Etikettarkiv: Fysik

En kollision av rytmer

Hejssan!

Palles musikhörna är tillbaka med sin naturvetenskapligt inspirerade musik. Och vad tror ni är den vanligaste genren som folk gör låtar i då de försöker göra sitt vetenskapliga ämne coolt?

You guessed it, RAP!

Personligen är jag inget desto större fan av rapmusik, och låtar som denna får mig närmast att vilja krypa ner i ett hål om det behandlar ett ämne jag själv är mer insatt i. Å andra sidan, vad skulle man inte göra för att föra fram sin stora passion? Kan också tänka mig att de som gjort låten haft urkul vid produktionen, så det är inget fel med det heller.

Låten och videon är framställd av flera grupper som haft arbete eller intresse för CERN. Kolla in dem om LHC är din grej!

-Palle

TV-tips för passiv inlärning

Tentveckan är nu bakom oss. Efter flera dagar av tentläsande och stress över deadlines är det skönt att kunna slappna av. Att kunna varva ner innan nästa period hinner börja komma igång på allvar. Vad är då bättre än att slå sig ned i soffan och sätta igång favoritserien på Netflix (eller annanstans där serier finns)? Men för att inte förslappas helt och hållet följer nu några exempel på intressanta och underhållande TV-serier, perfekta för lite passiv inlärning.

 —————
Genius

I National Geographics relativt nya TV-serie får tittarna följa med Albert Einsteins liv, från otålig tonåring, till gråhårig professor. Geoffrey Rush, bl.a. känd från Pirates of the Caribbean -filmerna, briljerar som den äldre Einstein. Serien överdriver och späder på vissa händelser i Einsteins liv för att göra dessa mera dramatiska. Trots detta så spelar Einsteins upptäckter och idéer självfallet en central roll i serien. Speciellt visualiseringen av hans många tankeexperiment är mycket intressanta och lärorika, medan de gör svårförståeliga koncept mer lättsmälta. Serien gick på National Geographics egna kanal förra året men avsnitt kan även hittas på YouTube. En andra säsong av Genius har blivit inspelad och har premiär i april, då får tittarna följa med konstnären Pablo Picassos liv.

———————–

Cosmos: A Spacetime Odyssey

I den prisbelönta serien Cosmos: A Spacetime Odyssey tar den karismatiske astrofysikern Neil deGrasse Tyson tittarna med på en fängslande resa genom både tid och rum. Ombord på sitt fantasi-rymdskepp beger sig deGrasse Tyson ut på ett äventyr som sträcker sig från BigBangs gluonsoppa till dagens metropoler, från de minsta elementarpartiklarna till de största galaxerna. Han behandlar de största naturvetenskapliga fenomenen, berättar om vändpunkter inom vetenskapens historia och presenterar de många okända ansikten bakom några av forskningens största genombrott. Serien är grovt baserad på astronomen Carl Sagans klassiska TV-serie Cosmos, som även den är mycket sevärd. En andra säsong är just nu under inspelning. Cosmos: A Spacetime Odyssey hittas hittas bland annat på Netflix.

——————–

Nio timmars maratontittande börjar ha tagit ut sin rätt på dina ögon, vädret ser inbjudande ut för en promenad eller kanske smutsdisken tornar upp sig på diskbänken? I vilket fall som helst passar en podcast utmärkt: StarTalk är en podcast som leds av en nu bekant astrofysiker, Neil deGrasse Tyson. Tillsammans med sin vapen-dragare, komikern Chuck Nice och en inbjuden expert inom det behandlade området, diskuterar deGrasse Tyson aktualiteter inom naturvetenskap och teknik. Avsnitten kretsar ofta kring en intervju med en känd personlighet från vetenskaps- och/eller kulturvärlden. Ur StarTalk har även spinoff-podden Playing With Science fötts. Den behandlar olika sportbaserade teman ur en vetenskaplig synvinkel. StarTalk och Playing With Science finns att lyssnas på StarTalks hemsida: https://www.startalkradio.net/, eller t.ex. på SoundCloud: https://soundcloud.com/startalk.

Sebbe H

En kylig januarimorgon med katastrofala antaganden

En o-ring är en ringformad packning. I diskhon så hjälper den till med att hålla vattnet kvar i rören. I rymdfärjan Challenger användes o-ringar som packningar i kopplingar mellan olika delar av booster-raketerna (eng. SRB), vilka används vid uppskjutningarna. Dessa testades under alla tänkbara förhållanden, extrem hetta och höga tryck, förutom ett: kyla. Och varför skulle man ha gjort det? Rymdfärjorna sköts upp från Cape Canaveral i Florida, en plats som sällan förknippas med kyla. Men natten till den 28 januari 1986 sjönk temperaturen ner till minus 8 grader celsius och steg aldrig över nollstrecket under uppskjutningsdagen.

Materialet som o-ringarna var gjorda av hade aldrig testats vid temperaturer under 4 grader. Vid temperaturer under noll grader hade gummimaterialets egenskaper förändrats. De blev styva, mindre flexibla. Detta i kombination med kraftiga vibrationer vid uppskjutningen ledde till att gaser på över 2500 grader kunde läcka igenom kopplingen. 73 sekunder efter uppskjutningen hade dessa gaser bränt hål på den externa bränsle tanken och förvandlade Challenger till ett brinnande eldklot.

En expertpanel utsågs med uppgiften att hitta orsaken bakom olyckan. En av experterna var den teoretiska fysikern och Nobelprisvinnaren Richard Feynman. Vid sina undersökningar blev Feynman överraskad av okunnigheten hos NASA:s högsta chefer och splittringen mellan dem och NASA:s ingenjörer. Till exempel så ansåg NASA:s ledare att det fanns en risk på 1 på 100000 att en katastrofal olycka skulle uppstå i samband med rymdfärje-programmet, medan Feynman upptäckte att NASA:s egna ingenjörer ansåg att det fanns en sannolikhet på 1 på 200 att en katastrof skulle uppstå. Flera av de ledtrådar som Feynman kom över, riktade hans uppmärksamhet mot o-ringarna. Vid en TV-sänd utfrågning av chefer från NASA och företaget som byggt raketen utförde Feynman ett mycket enkelt men lika så effektivt experiment: Han tog en bit av samma sorts o-ring som använts på SRB-raketen, klämde ihop den med en skruvtving och placerade den i ett isbad, i ett vanligt dricksglas. Efter ett par minuter tog han upp gummibiten ur isbadet och avlägsnade skruvtvingen. Biten av o-ringen återgick inte till sin ursprungliga form, utan förblev hopklämd.

För en vecka sedan var det trettiotvå år sedan Challenger-olyckan där alla sju av besättningen omkom. Allt detta på grund av att en av de 2,5 miljoner delarna som rymdfärjan var uppbyggd av inte var tillräckligt noggrant testad.

 

Sebastian H