BraKrakSEx 2022 Del 2: Berättelser från Bratislava

Dag 2 – Kulturella upplevelser på slottsbackarna

Är det något som Centraleuropa är känt för så är det alla slott som ligger utströdda över landskapet som pingisbollar på Klubbens golv. Trots att Slovakien ligger längre österut har landet hört till både Österrike och Ungern i flera hundra års tid, så alla möjliga folk har haft gott om tid att bygga slott i trakterna runt Bratislava. Under den här dagen besökte vi tillsammans ett slott i utkanten av staden, och många hann även ta sig till det som ligger mitt i centrum.

Slottet i Bratislava är svårt att missa. Det ligger rakt bredvid stadens gamla kvarter på en hög kulle, varifrån man får en fantastisk utsikt över det finaste trakten har att erbjuda – förorter från den tjeckoslovakiska tiden. Men de ligger på andra sidan Donau, så det finns åtminstone lite distans till det hemska. Inuti slottet finns ett museum som visar upp hela Slovakiens historia från den äldre stenåldern till Berlinmurens fall. Ifall man råkar befinna sig i staden är det definitivt värt att promenera upp till åtminstone utsiktsplatsen.

Det finns bara två olika sorters bilder på turister.

Till det andra slottet skulle vi alla ta oss samtidigt. Majoriteten av spektrumiterna tog sig dit med en riktigt långsam flodbåt uppför Donau, vilket tog en evighet och det gällde att spendera tiden med att inte bli stekt av augustihettan.

Skydda huvet! Använd vad du än har tillgängligt för att hålla solen borta från ansiktet.

Devínska slottet är till skillnad från det i Bratislava en ruin. På plats berättade en guide att Napoleon hade bombarderat det när han passerade förbi med en armé. Från en terrass syns den plats där floderna Donau och Morava möts, och där gränsen mellan Slovakien och Österrike går. Allt som syns från utsiktsplatsen ligger på den österrikiska sidan. Vattennivån i Donau var också rekordlåg den sommaren så floden såg inte så bred och viktig ut som den gör längre neråt mot havet. Men det som var mest fascinerande var en djup brunn som fanns mitt i slottsruinens innergård – det var riktigt tillfredsställande att kasta en hink vatten ner och höra ljudet förstärkas av brunnen. Och så kunde alla fysiker briljera med sina kunskaper om gravitation eller vad det nu är som dom håller på med.

Efter slottsbesöket gällde det att gå ombord på flodbåten igen, fast den här gången gick det ganska mycket snabbare när det var medströms på floden. Framme i staden var klockan officiellt kvart före mat, och vi spred ut oss åt olika håll för att hitta en passlig middag. Allting förutom traditionell slovakisk mat gick an, men dryckerna var för det mesta lokala så en helt överturistig kvällsmåltid blev det knappast för någon. Efteråt var det självklart dags för några barer att bli av med en stor mängd av sina produkter, och för en gångs skull somnade folk utan att svina runt först.

Sådan är utsikten från Bratislavas slottspark. Donau flyter stilla förbi, och förorten i bakgrunden ser till att du aldrig glömmer var i världen du befinner dig.

Dag 3 – Slovakiens Unicafe, Bratislavas Noux och ett dansgolv fyllt av karlar

Till vår xqrr hade vi fått en del sponsorpengar, vilket gjorde att resan blev mycket förmånligare. Och det förmånliga priset gjorde det möjligt för ett maximerat antal spektrumiter att få besöka lokala universitet i de orter vi vistades i. Universitetet i Krakow verkade ha fått alla sina datorer stulna eller nånting (vi fick inget svar från dom), så det blev bara ett besök – till Slovakiens största och äldsta universitet Comenius.

På plats berättade forskare från det naturvetenskapliga fakultetet om sitt vetenskapliga arbete på Comenius. Efter det gick vi i mindre grupper till olika labb, bland annat ett plasmalabb. De förklarade ju vad de håller på med och hur utrustningen fungerade, men ifall man är en väldigt jordnära spektrumit så förstår man inte mycket av fysiken. Vi fick också gemensamt besöka ett partikellabb i en skild byggnad och en ordentlig rundtur av hela kampuset. Sessionen avslutades med en titt i universitetets mineralsamling, för att hedra oss jordnära spektrumiter.

Spektrum får en uppvisning av de leksaker som fysikerna har på Comenius universitet och en förklaring på vad de används till. (Foton: Stanislav Griguš, Univerzita Komenského v Bratislave)

Campuset ligger en bit från centrum, så några spektrumiter valde efteråt att äta på Comenius ”Unicafe” innan de tog sig ner till staden. Tydligen var maten där både den godaste och mest prisvärda de stött på i Slovakien. Och när ”Number 1 Slovak pub” blir slaget av ett Unicafe, då kanske ni förstår vilken sorts smakupplevelser vi hade den första dagen.

