Aalto vs. Uni – En jämförelse av matematikstudierna i Gumtäkt och Otnäs

Efter avslutad kandidatexamen i matematik från Helsingfors Universitet, så beslöt jag mig för att fortsätta med magistersskedet vid Aalto Universitetet. Många har säkert funderat på vad som är skillnaderna och likheterna i studierna vid Uni och Aalto. Jag skall nu försöka ge ett så bra svar som möjligt på den frågan, men jag kan förstås bara svara för matematikkurserna.

Kurser (kursinnehåll och – upplägg)
Vid Uni är de flesta matematikkurserna uppbyggda på det klassiska sättet: föreläsningar, räkneövningar och antingen mellantenter eller sluttentamen, med en viss variation vad gäller räkneövningarnas upplägg och utförande. Vid Aalto är upplägget detsamma; föreläsningar (normalt 4 h/vecka), räkneövningar (2h) och sedan tentamen (antingen två mellanförhör eller en sluttentamen beroende på kursen). Beroende på kursen, så är räkneövningarna uppbyggda på olika sätt. Följande varianter har förekommit: möjlighet att få hjälp med uppgifter på räkneövningen och lämna in uppgifter senare, genomgång av exempeluppgifter under räkneövningen och inlämning av uppgifter senare, göra uppgifterna på förhand och sedan i grupp framföra en gemensam lösning för någon av uppgifterna och klassiska räkneövningar där räkneövningsassisten plockar någon ofrivilligt frivillig att redogöra för lösningen av uppgiften. Största skillnaden är att räkneövningarnas procentuella betydelse i kursvitsordet är högre vid Aalto, men detta beror också på kurserna. Då jag bara har relativt små kurser, så kan jag förstås inte svara på hur massföreläsningskurserna är vid Aalto, men jag antar att de fungerar på liknande sätt.
Kursinnehållet skiljer inte mycket åt; matematiken på Aalto är precis likadan som på Uni. (Och jag som trodde jag skulle slippa undan jobbiga bevis…)

Studiepoäng och arbetsmängd
Då jag inte har gått någon magisterskurs på Uni, så kan jag inte direkt svara på om arbetsmängderna för lika kurser är samma. Jag kan däremot säga att arbetsmängden/studiepoäng för kurser i kandidatskedet är betydligt mindre än för magisterskurser vid Aalto. Jag tror bestämt att jag lagt ner de 27 timmar man förväntas lägga ner per studiepoäng i de kurser jag har gått vid Aalto, vilket jag aldrig gjorde i någon matematikkurs (kandidatnivå) vid Uni. Veckoliga inlämningsuppgifter är kanske en förklaring till den ökade arbetsmängden, men också att kurserna har varit svårare. Det är lite svårt att veta vad som är de exakta förkunskaperna till kurserna, vilket har lett till att jag har varit tvungen att läsa på egen hand det som man förväntas kunna.
Överlag skulle jag säga att det krävs en lite större arbetsmängd för att komma upp i normal studietakt vid Aalto än Uni, men förklaringen kan också vara steget mellan kandidat- och magisterskurser.

Men hur är det egentligen?

  • Underbart att gå alla kurser på engelska (och äntligen slippa finskan!)
  • Ännu mer underbart att kunna studera något så otroligt intressant som kryptologi (även om det innebär att jag måste läsa en del teoretiska kurser vilka jag inte är lika förtjust i)
  • Roligt att träffa nya bekantskaper från världens alla hörn
  • Jobbigt att pendla till Otnäs (men jag använder restiden till att filosofera, plugga och sova)
  • Omöjligt att hitta i huvudbyggnaden i Otnäs (arkitekten var uppenbart inte intresserad av att rita en logiskt uppbyggd byggnad, vilket har lett till att jag har tappat bort mig ett antal gånger)
  • Inte okej att klassificera matematiker som fysiker (det är STOR skillnad, även på ett tekniskt universitet)

Madde
Matematiker som läser kryptologi och kodningsteori (tillämpad matematik för den som funderar)

Herrmiddag – den som gick blodigt till

Efter vårens storartade dammiddag var det nu damernas tur att ställa till med spektakel. Spektaklet brukar kallas herrmiddag. Idéer till tema var många, en del bättre och en del sämre. När alla förslag begrundats och de flesta slopats var det dags att göra ett beslut. Beslutet blev Twilight. Varför detta tema till sist vann är en bra fråga; månne det har något med alla skjortlösa män som ses i filmerna?

Planeringen var sen snabbt i gång. Planeringen  gick snabbt och införskaffningen av rekvisita likaså. Damerna kände sig därmed ganska bekväma när de anlände till Klubben på fredagen för att ställa allt i ordning. Så gott som allt sattes fram, förutom sånt som t.ex. skribenten glömt ta med sig. Även herrarnas efterrätt tillreddes på fredagen av vår sötsaksmästare.

Lördagen var äntligen kommen och damerna samlades tidigt på Klubben för att ställa det sista i ordning. Eftersom skribenten var utsedd värdinna kan denne inte nämna mycket om iordningställandet innan. Däremot kan det nämnas att köket ofta var i kaos. Oräkneliga rödbetor tappades på Klubbens golv, recept på maträtter googlades under tillredningen och kött tvättades…

Då alla män anlänt till Klubben började programmet. Temat för kvällen var helt klart blod och varulv. Om man dessutom kunde sätta in dessa ord i snapssångerna kom åtskilliga hurrarop. Alla damer presenterades och männen fick äta mat. Många finurliga utklädslar hittades bland männen, bl.a. regnmoln och rådjur. Många olika Twilight frågor ställdes, men det mest populära programmet (enligt mig själv) torde ändå ha varit ”fånga upp äpplet ur hinken med munnen”.

Såväl herrarna som damerna verkade ha haft en fantastisk kväll, med skratt och ännu mer skratt. Jag hoppas på en lika bra herrmiddag även nästa år!

~ Sandra

Helt skit artikel

Exkrement, eller feces (uttalas ”fekes” som en rask nylänning påpekade) är härlett från latinska ordet faeces, vilket kan översättas som skitar. Singularisformen är faex, vilket betyder (en) skithög.  Läran om feces kallas för skatologi, från grekiskans σκατός (skatós). Det bruna guldet kan behandlas objektivt ur medicinsk, socioekonomisk och idéhistorisk synvinkel, eller subjektivt genom vulgära förolämpningar och skämt1.

I det tidigmoderna Europa (ca 1450-1780) var det mycket vanligt i litteraturen och konsten att hänvisa till kroppens avföringar, t.ex. feces, urin och spyor. Under senare tidsperioder ansågs det olämpligt att nämna defekation och dylika akter. Tabut har levt kvar ända in i våra dagar, då t.ex. Oxford Dictionary klassificerar litteratur från det tidigmoderna Europa som ”smutsig”. I verket Fecal Matters in Early Modern Literature and Art hävdar skribenterna att i våra dagar har sexualiteten förlorat en stor del av dess stigma, medan skatologi fortfarande gör oss obekväma. Komedi utnyttjar ofta chockeffekten, vilket t.ex. producenterna av South Park utnyttjar i allra högsta grad. Detta kan anses vara ett typexempel på den subjektiva synvinkeln.1

cartman

South Park, modern högkultur. I säsong 6 upptäcker Cartman att han kan defekera genom munnen.

Låt oss återgå till det objektiva. Det är allmänt känt att de nordiska länderna är i toppen när det kommer till konsumtion av kaffe per capita. Mannen på gatan är också mycket medveten om kaffets laxativa effekt. Den skarpa resenären inser snabbt att toalettpappret är av mycket högre kvalitet hemma i norr än i söderns varma länder. Kan det finnas en koppling mellan mängden intaget koffein och förbrukningen av toalettpapper?

Det visar sig vara svårt att hitta statistik över den totala koffeinkonsumtionen i Europa. I tabell 1 är sammanställt data från 1999 för kaffe, te och kakao2. Mätt i mg/capita/dag (mgCD) leder de nordiska länderna när det gäller kaffe, men Nederländerna tar segern då även te och kakao betraktas. Energidryckernas popularitet har ökat markant sedan 1999, vilket märks på antalet hyperaktiva fjortisar. Säkerligen har även totala koffeinkonsumtionen ökat, men det är som sagt svårt att hitta statistik för Europa. En studie från 2010 uppskattar koffeinintaget i USA från kaffe som 153 mgCD för personer över två år. Värdet är mycket nära 143 mgCD för hela populationen från 1999. Då även kolsyrade drycker inkluderas uppskattas totala konsumtionen i USA till 240 mgCD för personer över 2 år och 300 mg/capita/dag för personer över 22 år! Troligtvis utgör kolsyrade drycker en markant andel av det dagliga intaget även i Europa.

Tabell 1: Totala dagliga koffeinkonsumtionen från kaffe, te och kakao per capita. Data från år 1999.

Land Koffein (mg/person/dag)
Nederländerna

414

Sverige

407

Norge

400

Danmark

390

Finland

329

Tyskland

313

Schweiz

288

Frankrike

239

Australien

232

USA

168

Hur är det då med förbrukningen av toalettpapper? Man skulle förvänta sig att de nordiska ländernas höga koffeinkonsumtion skulle korrelera med en högre förbrukning av toalettpapper. När man försöker hitta statistik om ämnet visar det sig att finska namn dyker upp överallt, såsom Tea Tuuli, Soile Kilpi, Pöyry Consulting osv. Kanske det trots allt inte är så överraskande med tanke på den finska skogsindustrin. Alternativt är de nämnda personerna Studentbladets f.d. skribenter som vet hur man får skit till pappers.

Pöyry Consultings presentation (figur 1) visar toalett- och hushållspapper konsumtionen från 20093. Länder med hög levnadsstandard (Japan och Västeuropa) har liknande förbrukning av mjukpapper, d.v.s. toalett- och hushållspapper. Och visst, de nordiska länderna förbrukar mera kakkapapper, men inte mest. Nordamerika har högsta förbrukningen av mjukpapper på maffiga 23 kg per capita. En tredje faktor måste vara involverad. Kanske totala kaloriintaget per capita påverkar? Nordamerika har ett dagligt intag på 3659 kcal, medan motsvarande siffra för norden och Västeuropa är 3385 respektive 3535 kcal. I konstrast är medelintaget i Japan ynka 2723 kcal.4 Den liknande mjukpappersförbrukningen mellan Västeuropa och Japan, samt den stora skillnaden i dagligt intag på 600 kcal talar om kulturella skillnader i hygien. Kan toalettpappret då vara billigare i Nordamerika och Norden? Det visar sig att produktionskostnaderna är hela 19 % lägre i Nordamerika jämfört med Europa5. Lägre priser kan förklara en del av Nordamerikas kraftiga förbrukning.

paper_consumption

Figur 1: Regionala mjukpapperförbrukningen 1990-2009. Länder med hög levnadsstandard har högre förbrukning än resten av världen.

Det verkar som att de nordiska ländernas högre kaffekonsumtion faktiskt korrelerar med mjukpapperförbrukningen. Premissen är naturligtvis att europeiska länders hygienkultur är liknande sinsemellan.

När det gäller Nordamerika och Japan kan konstateras att liknande samband mellan kaffe- och mjukpapperförbrukning inte finns. På basis av dagliga kaloriintaget skulle man tro att Europa och Nordamerika skulle ha likande förbrukning av mjukpapper. Å andra sidan borde Japan förbruka mindre mjukpapper än Europa. Från figur 1 ser vi att så är inte fallet. Slutsatsen är att hygienkulturen måste vara avgörande för mjukpappersförbrukningen. Det är möjligt att i Nordamerika och Japan används flera ark åt gången.

 

– Jere

[1] Persels, J., Russel, J.G. Scatology, the Last Taboo: Introduction to Fecal Matters in Early Modern Literature and Art, University of Nebraska, 2004, s. xiii

[2] Maisto, S.A., Galizio, M., Connors, G.J. Drug Use and Abuse, 6. t., Wadsworth, s. 175

[3] Kilpi, S. State of the Tissue Industry – 2011 and Onwards, Poyry Management Consulting North America, 2011, < http://www.tappi.org/Downloads/Conference-Papers/2011/2011-PaperCon-Conference/11PAP77.aspx>, hämtad 11.11.2013

[4] Food and Agriculture Organization of the United Nations, <http://faostat3.fao.org/faostat-gateway/go/to/download/C/CC/E>, hämtad 11.11.2013

[5] Tuuli, T. Tissue production: who’s the daddy?, RISI, 2008, <https://www.risiinfo.com/magazines/July/2008/PP/PPMagJuly-Tissue-production-who-is-the-daddy.html>, hämtad 11.11.2013