Kategoriarkiv: Övrigt

Allt utan klass samt oklassat

Sifferminne

Var och en av oss har säkert mött på situationer där det vore nyttigt att minnas en siffra eller två, såsom koden till ett skåp eller exakt klockslag då något intressant sker. Korta siffersekvenser tenderar vi kunna hantera någorlunda bra, men när sifferserier blir längre börjar det bli väldigt krångligt att minnas vad de bestod av. Detta är ju tråkigt, då flera praktiska sifferkombinationer, såsom kontonummer, specifika datum eller t.o.m. naturkonstanter skulle vara roliga att kunna rabbla ut som om det inte vore någonting, om inte av praktiska skäl så åtminstone för att få framför sig ett par höjda ögonbryn. Kunde detta på något sätt lösas utan att man skulle behöva foga i sig extrakomponenter i Elon Musk style? Svaret är förstås, jo!

Minnesregler

Jag blev för en tid sedan dragen till boken ”Vägen till mästarminne” av Mattias Ribbing, då jag alltid tyckt det är häftigt hur vissa har så otroligt välfungerande minnen emedan jag själv ibland glömmer hur många år jag är. Minnesregler är tekniker som man kan använda sig av för att minnas saker bättre. Människan har överlägset mest kapacitet för att minnas visuella detaljer och detta är något man mycket väl kan utnyttja sig av med hjälp av minnesregler.

När vi tänker på enskilda siffror, får flera av oss framför sig bilden av en mörkfärgad siffra, kanske hör man även uttalet av denna figur. Att minnas en längre sifferserie av flera siffror sker möjligtvis i ett medvetande där färre bilder kommer fram och man bara ”drar” dem från sitt minne. Detta fungerar bra om siffrorna är i korttidsminnet eller långtidsminnet, men det finns en fas då de lagras in i långtidsminnet, och då fumlar man ofta med talen. Minnesmästare har kommit på mycket spännande sätt att effektivera lärandet av siffersekvenser, faktiskt så långt att man efter en enda session kan minnas långa kedjor av siffror på en gång. Dessa lagras sedan i långtidsminnet efter (tillräcklig) repetition. Här ligger nyckeln till att varje siffra egentligen kopplas till en meningsgivande del. Det finns dock en asterisk * som vi bör vara medvetna om.

Sifferkoder

Att minnas sekvenser av siffror kräver ett förarbete*, som gör att när man behärskar detta kan man med liten möda börja minnas långa siffersekvenser. Idén ligger bakom s.k. sifferkoder, d.v.s. varje siffra kopplas till en bild, vilket ger siffran en ny mening. Abstrakta siffror väcker inte så mycket stimulans i hjärnan (förutom hos er käre talteoretiker) som får oss att minnas siffran, därmed måste man koppla till den ett meningsgivande objekt. Då människan har en enorm kapacitet för att lagra bilder, kan man utnyttja sitt bildminne för detta.

Att koppla en siffra till en bild betyder att man övar sig att väcka upp en bild i samband med att man ser en siffra. Här ser vi att siffran 13 associeras till en NuBbe (svenskt ord för ”snaps”, som i denna bild verkar innehålla jallu eller kinuskikonjak). När man tillräckligt ofta försöker väcka upp bilden av nubben med siffran 13, börjar denna process ske automatiskt. På detta sätt öppnar man möjligheten till ett sifferminne, som är oslagbart!

Sifferkoder för siffrorna 0-99. Sifferkoderna 0-60 är skapade av Ribbing, resten av mig då jag inte tog foto av listan före jag returnerade boken till biblioteket. Ibland är det nyttigt att använda andra medel för att dra sig till minnes än sitt lilla huvud. Caps Locken är för ett system man kan använda sig av för att effektivera kopplandet av siffra till objekt (inte nödvändigt, men för den som vill maximera malandet. Fråga mig för mera info).

