Den tiden av året då Vasaappron ordnas har nyss passerat, enligt många årsfestveckans absoluta höjdpunkt. Lag Mys Mys bestående av Aslak, Oskar och undertecknad har visat smärre framgång i detta evenemang, och för att vidare avancera inom de vedertagna examina som finns att uppnå i Vasagatan har vi skramlat ihop en magistersavhandling. Maximering av en minimiprestation finns att läsa här under. Den är ganska utförlig kan man väl påstå, för att citera Simon: ”Ja fattar int att ni ha satt sån tid på de där”.
Det råder ju undantagstillstånd i vårt land första gången sedan Parisfreden undertecknades 1947 som avslutade krigstillståndet. Denna gång drabbas vi av en världsomspännande virusepidemi som sätter käppar i hjulet för hela samhället och framförallt Spektrums årsfestvecka. Pandemin till trots bestämde sig lag Mys Mys för att ta några stop på Vasagatan. Det var helt i understödande syfte för Berghälls lokalföretagare, samt så var vi lite törstiga efter att ha suttit hemma länge.
Mys Mys på Vasagatan (2020)
Godkänd prestation kräver ju 30 sp, där man kan få 5 sp för varje ny bar man besöker på Vasagatan och tar varsitt stop på 0.4 liter. Det var i princip vad vi siktade på, en bar ersatte vi med matpaus och varsin kebabrulle. Tidigare år har vi tagit några fler poäng än 30 nog, men detta var helt trevlig omväxling. För de som är obekanta med Vasagatan brukar det se mer ut som i bilden nedan under appron:
Sällsynt anständig bild från Vasaappro (2018)
Stämningen hade dock sina likheter även nu. I bar Siima böt vi några ord med vad som verkade vara stamkunder. Exakta innehållet i diskussionen löd ungefär såhär:
Stammis: ”Heja Sverige Birger-jaarli. Höger, vänster hela kompani Tut-Tut.”
Mys Mys: ”Ok”
Målgång
Vi tog oss till klubben före tio som man bör enligt reglerna. Där kunde vi konstatera att vi var först i mål och att vi hade uppnått flest, samt minst poäng bland deltagarna. En riktig succé med andra ord. Kvällen fortsatte med Jenga och djupa diskussioner. Möjligtvis användes klubben som övernattningsställe.
Spektrums omtyckta festlokal i Kronohagen, “Klubben” som den även kallas, införskaffades för hela 50 år sedan! Det firar vi i en vecka genom att forna studeranden från olika årtionden kommer dit och förtäljer sina bästa minnen över en kopp kaffe. För att ge en kort inblick i historiken och skapa rätt stämning lyder ett utdrag ur Spektrums historik från de tiderna så här:
“År 1970 var mycket betydande för Spektrums del. Då fick föreningen flytta in i den gamla kolkällaren på Mariegatan 10 och hyra den som klubblokal. Den 19 februari undertecknades hyreskontraktet mellan Victoriastiftelsen och Spektrum rf. Kontraktet trädde i kraft 1.3.1970. Efter flera veckors hårt svabbande och inredande hölls den första sitsen 13.4.1970. På månadsmötet 6.5.1970 konstaterades i paragraf 14 att grannarna hade klagat över oljud ute på gården…”
Det är just de studerande som var inblandade i införskaffningen som vi hade äran att träffa måndag 17.2. Då bjöds det på kaffe och örfil till 60- och 70-talister. Nog verkade de hålla med om att kanske grannarna ibland överlämnade klagomål angående ljudet, hur märkligt det än må låta. Skolrådet Kavonius bodde precis ovanför och han hade speciellt en tendens att nu och då säga till när det fick räcka. Svenska Naturvetarklubbens (SvNKs) före detta ordförande Andrea Packalén tillade även att de ibland fick utstå lite kritik då de kom för att använda klubben, fastän oväsendet egentligen hade åsamkats av spektrumiter.
Urban Wiik studerade organisk kemi under sin tid i Spektrum, och visste en del om klubbens införskaffning. Det var nämligen så att intendenten för Victoriastiftelsen som ägde källaren var bekant och man kom överens om ett hyreskontrakt, men stiftelsen är egentligen till för att stöda kristliga fruntimmer. “Så av två orsaker är vi lite malplacerade vi pojkar” utbrast Wiik skämtsamt.
Vidare minns han hur målningen i klubbens trappuppgång hämtades dit, den går även under namnet “Potero Maja”. Professor Walter Wahl hade avlidit och släktingarna hade tagit vad de ville. Urbans far hade jobbat med honom, och när de skulle tömma det sista ur Wahls privata laboratorium så fanns där ännu en avbildning av Francisco Goyas “Nakna Maja” kvar. Den passade Urban på att nappa åt sig och så hittade den sin väg till klubben bak i pappa Wiiks Ford Taunus.
Urbans prat hör ni här:
Magnus Lindström kommenterade att målningen egentligen torde vara Giorgiones “Sovande Venus”. Han tog upp på varenda SvNK möte under övriga ärenden att de borde skicka ett brev till galleriet i Dresden, som trodde sig ha den äkta versionen, att de skulle byta ut sin kopia mot originalet som hänger på väggen i klubben.
Det var inte lika fritt att köpa alkohol då som idag. En radikal alkohollag trädde i kraft 1968 som satte lite friare tyglar kring köpandet av bland annat mellanöl. Före det berättar Lindström att man fick köpa en korg per person. En gång när han och en annan var på uppdrag att inhandla öl var de i behov av lite mer än vad gränsen tillät. Då kom de på idén att de kunde byta jackor efter första rundan varefter de gick in i affären på nytt efter mer och bra gick det.
Magnus berättar mera om rundfotade naturvetare och razzior på klubben:
Det inleddes en diskussion om hur SvNK hade kommit till klubben. De hade hållit till i Nylands Nation innan det men nationens finanser hade gått åt skogen 1970 som Magnus uttryckte det. Han hade fungerat som klubbhövdning och minns tiden på Nylle väl efter många nätters sovande på en kamel i sällskapsrummet. Det slutade i alla fall på det viset att SvNK fick fara därifrån och istället byggdes utrymmet så småningom om till den nattklubb (Karl XII) som finns där ännu idag. Efter en kort stund som lokallösa kom våra kära svunkeiter till klubben!
Studentpolitik
Majrevolten kallas de gatukravaller som utspelades mellan studenter och polis i maj 1968 i Paris. Det var kulmen av den vänstervåg som drog över världen kring de här åren. Idéerna spreds norrut till Danmark, Sverige och till slut även till Finland. Man demonstrerade mot kapitalism, masskonsumtion, amerikansk imperalism och konservativa institutioner.
I slutet av novemeber 1968 ockuperades Gamla studenthuset av studenter i protest mot att Helsingfors borgerliga studentkår firade 100 år med lyx och fina gäster.
Niklas Meinander minns den aktiva studentpolitiken i 60-70 tals skiftet väl. Spektral debatt pågick 1968 i Hufvudstadsbladets insändarsidor som just hade att göra med ockupationen av gamla studenthuset. Ordförande Ullica Segerstråle var vänsterradikal och resten av styrelsen var konservativa eller till och med svart-höger.
Andrea Packalén började sina studier vid Svenska Naturvetarklubben 1976 och fungerade som ordförande flera år med början år 1978. Hon berättade att vänstervågen då började tona ut och istället blev den gröna rörelsen populär. Den var speciellt omtyckt bland biologer. En del tog steget längre och blev gröna aktivister, detta var faktiskt startskottet för partiet Gröna Förbundet eller De Gröna som de brukar kallas i folkmun. Den förenande faktorn var det gemensamma målet att stoppa utdikningen av sjön Koijärvi, en viktig fågelsjö nära Forssa. Andrea berättade att en del aktivister kedjade fast sig i träd, detta resulterade i att polis måste komma på plats och såga loss dem.
Om ni vill höra hur roligt svunken hade det på klubben (med undantag för då spektrumiterna hade spytt på mattan och glömt att städa), ja då ska ni lyssna på Andreas tal:
Renoveringen
Henrik Swan började studera kemi 1977 och han var aktivt med under klubbens stora renovering inför föreningens 50 års jubileum 1983. Bland annat klubbens kännspaka gula färg på väggarna som sitter kvar till dags dato målades då. I början av denna artikel fanns en bild på fartskylten med 50 km/h begränsning som hänger kvar i klubben ännu, Henrik kommenterade att den ursprungligen var en gåva från Linköpings elektrotekniker till jubileumsåret -83.
