Dag 5 – KARAvanen till KARAkow

Efter våra fördjupade studier i slott, öltillverkning och oinspirerande maträtter hade vi bekantat oss väl med Slovakien. Det var dags att ta oss vidare till vårt andra resmål: Polen, vodkans ursprungliga hemland. För att lyckas med det hade resekommittén hyrt en buss för oss att klämma in oss i.

Morgonen gick åt till att bunkra upp inför resan med en massa drycker och skräpmat, vilket egentligen inte behövdes eftersom vår busschaufför såg till att ordna regelbundna pauser under resan. Men en sista ordentlig måltid i Bratislava behövdes först. Strax före avresan fick Luukas N. en uppenbarelse – vi skulle ju till Kraków, men det kan pampeser inte uttala, så med tanke på det och discoupplevelsen två dagar tidigare passade det bättre att referera till staden som ”Karakow”. Vilket inte alls blev ett uttjatat skämt i slutet av resan.

Under åkandet behövde vi ju såklart ha någon form av underhållning, så längst bak i bussen ordnades ett väldigt unikt evenemang – ett magiskt koncept som kallas för bussitz. Det här är då nästan precis som en vanlig sitz, fast längst bak i en buss. Det jobbigaste med det här är att alla säten i bussen är riktade framåt, vilket gör det svårt att tala med resten av sitzdeltagarna. Som en vanlig idé för en sitz är det ärligt talat ganska värdelöst – det speciella är just att det är en sitz som sker utomlands och medan bussen passerar förbi exotiska landskap. Det är just en sån grej som låter bra men inte riktigt lever upp till förväntningarna – precis som sillisar. Fast på bussitzen mår man iallafall inte skitdåligt hela tiden.

Några (till exempel Nisse) fick lite för mycket av det smaskiga, och några drycker spilldes på sätena, så det var en ganska invändigt svinig buss som rullade in i Karakows nya gamla stad, där vårt hostel låg. Vår busschaufför fick lite extra kompensation för att han orkade stå ut med oss och vårt jävla sitzande. Men nu var vi framme i Polens kulturella huvudstad!

Kraków har unikt nog tre urbana områden som allihop kan kallas för den gamla staden. Kvarteret Kazimierz var en gång i tiden en skild stad menad för den judiska befolkningen. Kazimierz har en arkitektur och stadsplan från 1500-talet. De andra två hör egentligen båda ihop i stadsdelen Stare Miasto (”Gamla Staden”), men går att skilt dela upp i den södra och norra delen. I den norra delen är byggnaderna mestadels från 1800-talet och byggt runt ett enormt torg som då är stadens turistcentrum. Vårt hostel låg tio minuter från det här torget.

Självklart finns det också ett slott i staden, vilket precis som det i Bratislava är ett museum. Enligt en lokal legend bodde en drake under slottet, och ovanför en av slottsbyggnaderna hänger en benbit som påstås vara från draken. Mer känd är dock statyn av den som ligger nere vid floden. Den riktiga draken bor antagligen nuförtiden i förorterna.

Efter ett antal nödvändiga portioner pierogi hade vi några timmar kvar av dagen för att se på nya gamla stan. De flesta av oss tog det ganska lugnt på kvällen, dels på grund av den tidigare festen i bussen och dels på grund av nästa dags program.

Dag 6 – Ett besök till Auschwitz-Birkenau

Under den sjätte dagen av BraKrakSEx besökte vi de ökända dödslägren Auschwitz och Birkenau, som den nazistiska ockupationsmakten byggde på polsk mark. Varje besökare måste här komma ihåg att detta inte är en vanlig sevärdhet utan en plats där historiens största massmord skedde. Att vara respektfull medan man är där är otroligt viktigt.

Det finns olika sätt att besöka Auschwitz-Birkenau. Vi hade den så kallade ”vanliga rundvandringen”, som börjar vid den ökända porten med texten ”Arbeit macht frei” ovanför. En guide ledde oss igenom flera av tegelbyggnaderna som innehåller fångceller, högar med offrens ägodelar och foton från tiden då lägret var i användning. I rundvandringen speglas den mörka historiska bakgrunden – varje stopp på guidningen har en berättelse om död kopplad till sig. Mot slutet passerade vi en improviserad arkebuseringsplats på väg mot krematoriet, som avslutar visningen av Auschwitz. Det finns egentligen flera stycken, men bara en av dom visas för besökare. Resten är antingen begravda under jordhögar eller förseglade.

Lägret Birkenau ligger en liten bit skilt från Auschwitz. Rundvandringen fortsatte där efter en kort paus. Birkenau ser helt annorlunda ut – istället för våningshus i tegel byggda tätt intill varandra ligger här ett enormt fält av hastigt uppförda baracker. De flesta förstördes när tyska ockupationstrupperna retirerade, och kvar från de flesta finns bara skorstenarna kvar som sticker upp som använda tändstickor. Vår guide berättade om förhållandena i barackerna och om fångtransporterna till lägret. Bangården och en likadan godsvagn som användes vid transporterna finns fortfarande i Birkenau. Som avslutning passerade vi minnesmärket tillägnat till alla offer som miste livet i lägren.

Att besöka Auschwitz-Birkenau är nästan alltid ett heldagsprojekt eftersom det ligger på en timmes avstånd från Kraków. När vi kom tillbaka till staden hade det redan blivit kväll, så ett avslappnande besök i en källarbar var exakt det som krävdes. En otrolig överraskning var att varje bar hade ett eget utbud av inhemsk cider, vilket ingen någonsin skulle kunna förvänta sig. Men tydligen är Polen ett perfekt land för den som inte gillar flytande gröt. Drinkar är de också bra på att göra, fast det kanske har mer med turismen att göra.

Av antagligen ingen anledning alls hade en stor del av sällskapet plötsligt dragits med på en organiserad pubcrawl där varje ny bar inleddes med en stor likörshot rakt i käften. Har absolut ingen aning hur vi hamnade med i något sånt innan vi lämnat de mysiga källarbarerna. Det var verkligen som om vi hade gått igenom en osynlig portal och råkat hamna rakt i armarna på en nattklubbsguide.

Det var också en väldigt intensiv barrunda med ett par stycken nattklubbar på vägen och en massa likör. Så det blev ju inte lite snurrigt efter ett tag. Kvällen kulminerade i ett mystiskt fyllebesök till ”Karakows” tågstation och en inte alls väl tajmad huvudvärk inför nästa dag, då Spektrum skulle ta sin kultur till Polen. Vasagatan: ett av de kladdigaste evenemangen från vårens kalender skulle ordnas på de trånga gatorna i staden.

Fortsättning följer. I den fjärde och sista delen av Sagan om BraKrakSEx händer det som absolut ingen vill ska ske under en gruppresa. Och så slickar en del på stenar medan andra drar åt skogen.