Elektriska minnet

Flaskhalsen som flera minneskonstnärer måste genomgå för att bli expert på siffersekvenser är just denna associationsprocess. Jag beklagar, har inte kommit på en bättre lösning för detta än att man intensivt under en tidsperiod på ca en vecka försöker koppla varje siffra till tillhörande bild. Ett bra sätt att torröva är att visualisera objektet, sedan i långsam takt ”måla” siffran på det. Såhär lär sig minnet att sakta men säkert framkalla objektet i samband med siffran när det är läge, och därmed blir man ”flytande” i sifferkodning. Ribbing kallar att något har tillagts till det elektriska minnet, när man fullständigt kan återkalla det på en ögonblick. Man kunde säga att varje sifferassociation måste trugas in i elektriska minnet, liksom ord i språk, för att man kan börja använda sig av dem i vardagssituationer. Till näst visas ett exempel på hur man kan minnas en sifferkombination så att den går att nå just i det ögonblick den behövs.

Associationsbas

Låt oss säga att du har en mormor som alltid är så vänlig och gratulerar dig på din födelsedag. Ifall du är alls som jag, brukar datum och födelsedagar inte fastna i minnet av natur. Oj vad kul det vore att överraska mormor igenom att kontakta henne under hennes speciella tillfälle! Vi har hört att hon är född 24.12.1943 (samma dag som Finlands före detta president Tarja Halonen). Vi kan enkelt transformera datumet till en serie bilder, men hur skall vi kunna i vårt huvud koppla dessa bilder till vår mormor? Lösningen till problemet är att finna en associationsbas, på vilken vi infogar våra sifferkoder.

Vi säger att det första vi kommer att tänka på med vår mormor är hennes konstiga ljusröda glasögon. Dessa är utmärkta för en associationsbas, då vi naturligt associerar dem med henne! Glasögonen består främst av två delar: skalmar och glas. Såhär kan man göra när man placerar sifferkoderna på associationsbasen: På vänster skalm balanserar en TV (24), på vänster glas har det fastnat en Nöt i ramen (12), höger glas genomskärs av en NyCkel (19) och höger skalm är tilltrasslad i en KaBelhög (43). Dessa bilder är ganska lätta att minnas och återkalla, och när man blir ”flytande” på att läsa sifferkoder går det urenkelt att koppla varenda bild till en siffra. När man sedan tänker på mormor och ser hennes glasögon framför sig kommer även objekten att befinna sig där. Viktigt är att man i början tillräckligt ofta tänker på mormors glasögon samt objekten, så att inte bilderna försvinner från minnet.

Enligt Ribbing borde man använda ca 4 sekunder tid på att lagra varje bildkod till associatonsbas, speciellt som nybörjare (jag tycker det t.o.m. är ganska kort tid). Dock då vi använder oss av bilder tenderar de att fastna mycket lättare i minnet än enskilda siffror eftersom de är konkreta ting med mening. Dessutom är det svårt att blanda mellan sifferkoder, då de är olika objekt, vilket gör att man blir väldigt träffsäker i sitt sifferminne. Detta exempel var inte perfekt, då det egentligen finns mera sofistikerade sätt att minnas datum, men som min topologiprofessor Pankka brukade säga (översatt): ”Detta är ett heuristiskt exempel så att vi får intuition över vad som händer, såhär sker det nödvändigtvis inte i verkligheten” (lät betydligt bättre på det andra inhemska).

Det bästa med sifferkoder är att ens kreativitet är nyckeln till att bygga hållbara associationer som man sedan lättare kan minnas. För mig själv har de bilder fastnat bäst i minnet som är rentav konstiga, någonting som fantasin är expert på att framkalla. Ifall du tycker du är konstig, är det kanske en bra idé att bli en minnesexpert. Dock kan det hända att andra inte anser dig som mindre konstig efter att du en vacker dag rabblar pi:s 100 första decimaler ;).

Yanjaa Wintersoul är en känd minnesatlet som är expert på att på kreativa sätt minnas saker genom bl.a. bildassociationer. År 2018 slog hon sitt gamla världsrekord med att på 5 minuter minnas innehållet av hela 360 slumpvis valda bilder. Det är minsann någonting att sträva för, om man känner sig tillräckligt tokig!

