Kategoriarkiv: 2017

Texter från 2017

Ansökan för utbytesstudier

Slutet av februari passerade oss just och därmed även ansökningarna om utbytes studier för hösten 2017. Ända sedan jag sökte till Gumtäkt visste jag att jag ville utföra en del av studierna utomlands. Säker på vad jag ville gick jag redan under min första månad i Gumtäkt och pratade med utbytes koordinatorerna för att förbereda för min ansökan, ovetande om vad jag gav mig in på. Eftersom jag just skickat in min ansökan och de långa nätterna av ångest och förvirrande är färska i minnet, tänkte jag skriva ett satiriskt inlägg om processen. Det vill säga läs detta med en nypa salt och en hel del humor. Ifall du planerar att ansöka om utbytesstudier kan kanske detta inlägg hjälpa dig då du känner dig vilsen, eller ifall du redan ansökt hoppas jag att detta inlägg kan få dig att le på smilbanden då du återupplever gamla minnen. Okej då kör vi.

Du kan se ansökan om utbytesstudier som en kamp om ”survival of the fittest”. Universiteten vill öka sina chanser att enbart de starkaste individerna blir antagna, varför de vid ansökan har dig gå igenom rad prövningar för att gallra ut de svagaste. Jag lärde mig snabbt att jag inte kommer att få mycket hjälp ifrån utbytes koordinatorerna, vars roll mest verkar vara att guida utbyteselever som valt Gumtäkt som studieplats och inte för oss som vill härifrån. Min teori är att de har en hemlig pakt med universiteten för att se till att du ensam går igenom den här kampen. Det här är en av deras första prövningar.

Gumtäkt har samarbeten med universitet runt om i världen, på den här länken kan du genom att välja din fakultet hitta en lista var det bara är att välja och vraka.

Låt oss säga att du hittat en skola som verkar intressant. Framför allt verkar studielivet, ursäkta kursutbudet, var något som skulle passa dig. Nu börjar det stora äventyret – navigera genom universitetets hemsida – fylld av kryptiska dokument, länkar som bara leder till en tom sida, eller min favorit: länkar konstruerade att fånga dig i en loop som inte leder någon vart. Det här är kanske den tyngsta delen, men du måste bara köra på envist på utan att ge upp.

Mitt tips för dig är att bokmärka (!!) alla nyttiga sidor och skriva ner all viktig information första gången du möter på de. Universitetens hemsidor är otroligt förvirrande. Du har troligtvis hittat fram till var du är nu genom noga utvalda beslut (läs: slumpvis klickat fram från länk till länk för du är frustrerad och har ingen aning vad du håller på med) och du kommer garanterat att glömma var du hittade den här ena avgörande informationen sekunden du lämnar sidan. När du senare försöker hitta tillbaka har du inget minne av en ända sida som dyker upp framför dig. Så lita på mig, bokmärk allt.

Gandalf

Nånting annat värt att nämna, när du äntligen lärt dig att navigera runt på det första universitetets hemsida kanske du märker att den här skolan inte var rätt för just dig. Varje universitet har en egen idé om hur en organiserad hemsida är uppbyggd. Så jag hoppas du ser framemot att gå igenom hela processen om att hitta väsentligt information om och om igen. Du kan ju trots allt inte veta om universitetet i fråga passar dig innan du hittat den avgörande informationen på deras hemsida.

Så du har hittat informationen du letar efter, jee. Om du trodde att universitetet skulle göra det svårt för dig att förstå vad de menar, trodde du rätt! Nu är det dags att börja dekryptera universitetets riktlinjer och krav för antagning. Varje land har egna krav på kvalifikation, som till först verkade omöjliga att uppfylla men som sedan i vissa fall visade sig vara det motsatta. De flesta skolor har flera tillagda punkter som kan ersätta saknandet av andra, vilket i slutändan resulterar i att så länge du andas och helst är inskriven på ett universitet, är du kvalificerad (grattis).

