Den tiden av året då Vasaappron ordnas har nyss passerat, enligt många årsfestveckans absoluta höjdpunkt. Lag Mys Mys bestående av Aslak, Oskar och undertecknad har visat smärre framgång i detta evenemang, och för att vidare avancera inom de vedertagna examina som finns att uppnå i Vasagatan har vi skramlat ihop en magistersavhandling. Maximering av en minimiprestation finns att läsa här under. Den är ganska utförlig kan man väl påstå, för att citera Simon: ”Ja fattar int att ni ha satt sån tid på de där”.
Det råder ju undantagstillstånd i vårt land första gången sedan Parisfreden undertecknades 1947 som avslutade krigstillståndet. Denna gång drabbas vi av en världsomspännande virusepidemi som sätter käppar i hjulet för hela samhället och framförallt Spektrums årsfestvecka. Pandemin till trots bestämde sig lag Mys Mys för att ta några stop på Vasagatan. Det var helt i understödande syfte för Berghälls lokalföretagare, samt så var vi lite törstiga efter att ha suttit hemma länge.
Mys Mys på Vasagatan (2020)
Godkänd prestation kräver ju 30 sp, där man kan få 5 sp för varje ny bar man besöker på Vasagatan och tar varsitt stop på 0.4 liter. Det var i princip vad vi siktade på, en bar ersatte vi med matpaus och varsin kebabrulle. Tidigare år har vi tagit några fler poäng än 30 nog, men detta var helt trevlig omväxling. För de som är obekanta med Vasagatan brukar det se mer ut som i bilden nedan under appron:
Sällsynt anständig bild från Vasaappro (2018)
Stämningen hade dock sina likheter även nu. I bar Siima böt vi några ord med vad som verkade vara stamkunder. Exakta innehållet i diskussionen löd ungefär såhär:
Stammis: ”Heja Sverige Birger-jaarli. Höger, vänster hela kompani Tut-Tut.”
Mys Mys: ”Ok”
Målgång
Vi tog oss till klubben före tio som man bör enligt reglerna. Där kunde vi konstatera att vi var först i mål och att vi hade uppnått flest, samt minst poäng bland deltagarna. En riktig succé med andra ord. Kvällen fortsatte med Jenga och djupa diskussioner. Möjligtvis användes klubben som övernattningsställe.
På onsdagskvällen under Klubben 50-veckan samlades Klubbens 90-talister för att diskutera allt mellan tryckfel och dammiddagar. Under 90-talet lär det ha varit flera musikuppträdanden på klubben, något som man inte stöter på väldigt ofta längre. Spektrum har haft ett eget band på 80-talet ”Henry and the Hotdogs”, som lär ha varit världens bästa spektrala band. Diskussionskvällen öppnades med en inspelning med svängande musik från ett uppträdande med ”Henry and the Hotdogs”.
Henry and the Hotdogs. Från vänster: Anders Svahn (basgitarr), Henrik Svahn (sång & gitarr) & Thomas Witting (sång & gitarr). Bilden är från Spektraklet 2/82.
Klubben har länge delats med föreningen Svenska Naturvetarklubben (SvNK) och har varit ett gemensamt hem för båda föreningarna. Flera namn används för medlemmar i SvNK. Oftast används det naturliga uttrycket ”Svunkare”, men också uttrycket ”Betare” existerar. ”Betare” lär härstamma från ett tryckfel i Spektrums årsberättelse 1985. Under årsmötet 1986 högläste dåvarande ordförande Nikke Forsström årsberättelsen, i vilken det stod skrivet ”Svenska Naturbetarklubben”. Även ”Svunkarna” fann tryckfelet underhållande och började senare använda uttrycket.
Förhållandena mellan föreningarna har varierat under årens gång. Samarbetet har skiftat från en kalender fullspäckad med gemensamma evenemang till inget gemensamt program alls. Relationerna har för det mesta varit goda, men har ibland fått en stöt i kanten. Spektrums eget KM-skåp var alltid välfyllt. Dock hade ”Betarna” inte alltid lika god koll på sina förråd och tog sig ibland friheten att bryta sig in i Spektrums KM-skåp. Planering av starka drycker verkade inte vara deras starka sida.
Klubben har under tiderna haft en fast telefon dit man kan ringa. Telefonen har främst använts till att uppdatera sig om läget på klubben. Till en början kunde man hålla långa samtal om läget, men på senare tider kunde man bara få en lur slagen i örat om man ringde till Klubben. På det sättet fick man veta att någon är på Klubben och kort därefter var man redan på sin väg till en fest.
