Kategoriarkiv: Blogg

De bättre spektrala artiklarna

”Pseudointellektuellt struntprat”

Obs: Publicerat tidigare i årets gulisnummer!

År 1735 publicerade den svenske vetenskapsmannen Carl Linnaeus (observera att han adlades först 17571) den första upplagan av kategoriseringsverket Systema Naturae. Han var den första att gruppera människorna och aporna i samma släkte. Intressant nog skiljer han inte åt oss från våra kusiner hankeiterna utgående från biologiska olikheter, utan med filosofiska aforismen nosce te ipsum, känn dig själv. Han menar att självkännedom är det definierande draget för oss som en art2.

Aforismen ifråga är dock äldre än de knappa trehundra år emellan oss och upplysningens Sverige. Det är uppenbart att aforismen var viktig även för antikens greker, då begreppet var inskrivet i väggen vid Apollons tempel i Delfi3.

matrix

Begreppet ”känn dig själv” förekommer i många variationer, t.ex. i filmen The Matrix (1999).

Den skarpa läsaren frågar sig varför detta är relevant för ett gulisnummer. Studenttidningar och dylika infoblad brukar innehålla en hel del goda råd åt de nya. Skaffa bostad, kom ihåg att delta i fritidsverksamheten, gnäll om pengar av FPA osv. Bland allt detta kan det vara svårt att komma med något revolutionerande och intressant. En svår målgrupp för skribenter, vilket i första hand beror på att de naturvetenskapliga gulisarna tenderar att vara oskulda. Alltså vad gäller studielivet. Det är krävande att förklara hur allt fungerar, lite som att förklara åt ordningsvakten att nej, det var varken du eller din kompis som spydde i hörnsoffan. Kemister destillerar olika saker med varierande framgång och här följer mitt försök att destillera en gnutta sanning.

Sun Zi, en kinesisk general född ca 500 f.Kr., skrev klassikern Krigskonsten. I detta epos konstaterar han att ifall man känner sig själv och fienden, behöver man inte frukta resultatet av hundra strider4. Men vem är fienden? Det kan vara FPA med deras inkomstgränser från helvetets åttonde krets, eller kanske ens egen lathet inför tenten.  Faktum är att motståndarna är många och av varierande form, men självkännedom om ens styrkor och svagheter är konstant.

Och här kommer vi tillbaka till att känna sig själv, då det kan vara svårt att veta vad man vill. Studielivet är dock en utmärkt chans att vidga sina vyer. Många lär sina fysiska gränser på festernas sena timmar.  Andra lär sig mentala dygder, såsom tålamod, genom sin första styrelsepost (det bör påpekas att det som händer i styrelsen stannar i styrelsen). Detta för att nämna några exempel.

Risken finns att självkännedom är ett fenomen av zenbuddistisk kaliber. Man kan inte bli upplyst om man ämnar bli upplyst, utan man måste snubbla på sanningen av misstag. Inte så långt ifrån att snubbla på tamburmattan i morgonmörkret.

Men hur borde man gå till väga? Det finns knappast ett definitivt svar. Mitt råd lyder att pröva olika saker, även om man tvekar, t.ex. tidigare nämnda styrelseposten. Av erfarenhet är det känt att ofta blir man positivt överraskad. Olika upplevelser avslöjar nya sidor av ens karaktär. Besök även andra föreningar, där man med god sannolikhet lär känna färggranna personer. Ofta har de olika inställning än en själv till flera frågor, vilket i bästa fall leder till ögonöppnande aha!-upplevelser.  Även Paul Bragiel, VD för i/o Ventures, ett av de största investeringsbolagen i Silicon Valley, konstaterade att det bästa med universitet är att träffa spännande personer.

Spektrum är en liten men hårt sammansvetsad förening, vilket gör det enkelt att lära känna de andra. I mitt tycke är det också ett utmärkt sätt att utmana sig själv och knyta nya vänskapsband. Alla är välkomna att delta i verksamheten, även om de inte ämnar fortsätta studera naturvetenskaper. Några av er kommer att hitta er plats i livet på något annat ställe. För er vill jag citera Marcus Aurelius (121 – 180 e.Kr.), romersk kejsare och en av de få män som uppfyller Platons utopistiska vision om en filosof som kung5:

Även om du gett upp hoppet om att bli en stor tänkare eller vetenskapsman, ge inte upp hoppet om att uppnå frihet (7.67)

Jere

[1] Blunt, W. Linnaeus: The Compleat Naturalist, Frances Lincoln Ltd., 2004, s. 171

[2] Klein, R.A. Sociality as the Human Condition:  Anthropology in Economic, Philosophical and Theological Perspective, Koninklijke Brill NV, 2011, s. 59

