En diktsamling av pseudo-moderna haikun av den snart världsberömda, dock alltid söndriga, yrbollspoeten Emil L.

Förord

Min kära Jonas.
Du sade: EN artikel.
Min förrädare.

 

Bok 1: Att Vaka

Skrivit på kandin.
Hela dagen i Gumtäkt.
Dags att gå sitsa.

Alla sätter sig.
Nu äter vi och sjunger;
med snaps, efter snaps.

Helan och halvan,
och någonting om minnet.
Nej! Int Theobald…

Nu kommer punschen.
Usch vad jag hatar punschen.
Men dricker ändå.

Nån spelar beerpong.
Hen kastar bollen, missar.
Bollen hittas ej.

Sen sade Herr J:
”Ditt hår luktar till anus”
Gjorde mig ordlös.

Herr V drack en öl.
Han skrattade, men varför?
Han är i fyllan.

En shot, två shot, tre.
Jag är bäst på att dansa.
Fyr shot, fem shot, spy.

”Det är dags att gå.”
Tre timmar senare dock,
är det dags att gå.

Oändlig hunger.
Jag skådar en snägäre.
”Ge mig en lihis.”

Äntligen hemma.
Jag törstar, öppnar kylen,
ser en gatorade.

Bok 2: Att vakna

Jag drömde om Fymm
och vaknade till Kvant. Mek.
Vill ej leva mer.

Ack, vilken fiilis.
Ack, var äro ämbaret?
Ack, det är försent.

Ett steg från sängen.
Men hela världen snurrar.
Lägger mig igen.

Mitt huvve bultar.
Det finns ingen burana.
Är detta slutet?

Torr som sahara.
Långsam som en sköldpadda.
Sätter på Netflix.

Tar fram snapsboken,
Läser allas små skrifter.
Så många kukar.

Vad strupen törstar.
Var äro min gatorade?
Nån har druckit den.

Kokade kaffe.
Njuter av svarta guldet.
Måste på vessa.

Det värsta är slut.
Min mage börjar kurra.
Ser en halv lihis.

Tröttheten stiger.
Inspirationen lider.
Kan ej skriva mer.

 

• Emil L., söndrig poet och allmän yrboll