Alla inlägg av Leo Kolev

BraKrakSEx 2022 Del 2: Berättelser från Bratislava

Dag 2 – Kulturella upplevelser på slottsbackarna

Är det något som Centraleuropa är känt för så är det alla slott som ligger utströdda över landskapet som pingisbollar på Klubbens golv. Trots att Slovakien ligger längre österut har landet hört till både Österrike och Ungern i flera hundra års tid, så alla möjliga folk har haft gott om tid att bygga slott i trakterna runt Bratislava. Under den här dagen besökte vi tillsammans ett slott i utkanten av staden, och många hann även ta sig till det som ligger mitt i centrum.

Slottet i Bratislava är svårt att missa. Det ligger rakt bredvid stadens gamla kvarter på en hög kulle, varifrån man får en fantastisk utsikt över det finaste trakten har att erbjuda – förorter från den tjeckoslovakiska tiden. Men de ligger på andra sidan Donau, så det finns åtminstone lite distans till det hemska. Inuti slottet finns ett museum som visar upp hela Slovakiens historia från den äldre stenåldern till Berlinmurens fall. Ifall man råkar befinna sig i staden är det definitivt värt att promenera upp till åtminstone utsiktsplatsen.

Det finns bara två olika sorters bilder på turister.

Till det andra slottet skulle vi alla ta oss samtidigt. Majoriteten av spektrumiterna tog sig dit med en riktigt långsam flodbåt uppför Donau, vilket tog en evighet och det gällde att spendera tiden med att inte bli stekt av augustihettan.

Skydda huvet! Använd vad du än har tillgängligt för att hålla solen borta från ansiktet.

Devínska slottet är till skillnad från det i Bratislava en ruin. På plats berättade en guide att Napoleon hade bombarderat det när han passerade förbi med en armé. Från en terrass syns den plats där floderna Donau och Morava möts, och där gränsen mellan Slovakien och Österrike går. Allt som syns från utsiktsplatsen ligger på den österrikiska sidan. Vattennivån i Donau var också rekordlåg den sommaren så floden såg inte så bred och viktig ut som den gör längre neråt mot havet. Men det som var mest fascinerande var en djup brunn som fanns mitt i slottsruinens innergård – det var riktigt tillfredsställande att kasta en hink vatten ner och höra ljudet förstärkas av brunnen. Och så kunde alla fysiker briljera med sina kunskaper om gravitation eller vad det nu är som dom håller på med.

Efter slottsbesöket gällde det att gå ombord på flodbåten igen, fast den här gången gick det ganska mycket snabbare när det var medströms på floden. Framme i staden var klockan officiellt kvart före mat, och vi spred ut oss åt olika håll för att hitta en passlig middag. Allting förutom traditionell slovakisk mat gick an, men dryckerna var för det mesta lokala så en helt överturistig kvällsmåltid blev det knappast för någon. Efteråt var det självklart dags för några barer att bli av med en stor mängd av sina produkter, och för en gångs skull somnade folk utan att svina runt först.

Sådan är utsikten från Bratislavas slottspark. Donau flyter stilla förbi, och förorten i bakgrunden ser till att du aldrig glömmer var i världen du befinner dig.

Dag 3 – Slovakiens Unicafe, Bratislavas Noux och ett dansgolv fyllt av karlar

Till vår xqrr hade vi fått en del sponsorpengar, vilket gjorde att resan blev mycket förmånligare. Och det förmånliga priset gjorde det möjligt för ett maximerat antal spektrumiter att få besöka lokala universitet i de orter vi vistades i. Universitetet i Krakow verkade ha fått alla sina datorer stulna eller nånting (vi fick inget svar från dom), så det blev bara ett besök – till Slovakiens största och äldsta universitet Comenius.

På plats berättade forskare från det naturvetenskapliga fakultetet om sitt vetenskapliga arbete på Comenius. Efter det gick vi i mindre grupper till olika labb, bland annat ett plasmalabb. De förklarade ju vad de håller på med och hur utrustningen fungerade, men ifall man är en väldigt jordnära spektrumit så förstår man inte mycket av fysiken. Vi fick också gemensamt besöka ett partikellabb i en skild byggnad och en ordentlig rundtur av hela kampuset. Sessionen avslutades med en titt i universitetets mineralsamling, för att hedra oss jordnära spektrumiter.

