Alla inlägg av Oskar Brenner

Sifferminne

Var och en av oss har säkert mött på situationer där det vore nyttigt att minnas en siffra eller två, såsom koden till ett skåp eller exakt klockslag då något intressant sker. Korta siffersekvenser tenderar vi kunna hantera någorlunda bra, men när sifferserier blir längre börjar det bli väldigt krångligt att minnas vad de bestod av. Detta är ju tråkigt, då flera praktiska sifferkombinationer, såsom kontonummer, specifika datum eller t.o.m. naturkonstanter skulle vara roliga att kunna rabbla ut som om det inte vore någonting, om inte av praktiska skäl så åtminstone för att få framför sig ett par höjda ögonbryn. Kunde detta på något sätt lösas utan att man skulle behöva foga i sig extrakomponenter i Elon Musk style? Svaret är förstås, jo!

Minnesregler

Jag blev för en tid sedan dragen till boken ”Vägen till mästarminne” av Mattias Ribbing, då jag alltid tyckt det är häftigt hur vissa har så otroligt välfungerande minnen emedan jag själv ibland glömmer hur många år jag är. Minnesregler är tekniker som man kan använda sig av för att minnas saker bättre. Människan har överlägset mest kapacitet för att minnas visuella detaljer och detta är något man mycket väl kan utnyttja sig av med hjälp av minnesregler.

När vi tänker på enskilda siffror, får flera av oss framför sig bilden av en mörkfärgad siffra, kanske hör man även uttalet av denna figur. Att minnas en längre sifferserie av flera siffror sker möjligtvis i ett medvetande där färre bilder kommer fram och man bara ”drar” dem från sitt minne. Detta fungerar bra om siffrorna är i korttidsminnet eller långtidsminnet, men det finns en fas då de lagras in i långtidsminnet, och då fumlar man ofta med talen. Minnesmästare har kommit på mycket spännande sätt att effektivera lärandet av siffersekvenser, faktiskt så långt att man efter en enda session kan minnas långa kedjor av siffror på en gång. Dessa lagras sedan i långtidsminnet efter (tillräcklig) repetition. Här ligger nyckeln till att varje siffra egentligen kopplas till en meningsgivande del. Det finns dock en asterisk * som vi bör vara medvetna om.

Sifferkoder

Att minnas sekvenser av siffror kräver ett förarbete*, som gör att när man behärskar detta kan man med liten möda börja minnas långa siffersekvenser. Idén ligger bakom s.k. sifferkoder, d.v.s. varje siffra kopplas till en bild, vilket ger siffran en ny mening. Abstrakta siffror väcker inte så mycket stimulans i hjärnan (förutom hos er käre talteoretiker) som får oss att minnas siffran, därmed måste man koppla till den ett meningsgivande objekt. Då människan har en enorm kapacitet för att lagra bilder, kan man utnyttja sitt bildminne för detta.

Att koppla en siffra till en bild betyder att man övar sig att väcka upp en bild i samband med att man ser en siffra. Här ser vi att siffran 13 associeras till en NuBbe (svenskt ord för ”snaps”, som i denna bild verkar innehålla jallu eller kinuskikonjak). När man tillräckligt ofta försöker väcka upp bilden av nubben med siffran 13, börjar denna process ske automatiskt. På detta sätt öppnar man möjligheten till ett sifferminne, som är oslagbart!

Sifferkoder för siffrorna 0-99. Sifferkoderna 0-60 är skapade av Ribbing, resten av mig då jag inte tog foto av listan före jag returnerade boken till biblioteket. Ibland är det nyttigt att använda andra medel för att dra sig till minnes än sitt lilla huvud. Caps Locken är för ett system man kan använda sig av för att effektivera kopplandet av siffra till objekt (inte nödvändigt, men för den som vill maximera malandet. Fråga mig för mera info).

Elektriska minnet

Flaskhalsen som flera minneskonstnärer måste genomgå för att bli expert på siffersekvenser är just denna associationsprocess. Jag beklagar, har inte kommit på en bättre lösning för detta än att man intensivt under en tidsperiod på ca en vecka försöker koppla varje siffra till tillhörande bild. Ett bra sätt att torröva är att visualisera objektet, sedan i långsam takt ”måla” siffran på det. Såhär lär sig minnet att sakta men säkert framkalla objektet i samband med siffran när det är läge, och därmed blir man ”flytande” i sifferkodning. Ribbing kallar att något har tillagts till det elektriska minnet, när man fullständigt kan återkalla det på en ögonblick. Man kunde säga att varje sifferassociation måste trugas in i elektriska minnet, liksom ord i språk, för att man kan börja använda sig av dem i vardagssituationer. Till näst visas ett exempel på hur man kan minnas en sifferkombination så att den går att nå just i det ögonblick den behövs.

Associationsbas

Låt oss säga att du har en mormor som alltid är så vänlig och gratulerar dig på din födelsedag. Ifall du är alls som jag, brukar datum och födelsedagar inte fastna i minnet av natur. Oj vad kul det vore att överraska mormor igenom att kontakta henne under hennes speciella tillfälle! Vi har hört att hon är född 24.12.1943 (samma dag som Finlands före detta president Tarja Halonen). Vi kan enkelt transformera datumet till en serie bilder, men hur skall vi kunna i vårt huvud koppla dessa bilder till vår mormor? Lösningen till problemet är att finna en associationsbas, på vilken vi infogar våra sifferkoder.

Vi säger att det första vi kommer att tänka på med vår mormor är hennes konstiga ljusröda glasögon. Dessa är utmärkta för en associationsbas, då vi naturligt associerar dem med henne! Glasögonen består främst av två delar: skalmar och glas. Såhär kan man göra när man placerar sifferkoderna på associationsbasen: På vänster skalm balanserar en TV (24), på vänster glas har det fastnat en Nöt i ramen (12), höger glas genomskärs av en NyCkel (19) och höger skalm är tilltrasslad i en KaBelhög (43). Dessa bilder är ganska lätta att minnas och återkalla, och när man blir ”flytande” på att läsa sifferkoder går det urenkelt att koppla varenda bild till en siffra. När man sedan tänker på mormor och ser hennes glasögon framför sig kommer även objekten att befinna sig där. Viktigt är att man i början tillräckligt ofta tänker på mormors glasögon samt objekten, så att inte bilderna försvinner från minnet.

Enligt Ribbing borde man använda ca 4 sekunder tid på att lagra varje bildkod till associatonsbas, speciellt som nybörjare (jag tycker det t.o.m. är ganska kort tid). Dock då vi använder oss av bilder tenderar de att fastna mycket lättare i minnet än enskilda siffror eftersom de är konkreta ting med mening. Dessutom är det svårt att blanda mellan sifferkoder, då de är olika objekt, vilket gör att man blir väldigt träffsäker i sitt sifferminne. Detta exempel var inte perfekt, då det egentligen finns mera sofistikerade sätt att minnas datum, men som min topologiprofessor Pankka brukade säga (översatt): ”Detta är ett heuristiskt exempel så att vi får intuition över vad som händer, såhär sker det nödvändigtvis inte i verkligheten” (lät betydligt bättre på det andra inhemska).

Det bästa med sifferkoder är att ens kreativitet är nyckeln till att bygga hållbara associationer som man sedan lättare kan minnas. För mig själv har de bilder fastnat bäst i minnet som är rentav konstiga, någonting som fantasin är expert på att framkalla. Ifall du tycker du är konstig, är det kanske en bra idé att bli en minnesexpert. Dock kan det hända att andra inte anser dig som mindre konstig efter att du en vacker dag rabblar pi:s 100 första decimaler ;).

Yanjaa Wintersoul är en känd minnesatlet som är expert på att på kreativa sätt minnas saker genom bl.a. bildassociationer. År 2018 slog hon sitt gamla världsrekord med att på 5 minuter minnas innehållet av hela 360 slumpvis valda bilder. Det är minsann någonting att sträva för, om man känner sig tillräckligt tokig!

Motivation, finner jag dig eller finner du mig?

Har du någonsin varit frusterad över att dina studier inte fortlöper? Att någonting du spenderat tider och resurser på bara inte går att befatta? Undrat om du egentligen passat bättre för stenåldern än informationssamhället?

Efter att långsamt ha läst och smält Barbara Oakleys ”A mind for numbers – how to excel at math science (even if you flunked algebra)”, och varit omringad av dessa ovannämnda frågor har jag insett två saker: 1) mina studiemetoder har varit ofullständiga under största delen av min studietid 2) ens studieframgång går att påverka positivt, igenom att studera smart. Men vad, hänger man inte lite efter om man vid detta livsskede börjar tänka på ens studiemetoder?

Detta är det första bidraget i en serie på några inlägg där jag ämnar beröra tips som hjälper en att öka sin kompetens för att lära sig saker, eller bara göra lärandet intressantare och roligare! Vissa av dessa har berörts i vetenskaplig litteratur, medan andra är produkt av, ja, något ekvivalent med djup kontemplation… Ämnena publiceras inte i logisk ordning, men mera i form av insikter.  Låt oss börja med den första!

Motivation

It is hard to beat someone who never gives up

– Babe ruth

Det har gjort studier mellan optimister och pessimister, och hur bra de klarar av att prestera i diverse spel [1]. Idén i denna studie var att mäta ifall personens attityd påverkar resultaten och utvärdera hur bra denne klarade sig. I studien var resultaten följande: pessimister klarar bättre av att avgöra hur bra de klarade av uppgifterna, medan optimisterna har en mera orealistisk uppfattning om hur det gick. Låter ju bra att vara pessimist? Dock verkade resultaten även antyda annat: Optimisterna fick i allmänhet bättre resultat i prestationerna än pessimisterna.

Jag har vaknat till att det finns en faktor, som verkar ha inflytande över allt lärande. Denna faktor, ofta enkelt bristande, kallas även i vardagsspråk för motivation. Enligt SAOL, är motivation ”inre motivering, drivkraft”. Wikipedias förklaring är noggrannare: ”Motivation är det psykologiska kännetecken som ger en organism drivkraft, det vill säga väcker den till handling mot ett önskat mål och lockar fram, kontrollerar, och upprätthåller vissa målriktade handlingar.”

Motivation är ingen studieteknik i sig, men nog en faktor som påverkar ens studieresultat. Och upprätthållande av motivation kan kräva en teknik som i flera fall påminner en artists arbete –ett försök på att ständigt upprätthålla det sinnestillstånd som driver en framåt. Men alla motiverade karaktärer är inte artister. Optimister? Ibland, men det är inget krav.

En pessimist har en mera realistisk uppfattning om slutresultatet.

Yttre motivation, inre motivation och skottsäker motivation

Inre motivation: Driven av inre influenser.

Yttre motivation: Driven av yttre influenser.

Dessa uttryck har säkert alla stött på i gymnasiets obligatoriska psykologikurs eller med en extra motiverad idrottstränare. Predikan är följande: En inre motiverad person längtar efter att göra saker för att de är inåt sätt belönande och tillfredsställande – ens aktivitet i sig själv är vad som gör en nöjd. Det klassiska uttrycket heter, att man skall välja sin utbildning enligt vad som ger så mycket nöje att man kunde göra det gratis. Även om det finns motargument gentemot denna slags tänkande, är det betraktat att inre motivation är lönsamt att innehava när man väljer att engagera sig i något. Nackdelen är, att alla saker inte nödvändigtvis väcker inre motivation, även om de vore väsentliga.

En yttre motiverad person får sitt bränsle av yttre källor som belöning eller grupptryck. Keppi tai porkkana (eller båda) beskriver bra denna karaktärs mentalitet. Yttre motivation är i sig inget illa, denna motivation driver en ofta framåt, och kraftfullt. Tar man bort studiepenning samt bostadsstöd (nej tack!), kommer vissa antagligen vara motiverade att t.o.m. moppa Physicums golv ifall det ger en intäkter för mat, tak över huvudet (och fredagsdryck). Yttre motivation kan föra en långt – dock är man bunden till externa världens frukter. Man kan fråga sig, är detta ett beroendeförhållande någonting man vill räkna med, speciellt då inga belöningar eller straff finns i sikte.

Inre och yttre motivation är något som lönar sig att utnyttja av så mycket man kan. Inre motivation gör att man till exempel vill studera och lära sig i ett ämne på djupet eftersom det i sig fascinerar eller tillåter en att hålla på med aktiviteter man njuter av, såsom att föreläsa eller vara besserwisser. Yttre motivation kan hjälpa en att klara av de aktiviteter som är ofrånkomliga men inte i sig är så intressanta, t.ex. obligatoriska språkkurser eller taktiskt studerande för höga vitsord. När man står framför stora val såsom inriktning inom sina studier, är det till stor nytta att försöka känna efter vad som känns bäst, eftersom det troligen leder till ett val som förstärker ens inre motivation. Först är det dock smart att formulera alternativ för t.ex. karriär, och sedan när de är urholkade lyssna vad ens inre besvarar. Så undviker man mindre visa beslut.

Hur skapar man sig inre motivation? Min erfarenhet är, att åtminstone inte igenom viljestyrka. En vanlig tanke är, att man kan ”motivera sig” att göra saker. I praktiken visar det sig ofta att inre motivation inte är särskilt påverkat av viljestyrka. Motivation ska ge en energi, men kan man då använda sig av energi för att få motivation? (eller i såfall blir det ett nollsummespel?). Min erfarenhet är att motivation är någonting som sprudlar när man lyckats kultivera sig rätt sinnestillstånd. Upprätthållandet av detta sinnestillstånd är själva konsten.

Underskatta inte yttre motivation

Motivation trots motsättningar

Ibland hamnar man i ett livsläge, då fru fortuna verkar ha vänt ryggen till en och inverkat negativt på ens motivation. Det kan handla om svårare eller tråkigare studier, komplicerade relationer, ekonomiska problem e.t.c. Att vakna på morgonen, trött från gårdagen, i en verklighet där man ej kan slippa all den börda som väntar en, gör en lätt lamslagen. Ibland går man även miste om sin inre motivation utan en konkret yttre orsak. Kan man göra sig skottsäker och skydda sig mot en olycka som denna?

Även om motivation är en drivkraft, kan man långsamt kultivera sig en attityd eller ett tillstånd, där denna känsla inte försvinner. Motiverad blir man inte av att undvika alla motivationsnedsättande problem. I mina ögon är motivation något som uppstår naturligt, men när man inte har motivation är det något i en själv som måste ändras.

En lösning till motivationsproblem är självkännedom. När man känner sig själv tillräckligt väl, har man bättre förståelse över vad som motiverar en och vad som inte gör det. Fastän två personer är motiverade, är det ofta olika orsaker som slutligen väcker motivation. Kontemplation och prövandet av nya saker kan ge insikt, ibland är det så att ens motivation kommer ifrån någonstans man inte tidigare haft vetskap om.

En annan metod är utvecklandet av en själv och ens egna förmågor. Ifall man stagnerar och inte utvecklas, leder det enkelt till motivationsbrist. Liksom i spel och i studier, behöver man hinder – i tillräckliga doser. Överkommande av dem är givande, och ger basis till nya förmågor – ökad kompetens.

Ja, det är svårt att inte vara motiverad, när man efter tanke och arbete får frukter från sin möda – vare sig det en djup förståelse av ett komplicerat teorem eller slutförandet av en lång vetenskaplig rapport. Att öppna sin Sisu och bli bortskämd av sina vitsord är också motiverande. När man börjar bli skicklig börjar det kanske utvecklas hos en ett slag av raison d’être, när ens förmågor börjar ha praktisk nytta för omgivningen. Då man systematiskt och kontrollerat lyckas ta sig framåt i studierna och livet, även om det stundvis är smärtsamt, är motivation en garanti. Det bästa är, att denna motivation förblir kvar och växer med tiden, oavsett av ens yttre omständigheter.

Nästa artikel är av lättare natur och fokuserar på hur man konkret kan förbättra sin inlärningsförmåga!

Jack Ma är en inspirerande person som trots motsättningar lyckats upprätthålla motivation, även om saker inte gått som planerat. Efter att ha blivit examinerad från universitet sökte han arbete från KFC tillsammans med 24 sökanden varav 23 blev invalda – alla förutom Ma. Han har sökt 10 gånger till Harvard Business school och misslyckats varje gång. Idag behärskar han business.

Källor:

[1] Källa: trust me bro (ursprungliga artikeln antagligen funnen i ett nummer av illustrerad vetenskap)