Bratislava är en stad som egentligen ligger på båda sidorna av Donau, men det här märks sällan eftersom alla egentliga sevärdheter ligger norr om floden runt gamla stan. Från slottsbacken går det att se vad som finns på andra sidan – en enorm förort uppförd i den oändligt estetiska Plattenbau-byggstilen. Hit hittar endast de som råkat ta fel tåg från Wien och de som far till landets största shoppingcenter Aupark. En mystisk ande uppenbarade sig för några av spektrumiterna och lockade dom dit, och när de senare på kvällen kom tillbaka hade de gett ett ordentligt bidrag till Slovakiens ekonomi. Så nånting positivt fanns det ju med det. Det finns dock en riktig sevärdhet på andra sidan som du aldrig kommer att hitta i en turistbroschyr.

Överraskande nog har Slovakien en egen Riviera som ligger mitt i den där betongförorten – vilket gör att alla icke-lokalbor håller sig borta. Några av oss kände för att ta en simtur, så vi letade oss in i betongdjungeln. Det handlar då alltså om Draždiak: En sjö med sandstränder och en massa restauranger, sportplaner, pubar och annat skoj. Mitt i augustihettan hade självklart halva stadens befolkning hittat dit, så det var tur att någon märkte att en till sjö fanns på kartan i närheten, mitt i en liten skog. Vi kommer dit och märker att inte en jävel är där, och det är lugnt och stilla trots att vi är omgivna av en halvmiljonstad på alla håll. Bortsett från trädfloran påminde det om mindre sjöar man kan stöta på i Noux nationalpark. Som en bonus var vattnet ganska okej, vilket man alltid måste akta sig för i de östra kanterna av Europa.

Saker att göra före Karadisco: antingen bada i ett träsk eller ta en fördrink i en bekväm källare.

Efter simturen hade det blivit dags för valfri middag. I gamla stan finns det allt möjligt att välja mellan, och vanligtvis hade jag sagt att det vore en skam om man inte äter lokal mat när man reser utomlands. Slovakien får dock ett undantag till den regeln, med tanke på första dagens måltider. Till en början fanns det ingen egentlig plan för kvällen (mer än att kanske gå till hostellets bar), men det ändrades när några av Spektrums karlar hittade ett disco i en ganska väl gömd källare. Där fanns knappt några andra klienter, så det var perfekt för hela sällskapet att storma in och dominera hela stället, som vi snabbt började kalla för Karadisco.

Rökmaskinen startades och sen jävlar var discot i gång! Det var en otroligt rolig känsla att praktiskt taget ha ett helt källarutrymme för oss själva. Karadiscot var bland de mest minnesvärda under hela resan, trots att det måste vara en av de svettigaste platserna i hela Europa, så det var svårt att inte gå ut emellanåt. Men med tanke på hur episkt det hela var så gjorde det inget.

Dag 4 – Alla sorters öl och disco

Slovakien jämförs ofta med sin större granne Tjeckien, och precis som sina grannar är slovakerna galna i den fermenterade gröten som i vissa kretsar är känd som ”öl”. Så det hade ju varit opassande att inte fördjupa sig i tillverkningen av det skummande guldet, vilket var precis vad större delen av gänget gjorde genom att besöka två lokala bryggerier. De som tog sig dit blev så klart serverade några smakprover. ”And there was much rejoicing.”

I övrigt spenderades dagen med att vandra runt staden, släcka törsten och ta en matbit eller tre. För en del fortsatte shoppingen, för tydligen är snabbmodebutikerna lika intressanta som gamla stadens kvarter.

11 av 10 doktorer rekommenderar ett stop med varje måltid utomlands. Fanny fortsätter visa för stadsborna hur en äkta turist beter sig.

På kvällen var det återigen dags för lite karadisco, den här gången i en större lokal och med inslag av en live DJ och bredare utbud av drinkar. I övrigt hände inte desto mer speciellt den dagen, åtminstone jämfört med de andra dagarna. Det var också bra att vi hade en mer ledig dag – vid varje längre resa måste det finnas någon lugnare dag, så att man inte tappar orken och blir helt utbränd. De som hade planerat xqrren hade gjort ett jävligt bra jobb med schemat. Tummen upp och skål till er, resekommittén!

Alla överlevde Karadisco 2 – dansgolvets återkomst. Spektrum invaderade diskoteket och bombarderade stället med god stämning.

Fortsättning följer. I nästa del bär he av mot kararnas heimstad och sällskapet upptäcker en bugg i simulationen som låter en teleportera sig rakt in i en barrunda.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *