Kategoriarkiv: 2016

Texter från 2016

Varför ser vi inte stjärnorna?

Tycho Brahe kunde göra noggranna mätningar av stjärnors positioner redan på 1500-talet med hjälp av endast sina ögon. Det här går inte mera att göra i stora delar av världen, på grund av så kallade ljusföroreningar som gör stjärnor och andra himlakroppar svåra att urskilja. Ljus som riktas uppåt mot natthimlen är mycket störande ur en astronoms synvinkel och är orsaken till att teleskop som används i forskningssyfte placeras på avlägsna platser i t.ex. öknar.

cloud_comparison
http://userpage.fu-berlin.de/~kyba/images/night_cloud_comparison.html

Ljusföroreningar uppstår då artificiell belysning används ineffektivt till exempel då den är felriktad eller då man använder för starka lampor. Nu under årets mörkaste tider kan det vara svårt att tänka sig att det kunde finnas för mycket ljus. Vi vill ju ha allt ljus vi kan få och människor reser till och med söderut så här års för att se en skymt av solen, men ljusföroreningar kan ändå vara ett kostsamt miljöproblem.

Ljusföroreningar kan delas in i olika typer beroende på hur ljuset stör omgivningen. Den första typen är ljus som oavsktligt kommer in i bostäder, den andra typen är bländning som till exempel kan orsaka farosituationer i trafiken, som tredje typ finns överdriven belysning av t.ex. byggnader, den fjärde typen är otydlighet som uppkommer på grund av för mycket belysning på samma plats, t.ex. så att räddningsvägar inte syns tydligt och som femte och sista typ den karakteristiska orangea natthimlen som syns ovanför större städer.

Cirka 70 procent av finländarna bor i städer och har blivit vana vid upplysta omgivningar. Undertecknad har hört om högstadielärare i Helsingfors som måste stänga in elever i ett mörkt rum utan fönster för att övertyga dem om att det verkligen kan bli så mörkt att man inte ser någonting alls. Andra fenomen som människor uppenbarligen inte mera känner till på grund av ljusföroreningar är norrsken och hur Vintergatan ser ut från jorden. I amerikanska städer har det vid strömavbrott hänt att människor ringt nödnumret för att de blivit förskräckta när de första gången sett Vintergatan, eftersom den normalt inte syns i de starkt upplysta städerna.

composite_map_of_the_world_2012
http://earthobservatory.nasa.gov/NaturalHazards/view.php?id=79765

Problemen som uppkommer på grund av ljusföroreningar är främst att energi används i onödan och tär på naturresurserna och att någon, ofta skattebetalare, skall betala för denna energi. I USA kostar detta cirka 10 miljarder dollar per år och trots att dollar inte är en energienhet kan man anta att det finns en del kärnkraftverk som är igång helt i onödan bara på grund av detta. Så naturen tar skada och vi betalar dessutom för det, men drar vi själva någon nytta av detta ljus?

Tyvärr är svaret ofta nej. Ljusföroreningar kan påverka människans sömncykler och hormonproduktion på samma sätt som vi har hört att blått ljus från dator- och telefonskärmar gör. Redan ljus som är starkare än en lux kan få melatoninproduktionen att stanna av. Det här gör att kroppens inre klocka rubbas och att kroppen inte varvar ner. Melatoninet reglerar också hormonnivåer i kroppen och man tror att rubbningar i melatoninnivån kan leda till förhöjd risk för bröstcancer och fettma.

Man tror att växter inte påverkas så mycket av artificiellt ljus, medan djur påverkas på samma sätt som människor. Dessutom kan djur få svårt att orientera sig. Till exempel fåglar, insekter och sköldpaddor orienterar i naturen med hjälp av solen. Om det då finns en stark artificiell ljuskälla kan det hända att fåglar flyger in i lyktstolpar eller att sköldpaddor simmar mot städer istället för havet. Det finns också fall där djur har nytta av artificiellt ljus, t.ex. en del fladdermöss har lärt sig jaga i närheten av gatlyktor eftersom insekter samlas där.

Som tur kan man lösa många av ljusproblemen med lite ingenjörskonst. Det viktigaste är att tänka på att inte rikta ljus ovanför horisontalplanet. Det går att göra till exempel genom att avskärma ljuskällor på rätt sätt så att de lyser neråt, genom att belysa fasader uppifrån ner istället för nerifrån upp och förstås genom att släcka onödig belysning.

Celina

Från skolbänken till arbetslivet

När jag i höstas fick ett halvårsvikariat vid en högstadieskola var jag ivrig och förväntansfull. Inget kunde stoppa mig! Jag hade gått mina två obligatoriska praktiker, sett alla fel andra lärare gjorde och var fast besluten att jag inte skulle gå i deras fotspår.  Ivern var stor den första tiden, men i efterhand finns det några saker som jag gärna velat att någon meddelat mig om tidigare.  Jag har därför bestämt mig för att dela med mig av de få visdomar jag fått under tiden.

Första saken som ingen berättar åt en är den otroliga arbetmängden man sätter ner på prov. När man jobbat 30 år som lärare har man massor med gamla prov man kan ta idéer från och efterapa. Detta kan man tyvärr inte när man är förstaårets lärare. Istället kommer du att sitta i timtal och svära och gråta medan du försöka skapa ett prov som är tillräckligt svårt, men ändå lagom enkelt. Denna balansgång kommer dessutom inte nödvändigtvis att fungera första gången du försöker, utan plötsligt står du där med ett prov där alla dina elever fått 4. Ingen praktik i världen kan förbereda dig för en sådan situation. Mitt enda tips när det kommer till provskapande är att inse att du som lärare alltid har rätt, fastän du kanske har fel.

När vi nu är på ämnet prov kan vi röra oss lite i samma område och ta upp extrauppgifter. När man har duktiga elever som plötsligt är klara en halv timme tidigare än alla andra så vill man ju gärna hitta på något att göra åt dem snabbt. Med erfarenhet är det här inget problem. Man har under åren samlat på sig tankar och uppgifter åt eleverna att jobba med, men som ny lärare är det lätt att man står där handfallen och gapar med munnen som en fisk.  Vid sådana tillfällen finns det tre olika valmöjligheter; ignorera eleven och hoppas att hen börjar peta på telefonen, blåsa salivbubblor så att man åtminstone gör något vettigt med sin gapande mun, eller sen desperat försöka hitta på nåt i farten. Ibland lyckas man, ibland inte, det man måste komma ihåg är att det är okej att misslyckas fastän man ansvarar för elevernas undervisning.

När man utför sin praktik så brukar eleverna ofta uppföra sig väl de första lektionerna bara av blotta förskräckelsen. När man jobbar som lärare en längre tid försvinner denna förskräckelse beklagligt snabbt. Eleverna kommer istället snabbt att börja testa var gränserna går. Så länge man håller sig konsekvent kommer det att gå hur bra som helst, men det kan komma som en liten chock om man inte är förberedd på det.

Att planera för en hel termin är också mycket annorlunda än att planera endast en lektion. Enligt mig är det också mycket mera intressant! Man får en mycket bättre helhetsbild av vad som kommer att hända och hur allt hänger ihop. Det som man däremot inte förbereds på är alla lektioner som plötsligt trillar bort av olika orsaker. När man satt ner massor med tid för att skapa ett varierande schema kan det plötsligt omkullkastas föra att klassen ska fara och se en teaterpjäs, eller två. Då måste man utan större förvaning klara av att slå ihop lektioner här och där. Det gäller därför att se till att man planerar in en eller två ”extralektioner” i sin planering för att man ska hinna med allt.

Det viktigaste mina kommande medlärare, är att ni vågar fråga hjälp av era kolleger och njuter av det jobb ni gör. Har ni roligt på jobbet, kommer också era elever att njuta av lektionerna. Lycka till!

Sandra

 

Veckoslut

En diktsamling av pseudo-moderna haikun av den snart världsberömda, dock alltid söndriga, yrbollspoeten Emil L.

Förord

Min kära Jonas.
Du sade: EN artikel.
Min förrädare.

 

Bok 1: Att Vaka

Skrivit på kandin.
Hela dagen i Gumtäkt.
Dags att gå sitsa.

Alla sätter sig.
Nu äter vi och sjunger;
med snaps, efter snaps.

Helan och halvan,
och någonting om minnet.
Nej! Int Theobald…

Nu kommer punschen.
Usch vad jag hatar punschen.
Men dricker ändå.

Nån spelar beerpong.
Hen kastar bollen, missar.
Bollen hittas ej.

Sen sade Herr J:
”Ditt hår luktar till anus”
Gjorde mig ordlös.

Herr V drack en öl.
Han skrattade, men varför?
Han är i fyllan.

En shot, två shot, tre.
Jag är bäst på att dansa.
Fyr shot, fem shot, spy.

”Det är dags att gå.”
Tre timmar senare dock,
är det dags att gå.

Oändlig hunger.
Jag skådar en snägäre.
”Ge mig en lihis.”

Äntligen hemma.
Jag törstar, öppnar kylen,
ser en gatorade.

Bok 2: Att vakna

Jag drömde om Fymm
och vaknade till Kvant. Mek.
Vill ej leva mer.

Ack, vilken fiilis.
Ack, var äro ämbaret?
Ack, det är försent.

Ett steg från sängen.
Men hela världen snurrar.
Lägger mig igen.

Mitt huvve bultar.
Det finns ingen burana.
Är detta slutet?

Torr som sahara.
Långsam som en sköldpadda.
Sätter på Netflix.

Tar fram snapsboken,
Läser allas små skrifter.
Så många kukar.

Vad strupen törstar.
Var äro min gatorade?
Nån har druckit den.

Kokade kaffe.
Njuter av svarta guldet.
Måste på vessa.

Det värsta är slut.
Min mage börjar kurra.
Ser en halv lihis.

Tröttheten stiger.
Inspirationen lider.
Kan ej skriva mer.

 

  • Emil L., söndrig poet och allmän yrboll