Dag 7 – Vasagatan besöker Kraków, Herr T. besöker en åker

I tidernas begynnelse var den sjunde dagen en vilodag, men inte under BraKrakSEx. Ett par stycken äldre spektrumiter ordnade en modifierad version av Vasagatan som gick av stapeln på gatorna runt Krakóws tre centrum. Till skillnad från den vanliga Vasagatan fanns det olika uppdrag som skulle utföras istället för att bara besöka barer, vilket var väldigt skönt eftersom den mystiska barrundan från förra kvällen hade lämnat lite trötta avtryck bland vissa av oss. I mitt lag hade vi bestämt oss för att ta det lugnt. Godkänd minimiprestation skulle vi uppnå, men vi skulle verkligen inte sikta högt. Och tack vare det beslutet blev vår dag väldigt trevlig och stressfri. Vilket inte kan sägas om de som faktiskt satsade på att vinna.

För att segra i ”Vasagatan goes Kraków”, som evenemanget officiellt fick heta, krävdes att laget kom först i mål med 25 utförda uppdrag. Alla uppdrag kunde inte heller utföras överallt, vilket krävde noggrann planering och en bra strategi. Det lag som vann förtjänade definitivt vinsten, men dom hade ju stressat sig igenom hela dagen – ingen lugn stund med lite pierogi efter en uppfriskande promenad runt gamla stan.

Resten av kvällen var helt öppen för besök på diverse barer och nattklubbar. Den här vanliga kvällen tog en oväntad och otrevlig tvist när student T drack lite för mycket och försvann ut på gatorna runt innerstan. Resten av spektrumiterna försökte hitta honom, och ju mer tiden gick desto mer desperat blev sökandet. Ett försök gjordes att kontakta polisen, men de ville inte göra något åt saken eftersom han ”inte varit borta tillräckligt länge”.

Klockan fyra på natten/morgonen dyker han upp i ”Kararummet” (tio karar delade ett större rum på hostellet). Batteriet i telefonen hade tagit slut, och efter att ha lämnat resten av spektrumiterna hade han besökt en mystisk strippklubb som snodde en stor summa pengar från betalkortet. Efter det hade han hittat sig själv på en åker eller äng någonstans utanför staden, men som tur nyktrat till där och sedan rusat tillbaka mot kvarteren där både hostellet och närbarerna låg.

Sensmoralen i den här fabeln är att det lönar sig hålla koll på dom berusade när de börjar stappla iväg någonstans, särskilt utomlands där risken att tappa bort sig är större.

Dag 8 – Att slicka en sten

I åttahundra år har den lilla staden Wieliczka nära Kraków varit en plats känd för sina lager av salt i berggrunden. Nuförtiden har dessa ingen stor industriell betydelse, så turismen har tagit över i gruvgångarna. Den här dagen skulle vi få en guidad rundtur i gruvorna, men vi behövde ju självklart hitta dit först. Ett perfekt tillfälle att prova på de lokala tågen.

För att sammanfatta så fanns det knappt någon info om var biljetterna skulle köpas, tågstationen var kaotisk och bolagets hemsida var lika lätt att navigera som Klubben på valborgsafton. Åtminstone gick tågresan snabbt – till och med snabbare än Uber, skulle det visa sig, på grund av trafikstockningar i Krakóws förorter. Efter en kort väntan hade alla spektrumiter nått fram till vad som liknade en stor herrgård.

Från ytan skulle ingen kunna gissa att det finns en saltgruva på platsen. För att faktiskt nå själva gruvan behövde vi gå 65 meter nerför en trappa i ett schakt där botten inte gick att se. Väl nere var vi omringade av salt på alla hål. Gångarna är huggna rakt igenom det tjocka saltlagret, och som vår utmärkta guide poängterade var det tillåtet att slicka på alla stenytor i gruvan. Geologerna var speciellt exalterade, trots att det var så otroligt salt att man kunde känna hur alla celler på tungan torkade bort. Vid ett schakt fanns det en ränna med saltvatten i, som också gick att smaka på ifall man ville. Rivjärn blandat med världens mest extrema pastavatten – ungefär sådan smak hade det.