Spektrum får en uppvisning av de leksaker som fysikerna har på Comenius universitet och en förklaring på vad de används till. (Foton: Stanislav Griguš, Univerzita Komenského v Bratislave)

Campuset ligger en bit från centrum, så några spektrumiter valde efteråt att äta på Comenius ”Unicafe” innan de tog sig ner till staden. Tydligen var maten där både den godaste och mest prisvärda de stött på i Slovakien. Och när ”Number 1 Slovak pub” blir slaget av ett Unicafe, då kanske ni förstår vilken sorts smakupplevelser vi hade den första dagen.

Bratislava är en stad som egentligen ligger på båda sidorna av Donau, men det här märks sällan eftersom alla egentliga sevärdheter ligger norr om floden runt gamla stan. Från slottsbacken går det att se vad som finns på andra sidan – en enorm förort uppförd i den oändligt estetiska Plattenbau-byggstilen. Hit hittar endast de som råkat ta fel tåg från Wien och de som far till landets största shoppingcenter Aupark. En mystisk ande uppenbarade sig för några av spektrumiterna och lockade dom dit, och när de senare på kvällen kom tillbaka hade de gett ett ordentligt bidrag till Slovakiens ekonomi. Så nånting positivt fanns det ju med det. Det finns dock en riktig sevärdhet på andra sidan som du aldrig kommer att hitta i en turistbroschyr.

Överraskande nog har Slovakien en egen Riviera som ligger mitt i den där betongförorten – vilket gör att alla icke-lokalbor håller sig borta. Några av oss kände för att ta en simtur, så vi letade oss in i betongdjungeln. Det handlar då alltså om Draždiak: En sjö med sandstränder och en massa restauranger, sportplaner, pubar och annat skoj. Mitt i augustihettan hade självklart halva stadens befolkning hittat dit, så det var tur att någon märkte att en till sjö fanns på kartan i närheten, mitt i en liten skog. Vi kommer dit och märker att inte en jävel är där, och det är lugnt och stilla trots att vi är omgivna av en halvmiljonstad på alla håll. Bortsett från trädfloran påminde det om mindre sjöar man kan stöta på i Noux nationalpark. Som en bonus var vattnet ganska okej, vilket man alltid måste akta sig för i de östra kanterna av Europa.

Saker att göra före Karadisco: antingen bada i ett träsk eller ta en fördrink i en bekväm källare.

Efter simturen hade det blivit dags för valfri middag. I gamla stan finns det allt möjligt att välja mellan, och vanligtvis hade jag sagt att det vore en skam om man inte äter lokal mat när man reser utomlands. Slovakien får dock ett undantag till den regeln, med tanke på första dagens måltider. Till en början fanns det ingen egentlig plan för kvällen (mer än att kanske gå till hostellets bar), men det ändrades när några av Spektrums karlar hittade ett disco i en ganska väl gömd källare. Där fanns knappt några andra klienter, så det var perfekt för hela sällskapet att storma in och dominera hela stället, som vi snabbt började kalla för Karadisco.

Rökmaskinen startades och sen jävlar var discot i gång! Det var en otroligt rolig känsla att praktiskt taget ha ett helt källarutrymme för oss själva. Karadiscot var bland de mest minnesvärda under hela resan, trots att det måste vara en av de svettigaste platserna i hela Europa, så det var svårt att inte gå ut emellanåt. Men med tanke på hur episkt det hela var så gjorde det inget.

Dag 4 – Alla sorters öl och disco

Slovakien jämförs ofta med sin större granne Tjeckien, och precis som sina grannar är slovakerna galna i den fermenterade gröten som i vissa kretsar är känd som ”öl”. Så det hade ju varit opassande att inte fördjupa sig i tillverkningen av det skummande guldet, vilket var precis vad större delen av gänget gjorde genom att besöka två lokala bryggerier. De som tog sig dit blev så klart serverade några smakprover. ”And there was much rejoicing.”

I övrigt spenderades dagen med att vandra runt staden, släcka törsten och ta en matbit eller tre. För en del fortsatte shoppingen, för tydligen är snabbmodebutikerna lika intressanta som gamla stadens kvarter.

11 av 10 doktorer rekommenderar ett stop med varje måltid utomlands. Fanny fortsätter visa för stadsborna hur en äkta turist beter sig.

På kvällen var det återigen dags för lite karadisco, den här gången i en större lokal och med inslag av en live DJ och bredare utbud av drinkar. I övrigt hände inte desto mer speciellt den dagen, åtminstone jämfört med de andra dagarna. Det var också bra att vi hade en mer ledig dag – vid varje längre resa måste det finnas någon lugnare dag, så att man inte tappar orken och blir helt utbränd. De som hade planerat xqrren hade gjort ett jävligt bra jobb med schemat. Tummen upp och skål till er, resekommittén!

Alla överlevde Karadisco 2 – dansgolvets återkomst. Spektrum invaderade diskoteket och bombarderade stället med god stämning.

Fortsättning följer. I nästa del bär he av mot kararnas heimstad och sällskapet upptäcker en bugg i simulationen som låter en teleportera sig rakt in i en barrunda.

BraKrakSEx 2022 Del 1: Välkomna till Slovakien

Sommaren 2022 organiserade Spektrum en så kallad Xqrr, eller exkursion, som är en längre resa utomlands där syftet är att besöka lokala universitet och allmänt ha en trevlig stund med billiga drycker. De här exkursionerna ordnas vart tredje år och det bär nästan alltid av mot antingen Öst- eller Centraleuropa, så även i år. Det bestämdes att destinationerna skulle vara Bratislava, Slovakiens huvudstad, och Krakow, Polens kulturella centrum.

Varje xqrr ska ha ett officiellt namn som förknippas med resan. Den här gången blev det BraKrakSEx, där tillägget i slutet står för Spektrums Exkursion. För att låta resten av Europa veta vad vi höll på med skaffade vi T-skjortor med xqrrens namn och logo på – en tentakel som håller i slovakiska dubbelkorset, med Spektrums trekant i bakgrunden. Det lönar sig inte att ifrågasätta det stilistiska valet här. Fast resten av Europa måste ha trott att vi hade ett annat syfte med resan när de såg oss i de rosa skjortorna, och speciellt ifall de fick se en skymt av Klubbens Dildo, som såklart hängde med på resan.

Som en upplevelse är det väldigt svårt att beskriva BraKrakSEx. Dels för att vi var ett gäng på 33 personer, var och en med sina egna upplevelser och utgångspunkter, och dels för att det hände så sjukt mycket under de nio dagar som exkursionen varade. Det var första gången någonsin efter en längre resa då jag kände att det var nödvändigt att anteckna vad som hände bara för att inte glömma alla roliga detaljer och de svinerier som uppstod under resans gång.

Hoppas den här reseberättelsen ger någon slags insikt i hur en xqrr fungerar och hur det kan se ut då man deltar i en. Om det går att ta hem någon lärdom av berättelsen så är det också en stor fördel. Men mest av allt hoppas jag att läsandet blir underhållande.

Dag 1 – En bar(tislava)runda i Centraleuropa

Nästan alla spektrumiter valde att ta sig till Bratislava i grupp med flyg till Wien och sedan charterbuss den sista vägen. Slutdestinationen var ett hostel med väldigt fin bakgård och en egen pub i källaren. Det senare skulle vi ägna mycket uppmärksamhet åt senare på kvällen.

Vi skulle ha mycket program under de närmaste dagarna, men också en och annan mer ledig dag för alla möjliga sysslor, som att vandra runt i gamla staden, shoppa och liknande. Det enda som fanns på schemat för dag ett var en gemensam middag på kvällen. Så efter att ha checkat in och dumpat vårt bagage gällde det att bekanta sig med Bratislava – såklart genom att skaffa sig ett glas och en tallrik med lokala specialiteter i.

I samma kvarter där vi bodde fanns en restaurang som hette Number 1 Slovak Pub. Och med ett sådant lockande namn säger man väl inte emot, speciellt när det är den första dagen i ett land man aldrig tidigare besökt. Ett större gäng av oss begav sig dit, och det visade sig vara en enorm restaurangbar som serverade traditionell slovakisk mat. Därtill fanns också en lång dryckeslista, så allting såg lovande ut. Dryckerna gick definitivt an, men maten var… tja, det snällaste som går att säga om det är att det var ´´intressant´´. Centraleuropa är inte direkt känt för sin kulinariska tradition, och kryddor är inget du kommer att hitta mycket av. Så vanlig husmanskost är antingen väldigt smaklös eller överdrivet salt och bitter i sin smak. Men strunt samma, vi skulle ju ha en ordentlig middag på kvällen, så ingen större skada skedd.

