Etikettarkiv: Redaktionen testar

Redaktören testar: Stadsdelar

I mitt totala misslyckande att producera en text om vetenskap, Spektrum, eller överhuvudtaget något annat av intresse så skriver jag istället om en hobby jag har: Att ”upptäcka” nya stadsdelar och förorter jag aldrig besökt förr. Ja, detta kräver möjligen en liten förklaring först.

Under min tid i militären hade jag en slags överenskommelse med mig själv att jag skulle spendera varannan permission (om ingen listig jävel hittade på att jag hade något viktigare att göra) i Helsingfors och varannan i barndomshemmet i Kouvola. Med detta arrangemang stöter man på H-forshelgarna förvånansvärt ofta på det faktum att man faktiskt inte vet om det finns något på gång, eftersom man knappt kunde befinna sig längre bort från studielivets rytm och ritualer. Så dök alltså denna idé upp på mitt första eller andra tråkiga veckoslut: ”Jag borde besöka Malmgårdstoppen, som den där litauiska mannen i H-trappan berättade om! Och sen kan jag typ gå tillbaka!” Det gjorde jag också, och samtidigt gav jag upphov till bl.a. dessa fina bilder:

malmgard1

malmgard2

Och så började min karriär som amatörförortsfotograf. Sedan dess har jag, alltid då jag råkat ha en tom helg på mig, sett till att besöka en ny del av Helsingfors jag inte varit i förr, gå omkring ett par timmar, och ta så många intressanta bilder jag kan.

Och nu presenterar jag alltså min personliga Fem i topp: Stadsdelar i Helsingfors. För varje stadsdel på listan får ni dessutom en chans att förtjäna obetydande pluspoäng, genom att gissa vilket ställe det är frågan om redan före ni ser texten!

berghall1 berghall2

 

  1. Berghäll

Det finns omkring 80 själ att älska Berghäll, och de flesta av dem har utskänkningsrätt  serveringstillstånd. Nu talar jag dock om en aspekt av Berghäll som man sällan lägger märke till, åtminstone om man är där mitt på natten, i gott sällskap, möjligen efter att ha tagit ett eller annat stop: Det finns faktiskt ett flertal fina utsikter utströdda bland Berghälls kulliga gator. Mer specifikt menar jag området kring Torkelsbacken, som är huvudskälet varför jag valt att lägga Berghäll på listan. Det finns få bostadsgator i Helsingfors som är skönare än Adolfsgatan och Franzénsgatan.

 

hoplax1 hoplax2

 

  1. Hoplax

Man behöver inte vara någon geografiexpert för att märka hur ojämn jorden som Helsingfors är byggd på egentligen är; en backe här, en dal där, kvarlevor från en bortsprängd bergsklippa där borta… Vart man en tittar så ser man vågor i marken, slagfält där den nyländska kusten kämpat för sin tillvaro mot Östersjön. Då man försöker sig på stadsplanering på ett sådant ställe, kan dessa höjdskillnader utgöra ett stort hinder, men de kan också skapa en möjlighet för konstverk. Ett sådant konstverk finner man i närområdet kring Hoplax station.

 

kvarnbacken1 kvarnbacken2 kvarnbacken3

 

  1. Kvarnbäcken

Vill man uppleva staden Helsingfors i ett nötskal så finns det knappast något bättre ställe för det än Kvarnbäcken. Något som karakteriserar staden, enligt mitt tycke, är nämligen det faktum att staden uppstått och vuxit väldigt snabbt, och dessutom i ett land med liten befolkning. Speciellt då man beger sig utanför det centrala näset så börjar det synas att det i stadsplaneringen aldrig verkar ha funnits en enda stor plan som använts i bygget. Istället verkar förorterna ha uppstått en efter en, i sin egen takt, och förvånansvärt oberoende av varandra. Ingenstans är detta synligare än i Kvarnbäcken, en stadsdel som helt enkelt vägrar att bestämma sig om den vill vara en klassisk betongförort, en villaförort, eller en postindustriell tegelstad. Det bästa exemplet på detta finner man då man går nedför den västra sidan av Kvarnbäcksvägen, från norr till söder, då har man för hela vägen höghus till vänster och villor till höger. Och värst av allt så finner man sig i ett kvarter av trähus då man går tillräckligt långt! På den östra sidan, däremot, ser man att Kvarnbäcksvägen verkar bilda en slags ring, där det på insidan bara finns höghus och det på utsidan finns allt möjligt annat, inklusive Ring I och tunnelbanespåren, som effektivt isolerar Kvarnbäcken från resten av Östra Helsingfors. Om inget annat så är det en påminnelse av att Helsingfors till strukturen faktiskt är en ren utstickare bland europeiska miljonstäder.

 

herrgardsforsen1 herrgardsforsen2 herrgardsforsen3

 

  1. Herrgårdsforsen

Herrgårdsforsen ligger i Vanda, och utan tvekan finns det någon som förargar sig över det faktum att den finns på listan. Däremot anser jag att ett så unikt litet kvarter förtjänar att bli nämnt, speciellt med tanke på att Vanda verkar ha en nästan förarglig brist på distinkta stadsdelar, och består i stället mycket långt av en mängd liknande bostadskvarter och förortscentrum som liksom flyter in i varandra. Herrgårdsforsen, däremot, pryder sig med att skiljas från omgivningen. Alla husen i stadsdelen är byggda i samma stil: Typiskt skandinaviska pastellfärgade höghus, med enstaka inslag av rött tegel på marknivå. Dessutom har husens höjd och bredd väldig variation sinsemellan. För övrigt är Herrgårdsforsen en upplevelse, som hellre bör ses än beskrivas.

 

haga1 haga2 haga3 haga4

 

  1. Haga

Redan inom den första minuten som jag började utforska Haga så kändes det bekant på något sätt. Först en kittlande tanke om att jag sett något liknande någonstans, någon gång, och sedan ett ord som plötsligt dyker upp, och liksom då man äntligen förstår hur det egentligen är man löser räkneuppgiften, så har jag då hittat ett koncept att köra igenom, ända tills jag hittat en förklaring till varje gata och varje synvinkel. Det ordet är Sverige, och det är det som jag personligen bäst associerar Haga med. Först och främst har vi de pastellfärgade flervåningshusen. Sådana finns det överallt, inte bara Sverige, utan också i Norge och Danmark. För mig, däremot, kommer den sortens hus alltid att påminna om stadsdelen Haga (också) i Norrköping, som ligger mitt emellan centrum och höghuset där mina farföräldrar bor. För det andra så har vi innergårdarna mellan dessa hus. Liknande innergårdar har jag sett i Vanda, men det är något med stilen som är olika. Det är bara då innergårdarna är gröna som de ”räknas”. För det tredje så har vi den långa kurvande vägen Ilkantie, som för någon orsak påminner mig om den liknande Värtavägen, som man bara får uppleva om man är tokig nog att gå hela vägen till Stockholm centrum från Siljaterminalen i Värtahamnen. Och för det fjärde så har vi de två rondellerna som utgör kärnan av stadsdelen. Rondellerna är kanske en av de märkvärdigaste sakerna som skiljer svensk stadsplanering från finsk.

Nu kanske det lönar sig att backa lite. Det är inte själva landet Sverige som Haga påminner mig om. Det är snarare känslan att besöka sitt alternativa hemland. Det går att likna med känslan att komma hem, en känsla som egentligen inte behöver vara bundet till någon fysisk plats. Men till saken. För förutom att Haga påminner mig om något personligt så är det också ett jädrans fint ställe. Det behöver inte vara den bästa delen av staden, men det är absolut min personliga etta.

Så det var det, alltså. Förutom att denna egendomliga hobby har visat mig nya delar av Helsingfors, så har det även lärt mig intressanta saker om associationer vi har med arkitektur och stadsplanering. Jag kan bara hoppas att åtminstone en del av det har kommit fram.

