, och kändes som om ett vitglödgad knivblad pressades mot svalget. En liter yoghurt och en timme senare hade smärtan förflyttat sig ned till magen och där låg den och glödde resten av kvällen.”

”Aldrig mer.” – Sebbe

Paul ögar misstänksamt på sin chili-cocktail.

”Vi fruktade vad som var att komma, medan alla också verkade ivriga över att prova på något dumt (och kanske även en aning masokistiskt). Jag var fjärde i tur, så jag hann se hur andra redaktörer tog sig igenom det brinnande infernot förrän det blev min tur. Jag kryddade min chili med lite extra hotsauce för att försäkra en eldig upplevelse, och det var ju nog en upplevelse. Hjärtat började bulta hårdare, medan det blev svårare att prata. Recenserade kort filmen The Illusionist medan jag “njöt” av chilin. Slutliga värderingarna för min del blev 9/10 för filmen och 22/22 (lite för mycket) för chilin.”

– Paul

Till sist var det min tur. Ärligt talat så hade jag förväntat mig en mera smärtsam upplevelse. I början brände chilin förfärligt (speciellt när det började svida i näsan) men ganska strax efter det började lågorna dö ut. Jag recenserade den animerade tv-serien Avatar: The last airbender, och när jag kom till andra säsongen beslöt jag att ta en till chili, ifall den första råkade vara en svaging. Jag höll genomgången en aning kortare för de två sista säsongerna, fast jag tycker jag skulle ha klara av det en längre tid. Jag ger Avatar-serien en 4/4 och chilin en 8.3/9.

Vi filmade även allting, for science!  Här finns en kompilation av de bästa och värsta delarna av hela prövningen: https://www.youtube.com/watch?v=tu-WTqbqdn0

Tackar till Sonja Wikström för klippningen av chilifest-videon!

Waffe

PS. Om någon vill pröva på en likadan Bhut jolokia så kan ni kontakta mig!