Alla inlägg av frans

2018, Blogg

Hasardspel – sett från andra sidan av spelbordet

Lämna en kommentar

Detta är inte en moralpredikan om hur farligt/idiotiskt det är att spela hasardspel. Detta är en artikel om vad jag under ett år (under 2017 och 2018) som croupier (dealer) upplevt vid diverse Black Jack -bord i Helsingfors barer och nattklubbar, och hur bl.a. alkoholen inverkar på olika personers spelstil. Inga namn på personer eller nattklubbar kommer att nämnas p.g.a. integritetsorsaker.

Ofta då en spelare sätter sig ner vid ett Black Jack -bord, så känns det som att han eller hon sätter sin hjärna på viloläge och gör ofattbara beslut som man inte skulle göra annors, även om man är nykter. Människor är otroligt vidskepliga när det kommer till hasardspel och det märks ofta. Folk kan även glömma/ignorera att Black Jack går ut på sannolikheter och att det nästa kortet inte påverkas av det föregående (åtminstone inte märkbart).  Nedan följer en kort lista på några vanliga frågor/spelsituationer jag kommer ihåg av diverse orsaker.

Varför vinner alltid huset?

Jaa, en fråga som många undrar, speciellt när man just förlorat alla sina pengar. Skulle det kanske ha något att göra med det faktum att hasardspel inte går ut på välgörenhet? (med undantag i Finland där spelvinsterna doneras som stöd till en massa ändamål). Hasardspel är ju konstruerade så att huset (dvs. Veikkaus i Finland) skall vinna, och för att spelen går ut på sannolikheter är det inte svårt att göra reglerna sådana att spelaren alltid har större sannolikhet att förlora än att vinna. Då man spelar hasardspel skall man inte göra det för att vinna pengar (slutar nästan aldrig bra), utan man skall tänka det som att man betalar för en upplevelse som dessutom kan, med en liten sannolikhet, resultera i att man vinner pengar.

Varför tillåts människor spela bort sina pengar?

Ingen tvingar någon att spela, så ifall du vill spela bort dina pengar så är det okej så länge du inte stör andra spelare eller beter dig dåligt. Ifall man inte beter sig, så får man inte spela. Man kan ju tänka sig att person X har bestämt sig att donera pengar till välgörenhet men vill göra det lite roligare, och då är hasardspel i Finland ett bra alternativ.

Ta ett till kort då du själv har 20…

Jag frågade flera gånger av spelaren att ”Är du säker på att du vill ta ett till kort då du har 20?” och förklarade hur dumt detta är, men hen sade ja… (ni kan säkert gissa hur det gick).

Jag slutar snart, jag skall bara vinna tillbaka det jag just förlorade

Don’t do it! Just… don’t do it! Detta är ett fenomen som hände nästan under varje skift jag jobbade på. Som tidigare sagt är spelet inte konstruerat så att man skall kunna vinna tillbaka sina pengar. Och ju mera öl man druckit, desto större risker tar man.

Försök inte muta dealern

Ärligt talat så ville jag bara göra mitt jobb (som jag tyckte om) och hade inga intressen för att göra olagligheter framför flertal övervakningskameror och riskera min arbetsplats. Det är inte värt att riskera sin arbetsplats för en gratis öl eller 10€.

Dealer eller psykolog?

Under tysta nätter/kvällar fick jag höra en massa hjärtesorger och annat intressant, speciellt ifall personen var full, för det stämmer nog att en finländare blir pratsam och berättar om sina problem till okända då man inmundigat en eller flera öl (betoning på flera). Detta var inte nödvändigtvis en dålig sak, för jag hade en massa intressanta diskussioner om allt mellan himlen och jorden, och detta gjorde jobbet både intressant och varierande.

Nej, jag vet inte nästa kort

Människor tror, underligt nog, att jag automatiskt skulle veta nästa kort före det har vänts för att jag jobbar med hasardspel… Nej, detta stämmer inte.

 

Såhär till sist kan jag säga att dammiddagen några dagar sedan påminde mig om hur roligt jobb detta är. För er som inte var på årets dammiddag, så nej, inget olagligt hände på Klubben, åtminstone inte på denna front… 😉

Pünschen?

2018, Vecktraklet

Minne: Kapitel 2

Lämna en kommentar

Direkt Robben tror sig trycka på strömbrytaren känner han en kraftig smäll på kinden och han kvicknar till. Under en kort stund är han igen borttappad och förbryllad, men efter ett par minuter börjar pusselbitarna äntligen falla ihop. Smällen på kinden fick han av Linda, en ung matematiker, som väckt honom och nu berättar vad Robben gjort den senaste timmen.

Robben hade tydligen aldrig gått hem efter den sista beerpongen, utan efter att ha vunnit spelet mot gamylerna John och Mathias hade han ännu svept ett fullt stop öl och meddelat med hög röst att ”jag tror jag borde gå hem nu”. Enligt Linda var detta uppenbarligen stunden då Robben tappat sitt minne och började yra omkring på Alina-salen värre än Spektrums normala fyllehund Olle.

Robben hade, istället för att ta rocken och gå hem, börjat vingla sig mot kökets frys och letat fram en iskall flaska punsch. Han hade bestämt sig för att en pünschen skulle förgylla kvällen och fick Olle övertalat om att detta faktiskt stämmer. John och Mathias fungerade som domare och som nyfiken gulis hade Linda tagit fram sin telefon och filmat hela prestationen, och visade den till Robben som nu var övertygad om att pünschen inte hade varit en bra idé. Olle och Robben var supertaggade på pünschen och hade före starten meddelat med väldigt berusad röst: ”full power framåt, inget kan stoppa oss”. Linda, som hade en ny telefon och inte ännu fullständigt bemästrade den, hade glömt blixten på då hon filmade vilket hade förbryllat både Robben och Olle.

Efter att Robben slickat den sista punschen från tallriken och domarna meddelat att prestationen var underkänd pga för mycket spill, hade Robben fallit ner på golvet och slocknat. Robben vaknade efter en dryga 10 minuter och började mumla något om att han har en föreläsning nästa dag klockan åtta och borde komma ihåg att lägga alarmet på så att han inte sover hela morgonen. Linda hade då hjälpt Robben att ställa in hans alarm på klockan till 07:30 (vilket borde räcka så att han hinner från Majstranden till Gumtäkt på morgonen), men Robben hade som princip att alltid ha ett primtal som minutvärdet på sin väckning, så Linda ställde klockan in på 07:31 så att Robben var nöjd. Nu började Robben vingla sig mot vessan, en del krypandes och en del på två ben. På vägen till vessan hade Robben knuffat Spektrums vice-ordförande Albert som redan börjat moppa golvet och spytt i vattenämbaret som Albert använt till moppandet. När Robben äntligen kommit fram till vessadörren försökte han våldsamt knuffa sig genom dörren tills han lyckades dra i dörren och den öppnades. Då hade Robben blivit stående i dörröppningen med en tom blick mot väggen. Nu hade Linda fått nog av Robbens yrande och gett honom en klapp på kinden för att få honom tillbaka till denna verklighet.

Linda, som också bodde i Majstanden, bestämde sig för att hjälpa Robben hem, klockan var ju redan fyra på natten och Robben verkade inte vara i skick att hitta hem på egen hand. De tog flygfältsbussen och steg av i Vallgård och gick tillsammans mot Arabia. Robben hade nyktrat till lite grann och medan de gick började Linda och Robben tala om allt mellan himmel och jord. Linda märkte att Robben egentligen var ganska trevlig och smart trots kvällens X antal öl. De växlade telefonnummer utanför Robbens hemdörr där han bad om ursäkt och tackade Linda för en trevlig och förvirrande kväll. Robben steg in, märkte att han hade väckning om knappa två timmar och ramlade i sin säng och somnade direkt.

2018, Vecktraklet

Dessa pünschen-prestationer måste tas förr eller senare!

Lämna en kommentar

För ett par veckor sedan diskuterade jag och några äldre spektrumiter om pünschen sådär i förbifarten. Någon nämnde mitt tidigare inlägg om att inte ta pünschen på en dejt och tyckte att detta egentligen skulle vara en minnesvärd och fin pünschenupplevelse. Därför listar jag nu upp fyra tillfällen/platser där det definitivt borde tas en pünschen.

1. I slutet av ett maraton. Detta har jag faktiskt funderat på att skulle vara helt supernajs (och väldigt konstigt för alla åskådare). Detta kräver dock att du och din pünschenpartner båda springer maraton lika snabbt. Men, tänk dig efter 42 km löpande kommer någon inhoppande med pünschenbordet på målrakan och ni tar en officiell pünschen sådär helt casually och sedan springer båda de resterande 195 metrarna till mål och ni känner er som äkta vinnare!

2. I bakgrunden av en filmscen. Tänk dig att du tittar på någon film på TV eller bio, och plötsligt märker du att någon i bakgrunden håller på att ta en pünschen. Jag vet inte i vilken film detta skulle pass in i, men åtminstone skulle resten av världen få ta del av vårt glädjebudskap 🙂 Alternativt skulle detta kunna hända i bakgrunden av en nyhetssändning.

3. Spektrum 100 år och 100 pünschen-evenemanget. När Spektrum om knappa 15 år fyller 100 år borde det ordnas ett evenemang där man försöker ta 100 pünschen samtidigt (ett världsrekord som Spektrum skulle kunna vara stolt över). Detta skulle kräva 200 hävare, 200 domare, ett stort torg (typ Senatstorget nära Klubben?), 35 liter punsch och en aning planerande, men gemenskapen och fiilisen efteråt torde vara fenomenal.

4. På altaret under sin egen vigsel. Finns det månne ett bättre sätt att fira en kärleksfull dag än detta. Bröllop är ju ändå en fest för att fira brudparet och då tycker jag att när man har bestämmanderätt över saker som detta, så skall man få göra det man vill! Kan dock vara lite svårt att hitta en präst som går med på detta (knappast mycket lättare på magistraten heller…), men ifall man utbildar prästen att vara domare kanske det lyckas. En ganska ultimat spektral pünschenprestation åtminstone enligt mig.

_Frans