Epilog
Gästerna ansåg att vi som stod som värdar för Klubben 50 bjudningen, d.v.s. nutida studerade, var i yngsta laget. Den äldsta på plats var tidigare ordförande Frans Graeffe som läser fysik för 6:e året, men på 70-talet var det var inte alls ovanligt att stöta på någon som gjorde detsamma för 12:e året. Kristina Lindén ansåg att man verkligen studerade länge då. Det fanns en beryktad evighetsstuderande, Svante, som bland annat kunde ta av sig frackskjortan utan att behöva röra på rocken, berättade Magnus. Det var något som förbryllade många.
Ovan ser vi värdarna samt Finlands framtidshopp. De ordnade en trevlig inledande kväll till kolkällaren klubbens ära. Hur kan detta firas bättre om inte genom att dra in Spektrumvisan?
Den största förändringen på Klubben detta årtusende, och möjligtvis sen Klubben blev Klubben, var den stora köksrenoveringen. Då jag började på Spektrum var Klubbens kök, om man ens kan kalla det ett kök, inte särskilt trevligt att laga mat i. Visst kockades det en massa god mat och festerna var precis lika roliga, men värdinnorna hade inte direkt optimala arbetsförhållanden. Det var svårt att hitta en bra bild* över hur köket såg ut tidigare, men bilden nedan från slutet av nittiotalet ger en ganska bra beskrivning av bristen på arbetsbord, förvaringsutrymme och ordentlig ugn.
Det var i början av 2002 som vi rev ut allt det där och byggde upp ett nytt, glänsande och funktionellt IKEA-kök, främst under årets första två veckoslut. Att riva gick lätt eftersom det var ganska lite som var värt att spara, men att få nya, rektangulära, flata saker att passa in i Klubbens minst sagt allt annat än släta och vinkelräta väggar och golv var en utmaning. Dessutom hade de flesta av oss inte riktigt rätt utbildning eller erfarenhet för köksrenoveringar (vad lär de oss egentligen i grundkurserna?), men det mesta gick nog ganska rätt, även om det finns några små missar att finna för den som är petnoga.
Det är förvånande hur mycket skåputrymme vi fick in i bakväggen (husets huvudvattenkran är förresten bakom rosa skivan, så alltför mycket saker borde inte ställas mot den), där det tidigare bara var några smala hyllor. Köksbänken tar upp lite mer utrymme än tidigare, men överlag är köket lika stort trots mycket mer förvaringsutrymme och ytor.
En sak som diskuterades flitigt var om vi på något vettigt sätt kunde få rinnande vatten till köket. Det visade sig tyvärr bli för dyrt och komplicerat, främst eftersom vi är under avloppssystemet och det skulle behövas pumpar och dylikt. Att ha en vattenkran utan avlopp var för riskabelt och kanske inte tillåtet. Att ha en diskho utan avlopp var också en risk (men själva diskbänken som vi fick gratis någonstans ifrån var för användbar), som i vissa fall lett till smärre, ofta illaluktande, missöden då någon hällt saker i den.
Vi var lite tveksamma om en fristående köksbänk på IKEA-plastben skulle klara av Klubbenförhållanden, men benen var lätta att ställa in på det ojämna golvet och verkade stabila. Och de höll i nästan ett år. Sen brakade benen under det spektrala trycket, en hel del glas gick i kras, och det var dags att hitta på nya lösningar. Nu står köksbänken stadigt på några hopsnickrade battingstumpar.
Det var en hel del planerande, jobb och kostnader, men köket blev riktigt lyckat. För matlagning var det viktigaste nog främst en riktig ugn (som inte var en självklarhet) och en ordentlig köksbänk. Men både före och efter och i all framtid är köket ju absolut bästa platsen att hänga under jatkona, ibland också under sitsen och för att inte tala om att supa sig full medan man lagar mat.
* Dokumenterade vi ens renoveringsprocessen? Man tycker ju vi borde ha gjort det, men ack det där minnet…
– Nicke