Dam- och herrmiddagarna är en tradition som lever kvar på Klubben ännu idag. Dessa middagar består alltså av en välplanerad temasits med öppen bar och har både i tiderna och på senare dagar brukat avslutas i större oordning. Teman verkar också vara återkommande. När den gamla generationen byts ut till en ny tenderar också minnet av gångna teman försvinna, om det ens vid utgångsläget finns kvar ett minne av temat. Till exempel hade dammiddagen år 1987 temat ”kvinnofängelse”, vilket är samma tema som användes vid föregående dammiddag (november 2019).
En dammiddag som diskuterades ingående var dammiddagen med temat ”inferno”. Damerna kom till helvetet på grund av någon påhittad synd som dom utfört (t.ex. mördare). Även herrarna var med i hela teatern och hade klätt sig ut till vissa syndare. Bland annat följande syndare presenterades och fick sina domar:
Slavhandlaren: – Synd: Idkat slavhandel. – Straff: Piskas till medvetslöshet varje dag i evigheternas evighet.
Professor Trist-Tråkmånsson: – Synd: Har motsatt sig att studenterna festar. – Straff: Tvingas häva kolven varje dag i evigheternas evighet.
Studerande Lindholm: – Synd: Varit lat och fuskat i en tent. – Straff: Labba med Henrik Konschin varje dag i evigheternas evighet. (HK lär ha tagit detta med humor.)
Här kan ni höra Bosse Österberg som berättar mer om dam- och herrmiddagar:
Spektrum är för tillfället i en guldålder då det gäller
klubbar som går under föreningens namn. Som några exempel kan nämnas
bokklubben, futsal-laget Spektrum FC och kanonkommittén. I tiderna har också
”ZZ Top-visans vänner” existerat, en förening vars språk är svenska och
hemorten ligger i Texas. Dessa tider så lyssnade många spektrumiter på ZZ Top,
och idén till en ny förening uppstod under sena timmar på en fest, när en
sångbok öppnades och man började sjunga visor i takt till ZZ Tops låtar. I princip
existerar föreningen ännu eftersom dess stadgar säger att den endast kan
avslutas efter ett enhälligt beslut från ZZ Top.
Varje år efter årsmötet i februari – och på senare tid också efter valmötet i november – har spektrumiter haft som tradition att spela ölspelet. Spelet består av ett spelbräde med kort, mycket liknande monopol, och går ut på att förflytta sig på spelplanen med tärningskast och därefter utföra en uppgift. Ursprungsversionen tillverkades av Sigma i Åbo och skänktes till Spektrum som årsfestsgåva år 1992, men har efter det varit spårlöst försvunnet. Istället har en alternativ version tillverkats och varit i bruk tills dagsläget. Före Klubben 50 jubileet hade Antti Hjelt städat på sin vind och till sin förvåning hittat originalversionen av ölspelet. Under högtidliga gester överräckte Antti, ur en S-market plastpåse, det ursprungliga Ölspelet tillsammans med originalregler till nästa generation spektrumiter. Vi är väldigt tacksamma för denna gåva och ser fram mot att få fördjupa oss i den traditionella versionen och utforska de klassiska reglerna.
Antti Hjelt presenterade och överräckte det ursprungliga ölspelet (tillsammans med medföljande S-market plastpåse).
HUS-rundan ordnades första gången när 90-talisterna var aktiva och målet för den första rundan var enkelt: att inmundiga så många stop som möjligt under kvällen. Senare började också ett poängsystem följas. Låter väl lite som Vasagatan? Ylonz är ett evenemang som funnits länge och samlar årligen många deltagare och brukar kallas för det näst största idrottsevenemanget i svenskfinland. Evenemanget skiljer sig från de två föregående, men faller inom samma kategori. Aslak Fellman nämnde också ”snägäriappron” som ordnades i oktober 2018. Detta förde de äldres minne direkt till pizza-xqrr:en som en gång ordnades. Ett gäng åkte på turné till pizzerior i Borgå och Lahtis och avslutade sin runda på Rodolfo i närheten av Klubben.
Bastubadning är en aktivitet som Spektrumiter tillägnat sig åt flitigt. Gulisbastun återkommer varje år under den inledande gulisveckan, och bastu i samband med möten och flera evenemang brukar också vara vanligt. Tecken av flitigt bastubadande finns också från gångna tider. Under en vistelse vid Teknologföreningens (TF) sportstuga lär Kaj Nordlund ha uttryckt sig om bastun ”att den där får ni inte värmt till över 90 grader”. En ivrig Toffa har sedan eldat bastun i flera timmar tills kaminens gjutjärnsgaller smalt. Kaj har sedan kunnat konstatera ”att visst går den här bastun upp till 130”.
Redaktionen har under äldre år, liksom också nu, haft mycket roligt och jobbat hårt för att producera Spektraklet. Den som någonsin har skrivit vet att kreativiteten inte alltid är på topp, vilket demonstreras väl av ledaren i Spektraklet 1/89. Hittar man inte på något att säga så kan man alltid börja med dagens väder. (Tips till er alla!)
Ledaren i Spektraklet 1/89. Varma vintrar fanns också förr.
Till skillnad från dagsläget då tidningen utkommer som bloggformat, trycktes varje nummer förr. Ett av numren som orsakade mycket huvudbry för tryckarna var Spektraklet 3/90 (Survival Spektraklet), som hade designats så att det kunde vändas ut och in. Designen var mycket versatil och tidningen kunde vikas till ett kamouflagepapper så att man ute i Syndalens skogar kunde läsa Spektraklet utan att Herr Löjtnant märkte det, eller alternativt vika tidningen så att den hade en pärm med ”Topologia II” skrivet på framsidan och därmed undgå professorers vassa blickar då man inte pluggade deras kurser.
Användarmanual för Survival Spektraklet (3/90)Kamouflagepapper för ’stealth’-missions ute i skogen.Och en pärm för ’stealth’-missions i föreläsningssalen.
Spektrums omtyckta festlokal i Kronohagen, “Klubben” som den även kallas, införskaffades för hela 50 år sedan! Det firar vi i en vecka genom att forna studeranden från olika årtionden kommer dit och förtäljer sina bästa minnen över en kopp kaffe. För att ge en kort inblick i historiken och skapa rätt stämning lyder ett utdrag ur Spektrums historik från de tiderna så här:
“År 1970 var mycket betydande för Spektrums del. Då fick föreningen flytta in i den gamla kolkällaren på Mariegatan 10 och hyra den som klubblokal. Den 19 februari undertecknades hyreskontraktet mellan Victoriastiftelsen och Spektrum rf. Kontraktet trädde i kraft 1.3.1970. Efter flera veckors hårt svabbande och inredande hölls den första sitsen 13.4.1970. På månadsmötet 6.5.1970 konstaterades i paragraf 14 att grannarna hade klagat över oljud ute på gården…”
Det är just de studerande som var inblandade i införskaffningen som vi hade äran att träffa måndag 17.2. Då bjöds det på kaffe och örfil till 60- och 70-talister. Nog verkade de hålla med om att kanske grannarna ibland överlämnade klagomål angående ljudet, hur märkligt det än må låta. Skolrådet Kavonius bodde precis ovanför och han hade speciellt en tendens att nu och då säga till när det fick räcka. Svenska Naturvetarklubbens (SvNKs) före detta ordförande Andrea Packalén tillade även att de ibland fick utstå lite kritik då de kom för att använda klubben, fastän oväsendet egentligen hade åsamkats av spektrumiter.
Urban Wiik studerade organisk kemi under sin tid i Spektrum, och visste en del om klubbens införskaffning. Det var nämligen så att intendenten för Victoriastiftelsen som ägde källaren var bekant och man kom överens om ett hyreskontrakt, men stiftelsen är egentligen till för att stöda kristliga fruntimmer. “Så av två orsaker är vi lite malplacerade vi pojkar” utbrast Wiik skämtsamt.
Vidare minns han hur målningen i klubbens trappuppgång hämtades dit, den går även under namnet “Potero Maja”. Professor Walter Wahl hade avlidit och släktingarna hade tagit vad de ville. Urbans far hade jobbat med honom, och när de skulle tömma det sista ur Wahls privata laboratorium så fanns där ännu en avbildning av Francisco Goyas “Nakna Maja” kvar. Den passade Urban på att nappa åt sig och så hittade den sin väg till klubben bak i pappa Wiiks Ford Taunus.
Urbans prat hör ni här:
Magnus Lindström kommenterade att målningen egentligen torde vara Giorgiones “Sovande Venus”. Han tog upp på varenda SvNK möte under övriga ärenden att de borde skicka ett brev till galleriet i Dresden, som trodde sig ha den äkta versionen, att de skulle byta ut sin kopia mot originalet som hänger på väggen i klubben.
Det var inte lika fritt att köpa alkohol då som idag. En radikal alkohollag trädde i kraft 1968 som satte lite friare tyglar kring köpandet av bland annat mellanöl. Före det berättar Lindström att man fick köpa en korg per person. En gång när han och en annan var på uppdrag att inhandla öl var de i behov av lite mer än vad gränsen tillät. Då kom de på idén att de kunde byta jackor efter första rundan varefter de gick in i affären på nytt efter mer och bra gick det.
Magnus berättar mera om rundfotade naturvetare och razzior på klubben:
Det inleddes en diskussion om hur SvNK hade kommit till klubben. De hade hållit till i Nylands Nation innan det men nationens finanser hade gått åt skogen 1970 som Magnus uttryckte det. Han hade fungerat som klubbhövdning och minns tiden på Nylle väl efter många nätters sovande på en kamel i sällskapsrummet. Det slutade i alla fall på det viset att SvNK fick fara därifrån och istället byggdes utrymmet så småningom om till den nattklubb (Karl XII) som finns där ännu idag. Efter en kort stund som lokallösa kom våra kära svunkeiter till klubben!
Studentpolitik
Majrevolten kallas de gatukravaller som utspelades mellan studenter och polis i maj 1968 i Paris. Det var kulmen av den vänstervåg som drog över världen kring de här åren. Idéerna spreds norrut till Danmark, Sverige och till slut även till Finland. Man demonstrerade mot kapitalism, masskonsumtion, amerikansk imperalism och konservativa institutioner.
I slutet av novemeber 1968 ockuperades Gamla studenthuset av studenter i protest mot att Helsingfors borgerliga studentkår firade 100 år med lyx och fina gäster.
Niklas Meinander minns den aktiva studentpolitiken i 60-70 tals skiftet väl. Spektral debatt pågick 1968 i Hufvudstadsbladets insändarsidor som just hade att göra med ockupationen av gamla studenthuset. Ordförande Ullica Segerstråle var vänsterradikal och resten av styrelsen var konservativa eller till och med svart-höger.
Andrea Packalén började sina studier vid Svenska Naturvetarklubben 1976 och fungerade som ordförande flera år med början år 1978. Hon berättade att vänstervågen då började tona ut och istället blev den gröna rörelsen populär. Den var speciellt omtyckt bland biologer. En del tog steget längre och blev gröna aktivister, detta var faktiskt startskottet för partiet Gröna Förbundet eller De Gröna som de brukar kallas i folkmun. Den förenande faktorn var det gemensamma målet att stoppa utdikningen av sjön Koijärvi, en viktig fågelsjö nära Forssa. Andrea berättade att en del aktivister kedjade fast sig i träd, detta resulterade i att polis måste komma på plats och såga loss dem.
Om ni vill höra hur roligt svunken hade det på klubben (med undantag för då spektrumiterna hade spytt på mattan och glömt att städa), ja då ska ni lyssna på Andreas tal:
Renoveringen
Henrik Swan började studera kemi 1977 och han var aktivt med under klubbens stora renovering inför föreningens 50 års jubileum 1983. Bland annat klubbens kännspaka gula färg på väggarna som sitter kvar till dags dato målades då. I början av denna artikel fanns en bild på fartskylten med 50 km/h begränsning som hänger kvar i klubben ännu, Henrik kommenterade att den ursprungligen var en gåva från Linköpings elektrotekniker till jubileumsåret -83.
Epilog
Gästerna ansåg att vi som stod som värdar för Klubben 50 bjudningen, d.v.s. nutida studerade, var i yngsta laget. Den äldsta på plats var tidigare ordförande Frans Graeffe som läser fysik för 6:e året, men på 70-talet var det var inte alls ovanligt att stöta på någon som gjorde detsamma för 12:e året. Kristina Lindén ansåg att man verkligen studerade länge då. Det fanns en beryktad evighetsstuderande, Svante, som bland annat kunde ta av sig frackskjortan utan att behöva röra på rocken, berättade Magnus. Det var något som förbryllade många.
Ovan ser vi värdarna samt Finlands framtidshopp. De ordnade en trevlig inledande kväll till kolkällaren klubbens ära. Hur kan detta firas bättre om inte genom att dra in Spektrumvisan?