BraKrakSEx 2022 Del 3: Ta mig till Polen

Dag 5 – KARAvanen till KARAkow

Efter våra fördjupade studier i slott, öltillverkning och oinspirerande maträtter hade vi bekantat oss väl med Slovakien. Det var dags att ta oss vidare till vårt andra resmål: Polen, vodkans ursprungliga hemland. För att lyckas med det hade resekommittén hyrt en buss för oss att klämma in oss i.

Morgonen gick åt till att bunkra upp inför resan med en massa drycker och skräpmat, vilket egentligen inte behövdes eftersom vår busschaufför såg till att ordna regelbundna pauser under resan. Men en sista ordentlig måltid i Bratislava behövdes först. Strax före avresan fick Luukas N. en uppenbarelse – vi skulle ju till Kraków, men det kan pampeser inte uttala, så med tanke på det och discoupplevelsen två dagar tidigare passade det bättre att referera till staden som ”Karakow”. Vilket inte alls blev ett uttjatat skämt i slutet av resan.

Under åkandet behövde vi ju såklart ha någon form av underhållning, så längst bak i bussen ordnades ett väldigt unikt evenemang – ett magiskt koncept som kallas för bussitz. Det här är då nästan precis som en vanlig sitz, fast längst bak i en buss. Det jobbigaste med det här är att alla säten i bussen är riktade framåt, vilket gör det svårt att tala med resten av sitzdeltagarna. Som en vanlig idé för en sitz är det ärligt talat ganska värdelöst – det speciella är just att det är en sitz som sker utomlands och medan bussen passerar förbi exotiska landskap. Det är just en sån grej som låter bra men inte riktigt lever upp till förväntningarna – precis som sillisar. Fast på bussitzen mår man iallafall inte skitdåligt hela tiden.

Bästa festen sker längst bak i bussen där alla tuffa typer hänger. Efter bussitzen är det obligatoriskt att somna lite var som helst.

Några (till exempel Nisse) fick lite för mycket av det smaskiga, och några drycker spilldes på sätena, så det var en ganska invändigt svinig buss som rullade in i Karakows nya gamla stad, där vårt hostel låg. Vår busschaufför fick lite extra kompensation för att han orkade stå ut med oss och vårt jävla sitzande. Men nu var vi framme i Polens kulturella huvudstad!

Kraków har unikt nog tre urbana områden som allihop kan kallas för den gamla staden. Kvarteret Kazimierz var en gång i tiden en skild stad menad för den judiska befolkningen. Kazimierz har en arkitektur och stadsplan från 1500-talet. De andra två hör egentligen båda ihop i stadsdelen Stare Miasto (”Gamla Staden”), men går att skilt dela upp i den södra och norra delen. I den norra delen är byggnaderna mestadels från 1800-talet och byggt runt ett enormt torg som då är stadens turistcentrum. Vårt hostel låg tio minuter från det här torget.

Självklart finns det också ett slott i staden, vilket precis som det i Bratislava är ett museum. Enligt en lokal legend bodde en drake under slottet, och ovanför en av slottsbyggnaderna hänger en benbit som påstås vara från draken. Mer känd är dock statyn av den som ligger nere vid floden. Den riktiga draken bor antagligen nuförtiden i förorterna.

En kort tid styrde en svensk kung över Polen från detta slott. Samma kung flyttade till Warszawa och gjorde det till Polens nya huvudstad.

Efter ett antal nödvändiga portioner pierogi hade vi några timmar kvar av dagen för att se på nya gamla stan. De flesta av oss tog det ganska lugnt på kvällen, dels på grund av den tidigare festen i bussen och dels på grund av nästa dags program.

Dag 6 – Ett besök till Auschwitz-Birkenau

Under den sjätte dagen av BraKrakSEx besökte vi de ökända dödslägren Auschwitz och Birkenau, som den nazistiska ockupationsmakten byggde på polsk mark. Varje besökare måste här komma ihåg att detta inte är en vanlig sevärdhet utan en plats där historiens största massmord skedde. Att vara respektfull medan man är där är otroligt viktigt.