Michael

Nu är det dags för självaste ansökan. Varje skola har ett antal formulär du än en gång hamnar dekryptera för att sedan fylla i. Den här delen var för mig ändå den roligaste eftersom det nu kändes som om jag faktiskt kom nån vart med min ansökan. Mina skolor bad mig skriva en kort essä om mig själv, en essä som jag till största del höll desamma för alla förutom de delar jag ”justerade”, bara lite, för att bäst passa in på universitetet i fråga. Inget allt för stort, jag tycker jag höll min värdighet ganska bra i behåll. -Europas största forsknings center för aerosoler? Nämnde jag hur jag drömde om att studera system av finfördelade fasta eller flytande partiklar i gas, förrän jag ens kunde krypa? –

Nu är min ansökan inskickad och efter allt jag gick igenom är det kanske lite lustigt att jag bestämt mig för att skjuta upp mina utbytesstudier med minst ett år, eller kanske de förklarar just varför. Jag känner att jag hittat min plats i Helsingfors och även i Gumtäkt, varför det skulle vara synd att lämna den så fort. Jag är dock taggad att se vad den här ansökan resulterade i och ifall jag bestämmer mig för att söka nästa år, torde processen vara en hel del lättare. Jag rekommenderar starkt för alla som är intresserade att ge det en chans (se gallringen som ett test på hur motiverad du faktiskt är på att studera utomlands). Och viktigast av allt så är det här inlägget en smutta överdrivet för comic relief. Kom ihåg du kan alltid be om hjälp, speciellt av folk som gått igenom det förut 🙂

Addo

Galileos hämd och den olycklige tidsoptimisten

En tidsoptimist är en person som ofta kommer för sent, genom att tro sig hinna mer än hen faktiskt gör. Jag tillhör den skara individer som identifierar sig som tidsoptimister och dagligen finner jag mig vara försenad till diverse program. Ifall jag själv inte påverkas av min försening, så finns det ofta någon annan som berörs. Det gynnar sig inte alltid att vara tidsoptimist i dagens hektiska samhälle där stora delar av människans vardag är tidsbestämd ner till sekunden.

Vi har idag klockor som är så exakta att GPS-satelliter måste med jämna mellanrum justeras, efter att märkbart påverkats av den relativistiska tidsdilatationen, så att de är i synk med de på jordytan. Tidmätningen har dock inte alltid varit lika exakt men den har alltid varit relevant. Redan de första människorna räknade dagar mellan regntider, mellan sommar och vinter. De bestämde tiden med hjälp av solen och en nedstucken käpp i marken. Deras klocka hade tre markeringar: soluppgång, middag och solnedgång. Deras dag hade två tidsangivelser: förmiddag och eftermiddag. De levde enkelt och kände knappast av någon tidspress. Detta var tidsoptimistens gyllene tidsålder.

Men sedan kom en vetenskapsman och förstörde allt. Antagligen visste han inte vad han hade upptäckt. Eller egentligen, kanske han inte visste just då. Men många år senare visste han precis vad upptäckten kunde användas till. Och han använde sig av den. På ett sofistikerat och mästerligt uttänkt sätt. Allt för att tala om för utvalda människor i kommande generationer att det var han som hade rätt. Utvalda människor därför att just de hade förmågan att inse varför och att de just därför kunde inse vad de skulle göra för att klara sig undan hans arv till eftervärlden, hans förbannelse, nedkallad över en i uppblåst övermod dömande mänsklighet, en mänsklighet som försökte göra något utanför dess förmåga.

Jag talar förstås om Galileo Galilei och hur han betraktade en ljuskrona som pendlade i vinddraget i katedralen i Pisa. Med sina egna hjärtslag som tidsbestämning insåg han att pendelns svängningstid, dess period, var oberoende av hur lång pendelrörelsen var. Han hade upptäckt det viktigaste elementet i ett urverk: tidhållaren, frekvensgivaren. I ett urverk ingår dessutom en kraftkälla, en regulator, en växelmekanism och en urtavla. Det hade förekommit klockor med mekaniska urverk innan Galileos upptäckt men de var närmast mekaniska leksaker.