Öl och gött sällskap. Till höger njuter de nyanlända spektrumiterna av hostellets fina innergård.

En väldigt fin upplevelse utomlands är att bli påmind om att folk i resten av världen vet vad Finland är för något. Och alldeles i närheten av vårt hostel fanns en liten lokal bar som skyltade med att de serverade Koskenkorva – vilket är lite som att grunda en finrestaurang och sedan ha triangelbröd från Alepa på menyn. Men tyvärr kan många i Spektrum inte motstå lockelsen (de har uppenbarligen sitsat helt för mycket) och en grupp bestämde sig för att ta reda på mer.

Äkta Östeuropeisk atmosfär. Enligt skylten har stället ´´de billigaste priserna i staden´´. Ser just så ut.

Du vet den där ena baren som finns i varje stadsdel, där alla är stamkunder och ser förbryllade ut varje gång någon ny person kommer in? Det var exakt den känslan där inne, men med tillägget att personalen bara talade slovakiska. Med gester och viftande gick det nog att få sig ett stop (Kossun var slut. Ingen grät.) – för det behagliga priset 1,20 €. Spektrums ölfantaster kände sig frälsta, och beslöt att de behövde utnyttja situationen. Så från och med då var målet att ha en öl i handen dygnet runt.

Så småningom blev det kväll, och då var det dags för den gemensamma middagen, som var på en slovakisk restaurang. Med erfarenheterna från Number 1 Slovak Pub hoppades vi att det skulle bjudas på annat än det traditionella. Inne i restaurangen var stämningen mysig och varm. Som varmrätt utlovades dumplings och bacon, och eftersom grannlandet Polen är känt för sina degknyten Pierogi var förhoppningarna stora. Det visade sig dock att slovakerna har en helt egen definition på båda maträtterna – ´´dumplings´´ visade sig vara små klumpar av endast deg, utan fyllning, och ´´bacon´´ är små kuber av antingen fläsk eller krispigt och torkat kött med en massa salt i sig. Det var också exakt samma maträtter som många av oss hade ätit på förmiddagen, vilket var väldigt deprimerade.

Förutom ölen och vinet som erbjöds blev vi ganska besvikna. Och när det var dags att betala utbröt totalt kaos eftersom personalen hade missuppfattat eller räknat något fel med vår beställning – det var en sådan huvudvärk att vi till slut slängde ihop en bunte pengar på bordet och evakuerade oss.

Alltså, strupen blev ju fuktad, så… det fanns åtminstone en bra grej med den här middagen…

För att rädda kvällen stack vi tillbaka till vårt hostel och upptäckte att det ordnades en karaokekväll nere vid källarbaren. Så nu hade vi åtminstone ett bra sätt att distrahera oss från alla jävla bacondumplings. Vid karaoken fanns folk från hela Europa, så sällskap var det ingen brist på.

Och på tal om ingen brist – i hostelbaren fanns det mycket att välja på, bland annat en shot av Borovička – Slovakiens egna variant av gin. För egen del blev det ganska många sådana shots, vilket ledde till besvär för de som hade oturen att dela rum med mig. Stackars Harald hade säkert hoppats på att få en god natts sömn, men all lokal gin gjorde att han fick oväntat fyllebesök i sängen. Den här händelsen blev känd som Sängincidenten – mestadels orsakad av en total brist på vatten mellan shottarna. Så nästa gång någon erbjuder din fylleskalle en välivesi, så tar du den!

Festandet fortsatte in på småtimmarna, men med tanke på att det skulle flängas runt en del nästa dag var det klokast att gå och sova när karaoket stängde – i egen säng, förstås!

Har karaoken stängts av? Får du inte dricka på rummet? Spårvagnshållplatsen klockan två på natten är din bästa vän!

Fortsättning följer. I nästa del får nästan alla i sällskapet solsting, och det visar sig att man kan ha väldigt kul i både en trång källare och en liten vattenpöl i förorten.