Etikettarkiv: Historia

Programmeringsspråk under tidens lopp

Image result for programming memes
Programmeringsmeme, tillsatt som clickbait.

Jag hade en tråkig sommardag i år och jag beslöt mig att undersöka vilka programmeringsspråk och -koncept som uppfanns under vilken tidspunkt och hur populära de blev på sin höjd. Från min extremt grundliga undersökning har jag plockat fram vissa betydelsefulla språk, i kronologisk ordning:

  • I begynnelsen, slutet på 50-talet: Fortran och LISP
    • Det kan argumenteras att Fortran var den första ”högre nivåns” språk. På 50-talet innebar detta begrepp att koden inte var skriven i ettor och nollor. Fortran introducerade också huvudvärken man får då man läser andras kod. Nuförtiden används Fortran främst av envisa fysiker som vägrar att flytta sig över till bättre designade språk som Rust, Erlang eller även C++.
    • LISP är den bästa språkfamiljen enligt vissa (ö)kända spektrumiter. LISP-kodare kännetecknas med bortslitna Shift-, 8- och 9-tangenter på tangetbordet. Alla viktiga koncept som t.ex. if-then-else lyftes upp av LISP.
Kodblock introducerades av ALGOL.
  • 60-talet: ALGOL och Simula
    • ALGOL är grand-daddy till C och med moderna standarder verkar nästan vettigt… nästan.
    • Simula introducerade bekanta koncept som klass, objekt, ärvandet av egenskaper samt dynamisk bindande av funktioner, whatever that means. Skapat av norrmän, heja Norge!
  • I början av 70-talet, programmeringsspråkens glansperiod: Prolog, C, Smalltalk och ML
    • Prolog, som namnet intyder, är ett språk för PROfessionella LOGiker för att klura ut livssanningar som t.ex.
      ?- help(life).
      No help available for life
      true.
    • C, ett helgat språk. Enligt ursprungsmyten visar C vägen till programmerarnas Nirvana. Predikas på kursen C-programmering där de få utvalda får de färdigt lagade testerna kompilerade utan problem.
    • Smalltalk introducerade metoder (dvs. funktioner som tillhör klasser av objekt) och var en stor inspiration för framtida objektorienterade språk. Men jo, detta betyder säkert inget åt en icke-datavetare. Jepp jepp… fint väder idag, inte sant?
    • ML är LISPs extroverta syster; ML har inte en fetish för parenteser men har en massa typer.
  • I mitten av 90-talet: Java och JavaScript
    • Java är varken vackert eller innovativt. Själva ryggraden, Java Virtual Machine, har dock revolutionerat plattformsoberoende körning. Man kan med andra ord köra sin Java kod på vad man vill, från hemmadatorer till telefoner till Nestes bensapump. (Givet att du har tillräckligt RAM såklart.)
    • JavaScript möjliggör interraktiva nätsidor och är grunden till viktiga applikationer som agar.io, 2048 och Universal Paperclips.

P.S. Data Is Beautiful presenterar de populäraste programmeringsspråken baserat på flera olika källor. Intressant är att man kan förutspå Javas kommande undergång. (Det lönar sig att sätta på 2x hastighet om man har bättre saker att göra med sitt liv).

Astronomiska budgetar, lite historia och en nypa avund

”We choose to go to the Moon in this decade and do the other things, not because they are easy, but because they are hard” förklarade John F. Kennedy den tolfte september 1962. Vid den tidpunkten hade NASA endast genomfört fyra bemannade rymduppskjutningar, av vilka två stycken nådde omloppsbana runt jorden. USAs målsättning låg betydligt längre bort än så, närmare bestämt 384’000 kilometer. Men USA satsade stort för att vinna rymdkapplöpningen över Sovjet: NASAs årliga budget år 1964-1969 låg på ca 5 miljarder dollar [1] (4 % av den statliga budgeten [2]), vilket motsvarar ungefär 35 miljarder i dagens dollar. Satsningen bar frukt: ett Geminiprogram med tio bemannade uppskjutningar och ett Apolloprogram med bland annat sex stycken bemannade månlandningar.

Buzz Aldrin på månpromenad. I reflektionen i hans visir syns Neil Armstrong och månlandaren Eagle. Värt att notera: det finns egentligen inga stillbilder från månytan där Armstrong tydligt syns i bild, då det var han som bar på kameran.

Uppskattningsvis 600 miljoner människor bevittnade TV sändningen av Neil Armstrongs första steg på månen. [3] Det motsvarar grovt en sjättedel av jordens befolkning 1969 och var vid den tiden en av världens mest bevittnade händelser. Detta trots att månpromenaden utfördes mitt i natten för de europeiska TV-tittarna.

