Slutet av februari passerade oss just och därmed även ansökningarna om utbytes studier för hösten 2017. Ända sedan jag sökte till Gumtäkt visste jag att jag ville utföra en del av studierna utomlands. Säker på vad jag ville gick jag redan under min första månad i Gumtäkt och pratade med utbytes koordinatorerna för att förbereda för min ansökan, ovetande om vad jag gav mig in på. Eftersom jag just skickat in min ansökan och de långa nätterna av ångest och förvirrande är färska i minnet, tänkte jag skriva ett satiriskt inlägg om processen. Det vill säga läs detta med en nypa salt och en hel del humor. Ifall du planerar att ansöka om utbytesstudier kan kanske detta inlägg hjälpa dig då du känner dig vilsen, eller ifall du redan ansökt hoppas jag att detta inlägg kan få dig att le på smilbanden då du återupplever gamla minnen. Okej då kör vi.
Du kan se ansökan om utbytesstudier som en kamp om ”survival of the fittest”. Universiteten vill öka sina chanser att enbart de starkaste individerna blir antagna, varför de vid ansökan har dig gå igenom rad prövningar för att gallra ut de svagaste. Jag lärde mig snabbt att jag inte kommer att få mycket hjälp ifrån utbytes koordinatorerna, vars roll mest verkar vara att guida utbyteselever som valt Gumtäkt som studieplats och inte för oss som vill härifrån. Min teori är att de har en hemlig pakt med universiteten för att se till att du ensam går igenom den här kampen. Det här är en av deras första prövningar.
Gumtäkt har samarbeten med universitet runt om i världen, på den här länken kan du genom att välja din fakultet hitta en lista var det bara är att välja och vraka.
Låt oss säga att du hittat en skola som verkar intressant. Framför allt verkar studielivet, ursäkta kursutbudet, var något som skulle passa dig. Nu börjar det stora äventyret – navigera genom universitetets hemsida – fylld av kryptiska dokument, länkar som bara leder till en tom sida, eller min favorit: länkar konstruerade att fånga dig i en loop som inte leder någon vart. Det här är kanske den tyngsta delen, men du måste bara köra på envist på utan att ge upp.
Mitt tips för dig är att bokmärka (!!) alla nyttiga sidor och skriva ner all viktig information första gången du möter på de. Universitetens hemsidor är otroligt förvirrande. Du har troligtvis hittat fram till var du är nu genom noga utvalda beslut (läs: slumpvis klickat fram från länk till länk för du är frustrerad och har ingen aning vad du håller på med) och du kommer garanterat att glömma var du hittade den här ena avgörande informationen sekunden du lämnar sidan. När du senare försöker hitta tillbaka har du inget minne av en ända sida som dyker upp framför dig. Så lita på mig, bokmärk allt.
Nånting annat värt att nämna, när du äntligen lärt dig att navigera runt på det första universitetets hemsida kanske du märker att den här skolan inte var rätt för just dig. Varje universitet har en egen idé om hur en organiserad hemsida är uppbyggd. Så jag hoppas du ser framemot att gå igenom hela processen om att hitta väsentligt information om och om igen. Du kan ju trots allt inte veta om universitetet i fråga passar dig innan du hittat den avgörande informationen på deras hemsida.
Så du har hittat informationen du letar efter, jee. Om du trodde att universitetet skulle göra det svårt för dig att förstå vad de menar, trodde du rätt! Nu är det dags att börja dekryptera universitetets riktlinjer och krav för antagning. Varje land har egna krav på kvalifikation, som till först verkade omöjliga att uppfylla men som sedan i vissa fall visade sig vara det motsatta. De flesta skolor har flera tillagda punkter som kan ersätta saknandet av andra, vilket i slutändan resulterar i att så länge du andas och helst är inskriven på ett universitet, är du kvalificerad (grattis).
Nu är det dags för självaste ansökan. Varje skola har ett antal formulär du än en gång hamnar dekryptera för att sedan fylla i. Den här delen var för mig ändå den roligaste eftersom det nu kändes som om jag faktiskt kom nån vart med min ansökan. Mina skolor bad mig skriva en kort essä om mig själv, en essä som jag till största del höll desamma för alla förutom de delar jag ”justerade”, bara lite, för att bäst passa in på universitetet i fråga. Inget allt för stort, jag tycker jag höll min värdighet ganska bra i behåll. -Europas största forsknings center för aerosoler? Nämnde jag hur jag drömde om att studera system av finfördelade fasta eller flytande partiklar i gas, förrän jag ens kunde krypa? –
Nu är min ansökan inskickad och efter allt jag gick igenom är det kanske lite lustigt att jag bestämt mig för att skjuta upp mina utbytesstudier med minst ett år, eller kanske de förklarar just varför. Jag känner att jag hittat min plats i Helsingfors och även i Gumtäkt, varför det skulle vara synd att lämna den så fort. Jag är dock taggad att se vad den här ansökan resulterade i och ifall jag bestämmer mig för att söka nästa år, torde processen vara en hel del lättare. Jag rekommenderar starkt för alla som är intresserade att ge det en chans (se gallringen som ett test på hur motiverad du faktiskt är på att studera utomlands). Och viktigast av allt så är det här inlägget en smutta överdrivet för comic relief. Kom ihåg du kan alltid be om hjälp, speciellt av folk som gått igenom det förut 🙂
Addo