Alla inlägg av Sebastian Holm

Sömn: oundvikligt, livsviktigt och tidsödande

Du somnar alltid. Efter 48 timmar utan sömn börjar hjärnan försätta delar av sig i ”strömsparläge”. Dessa så kallade mikrosömnsekvenser varar uppemot 30 sekunder och kan lämna en individ desorienterad och förvirrad. Det är dock möjligt för en människa att hålla sig vaken betydligt längre än två dygn.

Världsrekordet för vakande är 264 timmar och 25 minuter eller dryga 11 dygn. Detta häpnadsväckande rekord sattes den 8 januari 1964 av den 17-åriga high school-eleven Randy Gardner. Bedriften utfördes som ett skolprojekt där två andra klasskamrater såg till att Gardner inte somnade. Experimentet övervakades av William Dement, en sömnforskare från Stanford University, och en läkare från den amerikanska flottan övervakade Gardners hälsa. Gardners kognitiva förmågor försämrades, föga förvånande, ju längre experimentet framskred. Han fick koncentrationssvårigheter, upplevde hallucinationer och försämrat närminne. Förvånansvärt lyckades Gardner slå Dement i pinball under den tionde dagen. Enligt sina kamrater blev han med tid också bättre på basket. Efter att rekordet hade slagits så övervakades Gardners sömn på ett sjukhus. Han sov över 14 timmar första natten, var vaken ett dygn, sov 10 timmar den andra natten och återgick sedan till normal sömnrytm. Inga långtidseffekter, varken mentala eller fysiska, observerades.

De flesta av oss har stundtals litid av sömnbrist och dess följder.

Ingen människa har avlidit som direkt resultat av sömnbrist. Tyvärr har folk dött i olyckor som förorsakats av följderna av sömnbrist. I laboratorieexperiment på möss har forskare hållit djuren vakna i över en månad innan de avled. Den slutliga dödsorsaken var dock oklar enligt en del forskare. I ytterst sällsynta sjukdomsfall kan sömnbrist ha fatala konsekvenser hos människor. Vid till exempel den ovanliga och dödliga sjukdomen FFI (Fatal Familjär Insomni) kan patienten inte somna p.g.a. en hopsamling av protein i talamus.

När vi sover återhämtar hjärnan och kroppen sig. Bland annat slaggprodukter avlägsnas från celler effektivare under sömn och vissa nyttiga hormoner produceras fördelaktigt då vi sover. Trots att rekordsättaren Gardner inte ådrog sig några långsiktiga effekter av sitt extrema vakande så är upprepade perioder av sömnbrist ohälsosamt och skadligt på längre sikt.

Du sover ca en tredjedel av ditt liv. Detta stämmer så länge du sover 7-8 timmar per natt. Människor har länge försökt effektivisera denna tidsanvändning av dygnet. I ett avsnitt av tv-serien Seinfeld hade grannen Kramer läst en bok om Leonardo da Vinci och blivit fascinerad av geniets sömncykel: da Vinci sov tydligen 20 minuter var tredje timme och hade således ett och ett halvt dygn mera vaken tid under en vecka. Kramer väljer att själv anamma detta sömnmönster men kollapsar efter några dagar av alldeles för lite sömn. Det finns dock få trovärdiga källor att da Vinci verkligen hade ett sådant sömnmönster.

Så kallad ”flerfassömn” med flera, kortare perioder av sömn under ett dygn, har många utövare och finns i många olika former. Bland annat Medelhavsländernas ”siesta”-filosofi kan räknas som ett flerfasmönster. Det finns även de som helt enkelt sover mindre: i japan sover mer än 39 procent av vuxna mindre än sex timmar per natt. Detta kompenseras med ”inemuri”, korta powernaps då det är möjligt: på bussen, i tunnelbanan eller på en parkbänk.

En dåre sover då han är trött, en vis man sover då han kan. – livstilscitat, 2018

Astronomiska budgetar, lite historia och en nypa avund

”We choose to go to the Moon in this decade and do the other things, not because they are easy, but because they are hard” förklarade John F. Kennedy den tolfte september 1962. Vid den tidpunkten hade NASA endast genomfört fyra bemannade rymduppskjutningar, av vilka två stycken nådde omloppsbana runt jorden. USAs målsättning låg betydligt längre bort än så, närmare bestämt 384’000 kilometer. Men USA satsade stort för att vinna rymdkapplöpningen över Sovjet: NASAs årliga budget år 1964-1969 låg på ca 5 miljarder dollar [1] (4 % av den statliga budgeten [2]), vilket motsvarar ungefär 35 miljarder i dagens dollar. Satsningen bar frukt: ett Geminiprogram med tio bemannade uppskjutningar och ett Apolloprogram med bland annat sex stycken bemannade månlandningar.

Buzz Aldrin på månpromenad. I reflektionen i hans visir syns Neil Armstrong och månlandaren Eagle. Värt att notera: det finns egentligen inga stillbilder från månytan där Armstrong tydligt syns i bild, då det var han som bar på kameran.

Uppskattningsvis 600 miljoner människor bevittnade TV sändningen av Neil Armstrongs första steg på månen. [3] Det motsvarar grovt en sjättedel av jordens befolkning 1969 och var vid den tiden en av världens mest bevittnade händelser. Detta trots att månpromenaden utfördes mitt i natten för de europeiska TV-tittarna.

Idag, 50 år och 135 rymdskytteluppskjutningar senare, skickar NASA årligen upp två till fyra nya expeditioner till den internationella rymdstationen ISS. Dessa rymdresor har blivit rutin och väcker sällan mer internationellt nyhetspådrag än att de omnämns i förbifarten i kvällsnyheterna. En uppskjutning som åtminstone fick mycket TV-tid i vårt västra grannland (och följaktligen i lilla Nykarleby) var uppskjutningen med den första svenska astronauten Christer Fuglesang, 2006. Men utöver denna har, vad jag kan minnas, de flesta av NASAs uppskjutningar flugit under min och säkerligen många andras radar.

Under 2000- och 2010- talet har flera privata aktörer klivit in på rymdscenen med bl.a. Elon Musks SpaceX i spetsen. SpaceXs uppskjutning av Falcon Heavy-raketen ifjol, med en röd Tesla Roadster ombord och ”Starman”-dockan som chaufför var kanske de senaste årens mest omtalade rymdprogramsnyhet. SpaceX tillkännagav i september 2018 att en bemannad kringflygning runt månen är planerad till 2023 [4], den första sedan 1972.

Starman i en röd Tesla Roadster med jorden i bakgrunden den 6 februari 2018.

NASAs budget för 2019 godkändes till 21,5 miljarder dollar, vilket var 1,6 miljarder mer än vad NASA begärde [5]. Trots att detta är den största budgeten NASA har haft på över ett årtionde motsvarar den endast 0,49 % av USAs statsbudget [2]. Ifall USA skulle satsa lika stor del av sin budget på NASA som under Apolloprogrammet skulle NASAs budget ligga på ca 170 miljarder(!) dollar. Med sådana resurser skulle t.ex. ett Mars-program vara betydligt närmare en uppskjutningsramp än vad det är idag. Men sådana galaktiska summor förblir tyvärr endast önsketänkande för rymdentusiaster i dagsläget. Det skulle vara rentav idiotiskt för USA att lägga hundratals miljarder på rymdfärder istället för att lösa mera akuta problem inom landet. Det är dock värt att fundera på ifall USA verkligen behöver en årlig militärbudget på 686 miljarder dollar [6], vilket motsvarar ca 16 % av deras statsbudget.

NASAs budgethistoria, i årets 2018 motsvarande dollarvärde. Årets budget är i grafen det som NASA begärde. Den godkända uppgick till 21,5 miljarder.

Jag är lite sorgsen över att jag missade Apolloprogrammets storhetstid. Att jag aldrig fick uppleva astronauternas rockstjärnestatus. De var ofta adrenalinjagande, före detta stridspiloter som tävlingskörde sina Corvette Stingrays mellan uppskjutningsramperna i Cape Canaveral. Dagens astronauter är av en annan sort. De behöver inte längre vara våghalsar som går dit ingen tidigare gått. De är personer med vetenskapliga bakgrunder med större fokus på experiment än på upptäcktsresor.

Jag hoppas och tror att jag kommer hinna uppleva en renässans inom rymdprogrammen. Med ett växande samarbete mellan den offentliga och privata sektorn (NASA och SpaceX har redan visat att detta är mer än möjligt) och med budgetar som förhoppningsvis fortsätter växa, ser framtiden ljus ut för rymdfarten. Kanske får vår generation också se ett litet steg för människan men ett stort steg för mänskligheten.

Sebbe H

[1] https://aerospace.csis.org/data/history-nasa-budget/

[2] White House Office of Management and Budget ”Table 1.1—Summary of Receipts, Outlays, and Surpluses or Deficits (-): 1789–2023”

[3] ”On Eagle’s Wings: The Parkes Observatory’s Support of the Apollo 11 Mission”. Astronomical Society of Australia. 1 juli 2001.

[4] https://www.spacex.com/mars

[5] https://spacenews.com/final-fiscal-year-2019-budget-bill-secures-21-5-billion-for-nasa/

[6] https://dod.defense.gov/News/SpecialReports/Budget2019.aspx

Limericks med, för och av Spektrum

En limerick är en sorts skämtvers eller dikt. Namnet härstammar från den Irländska staden Limerick men versformens ursprung är okänt. Den brittiska författaren Edward Lear populariserade limerickversen. En typisk limerick kan se ut som följande:

”There was an Old Man of Cape Horn
Who wished he had never been born;
So he sat on a chair,
Till he died of despair,
That dolorous Man of Cape Horn”

Edward Lear: ”Book of nonsense”

En limerick ska således ha fem rader med rimordningen: A A B B A. Den första raden brukar av tradition avslutas med ett geografiskt namn men det är inte obligatoriskt. Rad 1, 2 och 5 har vanligen mellan åtta och 10 stavelser medan rad 3 och 4 har fem eller sex stavelser. Vi har här på Spektraklet tidigare skrivit limericks och om limerickar. Robert skrev om användandet av limerickar som minnesregler för matematiska formler: https://spektrum.fi/spektraklet/lustiga-limerickar-och-vetenskaplig-vers/ och Palle skrev limerickar om förra årets årsfestvecka: https://spektrum.fi/spektraklet/en-limerick-for-arsfesten-lxxxv/.

På engelska finns det en hel del finurliga limerickar med naturvetenskapstema. Bland annat från Harvards fysikfakultets hemsida hittas flera skämtsamma verser: https://www.physics.harvard.edu/academics/undergrad/limericks. Jag har dock inte lokaliserat ett liknande utbud på svenska. Därför efterlyser jag nu limerickar av er läsare, helst med naturvetenskapstema eller Spektrumanknytningar. Lämna gärna era limericks som kommentarer till denna artikel.

Här följer några limericks på tidigare nämnda teman:

Några av studielivets bästa hits
Avsluta en tentvecka med sitz
Festa på klubben
Ponga med Stubben
Och vakna på akutrummets brits

Det var en fysiker från Pampas
Som med fymmen försökte tampas
Men så gick något fel
I tentens första del
Och i hans hjärna det börja krampas

En man kämpade sig uppför Gumtäktsbacken
Väskan var tung och öm var nacken
I dörren han tog tag
Insåg att det var fel dag
Han svor, gäspade och vände på klacken

Relativistiska skämt är av sådan sort
Att längdkontraktionen gör den kort
För att inte bli sur
Behöver man tur
Så poängen inte lämnas….(bort)