Det finns olika sätt att besöka Auschwitz-Birkenau. Vi hade den så kallade ”vanliga rundvandringen”, som börjar vid den ökända porten med texten ”Arbeit macht frei” ovanför. En guide ledde oss igenom flera av tegelbyggnaderna som innehåller fångceller, högar med offrens ägodelar och foton från tiden då lägret var i användning. I rundvandringen speglas den mörka historiska bakgrunden – varje stopp på guidningen har en berättelse om död kopplad till sig. Mot slutet passerade vi en improviserad arkebuseringsplats på väg mot krematoriet, som avslutar visningen av Auschwitz. Det finns egentligen flera stycken, men bara en av dom visas för besökare. Resten är antingen begravda under jordhögar eller förseglade.

Auschwitz delades in i sektorer med taggtrådför att göra flyktförsök så svåra som möjligt.

Lägret Birkenau ligger en liten bit skilt från Auschwitz. Rundvandringen fortsatte där efter en kort paus. Birkenau ser helt annorlunda ut – istället för våningshus i tegel byggda tätt intill varandra ligger här ett enormt fält av hastigt uppförda baracker. De flesta förstördes när tyska ockupationstrupperna retirerade, och kvar från de flesta finns bara skorstenarna kvar som sticker upp som använda tändstickor. Vår guide berättade om förhållandena i barackerna och om fångtransporterna till lägret. Bangården och en likadan godsvagn som användes vid transporterna finns fortfarande i Birkenau. Som avslutning passerade vi minnesmärket tillägnat till alla offer som miste livet i lägren.

Att besöka Auschwitz-Birkenau är nästan alltid ett heldagsprojekt eftersom det ligger på en timmes avstånd från Kraków. När vi kom tillbaka till staden hade det redan blivit kväll, så ett avslappnande besök i en källarbar var exakt det som krävdes. En otrolig överraskning var att varje bar hade ett eget utbud av inhemsk cider, vilket ingen någonsin skulle kunna förvänta sig. Men tydligen är Polen ett perfekt land för den som inte gillar flytande gröt. Drinkar är de också bra på att göra, fast det kanske har mer med turismen att göra.

Av antagligen ingen anledning alls hade en stor del av sällskapet plötsligt dragits med på en organiserad pubcrawl där varje ny bar inleddes med en stor likörshot rakt i käften. Har absolut ingen aning hur vi hamnade med i något sånt innan vi lämnat de mysiga källarbarerna. Det var verkligen som om vi hade gått igenom en osynlig portal och råkat hamna rakt i armarna på en nattklubbsguide.

Det var också en väldigt intensiv barrunda med ett par stycken nattklubbar på vägen och en massa likör. Så det blev ju inte lite snurrigt efter ett tag. Kvällen kulminerade i ett mystiskt fyllebesök till ”Karakows” tågstation och en inte alls väl tajmad huvudvärk inför nästa dag, då Spektrum skulle ta sin kultur till Polen. Vasagatan: ett av de kladdigaste evenemangen från vårens kalender skulle ordnas på de trånga gatorna i staden.

Fortsättning följer. I den fjärde och sista delen av Sagan om BraKrakSEx händer det som absolut ingen vill ska ske under en gruppresa. Och så slickar en del på stenar medan andra drar åt skogen.

BraKrakSEx 2022 Del 2: Berättelser från Bratislava

Dag 2 – Kulturella upplevelser på slottsbackarna

Är det något som Centraleuropa är känt för så är det alla slott som ligger utströdda över landskapet som pingisbollar på Klubbens golv. Trots att Slovakien ligger längre österut har landet hört till både Österrike och Ungern i flera hundra års tid, så alla möjliga folk har haft gott om tid att bygga slott i trakterna runt Bratislava. Under den här dagen besökte vi tillsammans ett slott i utkanten av staden, och många hann även ta sig till det som ligger mitt i centrum.

Slottet i Bratislava är svårt att missa. Det ligger rakt bredvid stadens gamla kvarter på en hög kulle, varifrån man får en fantastisk utsikt över det finaste trakten har att erbjuda – förorter från den tjeckoslovakiska tiden. Men de ligger på andra sidan Donau, så det finns åtminstone lite distans till det hemska. Inuti slottet finns ett museum som visar upp hela Slovakiens historia från den äldre stenåldern till Berlinmurens fall. Ifall man råkar befinna sig i staden är det definitivt värt att promenera upp till åtminstone utsiktsplatsen.

Det finns bara två olika sorters bilder på turister.

Till det andra slottet skulle vi alla ta oss samtidigt. Majoriteten av spektrumiterna tog sig dit med en riktigt långsam flodbåt uppför Donau, vilket tog en evighet och det gällde att spendera tiden med att inte bli stekt av augustihettan.

Skydda huvet! Använd vad du än har tillgängligt för att hålla solen borta från ansiktet.

Devínska slottet är till skillnad från det i Bratislava en ruin. På plats berättade en guide att Napoleon hade bombarderat det när han passerade förbi med en armé. Från en terrass syns den plats där floderna Donau och Morava möts, och där gränsen mellan Slovakien och Österrike går. Allt som syns från utsiktsplatsen ligger på den österrikiska sidan. Vattennivån i Donau var också rekordlåg den sommaren så floden såg inte så bred och viktig ut som den gör längre neråt mot havet. Men det som var mest fascinerande var en djup brunn som fanns mitt i slottsruinens innergård – det var riktigt tillfredsställande att kasta en hink vatten ner och höra ljudet förstärkas av brunnen. Och så kunde alla fysiker briljera med sina kunskaper om gravitation eller vad det nu är som dom håller på med.

Efter slottsbesöket gällde det att gå ombord på flodbåten igen, fast den här gången gick det ganska mycket snabbare när det var medströms på floden. Framme i staden var klockan officiellt kvart före mat, och vi spred ut oss åt olika håll för att hitta en passlig middag. Allting förutom traditionell slovakisk mat gick an, men dryckerna var för det mesta lokala så en helt överturistig kvällsmåltid blev det knappast för någon. Efteråt var det självklart dags för några barer att bli av med en stor mängd av sina produkter, och för en gångs skull somnade folk utan att svina runt först.

Sådan är utsikten från Bratislavas slottspark. Donau flyter stilla förbi, och förorten i bakgrunden ser till att du aldrig glömmer var i världen du befinner dig.

Dag 3 – Slovakiens Unicafe, Bratislavas Noux och ett dansgolv fyllt av karlar

Till vår xqrr hade vi fått en del sponsorpengar, vilket gjorde att resan blev mycket förmånligare. Och det förmånliga priset gjorde det möjligt för ett maximerat antal spektrumiter att få besöka lokala universitet i de orter vi vistades i. Universitetet i Krakow verkade ha fått alla sina datorer stulna eller nånting (vi fick inget svar från dom), så det blev bara ett besök – till Slovakiens största och äldsta universitet Comenius.

På plats berättade forskare från det naturvetenskapliga fakultetet om sitt vetenskapliga arbete på Comenius. Efter det gick vi i mindre grupper till olika labb, bland annat ett plasmalabb. De förklarade ju vad de håller på med och hur utrustningen fungerade, men ifall man är en väldigt jordnära spektrumit så förstår man inte mycket av fysiken. Vi fick också gemensamt besöka ett partikellabb i en skild byggnad och en ordentlig rundtur av hela kampuset. Sessionen avslutades med en titt i universitetets mineralsamling, för att hedra oss jordnära spektrumiter.

Spektrum får en uppvisning av de leksaker som fysikerna har på Comenius universitet och en förklaring på vad de används till. (Foton: Stanislav Griguš, Univerzita Komenského v Bratislave)

Campuset ligger en bit från centrum, så några spektrumiter valde efteråt att äta på Comenius ”Unicafe” innan de tog sig ner till staden. Tydligen var maten där både den godaste och mest prisvärda de stött på i Slovakien. Och när ”Number 1 Slovak pub” blir slaget av ett Unicafe, då kanske ni förstår vilken sorts smakupplevelser vi hade den första dagen.

Bratislava är en stad som egentligen ligger på båda sidorna av Donau, men det här märks sällan eftersom alla egentliga sevärdheter ligger norr om floden runt gamla stan. Från slottsbacken går det att se vad som finns på andra sidan – en enorm förort uppförd i den oändligt estetiska Plattenbau-byggstilen. Hit hittar endast de som råkat ta fel tåg från Wien och de som far till landets största shoppingcenter Aupark. En mystisk ande uppenbarade sig för några av spektrumiterna och lockade dom dit, och när de senare på kvällen kom tillbaka hade de gett ett ordentligt bidrag till Slovakiens ekonomi. Så nånting positivt fanns det ju med det. Det finns dock en riktig sevärdhet på andra sidan som du aldrig kommer att hitta i en turistbroschyr.

