Minne: Kapitel 5

”Sov du gott” frågade Albert.

Runtom sig hör Robben fniss. Han blinkade till. Albert satt med ett leende och blicken emot sina hemuppgifter. Robben lade märkte till att han satt insjunken i soffan med en varm Battery i handen. Panik inträdde honom och han hoppade till.

”Vänta va? Var e Linda? Vem e jag?”

Fnisset utvecklades till ett hjärtligt skratt. Battery rinner ner för Robbens hand och lår, vilket han hastigt torkar upp.

Bland rösterna hördes Felix. ”Haha Robben, jumalauta du e legenda! Sku du int undvika krapulan me att lähte himaa tidigt?”

Albert lade sitt häfte åt sidan och vände sig mot Robben. ”När kom du hit? Du lagg på soffan redan klockan nio.”

Robben kunde inte svara på frågorna, så han ställde en själv. ”Talade vi int redan, Felix? Under föreläsningen?”

Felix skrattade. ”Aj den du just missa? E du helt seko? Du yrar värre än Olle på KJYRen”, svarade Felix.

”Ja håller med”, tillade Olle glatt.

Efter ett djupt andetag återhämtade Robben sig. ”Va e klockan?”

”Snart 12, närmare tio före… Är du hungrig? Eller får du inget ner alls? Bhahaha!” Det var sällan som någon annan var i värre skick än Olle på morgonen efter, så han njöt av denna sälsynta stund. Alla fyra tog sig emot Chemicum och den ökända MekUMak.

* * *

Felix kommentar spelades fortfarande om i Robbens huvud. ”Jag for tidigt hem igår? Men det är ju int vettigt, jag måste ha dragit pünschen!” Robben grubblade för sig själv och märkte inte att han stod stilla främst i kassakön. Han betalade för maten och bad om ursäkt.

”När for jag hem igår?” frågade han.

”Sale jämt ett”, svarade Felix.

Detta påminnde Robben att han hade skickat flera WhatsApp meddelanden åt Linda. Han drar fram telefonen och söker upp meddelandet. Ingen kontakt hittas på namnet Linda.

”Så jag drog alltså int pünschen?”

”Vadå? Nä, du hajpa om de vitusti men sen seli du någo bullshit och så pussy du out.” Felix ögade först misstänksamt på Robben, men hans min förvandlades till en väldigt oskyldig smil.

”På tal om pussy, vem e Linda? Nån pimu du bonga inatt eller?”

Felix, alltid en charmare. I samma ögonblick som Robben skulle förklara sig började han känna sig yr. Världen blir allt suddigare framför honom och kulminerar till en bekant kläpp på kinden.

* * *

Robben var inte i matsalen mera utan låg på golvet av ett mörkt rum.

”Okej, bra att du lever. Eller ja…” Rösten som Robben hörde lät främmande men bekant. Han tittar upp och ser sigsjälv.

Fortsätter om n veckor…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *