Alla inlägg av robert

Den unge herremannen som flydde redaktionen och landet

Utsikt över Innsbruck

Hej allesammans!

Läsåret rycker igång med fart och scheman är fullpackade med diverse festligheter samt ofestligheter kring Helsingfors. Men för vissa kan ståhejet ske utanför vårt fagra kampus… Ja, kanske till och med utanför den trygga och vackra staten Finland. Som chefredaktör känner jag mig både privilegierad och skyldig att ge ett tack och farväl, då knappt en vecka från detta inlägg beger jag mig till Innsbruck, Österrike på utbyte.

Placerad i en alpdal vid floden Inn är Innsbruck en idyllisk bergsbosättning på sommaren och ett populärt mål för skidare under vintern. Leopold-Franzens universitet firar i år 350 år sedan dess officiella grundande och omfattar 16 fakulteter inom så gott som alla discipliner man kunde tänka sig (och inte tänka sig) studera.

Huvudbyggnaden på Innsbruck universitet

Har du själv funderat på att spendera ett halvår eller två utomlands? Samlat här är lite uppmuntran, info och egna funderingar.

Hur söker man till utbyte?

  • Kolla sidan
    https://guide.student.helsinki.fi/sv/studera-utomlands för all information gällande vem kan söka, destinationer, och så klart själva ansökningsprocessen. Det rekommenderas att ansöka för en hösttermin eller hela läsåret, vilket sker i november-februari beroende på vart du vill åka.
  • En erbjudan är inte genast bindande, så det är bara att modigt ansöka, även om du inte är totalt säker!

Vad får man ut av det?

  • Nya vänner och kontakter kring världen.
  • Chans att lära sig nya språk!
  • Omväxling i livet.
  • Bekanta sig i den lokala dryckkulturen.
  • Finansiellt stöd från FPA, mobilitetsservicen och Erasmus (eller annan organisation), så du måste knappt spendera nåt mer än du gör just nu!

Lönar det sig? Absolut! Eller så har jag fått höra av både vänner och familjemedlemmar.

Egna motiveringar och funderingar

Förutom det som nämndes ovan har jag en egen bakhistoria som ledde till beslutet. Vad som följer kan låta nedsättande, men kanske någon läsare känner igen sig och också inspireras att söka förändring i livet.

Under gymnasiet hade jag utvecklat något av ett spel- och internetberoende, vilket ledde till många skippade evenemang som gulis. Jag träffade färre nya människor och överlag utsatte mig inte för så många sociala situationer mitt inre jag sade att jag ”borde”. Det ledde eventuellt till ökande känslor av inkompetens och baktankar likt ”jag hör inte till det här gänget”, även om stämningen var trevlig. Bland stora grupper eller bland främmande människor kunde jag inte längre trivas som jag kunde förut.

Efter något av ett depressionsfall sommaren 2018 besökte jag under hösten både hälsovårdaren på SVHS samt en stödgrupp för studerande med social ångest. Det hjälpte lite, men en psykolog fixar inte alltid en person helt, utan snarare hjälper en fixa sig själv. Motiverad av detta och allt annat gott jag hört om utbytesstudier, satt jag i februari en ansökan för att riktigt utsätta mig för världen. Lyckligtvis erbjöds en plats genast. Målet blev Österrike, eftersom jag ville till ett tyska- eller engelskatalande land och gillar bergsmiljöer.

En stor insikt i det hela var att den finska kulturen för socialt umgänge kanske inte lämpar sig för alla. I mitt fall har jag lärt känna väldigt få personer i de finskspråkiga föreningarna eller överlag utanför Spektrum. Och på tal om Spektrum är jag oändligt tacksam till alla dess medlemmar: ni har verkligen fått mig att känna mig som hemma i en miljö där jag annars inte kunde ha gjort det.

Vad sker med redaktionen?

Vänligt nog har redaktör Sebastian Holm lovat att ta över som chefredaktör. Sebbe är en utmärkt skrivare och jag litar på att han även kan hålla vår redaktionschef i check. Det betyder också att vi behöver fler redaktörer, så räck bara modigt upp handen under funktionärsvalet senare på hösten (kollar speciellt på er gulisar). Det är skoj, jag lovar!

Från mig ser ni kanske något inlägg från utomlandet under årets lopp. Jag ska lära österrikarna den ädla konsten av Bang! Kanske det blir en turnering? 🤔

Jag önskar er alla en fantastisk fortsättning på läsåret, och vi ses igen på sommaren eller hösten 2020.

Auf Wiedersehen!
– Robert Härkönen, chefredaktör

Hur man botar ”Writer’s block”

  1. Jag skriver inläggets rubrik och prokrastinerar sedan i en vecka.
  2. Bestämmer mig slutligen för att åstadkomma något, men vet inte vad ”Writer’s block” är på svenska.
  3. Det heter uppenbarligen ”skrivblockering”, enligt den oändligt pålitliga källan Wikipedia.
  4. Lär mig att tillståndet kan orsakas av prestationsångest eller brist på inspiration.
  5. Kollar meditationsguider på Youtube för att lära mig minska ångesten och ”öppna tankarna”.
  6. Inser snabbt att meditation inte fixar huvudet gratis, utan kräver övning för att ha någon positiv verkning.
  7. Eftersom deadlinen närmar sig, tar jag och prokrastinerar lite till.
  8. Startar en inre monolog utav frustration: ”Hur fan kan det vara så svårt att få nåt skrivet? Jag har ju gjort det förut, även med betydligt mindre tid att förbereda mig. Man kan ju rambla om vad som helst här i redaktionen, inte bryr dom sig vad man skriver. Nä helvete, jag förtjänar nog inte att vara med här…”
  9. Konstaterar att det föregående var överdramatiserat.
  10. Inser slutligen att det finns guider för behandling av skrivblockering som garanterat är bättre än vad jag kan åstadkomma.
  11. Som det visar sig är det OK att skriva skräp. Jag anser mig vara klar då jag märker att inlägget är exakt 200 ord långt. Tack och hej!

En låt för årsfesten LXXXVI

Brevet från årsfestveckan
Melodi: Brevet från kolonien

Hejsan Spektrum, hejsan andra.
Dags at Vasagatan vandra.
Vi har kul på femton barer,
men blir schasad bort av ilskna kommentarer.

Ramlar ner för Klubbens trappa.
Suppoängen blev sextio knappa.
Svär och gormar: ”Känns som jag dör!”
Och i morgon återvänder vi till förkör.

Tar med måtta på fredagskvällen.
Spiller öl på alla ställen.
Sedan pünschenprestationen
nästan hjärtslag ger; jag minskar konsumtionen.

Glada gäster, i frack och klänning,
muntra värdar utan spänning.
En supé till Spektrums ära:
Mat och dryck och sång, vad mer kan man begära?

Punsch serveras, spexet spelas.
På japanska det repeteras.
I min sångbok tecknar grannen näst
stygga ritningar och ger sig av till efterfest.

Dans och beerpong e en fin grej.
Hela festen spårar ur sig.

Minnesbilder från kalla gatan,

”Men till sillis ska ja nog, nä ta mig satan”

Torra strupar, trötta blickar.
Desperat vi flaskan slickar.
Men om jag inte söp så drastiskt,
kunde firandet ha varit så fantastiskt?