Kategoriarkiv: 2018

Texter från 2018

2018, Blogg

Hasardspel – sett från andra sidan av spelbordet

Lämna en kommentar

Detta är inte en moralpredikan om hur farligt/idiotiskt det är att spela hasardspel. Detta är en artikel om vad jag under ett år (under 2017 och 2018) som croupier (dealer) upplevt vid diverse Black Jack -bord i Helsingfors barer och nattklubbar, och hur bl.a. alkoholen inverkar på olika personers spelstil. Inga namn på personer eller nattklubbar kommer att nämnas p.g.a. integritetsorsaker.

Ofta då en spelare sätter sig ner vid ett Black Jack -bord, så känns det som att han eller hon sätter sin hjärna på viloläge och gör ofattbara beslut som man inte skulle göra annors, även om man är nykter. Människor är otroligt vidskepliga när det kommer till hasardspel och det märks ofta. Folk kan även glömma/ignorera att Black Jack går ut på sannolikheter och att det nästa kortet inte påverkas av det föregående (åtminstone inte märkbart).  Nedan följer en kort lista på några vanliga frågor/spelsituationer jag kommer ihåg av diverse orsaker.

Varför vinner alltid huset?

Jaa, en fråga som många undrar, speciellt när man just förlorat alla sina pengar. Skulle det kanske ha något att göra med det faktum att hasardspel inte går ut på välgörenhet? (med undantag i Finland där spelvinsterna doneras som stöd till en massa ändamål). Hasardspel är ju konstruerade så att huset (dvs. Veikkaus i Finland) skall vinna, och för att spelen går ut på sannolikheter är det inte svårt att göra reglerna sådana att spelaren alltid har större sannolikhet att förlora än att vinna. Då man spelar hasardspel skall man inte göra det för att vinna pengar (slutar nästan aldrig bra), utan man skall tänka det som att man betalar för en upplevelse som dessutom kan, med en liten sannolikhet, resultera i att man vinner pengar.

Varför tillåts människor spela bort sina pengar?

Ingen tvingar någon att spela, så ifall du vill spela bort dina pengar så är det okej så länge du inte stör andra spelare eller beter dig dåligt. Ifall man inte beter sig, så får man inte spela. Man kan ju tänka sig att person X har bestämt sig att donera pengar till välgörenhet men vill göra det lite roligare, och då är hasardspel i Finland ett bra alternativ.

Ta ett till kort då du själv har 20…

Jag frågade flera gånger av spelaren att ”Är du säker på att du vill ta ett till kort då du har 20?” och förklarade hur dumt detta är, men hen sade ja… (ni kan säkert gissa hur det gick).

Jag slutar snart, jag skall bara vinna tillbaka det jag just förlorade

Don’t do it! Just… don’t do it! Detta är ett fenomen som hände nästan under varje skift jag jobbade på. Som tidigare sagt är spelet inte konstruerat så att man skall kunna vinna tillbaka sina pengar. Och ju mera öl man druckit, desto större risker tar man.

Försök inte muta dealern

Ärligt talat så ville jag bara göra mitt jobb (som jag tyckte om) och hade inga intressen för att göra olagligheter framför flertal övervakningskameror och riskera min arbetsplats. Det är inte värt att riskera sin arbetsplats för en gratis öl eller 10€.

Dealer eller psykolog?

Under tysta nätter/kvällar fick jag höra en massa hjärtesorger och annat intressant, speciellt ifall personen var full, för det stämmer nog att en finländare blir pratsam och berättar om sina problem till okända då man inmundigat en eller flera öl (betoning på flera). Detta var inte nödvändigtvis en dålig sak, för jag hade en massa intressanta diskussioner om allt mellan himlen och jorden, och detta gjorde jobbet både intressant och varierande.

Nej, jag vet inte nästa kort

Människor tror, underligt nog, att jag automatiskt skulle veta nästa kort före det har vänts för att jag jobbar med hasardspel… Nej, detta stämmer inte.

 

Såhär till sist kan jag säga att dammiddagen några dagar sedan påminde mig om hur roligt jobb detta är. För er som inte var på årets dammiddag, så nej, inget olagligt hände på Klubben, åtminstone inte på denna front… 😉

Pünschen?

2018, Vecktraklet

Kalkylationer på ett go bräde

Lämna en kommentar

Jag tänkte kombinera ett av mina favoritspel med programmering och se vad jag kommer på. Spelet  i fråga är go (kinesiska: wéiqí) och är ”känt för sin strategiska mångfald trots sina enkla regler” [Wikipedia: Go (brädspel)]. Reglerna till go kan förklaras på några minuter; om du inte tror på mig så kan du kolla följande video: Go – Basic Rules.

Du behöver egentligen bara veta följande tre regler:

  • Man spelar turvis på skärningspunkterna av go brädet.
  • Stenar som vidrör varandra räknas till en grupp. Diagonala stenar vidrör inte varandra.
  • Då en grupp av stenar inte vidrör en enda tom punkt blir gruppen uppäten.

Med dessa simpla regler kan man t.ex. få till stånd en ”stege” som illustreras nedan:

En stege som vänder på sig.

Efter varje vita drag måste svart svara med att spela utåt. Alla andra svarta drag leder till att vit kan omringa och äta upp den svarta stegen.

Med dessa simpla regler hittade jag på ett sätt att räkna saker — en go-kalkylator! Go-kalkylatorn fungerar på basis av stegarna jag nämnde tidigare. Spelbrädan kan vara av valfri storlek, och dit kan placeras vissa stenformationer på förhand. För att sparka igång kalkylatorn spelar man en vit sten så att den påbörjar en stege.

För kalkylatorn gäller dock två extra regler:

  • Man skall spela ”kortsiktigt” och ”snålt” genom att alltid försöka hålla alla sina egna grupper i liv, och att inte ge motståndaren chansen att skydda deras grupper.
  • I fall det finns flera stegar spelar man dem i tur och ordning.

Så hur utför man beräkningar? Följande saker kan utföras på stegen:

En stege som hoppar fem stenar åt vänster.
  • Förflyttning och rotation (se också den första animationen)
En duplikator: en stege blir två.
  • Duplikation
Denna formation låter bara den första stegen som når den fortsätta. Märk att detta händer på grund av vitas sten på K10. För att spara tid och ”print screen”-knappens användning placeras båda stegens stenar samtidigt. Det fattas en extra svart sten från K13 för att få detta att fungera deterministiskt (utan val från vitas sida).
  • Val av den första stegen som når en punkt

Den sista av dessa formationer möjliggör kalkyl. I animationen ovan följer stegarna den logiska satsen ”höger, och inte vänster”. Det vill säga att en stege som utvidgas högerut skapas bara då när en stege kommer från höger och ingen stege kommer från vänster.

Med en ”kontrollstege”, som sätts igång i början av programmet, kan man då skapa en steges X negation (”inte X”), som kan sedan användas för att räkna satser som ”X och Y” samt ”Y eller Z”. Med andra ord kan man beräkna alla simpla logiska satser.

Denna formation är ekvivalent med satsen ”A och B”. Symbolerna A och B (på koordinaterna R11 och N1) är inputs för svart, och vitas drag vid fyrhörningen skapar en kontrollstege. Outputten mäts i triangel-punkten.

Fast det skulle vara coolt att programmera en miniräknare på ett go-bräde så finns det ännu problemet med korsande stegar. Utan möjligheten att korsa stegar är kalkylationspotentialen starkt begränsat. T.ex. kan man skapa en 1+1 adderare, men troligtvis inte för större tal.

2018, Vecktraklet

Minne: Kapitel 3

Lämna en kommentar

Pipipipi pipipipi!

Alarmet skrek till ett par timmar senare och Robben vaknade till, överraskad över hur väl han mådde med tanke på gårdagens prestationer. Med några snabba ryck reste han sig ur sängen och ångrade gesten med det samma. En dånande huvudvärk och ett abrupt illamående slog till honom som om världsmästaren i kulstötning hade slängt ett klot i pannan på honom. Robben vinglade sig kvickt mot toaletten.

En dryg timme senare befann sig Robben på föreläsningen. Föreläsaren blängde surt på honom då han kom in i salen en kvart försenad. Robben tog sig snabbt  till första lediga plats och tog fram sitt anteckningsmaterial för att åtminstone se aktiv ut, medan han satte sina armar i kors på bordet och lutade sig mot dem. ”Fan också”, mumlade han för sig själv då huvudvärken fortsättningsvis dånade. En konstig känsla gnagade på honom då han funderade på gårdagen. Föreläsaren fortsatte med sin monotona monolog och så småningom började tröttheten övervinna Robben än en gång.

”Robben, Robben, Robben… Var gårdagen för mycket för dig?” Robben kände igen den mörka och gosiga rösten. Han hajade till och uppfattade snabbt att så gott som alla studerande redan lämnat salen. Framför honom stod hans kurskamrat Felix, som såg riktigt pigg och glad ut. Smilet kändes nästan en aning uppretande för Robben, som fortfarande led av sin huvudvärk. ”Bierjunge”, svarade Robben medan han tvingade fram ett leende.

Dagen fortsatte efter föreläsningen såsom vilken studiedag som helst. Huvudvärken och illamåendet försvann fort och Robben tackade sina gener som räddat honom från världshistoriens kraftigaste baksmälla. Han åt lunch med Felix, samt ett antal andra spektrumiter, och spenderade efteråt sin tid i kafferummet då han inte var på föreläsning. Då dagens föreläsningar tagit slut och Robben förlorat med Olle i pidro -113 – 70 var det dags att ta sig hem.

Väl hemma slängde Robben av sig ryggsäcken och kastade sig i sängen där han grävde fram sin telefon. Med några kvicka handrörelser öppnade han WhatsApp. ”Något bra med gårdagen ändå”, sade han för sig själv då han öppnade en ny chatt till Linda och log. Han började knappa in ett meddelande, men blev distraherad då han hörde röster från korridoren utanför hans lägenhet. En stund senare ringde dörrklockan till hans lägenhet. Robben sneglade mot dörren och drog sig upp ur sängen. ”Robben, är du hemma?” En bekant tjejröst hördes från andra sidan dörren. Robben skyndade sig mot dörren för att öppna den, men frös till med handen på låset då hans ögon nu riktade sig mot mikrovågsugnen. Luckan var öppen och inuti låg en grön geléklump med formen av en banan, i samma ställning som bananen han lagt i mikrovågsugnen.

Robben backade långsamt från dörren med tysta steg. Nu klickade det för honom vad den konstiga känslan var som han haft under dagen. På något vis hade han de senaste dagarna upplevt händelserna i en icke-kronologisk ordning. ”Baksmällan borde ha varit igår, inte idag” viskade han för sig själv. Två bankningar hördes på dörren. ”Robben, är du där?”, frågade samma röst han hört under natten då han vandrat tillbaka till sin lägenhet. Robben kände sig kallsvettig. Bland de aktiva spektrumiterna fanns det ingen matematiker vid namnet Linda…