Upptäckten av pendeln gjorde att dygnet kunde delas in på ett mycket mer exakt sätt än tidigare. Galileo var en vetenskapsman, fascinerad av astronomi, fysik och matematik. Han hade sedan tidigare förstått att människans förhållningssätt till ett nytt naturfenomen gick enligt en bestämd ordning: att förstå, att definiera, att behärska och sen att ta kontrollen över fenomenet och försöka styra över det.

Det här hade Galileo i bakhuvudet när han yttrade de berömda orden: ”och likväl rör den sig”. Det gjorde han efter att han tvingats att ta tillbaka påståendena om att jorden var rund och kretsade kring solen. Han dömdes till livstids husarrest. Kort innan sin död gjorde Galileo en ritning på ett pendelurverk. Han satte pendeln i svängning och bollen i rullning. Han visste att människan därefter inte skulle ge sig innan dagen var sönderspjälkad i minsta beståndsdel och tiden indelad i nanosekunder. Men han hade redan då insett att människan aldrig kommer att kunna styra över tiden.

Det här var hans hämnd. Ett arv som tog kål på den lycklige tidsoptimisten. Mänskligheten som ideligen försöker göra något utanför dess förmåga är för evigt dömd att känna stress och ideligen titta på klockan. Och konstatera att den likväl rör sig.

Sebastian Holm, evig tidsoptimist med konstant tidsbrist.

Appropå, Vasagatan!

Appropbatur i Vasagatan är en fartfylld och äventyrlig Spektral tradition som ordnas varje år under årsfestveckan i mars.  Deltagarlagen, bestående av vanligtvis tre medlemmar, får under en kväll bekanta sig med Vasagatans varierande krogutbud för att samla in poäng i äkta studiestil. Ni som har varit med tidigare kan instämma i hur roligt och minnesvärt hela faderullan är, och ni som får vara med för första gången kan förvänta sig mycket skoj! Regler och information skickas av arrangörerna närmare årsfestveckan.

Den primära orsaken för denna skrivelse är att publicera min pro gradu-avhandling för min magistersexamen i Vasagatan. Tyvärr är den skriven på engelska, oklarheter klargörs (eller otydligas) gärna om ni hittar mig på Vasagatan under årsfestveckan. Ni kan läsa avhandlingen här:

Statistical relationships between price level and glass volume at drinking establishments on Vasagatan

Eftersom avhandlingen är lite väl seriös så tyckte chefredaktören och redaktionen att jag borde skriva något ”skoj”. För att hålla mig till temat, här följer några användbara termer inför årets Vasagatan (inspirerade av Teds Nya Ord).

Halarm
Halare + alarm
Alarmet som hörs då man försöker upprätthålla den sanna Spektrumandan genom att
besöka en krog som upprätthåller halarförbjud.
”Hördu Pekka, där kommer de igen, slå snabbt på halarmet före de hinner beställa fyra mustikkashottin.”

Ninjallu
Ninja + jallu
En shot som man lyckas inta utan att lagmedlemmarna märker av det.
”Kellervo kände sig törstig, så hon smög iväg på en snabb ninjallu medan lagkamraterna letade efter nästa krog.”

Poängslig
Poäng + ängslig
Den obehagliga känslan man får då man inser hur många poäng man har kvar för att ta en laudatur på ett år.
”Jag förstår inte hur vi ska hinna med 40 poäng till, är det bara jag som börjar känna mig lite poängslig?”

Mustikkalibrering
Mustikka + kalibrering
Då laget beställer fyra mustikkashottin och ger den fjärde till lagmedlemmen med sämst fiilis.
”Anna-Maria börjar se så morkkis ut att jag tror vi måst ta en mustikkalibrering.”

Stopportunist
Stopp + opportunist
Lagmedlemmen som hela tiden kommer på nya orsaker för att besöka en till krog istället för att åka till mål.
”Nej Börje, vi vill int veta vad en yllärilautanen är, vi hinner snart till mål. Sluta vara en sån stopportunist, nu går vi!”

Hinkognito
Hink + inkognito
Då man anländer till mål och bestämmer sig för att gömma sin identitet genom att utforska hinkens inre väggar.
”Vi vet inte vem det är, hen har varit hinkognito i många timmar.”

  • Jonas