I våras föreslog en gäst under Spektrums sits en skål för våldtäkt: ”Otetaan raiskaukselle!”. Det gjorde mig glad och stolt att ingen närvarande spektrumit besvarade hans skål. Skålen var ändå alldeles otänkbar och oförglömlig eftersom skålaren själv var en studerande i Gumtäkt.
Vid slutet av oktober i år kom MIT fram med resultat av sin undersökning om sexuellt övergrepp och sexuella trakasserier vid universitetet. Som en ansträngning att sätta stopp för sexuellt övergrepp på universitetsområden över hela Förenta Staterna, där 19% av de kvinnliga studerandena erkänner att de har erfarit sexuellt övergrepp, har amerikanska undervisningsministeriet förpliktat högskolorna att rapportera statistiken om det. MIT:s undersökning är den grundligaste av alla publicerade undersökningar hittills. Den visar att det finns grundexamensstuderanden som inte vet vad sexuellt övergrepp innebär. Över 17% av kvinnorna och 5% av männen svarade att de hade erfarit oönskad sexuell kontakt i samband med fysiskt våld, fysiskt hot eller oförmogenhet att ge sitt samtycke. Ytterligare 12% av kvinnorna och 6% av männen svarade att de hade erfarit oönskad sexuell kontakt utan våld, hot eller oförmögenhet, vilket också kan utgöra sexuellt övergrepp beroende på omständigheterna. Bara 11% av kvinnorna och 2% av männen svarade att de hade våldtagits eller anfallits sexuellt. Samma sak gällde sexuellt trakasseri, dubbelt fler studenter anmälde att de hade hört olämpliga sexuella yttranden eller fått olämpliga meddelanden än att de hade erfarit sexuellt trakasseri.

Gällande sexuellt övergrepp enades många studenter med påståenden som rättfärdigade gärningsmannen och lade skulden på offren, t. ex. att offern inte vägrade klart nog.

Det syns att en stor del av de sexuella övergrepp som äger rum, sker eftersom ingen vet vad som klassificeras som samtycke till sexuell kontakt.

En annan amerikansk undersökning visar stora skillnader mellan hur kvinnor ger sitt samtycke och vad män tolkar som samtycke. 50% av de heterosexuella kvinnostuderandena sade att de ger språkligt samtycke och heterosexuella manliga studeranden antog att 60% av kvinnor ger sitt samtycke med kroppsspråk, medan bara 10% av kvinnor faktiskt ger det med kroppsspråk. De är stora missförstånd med grova följder. Enligt samma undersökning är 63% av männen våldtäktsmän: 27% svarade att de får samtycke genom att befalla kvinnor att ha sex med dem, 14% säger något i likhet med ”låt oss ha sex!” och före hon kan säga något tar hennes byxor av henne, 13% låtsas att sexuellt umgänge hände av misstag. Endast 22% av männen sade att de får samtycke genom att fråga efter det.

Helsingfors Universitet är inte obekant med sådan strid. Ifjol publicerade Esitisle en oofficiell undersökning om sexuell kontakt på Gumtäkts guliskryssning. En kille och två tjejer anmälde till undersökarna att de hade haft sex av misstag, vilket kan innebära att de inte hade gett sitt samtycke och var följaktligen våldtagna.

I oktober läste jag en artikel om samtycke och var förbluffad över hur upplyst och revolutionerande den var. Sedan märkte jag att den hade skrivits år 1993. Artikeln berättade att sedan år 1990 krävs det i Antioch College i Ohio klart samtycke i ord före varje ny nivå av intimitet. De nya reglerna ledde till att kvinnliga studenter blev rättframmare om vad de ville och beteendet av manliga studenter blev mindre myndigt.

Antiochs riktlinjer blev mycket förlöjligade då, men nu har det uppstått en rörelse gällande klart sexuellt samtycke som svar till omfattande campusvåldtäkt i Förenta Staterna. California är i främsta stridslinjen av omdefinieringen av samtycke genom en lag som förpliktigar högskolor att lära studenter att det krävs ömsesidigt samtycke före varje sexuell kontakt, annars förlorar skolan statligt ekonomiskt bidrag. Många högskolor har introducerat krav av samtycke på egen hand, även  i  andra delar av USA.

Det är nämnvärt att MIT:s magister- och forskarstuderande visade bättre uppfattning om sexuellt övergrepp än grundexamenstuderandena och sexuella övergreppet själv var inte lika rådande bland dem. Det finns dock undantag som visar att bildningsnivå inte nödvändigtvis är något förebud av passande sexuellt förfarande. Mest anmärkningsvärt vid Helsingfors Universitet är en professor som avskedades i år på grund av bland annat sexuella trakasserier, efter vad som uppgivits.

Det finns ett överflöd av exempel på att alltid när män försöker skydda sitt levebröd eller sin sexistiska kultur, där allt är tillåtet, mot kvinnor tar de sin tillflykt till våldtäkt, hot och skämt om våldtäkt eller annat slags sexuellt trakasseri. Många som deltar i det offentliga livet får hatmejl, men det är bevisat att de hot som kvinnor brukar få är på en ny nivå jämfört med de hot som män får och omfattar ofta sexualbrott. GamerGate är bara det senaste exemplet på det här fenomenet. Det är därför en skål för våldtäkt ger kalla kårar uppefter ryggen på mig.

Det är ytterst passande att försök till att inkludera fler kvinnor i naturvetenskap och datavetenskap händer samtidigt som uppdatering av sexuellt samtycke. De båda strävandena riktar sig till objektifiering av kvinnor, vilket det inte finns rum för vid universitetet och i studentföreningar.

KIILAS

Källor:

Undersökningen om hur samtycke ges och tolkas:

Undersökningen om sexuellt övergrepp och trakasseri vid Massachusetts Intitute of Technology:

Antioch College:

Esitisle (s. 10):

Det har varit intressant att följa hur de homosexuellas rättigheter har utvecklats i västvärlden under de senaste åren. Det finns ännu mycket kvar att utveckla; men i stort sett har det blivit lika självförstörande att identifiera sig som homofob som det var att identifiera sig som homosexuell för inte så länge sedan, ett klart tecken på att majoriteten har accepterat homosexuella människor. Det är mycket överväldigande att vittna om hur en förtryckt minoritet har ryckt framåt och blivit en godkänd del av samhället. Det är inte utan orsak som kampen för de homosexuellas rätter kallas vår tids medborgarrättsrörelse.

Däremot finns det en del av HBT-samhället (homosexuella, bisexuella och transpersoner) som först nu har börjat erkännas och synas, nämligen transpersoner. Deras erkännande är ett brådskande ärende, att vara osynlig har nämligen ett högt pris. I USA är det 41% sannolikare att en transperson försöker begå självmord jämfört med någon från den allmänna befolkningen. Detta trots att USA är i främsta stridslinjen då det gäller rättigheter för och erkännande av HBT-minoriteter. I andra länder är situationen troligtvis även värre.

I februari gav Facebook ett viktigt bidrag till kampen för de transpersonernas rättigheter genom att börja erbjuda 58 olika könsval och tre pronomensval (”her”, ”his”, ”their”) till sina engelskspråkiga användare i USA. Könsvalen utarbetades i samarbete med GLAAD; en icke-statlig organisation som stödjar HBT-människornas omsorgsfulla och rättvisa presentering i olika medier. Man kan dra nytta av dessa könsval även i Finland om man väljer English (US) som språk på Facebook.

Facebooks åtgärd är särskilt avsevärd med tanke på att så sent som år 2012 klassades ”könsidentitetsstörningar” som psykiska störningar enligt den amerikanska psykiatrins handbok. Som jämförelse så fanns homosexualitet med i samma bok senast år 1974. Å ena sidan visar detta hur pass stämplade transpersoner har varit ända fram till den sista tiden. Å andra sidan väcker en snabb förbättring i transpersonernas ställning hopp om att resten av deras kamp för jämlikhet inte kommer att bli lika krånglig och långsam som den var för den homosexuella minoriteten.

Förutom i den sociala median framskrider transpersoners rättigheter även på andra fronter. I november ifjol blev Tyskland den första europeiska staten som började tillåta föräldrar av barn med både hanliga och honliga könskaraktärer att beteckna X på deras födelseattester. Likaså erkänner Australien och Nepal transpersoner. Fast juridiskt igenkännande är mycket positivt kan man ändå påstå att Facebook genom sin åtgärd lyckades föra fram minoritetens ärenden till det allmänna medvetandet mycket plötsligare och effektivare än någon enstaka stat eller icke-statlig organisation har möjlighet till.

En av de möjliga orsakerna till svårigheterna som olika minoriteter ibland råkar ut för i samhället är en uppfattning om att minoriteternas rättigheter inte angår majoriteten – förutom då det gäller att få begagna sig av minoriteterna. Ändå kan man argumentera att alla tillvinner sig mer frihet då någon minoritet frigörs. Förtryckta minoriteter utpekas med nedsättande anmärkningar och falska skadliga uppfattningar. Dock är majoriteten själv också mycket heterogen och omfattar individer vilkas utseende och uppförande kan likna någon minoritet fast individen inte har någonting med den minoriteten att göra,  dvs. genom att påminna om en stämplad minoritet kan man själv bli stämplad. Detta i sin tur pressar individen i fråga att ändra sig – åtminstone ytligt sett – för att passa in i den godtyckligt definierade normen vilket ofta sker på bekostnad ens egna välbefinnande. Ett annat exempel på folk utöver den egentliga minoritetsgruppen som lider av förtryck mot någon minoritet är deras anhöriga. Som ett exempel av detta så är det troligtvis avsevärt mer utmanande att sörja för ett transbarn än ett cis-barn,  främst därför att man är tvungen att kämpa mot okunnighet och fördomar i varje skede av barnets liv för att tillförsäkra dess bemötande med värdighet.

Medborgarrättsförbättringar för förtryckta minoriteter medför alltså positiva följder till ett mångfaldigt större antal människor än de som direkt påverkas av dem. Som exempel kan nämnas att gayrättsrörelsens framgång har vidgat även heterosexuella människornas möjligheter att vara sig själva – att klä sig hur man vill och att vara tillgiven med kompisar av samma könet. Det värsta som kan hända om man gör så är att man betraktas som homosexuell vilket nuförtiden är likgiltigt med att vara betraktad som heterosexuell. Detta hände inte självmant utan är en påtaglig fördel av förbättringen av de homosexuellas rättigheter.

Kön är inte någon binär egenskap, men en kontinuerlig skala. Transpersonernas samhälleliga framgång kommer att fortsätta befrielsen av alla människors könsuttryck – för att inte tala om att den sannolikt kommer att förminska antalet självmordsförsök som begås transpersoner. Således finns det fortfarande mycket kvar att uppnå och sträva efter.

Kiilas

Facebooks 58 könsval syns här:

http://abcnews.go.com/blogs/headlines/2014/02/heres-a-list-of-58-gender-options-for-facebook-users/

Källor:

http://time.com/8856/facebooks-gender-labeling-revolution/

http://www.advocate.com/politics/transgender/2014/02/13/facebook-announces-expanded-gender-options-transgender-and-gender

http://www.huffingtonpost.com/2014/02/01/gabourey-sidibe-tranny_n_4708422.html

http://www.rfsl.se/?p=410

http://en.wikipedia.org/wiki/Diagnostic_and_Statistical_Manual_of_Mental_Disorders