[3] Miller, J. Examined Lives: From Socrates to Nietzsche, 1. t., Farrar, Straus & Giroux, 2011, s. 22

[4] Sawyer, R.D. The Seven Military Classics of Ancient China, Basic Books, 2007, s. 421 – 422

[5] Aurelius, M. Meditations: A New Translation, övers. Hays, G., Modern Library, 2002, s. i

Den Akademiska Snapssångstävlingen – En kort historik

Så som de skarpaste av er har märkt, så har det redan kommit några mail till listan om något som kallas den akademiska snapssångstävlingen. Eftersom till och med dekanen för matematisk-naturvetenskapliga fakulteten medger att en akademisk tradition är något som ordnas fler än en gång, så kan vi i och med dessa mail hävda att Spektrum har lyckats starta en ny tradition bland de svenska föreningarna/nationerna inom HU. ÅSFH som arrangerar som årets arrangörer var nämligen segrarna i fjolårets tävling, den första akademiska snapssångstävlingen som ordnades på Nylands Nation. Då agerade Spektrum huvudarrangör. Eftersom det snart är dags för årets tävling tänkte jag i denna artikel dela med mig lite insikter om ordandet av fjolårets tävling. Tanken är att inspirera er till att skriva den bästa snappssången någonsin så vi kan klå alla andra föreningar.

Idén till tävlingen uppkom för två år sen, ungefär i oktober/november. Det var från Toffe jag första gången hörde iden om att ordna en tävling i snapssångsskrivning de svenskspråkiga föreningarna emellan. Jag gillade idén eftersom den lät som något som skulle kunna engagera många svenskspråkiga föreningar, som Spektrum skulle kunna bli känd för, men ändå som något som vi kunde klara av att ordna. Diskussionen vi hade med Toffe under sits jatkona var en betydande orsak för mitt fortsättande inom styrelsen. Så som de flesta av er vet så hamnade jag ju sen som ordförande för styrelsen 2012 och fick därmed en väldigt bra chans att påverka ordnandet av tävlingen.

Snapssångstävlingen var med i Spektrums verksamhet under så gott som hela året 2012. Redan i januari bestämde vi oss inom styrelsen att ordna finalen under andra halvan av året och därmed ge oss tid att fundera och förbereda det hela under våren. Grundkonceptet för tävlingen hade Toffe presentera redan under sitsjatkona; idén skulle alltså vara att ha varje deltagande förening skriva en sång och sedan ha alla rösta på de andra deltagarnas bidrag, konceptet skulle alltså följa eurovisionerna. Ganska snabbt bestämde vi att deltagarna skulle banda in sina bidrag. Vi bestämde även att finalsitsen skulle ordnas på Alina salen. Då det kommer till ordandet var planen länge att be vår kära vänförening och klubbenkompis om hjälp.

Det nästa som måste ske var en förfrågan om hur många andra föreningar som eventuellt skulle kunna vara intresserade att delta. Här höll det hela på att falla i samman. Jag skickade nämligen ut en förfrågan av intresse till ungefär 15 möjliga föreningar… Och fick endast ett svar, som var nekande. Detta var ju inte direkt motiverande, så ordnandet sattes på paus. Det var då som Nylands Nation för första gången hjälpte till; ordnandet sattes nämligen igång igen då Iris berättade att Nylands Nations kurator hade missat första förfrågningen och absolut tyckte att vi skall försöka igen. Vi gjorde ett nytt försök, med hjälp av Iris fick styrelsen fram informationen till rätt människor. Sist och slutligen fick vi 5 föreningar som visade intresse för att vara med. Nöjda med detta fortsatte vi planeringen. Nylands Nation fastslogs som plats för finalen under maj styrelsemöte då vi fick höra att vi skulle få hyra Nylle gratis och att deras styrelse skulle betala halva städningen ifall vi gick med på att lägga med Nylands Nations namn i reklamplanscherna, jämfört med bl.a. de begränsade möjligheterna att laga mat på Alina tyckte styrelsen att detta lät som en bra deal. I och med detta kunde vi även slå fast den 16.11 som datum för finalen. Nu var det dags för sommarpaus i verksamheten.