Överraskande nog har Slovakien en egen Riviera som ligger mitt i den där betongförorten – vilket gör att alla icke-lokalbor håller sig borta. Några av oss kände för att ta en simtur, så vi letade oss in i betongdjungeln. Det handlar då alltså om Draždiak: En sjö med sandstränder och en massa restauranger, sportplaner, pubar och annat skoj. Mitt i augustihettan hade självklart halva stadens befolkning hittat dit, så det var tur att någon märkte att en till sjö fanns på kartan i närheten, mitt i en liten skog. Vi kommer dit och märker att inte en jävel är där, och det är lugnt och stilla trots att vi är omgivna av en halvmiljonstad på alla håll. Bortsett från trädfloran påminde det om mindre sjöar man kan stöta på i Noux nationalpark. Som en bonus var vattnet ganska okej, vilket man alltid måste akta sig för i de östra kanterna av Europa.

Saker att göra före Karadisco: antingen bada i ett träsk eller ta en fördrink i en bekväm källare.

Efter simturen hade det blivit dags för valfri middag. I gamla stan finns det allt möjligt att välja mellan, och vanligtvis hade jag sagt att det vore en skam om man inte äter lokal mat när man reser utomlands. Slovakien får dock ett undantag till den regeln, med tanke på första dagens måltider. Till en början fanns det ingen egentlig plan för kvällen (mer än att kanske gå till hostellets bar), men det ändrades när några av Spektrums karlar hittade ett disco i en ganska väl gömd källare. Där fanns knappt några andra klienter, så det var perfekt för hela sällskapet att storma in och dominera hela stället, som vi snabbt började kalla för Karadisco.

Rökmaskinen startades och sen jävlar var discot i gång! Det var en otroligt rolig känsla att praktiskt taget ha ett helt källarutrymme för oss själva. Karadiscot var bland de mest minnesvärda under hela resan, trots att det måste vara en av de svettigaste platserna i hela Europa, så det var svårt att inte gå ut emellanåt. Men med tanke på hur episkt det hela var så gjorde det inget.

Dag 4 – Alla sorters öl och disco

Slovakien jämförs ofta med sin större granne Tjeckien, och precis som sina grannar är slovakerna galna i den fermenterade gröten som i vissa kretsar är känd som ”öl”. Så det hade ju varit opassande att inte fördjupa sig i tillverkningen av det skummande guldet, vilket var precis vad större delen av gänget gjorde genom att besöka två lokala bryggerier. De som tog sig dit blev så klart serverade några smakprover. ”And there was much rejoicing.”

I övrigt spenderades dagen med att vandra runt staden, släcka törsten och ta en matbit eller tre. För en del fortsatte shoppingen, för tydligen är snabbmodebutikerna lika intressanta som gamla stadens kvarter.

11 av 10 doktorer rekommenderar ett stop med varje måltid utomlands. Fanny fortsätter visa för stadsborna hur en äkta turist beter sig.

På kvällen var det återigen dags för lite karadisco, den här gången i en större lokal och med inslag av en live DJ och bredare utbud av drinkar. I övrigt hände inte desto mer speciellt den dagen, åtminstone jämfört med de andra dagarna. Det var också bra att vi hade en mer ledig dag – vid varje längre resa måste det finnas någon lugnare dag, så att man inte tappar orken och blir helt utbränd. De som hade planerat xqrren hade gjort ett jävligt bra jobb med schemat. Tummen upp och skål till er, resekommittén!

Alla överlevde Karadisco 2 – dansgolvets återkomst. Spektrum invaderade diskoteket och bombarderade stället med god stämning.

Fortsättning följer. I nästa del bär he av mot kararnas heimstad och sällskapet upptäcker en bugg i simulationen som låter en teleportera sig rakt in i en barrunda.