 

-Lauri

Redaktionen testar: Glögg

Redaktionen har prövat de hetaste lillajulsdrinkarna.

I panelen: Sebbe, Iris, Sandra, Celina och Fanny.

Vitsorden är ett medeltal av paneldeltagarnas individuella vitsord. Pepparkakorna var Annas klassiska pepparkakor och proportionen sprit till glögg bestämdes av paneldeltagaren själv.

Sakliga varianter

Rauschgoldengel Glühwein – 9,99€/l – alkoholhalt 10% – ekologisk
Panelen tyckte denna glögg smakade aningen surt, kanske lite som ett billigt lådvin med kryddor. En paneldeltagare tyckte att den luktade ganska illa och de flesta tyckte drycken smakade värre tillsammans med pepparkaka. Vitsordet låg kring 1,6/5.

Herrljunga glögg – 13,19€/l – alkoholhalt 15% – ekologisk
Till skillnad från den förra doftade denna glögg gott. Ur doften kunde man tydligt urskilja kanel och nejlika. Den prisades av alla i panelen och valdes till ”Bäst i test”. Tyvärr blev den spritigare med pepparkaka, men det kunde panelen förlåta. Vitsordet låg på en stark 4,4/5

Marli Premium Glögijuoma, Mustikkainen – 1,85€/l – alkoholfri
Denna saftglögg passade bra med pepparkaka, men dög inte till mycket annat. Doften beskrevs så här: ”billigt smaksatt te” eller ”lik pokémontuggumin/-godis man kunde köpa från en bowlinghall i Jakobstad” och smaken lik vattnig hubbabubba. Den fick vitsordet 2/5.

Marli Perinteinen glögi, koncentrat – 7,38€/l – alkoholfri
För att citera panelen: ”Den klassiska glöggsmaken”, ”perusglögg”, ”doftar nami, smakar nami, är nami”. Det enda panelen var oenig om var hur mycket glöggen skulle spädas ut. Vitsordet blev 4,2/5.

Aningen mindre sakliga varianter

… för det är ingen riktig lillajul utan absint.

Marli Mustikkainen med Negrita Dark rom (alkoholhalt 37,5%)
En överraskare! De flesta ansåg att denna blandning var en klar förbättring till hubbabubbaglöggen. Den smakade fortfarande sött, men var kryddigare tack vare rommen. Passade även bra till pepparkakan. Vitsordet blev 3/5.

Marli Perinteinen med Negrita Dark rom (alkoholhalt 37,5%)
Endast en paneldeltagare tyckte detta missfoster var drickbart. Andra beskrev smaken som lustig, eller rentav lik bränd plast. En paneldeltagare skrev endast ”NEJ!”. Vi gjorde detta misstag så att ni inte ska behöva göra det. 1,2/5.

Marli Mustikkainen med Valio sockerfri blåbärssoppa
(Först i skrivande stund förstår den paneldeltagaren som var ansvarig för införskaffandet att sockerfri inte betyder osötad. Blåbärssoppan innehåller sötningsmedel som ace-K och aspartam. Kanske en med socker hade varit bättre…?)

Med att tillägga blåbärssoppa i blåbärsglöggen gjorde vi den redan tvivelaktiga glöggen ännu mindre ”glöggig”. Blandningen smakade konstgjorda blåbär. Den var helt OK med pepparkaka, men det var nog inte värt besväret. Varför prövade vi inte blanda blåbärssoppa i Marli Perinteinen? Ugh. 1,2/5

Marli Mustikkainen med Brainwash Absinth (alkoholhalt 60%)
Doftande av anis eller likt ”något man får hos tandläkaren” delade denna blandning panelens åsikter. Den var den första blandningen som vissa dömde odrickbar, andra tyckte den var intressant. Den passade inte så bra med pepparkaka.  Vitsordet blev 2/5 trots några nollor.

