Minne: Kapitel 2

Direkt Robben tror sig trycka på strömbrytaren känner han en kraftig smäll på kinden och han kvicknar till. Under en kort stund är han igen borttappad och förbryllad, men efter ett par minuter börjar pusselbitarna äntligen falla ihop. Smällen på kinden fick han av Linda, en ung matematiker, som väckt honom och nu berättar vad Robben gjort den senaste timmen.

Robben hade tydligen aldrig gått hem efter den sista beerpongen, utan efter att ha vunnit spelet mot gamylerna John och Mathias hade han ännu svept ett fullt stop öl och meddelat med hög röst att ”jag tror jag borde gå hem nu”. Enligt Linda var detta uppenbarligen stunden då Robben tappat sitt minne och började yra omkring på Alina-salen värre än Spektrums normala fyllehund Olle.

Robben hade, istället för att ta rocken och gå hem, börjat vingla sig mot kökets frys och letat fram en iskall flaska punsch. Han hade bestämt sig för att en pünschen skulle förgylla kvällen och fick Olle övertalat om att detta faktiskt stämmer. John och Mathias fungerade som domare och som nyfiken gulis hade Linda tagit fram sin telefon och filmat hela prestationen, och visade den till Robben som nu var övertygad om att pünschen inte hade varit en bra idé. Olle och Robben var supertaggade på pünschen och hade före starten meddelat med väldigt berusad röst: ”full power framåt, inget kan stoppa oss”. Linda, som hade en ny telefon och inte ännu fullständigt bemästrade den, hade glömt blixten på då hon filmade vilket hade förbryllat både Robben och Olle.

Efter att Robben slickat den sista punschen från tallriken och domarna meddelat att prestationen var underkänd pga för mycket spill, hade Robben fallit ner på golvet och slocknat. Robben vaknade efter en dryga 10 minuter och började mumla något om att han har en föreläsning nästa dag klockan åtta och borde komma ihåg att lägga alarmet på så att han inte sover hela morgonen. Linda hade då hjälpt Robben att ställa in hans alarm på klockan till 07:30 (vilket borde räcka så att han hinner från Majstranden till Gumtäkt på morgonen), men Robben hade som princip att alltid ha ett primtal som minutvärdet på sin väckning, så Linda ställde klockan in på 07:31 så att Robben var nöjd. Nu började Robben vingla sig mot vessan, en del krypandes och en del på två ben. På vägen till vessan hade Robben knuffat Spektrums vice-ordförande Albert som redan börjat moppa golvet och spytt i vattenämbaret som Albert använt till moppandet. När Robben äntligen kommit fram till vessadörren försökte han våldsamt knuffa sig genom dörren tills han lyckades dra i dörren och den öppnades. Då hade Robben blivit stående i dörröppningen med en tom blick mot väggen. Nu hade Linda fått nog av Robbens yrande och gett honom en klapp på kinden för att få honom tillbaka till denna verklighet.

Linda, som också bodde i Majstanden, bestämde sig för att hjälpa Robben hem, klockan var ju redan fyra på natten och Robben verkade inte vara i skick att hitta hem på egen hand. De tog flygfältsbussen och steg av i Vallgård och gick tillsammans mot Arabia. Robben hade nyktrat till lite grann och medan de gick började Linda och Robben tala om allt mellan himmel och jord. Linda märkte att Robben egentligen var ganska trevlig och smart trots kvällens X antal öl. De växlade telefonnummer utanför Robbens hemdörr där han bad om ursäkt och tackade Linda för en trevlig och förvirrande kväll. Robben steg in, märkte att han hade väckning om knappa två timmar och ramlade i sin säng och somnade direkt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *