Var och en av oss har säkert mött på situationer där det vore nyttigt att minnas en siffra eller två, såsom koden till ett skåp eller exakt klockslag då något intressant sker. Korta siffersekvenser tenderar vi kunna hantera någorlunda bra, men när sifferserier blir längre börjar det bli väldigt krångligt att minnas vad de bestod av. Detta är ju tråkigt, då flera praktiska sifferkombinationer, såsom kontonummer, specifika datum eller t.o.m. naturkonstanter skulle vara roliga att kunna rabbla ut som om det inte vore någonting, om inte av praktiska skäl så åtminstone för att få framför sig ett par höjda ögonbryn. Kunde detta på något sätt lösas utan att man skulle behöva foga i sig extrakomponenter i Elon Musk style? Svaret är förstås, jo!

Minnesregler

Jag blev för en tid sedan dragen till boken ”Vägen till mästarminne” av Mattias Ribbing, då jag alltid tyckt det är häftigt hur vissa har så otroligt välfungerande minnen emedan jag själv ibland glömmer hur många år jag är. Minnesregler är tekniker som man kan använda sig av för att minnas saker bättre. Människan har överlägset mest kapacitet för att minnas visuella detaljer och detta är något man mycket väl kan utnyttja sig av med hjälp av minnesregler.

När vi tänker på enskilda siffror, får flera av oss framför sig bilden av en mörkfärgad siffra, kanske hör man även uttalet av denna figur. Att minnas en längre sifferserie av flera siffror sker möjligtvis i ett medvetande där färre bilder kommer fram och man bara ”drar” dem från sitt minne. Detta fungerar bra om siffrorna är i korttidsminnet eller långtidsminnet, men det finns en fas då de lagras in i långtidsminnet, och då fumlar man ofta med talen. Minnesmästare har kommit på mycket spännande sätt att effektivera lärandet av siffersekvenser, faktiskt så långt att man efter en enda session kan minnas långa kedjor av siffror på en gång. Dessa lagras sedan i långtidsminnet efter (tillräcklig) repetition. Här ligger nyckeln till att varje siffra egentligen kopplas till en meningsgivande del. Det finns dock en asterisk * som vi bör vara medvetna om.

Sifferkoder

Att minnas sekvenser av siffror kräver ett förarbete*, som gör att när man behärskar detta kan man med liten möda börja minnas långa siffersekvenser. Idén ligger bakom s.k. sifferkoder, d.v.s. varje siffra kopplas till en bild, vilket ger siffran en ny mening. Abstrakta siffror väcker inte så mycket stimulans i hjärnan (förutom hos er käre talteoretiker) som får oss att minnas siffran, därmed måste man koppla till den ett meningsgivande objekt. Då människan har en enorm kapacitet för att lagra bilder, kan man utnyttja sitt bildminne för detta.

Att koppla en siffra till en bild betyder att man övar sig att väcka upp en bild i samband med att man ser en siffra. Här ser vi att siffran 13 associeras till en NuBbe (svenskt ord för ”snaps”, som i denna bild verkar innehålla jallu eller kinuskikonjak). När man tillräckligt ofta försöker väcka upp bilden av nubben med siffran 13, börjar denna process ske automatiskt. På detta sätt öppnar man möjligheten till ett sifferminne, som är oslagbart!

Elektriska minnet

Flaskhalsen som flera minneskonstnärer måste genomgå för att bli expert på siffersekvenser är just denna associationsprocess. Jag beklagar, har inte kommit på en bättre lösning för detta än att man intensivt under en tidsperiod på ca en vecka försöker koppla varje siffra till tillhörande bild. Ett bra sätt att torröva är att visualisera objektet, sedan i långsam takt ”måla” siffran på det. Såhär lär sig minnet att sakta men säkert framkalla objektet i samband med siffran när det är läge, och därmed blir man ”flytande” i sifferkodning. Ribbing kallar att något har tillagts till det elektriska minnet, när man fullständigt kan återkalla det på en ögonblick. Man kunde säga att varje sifferassociation måste trugas in i elektriska minnet, liksom ord i språk, för att man kan börja använda sig av dem i vardagssituationer. Till näst visas ett exempel på hur man kan minnas en sifferkombination så att den går att nå just i det ögonblick den behövs.

Associationsbas

Låt oss säga att du har en mormor som alltid är så vänlig och gratulerar dig på din födelsedag. Ifall du är alls som jag, brukar datum och födelsedagar inte fastna i minnet av natur. Oj vad kul det vore att överraska mormor igenom att kontakta henne under hennes speciella tillfälle! Vi har hört att hon är född 24.12.1943 (samma dag som Finlands före detta president Tarja Halonen). Vi kan enkelt transformera datumet till en serie bilder, men hur skall vi kunna i vårt huvud koppla dessa bilder till vår mormor? Lösningen till problemet är att finna en associationsbas, på vilken vi infogar våra sifferkoder.

Vi säger att det första vi kommer att tänka på med vår mormor är hennes konstiga ljusröda glasögon. Dessa är utmärkta för en associationsbas, då vi naturligt associerar dem med henne! Glasögonen består främst av två delar: skalmar och glas. Såhär kan man göra när man placerar sifferkoderna på associationsbasen: På vänster skalm balanserar en TV (24), på vänster glas har det fastnat en Nöt i ramen (12), höger glas genomskärs av en NyCkel (19) och höger skalm är tilltrasslad i en KaBelhög (43). Dessa bilder är ganska lätta att minnas och återkalla, och när man blir ”flytande” på att läsa sifferkoder går det urenkelt att koppla varenda bild till en siffra. När man sedan tänker på mormor och ser hennes glasögon framför sig kommer även objekten att befinna sig där. Viktigt är att man i början tillräckligt ofta tänker på mormors glasögon samt objekten, så att inte bilderna försvinner från minnet.

Enligt Ribbing borde man använda ca 4 sekunder tid på att lagra varje bildkod till associatonsbas, speciellt som nybörjare (jag tycker det t.o.m. är ganska kort tid). Dock då vi använder oss av bilder tenderar de att fastna mycket lättare i minnet än enskilda siffror eftersom de är konkreta ting med mening. Dessutom är det svårt att blanda mellan sifferkoder, då de är olika objekt, vilket gör att man blir väldigt träffsäker i sitt sifferminne. Detta exempel var inte perfekt, då det egentligen finns mera sofistikerade sätt att minnas datum, men som min topologiprofessor Pankka brukade säga (översatt): ”Detta är ett heuristiskt exempel så att vi får intuition över vad som händer, såhär sker det nödvändigtvis inte i verkligheten” (lät betydligt bättre på det andra inhemska).

Det bästa med sifferkoder är att ens kreativitet är nyckeln till att bygga hållbara associationer som man sedan lättare kan minnas. För mig själv har de bilder fastnat bäst i minnet som är rentav konstiga, någonting som fantasin är expert på att framkalla. Ifall du tycker du är konstig, är det kanske en bra idé att bli en minnesexpert. Dock kan det hända att andra inte anser dig som mindre konstig efter att du en vacker dag rabblar pi:s 100 första decimaler ;).