Marli Perinteinen med Brainwash Absinth (alkoholhalt 60%)
Åter igen delade åsikter: vissa valde att inte smaka alls, andra tyckte den var helt okej. Tycker du om anis så kanske du tycker det är drickbart. 1,2/5

Marli Perinteinen med Makers Mark (alkoholhalt 45%)
En ganska neutral blandning, väckte inga starka känslor. Smaken var helt bra, i synnerhet om man tycker om whisky. 2,6/5

Marli Mustikkainen med Becherovka (alkoholhalt 38%)
En ganska balanserad blandning som får en trevlig (eller beroende på smak, otrevlig) besk och kryddig eftersmak. Doften var bra och blandningen passade bra med pepparkaka. Detta var den bästa blandningen vi testade med vitsordet 3,2/5.

Marli Perinteinen med Becherovka (alkoholhalt 38%)
Ett ganska enat ”njäää” av panelen. Lutade mot ”njooo” med pepparkaka. Tämligen ointressant. 1,4/5

Marli Perinteinen med Cointreau (alkoholhalt 40%)
Cointreaun täckte glöggsmaken ganska mycket, om man tycker det är en bra eller en dålig sak beror på vad man tycker om Cointreau. Kombinationen dömdes helt bra. 2.6/5

Slutsatser

Blåbärsglöggen som i sig själv smakade pyton, gav förvånansvärt nog de bästa blandningarna.

Blanda med en sådan sprit du tycker om, och Becherovka.

 

Iris

Redaktionen testar: Pandemia

Har du tröttnat på Bang! och Rummikub? Redaktionen utreder huruvida detta spel kunde passa in i Spektrums kafferum. Pandemia har varit populärt hos kemisterna i Opsos.

Namnlös

Pandemia utgavs år 2009 och har vunnit några pris för årets bästa brädspel. Spelet är designat för två till fyra spelare och den uppskattade speltiden är 45 minuter. I Pandemia samarbetar alla spelare för att tillsammans bota och utrota de sjukdomar som hotar förstöra världen. Det finns ett par olika sätt att vinna spelet samt möjlighet att variera på svårighetsgraden.

Redaktionen spelade två omgångar för att alla skulle få pröva spelet och för att pröva olika svårighetsgrader.

Att komma igång visade sig vara en aning klurigt, reglerna var inte de enklaste att greppa så vi var väldigt tacksamma över att Tuomas råkade vara på plats och kunde hjälpa oss på traven. Var inte rädd, det handlar inte om att reglerna skulle vara väldigt många, utan snarare att spelmekaninken var annorlunda jämfört med något som åtminstone undertecknad spelat förut.

SPEL NR 1 gick förvånansvärt bra; Jeremias, Sandra, Celina och Sebbe vann spelet på medelsvår svårighetsgrad utan att egentligen märka det. Eftersom spelet spelas med öppen hand (korten på bordet) så kan också personer utan egentliga roller delta genom att fundera ut alternativa strategier, vilket möjliggör flera spelare än paketet antytt. Undertecknad ansåg att det gick bekvämt att spela med 6-7 personer också, varav 2-3 inte har spelknapp eller turer i spelet. Diskussionen var det viktiga och den kunde alla delta i.

SPEL NR 2 gick sämre; vi valde den svåraste svårighetsgraden och tog stryk. Det spekulerades att det kunde bero på att vi drog sämre karaktärer eller en sämre kombination av dem. Var det bara otur eller dålig spelteknik? Båda omgångarna tog ca 45 minuter, den första kanske aningen längre då det funderades mycket på reglerna.

Redaktionens konsensus var att spelet var annorlunda på ett bra sätt, men på grund av den långa speltiden och svårigheten att komma igång så kanske det inte skulle lämpa sig för kafferummet. Alla tyckte om att man spelar med öppen hand och i samarbete med de andra spelarna. Vi skulle rekommendera detta spel för brädspelskvällar där hemma.

3 / 5 bakterier

 

Iris