Samma saltvatten rinner neråt i gruvan på många ställen och bildar underjordiska sjöar. Vissa av dom är överraskande färggranna. Förutom de här mer naturliga formationerna hade gruvdriften lämnat sina spår. Många av hålorna visar upp hur saltbrytningen gick till, som på ett museum. De största kammarna har använts för olika artistiska syften – en kammare har en hel restaurang med bar i sig som går att hyra, och i en annan har ett helt kapell huggits ut hundra meter under marken, komplett med kristallkronor gjorda av slipat salt. Stället var också som gjort för en obligatorisk gruppbild.

Saltgruvan i Wieliczka är definitivt en plats jag kan rekommendera för varje besökare till Kraków. Och extra mycket ifall du råkar vara en beundrare av stenar – vi har fortfarande inte kunnat räkna ut hur stor överdos av natriumklorid våra geologer fick.

Efteråt blev det ett normalt hängande på diverse barer och även ett shisha-ställe. Efter förra kvällens händelser var ingen av oss riktigt sugen på att festa hårt, och alla gick snart snällt tillbaka till hostellet för att sova.

Dag 9 – Naturens handske och den polska lyckobussen

Förutom en del stränder runt Gdansk förknippar inte många Polen med natursevärdheter. Men faktum är att det finns ganska varierande landskap ifall man vet var man ska leta. Inte så långt ifrån Kraków ligger Ojcows Nationalpark (uttalas ”oj-tsåv”) där naturskog blandas med ett otroligt karstlandskap. För de läsare som inte har stirrat på kartor i evigheter betyder ”karst” bara att berggrunden lätt formas av rinnande vatten. En liten bäck räcker för att skapa både grottor och spektakulära klippor.

Slutet av vår episka resa närmade sig, och efter flera dagars rännande orkade inte alla släpa sig till nationalparken. Av oss som åkte dit tog hälften stadsbuss och resten en Uber. Tanken var att vi förutom att se på klippformationerna också skulle vandra en bit i skogen. Sträckan var inte lång, men innehöll väldigt många branta bitar som gav lårmusklerna en ordentlig utmaning.

Huvudmålet för vandringen var en formation som på polska kallas för ”Rękawica” (handsken), för att den utskjutande klippan ser ut som en hand med fem fingrar. Den låg också på en brant sluttning ovanför en liten dalgång, så utsikt hade vi också därifrån.

På vägen tillbaka blev det problem för oss som tagit Uber till Ojcow, eftersom vi inte lyckades få tag i en förare villig att köra utanför staden. Precis då dök en typisk östeuropeisk minibuss upp som bara råkade vara på väg till Kraków, och för ett väldigt förmånligt pris. Enda problemet var att busschauffören bara talade polska, men med gammal hederlig ”allmänslaviska” och viftande med armarna lyckades vi plocka upp resten av vandrarna före de hann med stadsbussen. För att bejaka lyckans gudar gav vi lite extra dricks åt föraren för att visa vår tacksamhet.

Väl tillbaka i Kraków hade det blivit dags för en avslutande sista middag. Efter den i Slovakien tänkte vi att det inte på något sätt kunde vara sämre. Och vi hade rätt. En ordentlig trerätters middag med väldigt god lokal mat och traditionell polsk underhållning – en perfekt avslutning på resan. Hellre tar man besvikelsen som en tidig upplevelse så att man är nöjd senare.

Dag 10 – Trött & Bakfull Airlines välkomnar er ombord

Vad finns det ens att säga om den sista dagen? BraKrakSEx var en otroligt rolig upplevelse, men efter nio dagars evenemang på raken hade vi alla blivit ordentligt trötta då vi skulle släpa oss till flygfältet. Och för vissa var det inte bara utmattningen som var ett problem. Att flyga bakfull är en hemsk upplevelse.

Själva flygtiden var som tur kort, och efter landningen var det dags att hämta sitt bagage samt säga orden ”Hem och sova” åtminstone fem gånger var. Och med det hade BraKrakSEx 2022 nått sitt slut.

Det är praktiskt taget omöjligt att sammanfatta den här resan. Hela den här texten, tillsammans med de andra delarna av Sagan om BraKrakSEx 2022, visar bara upp ett av trettiotre perspektiv på resan. Jag tror dock att alla medresenärer kan instämma om att allt vi fått uppleva, även det negativa, har bidragit till en starkare sammanhållning inom Spektrum. Plus en hel båtkaravan av minnen. Så ett stort tack till resekomittén för er planering, alla resans deltagare och självklart våra underbara sponsorer!

Fast mest av allt – tack till Slovakien och Polen för att ni finns!