Under sommaren hade deltagarna haft möjlighet att skriva sina bidrag, under tiden vi fixade fram en reklamplansch för evenemanget. Då hösten kom var vi (Spektrums styrelse) redo att sätta i gång med de praktiska detaljerna gällande ordnandet av finalsitsen. Det var många saker som skulle fixas, allt från framröstning av vårt egna bidrag till tryckning av sångblad för finalen.  Det viktigaste var ändå att sporra intresse bland våra egna medlemmar; det skulle ju nämligen behövas mycket hjälp med att ordna finalen till vilken vi förväntade ca 60 deltagare. Dessutom så var vi bestämda på att ge ett gott intryck av Spektrum åt andra föreningar vilket skulle kräva en välordnad final. Sist och slutligen lyckades vi, enligt mig, mycket bra med att rekrytera slavar… frivilliga som hjälp. Allt fungerade nämligen hur bra som helst under finalen. Andra små detaljer som måste kluras ut under september/oktober inkluderade bl.a. frågan om vem som skulle få delta på jatkona. Baserat på en rekommendation från Nylle bestämde vi att studiekort skulle krävas för att komma in på jatkona, dock inte för att delta på själva sitsen. Det var inte direkt självklart hur mängden av småsaker skulle fixas, men sist och slutligen tycker jag att styrelsen lyckades ganska bra med att ordna det hela.

I november blev det sedan äntligen dags för att avsluta projektet. Tack vare en bra planering löpte hela finalsitsen ganska smidigt. Det verkade som att så gott som alla hade roligt, responsen var positiv och de flesta tyckte att tävlingsidén var mycket bra. Finalsitsen hör definitivt till de saker som jag kommer att komma ihåg bäst av mitt ordförandeår. Vi lyckades till och med få ÅSFH att gå med på att ordna tävlingen i år. Misson success alltså! Det jag personligen var mest nöjd med var gemenskapen bland oss som ordnade. På plats fanns allt från gulisar till gamyler. Det fanns samma människor som man ser på nästan alla Spektrum evenemang, men även folk som kanske inte på sistone har deltagit så aktivt i ordnandet av olika saker. Det bästa var att alla verkade vara inställda på att tillsammans skapa en mycket lyckad kväll, vilket vi definitivt gjorde. Tack till KM för bilderna.

IMG_1386 IMG_1400

IMG_1422IMG_1495IMG_1695  IMG_1444

IMG_1776IMG_1813

Nu är det dock dags att se fram emot årets tävling och i år behöver ingen stressa med matlagning eller servering under jatkona. I år kan vi koncentrera oss på att tävla.

Jag måste medge att en del av mig var nöjd med att vi inte vann tävlingen i fjol. Vi i styrelsen manipulerade inte resultaten på något sätt, men skulle vi ha vunnit skulle det ha varit svårare att övertala någon annan till att ordna tävlingen i år. I år finns det dock inga hinder för vår seger. Nu är det dags att skriva den bästa snapssången någonsin och leda Spektrum till seger under Nypolen!

Jeremias

P.S Sedan när ni har skrivit den bästa snapssången någonsin skall ni skicka in den åt Iris.

Medelvärdesspektrumiten

I period 2 på hösten 2012 gick jag och ett antal andra spektrumiter kursen Matriisilaskennan sovellukset som förelästes av Samuli Siltanen. Kursen behandlade, såsom man från dess namn kunde gissa, olika tillämpningar av matrisräkning, bl.a. olika sorters matrisdekompositioner och sätt att beräkna egenvärden för matriser.

Under kursen användes programmet MATLAB, som är behändigt då man behandlar matriser. Dock behöver inte matriserna vara endast tråkiga matematiska objekt; man kan även beskriva t.ex. bilder som matriser! Då får varje punkt på bilden ett värde enligt dess färg. Under kursen demonstrerades några matrismetoder för bildmanipulation och den mest underhållande av dessa var hur man kan räkna ut ett medeltal av en mängd bilder. Föreläsaren hade samlat ihop ett antal bilder på människors ansikten och beräknade sedan ut ett medeltal av dem.

Bildmedeltalsmetoderna gav naturligtvis oss spektrumiter en lysande idé: vad om vi skulle ta reda på hur en spektrumit ser ut i medeltal? Metoderna hade vi ju redan färdigt, så det enda vi behövde var bilder på möjligtvis många spektrumiter. För detta ändamål visade sig julfesten vara utmärkt. Fredi, vår flitiga fotograf, lånade ut sin kamera under kvällen och såg sedan till att fotografierna kunde användas till artikeln.

Efter ett antal timmar av bildeditering och bråkande med Octave (en open-source MATLAB-klon), så kan jag nu stolt presentera er medelvärdesspektrumiten:

Medelvärdesspektrumiten

Om detta vore en vetenskaplig artikel, borde jag nu analysera resultatet och dra några slutsatser. Istället ger jag er som avslutning en till, Disney-inspirerad medelbild:

medeldisney

Priceless! Tänk vad roligt matrisräkning kan vara!

Ps. Det ser ut som att kursen Matriisilaskennan sovellukset föreläses även denna höst i period 2. Kursen rekommenderas varmt!