Har du någonsin varit frusterad över att dina studier inte fortlöper? Att någonting du spenderat tider och resurser på bara inte går att befatta? Undrat om du egentligen passat bättre för stenåldern än informationssamhället?

Efter att långsamt ha läst och smält Barbara Oakleys ”A mind for numbers – how to excel at math science (even if you flunked algebra)”, och varit omringad av dessa ovannämnda frågor har jag insett två saker: 1) mina studiemetoder har varit ofullständiga under största delen av min studietid 2) ens studieframgång går att påverka positivt, igenom att studera smart. Men vad, hänger man inte lite efter om man vid detta livsskede börjar tänka på ens studiemetoder?

Detta är det första bidraget i en serie på några inlägg där jag ämnar beröra tips som hjälper en att öka sin kompetens för att lära sig saker, eller bara göra lärandet intressantare och roligare! Vissa av dessa har berörts i vetenskaplig litteratur, medan andra är produkt av, ja, något ekvivalent med djup kontemplation… Ämnena publiceras inte i logisk ordning, men mera i form av insikter.  Låt oss börja med den första!

Motivation

It is hard to beat someone who never gives up

– Babe ruth

Det har gjort studier mellan optimister och pessimister, och hur bra de klarar av att prestera i diverse spel [1]. Idén i denna studie var att mäta ifall personens attityd påverkar resultaten och utvärdera hur bra denne klarade sig. I studien var resultaten följande: pessimister klarar bättre av att avgöra hur bra de klarade av uppgifterna, medan optimisterna har en mera orealistisk uppfattning om hur det gick. Låter ju bra att vara pessimist? Dock verkade resultaten även antyda annat: Optimisterna fick i allmänhet bättre resultat i prestationerna än pessimisterna.

Jag har vaknat till att det finns en faktor, som verkar ha inflytande över allt lärande. Denna faktor, ofta enkelt bristande, kallas även i vardagsspråk för motivation. Enligt SAOL, är motivation ”inre motivering, drivkraft”. Wikipedias förklaring är noggrannare: ”Motivation är det psykologiska kännetecken som ger en organism drivkraft, det vill säga väcker den till handling mot ett önskat mål och lockar fram, kontrollerar, och upprätthåller vissa målriktade handlingar.”

Motivation är ingen studieteknik i sig, men nog en faktor som påverkar ens studieresultat. Och upprätthållande av motivation kan kräva en teknik som i flera fall påminner en artists arbete –ett försök på att ständigt upprätthålla det sinnestillstånd som driver en framåt. Men alla motiverade karaktärer är inte artister. Optimister? Ibland, men det är inget krav.

Yttre motivation, inre motivation och skottsäker motivation

Inre motivation: Driven av inre influenser.

Yttre motivation: Driven av yttre influenser.

Dessa uttryck har säkert alla stött på i gymnasiets obligatoriska psykologikurs eller med en extra motiverad idrottstränare. Predikan är följande: En inre motiverad person längtar efter att göra saker för att de är inåt sätt belönande och tillfredsställande – ens aktivitet i sig själv är vad som gör en nöjd. Det klassiska uttrycket heter, att man skall välja sin utbildning enligt vad som ger så mycket nöje att man kunde göra det gratis. Även om det finns motargument gentemot denna slags tänkande, är det betraktat att inre motivation är lönsamt att innehava när man väljer att engagera sig i något. Nackdelen är, att alla saker inte nödvändigtvis väcker inre motivation, även om de vore väsentliga.

En yttre motiverad person får sitt bränsle av yttre källor som belöning eller grupptryck. Keppi tai porkkana (eller båda) beskriver bra denna karaktärs mentalitet. Yttre motivation är i sig inget illa, denna motivation driver en ofta framåt, och kraftfullt. Tar man bort studiepenning samt bostadsstöd (nej tack!), kommer vissa antagligen vara motiverade att t.o.m. moppa Physicums golv ifall det ger en intäkter för mat, tak över huvudet (och fredagsdryck). Yttre motivation kan föra en långt – dock är man bunden till externa världens frukter. Man kan fråga sig, är detta ett beroendeförhållande någonting man vill räkna med, speciellt då inga belöningar eller straff finns i sikte.

Inre och yttre motivation är något som lönar sig att utnyttja av så mycket man kan. Inre motivation gör att man till exempel vill studera och lära sig i ett ämne på djupet eftersom det i sig fascinerar eller tillåter en att hålla på med aktiviteter man njuter av, såsom att föreläsa eller vara besserwisser. Yttre motivation kan hjälpa en att klara av de aktiviteter som är ofrånkomliga men inte i sig är så intressanta, t.ex. obligatoriska språkkurser eller taktiskt studerande för höga vitsord. När man står framför stora val såsom inriktning inom sina studier, är det till stor nytta att försöka känna efter vad som känns bäst, eftersom det troligen leder till ett val som förstärker ens inre motivation. Först är det dock smart att formulera alternativ för t.ex. karriär, och sedan när de är urholkade lyssna vad ens inre besvarar. Så undviker man mindre visa beslut.

Hur skapar man sig inre motivation? Min erfarenhet är, att åtminstone inte igenom viljestyrka. En vanlig tanke är, att man kan ”motivera sig” att göra saker. I praktiken visar det sig ofta att inre motivation inte är särskilt påverkat av viljestyrka. Motivation ska ge en energi, men kan man då använda sig av energi för att få motivation? (eller i såfall blir det ett nollsummespel?). Min erfarenhet är att motivation är någonting som sprudlar när man lyckats kultivera sig rätt sinnestillstånd. Upprätthållandet av detta sinnestillstånd är själva konsten.

Motivation trots motsättningar

Ibland hamnar man i ett livsläge, då fru fortuna verkar ha vänt ryggen till en och inverkat negativt på ens motivation. Det kan handla om svårare eller tråkigare studier, komplicerade relationer, ekonomiska problem e.t.c. Att vakna på morgonen, trött från gårdagen, i en verklighet där man ej kan slippa all den börda som väntar en, gör en lätt lamslagen. Ibland går man även miste om sin inre motivation utan en konkret yttre orsak. Kan man göra sig skottsäker och skydda sig mot en olycka som denna?

Även om motivation är en drivkraft, kan man långsamt kultivera sig en attityd eller ett tillstånd, där denna känsla inte försvinner. Motiverad blir man inte av att undvika alla motivationsnedsättande problem. I mina ögon är motivation något som uppstår naturligt, men när man inte har motivation är det något i en själv som måste ändras.

En lösning till motivationsproblem är självkännedom. När man känner sig själv tillräckligt väl, har man bättre förståelse över vad som motiverar en och vad som inte gör det. Fastän två personer är motiverade, är det ofta olika orsaker som slutligen väcker motivation. Kontemplation och prövandet av nya saker kan ge insikt, ibland är det så att ens motivation kommer ifrån någonstans man inte tidigare haft vetskap om.

En annan metod är utvecklandet av en själv och ens egna förmågor. Ifall man stagnerar och inte utvecklas, leder det enkelt till motivationsbrist. Liksom i spel och i studier, behöver man hinder – i tillräckliga doser. Överkommande av dem är givande, och ger basis till nya förmågor – ökad kompetens.

Ja, det är svårt att inte vara motiverad, när man efter tanke och arbete får frukter från sin möda – vare sig det en djup förståelse av ett komplicerat teorem eller slutförandet av en lång vetenskaplig rapport. Att öppna sin Sisu och bli bortskämd av sina vitsord är också motiverande. När man börjar bli skicklig börjar det kanske utvecklas hos en ett slag av raison d’être, när ens förmågor börjar ha praktisk nytta för omgivningen. Då man systematiskt och kontrollerat lyckas ta sig framåt i studierna och livet, även om det stundvis är smärtsamt, är motivation en garanti. Det bästa är, att denna motivation förblir kvar och växer med tiden, oavsett av ens yttre omständigheter.

Nästa artikel är av lättare natur och fokuserar på hur man konkret kan förbättra sin inlärningsförmåga!

Källor:

[1] Källa: trust me bro (ursprungliga artikeln antagligen funnen i ett nummer av illustrerad vetenskap)