Idag, 50 år och 135 rymdskytteluppskjutningar senare, skickar NASA årligen upp två till fyra nya expeditioner till den internationella rymdstationen ISS. Dessa rymdresor har blivit rutin och väcker sällan mer internationellt nyhetspådrag än att de omnämns i förbifarten i kvällsnyheterna. En uppskjutning som åtminstone fick mycket TV-tid i vårt västra grannland (och följaktligen i lilla Nykarleby) var uppskjutningen med den första svenska astronauten Christer Fuglesang, 2006. Men utöver denna har, vad jag kan minnas, de flesta av NASAs uppskjutningar flugit under min och säkerligen många andras radar.

Under 2000- och 2010- talet har flera privata aktörer klivit in på rymdscenen med bl.a. Elon Musks SpaceX i spetsen. SpaceXs uppskjutning av Falcon Heavy-raketen ifjol, med en röd Tesla Roadster ombord och ”Starman”-dockan som chaufför var kanske de senaste årens mest omtalade rymdprogramsnyhet. SpaceX tillkännagav i september 2018 att en bemannad kringflygning runt månen är planerad till 2023 [4], den första sedan 1972.

Starman i en röd Tesla Roadster med jorden i bakgrunden den 6 februari 2018.

NASAs budget för 2019 godkändes till 21,5 miljarder dollar, vilket var 1,6 miljarder mer än vad NASA begärde [5]. Trots att detta är den största budgeten NASA har haft på över ett årtionde motsvarar den endast 0,49 % av USAs statsbudget [2]. Ifall USA skulle satsa lika stor del av sin budget på NASA som under Apolloprogrammet skulle NASAs budget ligga på ca 170 miljarder(!) dollar. Med sådana resurser skulle t.ex. ett Mars-program vara betydligt närmare en uppskjutningsramp än vad det är idag. Men sådana galaktiska summor förblir tyvärr endast önsketänkande för rymdentusiaster i dagsläget. Det skulle vara rentav idiotiskt för USA att lägga hundratals miljarder på rymdfärder istället för att lösa mera akuta problem inom landet. Det är dock värt att fundera på ifall USA verkligen behöver en årlig militärbudget på 686 miljarder dollar [6], vilket motsvarar ca 16 % av deras statsbudget.

NASAs budgethistoria, i årets 2018 motsvarande dollarvärde. Årets budget är i grafen det som NASA begärde. Den godkända uppgick till 21,5 miljarder.

Jag är lite sorgsen över att jag missade Apolloprogrammets storhetstid. Att jag aldrig fick uppleva astronauternas rockstjärnestatus. De var ofta adrenalinjagande, före detta stridspiloter som tävlingskörde sina Corvette Stingrays mellan uppskjutningsramperna i Cape Canaveral. Dagens astronauter är av en annan sort. De behöver inte längre vara våghalsar som går dit ingen tidigare gått. De är personer med vetenskapliga bakgrunder med större fokus på experiment än på upptäcktsresor.

Jag hoppas och tror att jag kommer hinna uppleva en renässans inom rymdprogrammen. Med ett växande samarbete mellan den offentliga och privata sektorn (NASA och SpaceX har redan visat att detta är mer än möjligt) och med budgetar som förhoppningsvis fortsätter växa, ser framtiden ljus ut för rymdfarten. Kanske får vår generation också se ett litet steg för människan men ett stort steg för mänskligheten.

Sebbe H

[1] https://aerospace.csis.org/data/history-nasa-budget/

[2] White House Office of Management and Budget ”Table 1.1—Summary of Receipts, Outlays, and Surpluses or Deficits (-): 1789–2023”

[3] ”On Eagle’s Wings: The Parkes Observatory’s Support of the Apollo 11 Mission”. Astronomical Society of Australia. 1 juli 2001.

[4] https://www.spacex.com/mars

[5] https://spacenews.com/final-fiscal-year-2019-budget-bill-secures-21-5-billion-for-nasa/

[6] https://dod.defense.gov/News/SpecialReports/Budget2019.aspx

TV-tips för passiv inlärning

Tentveckan är nu bakom oss. Efter flera dagar av tentläsande och stress över deadlines är det skönt att kunna slappna av. Att kunna varva ner innan nästa period hinner börja komma igång på allvar. Vad är då bättre än att slå sig ned i soffan och sätta igång favoritserien på Netflix (eller annanstans där serier finns)? Men för att inte förslappas helt och hållet följer nu några exempel på intressanta och underhållande TV-serier, perfekta för lite passiv inlärning.

 —————
Genius

I National Geographics relativt nya TV-serie får tittarna följa med Albert Einsteins liv, från otålig tonåring, till gråhårig professor. Geoffrey Rush, bl.a. känd från Pirates of the Caribbean -filmerna, briljerar som den äldre Einstein. Serien överdriver och späder på vissa händelser i Einsteins liv för att göra dessa mera dramatiska. Trots detta så spelar Einsteins upptäckter och idéer självfallet en central roll i serien. Speciellt visualiseringen av hans många tankeexperiment är mycket intressanta och lärorika, medan de gör svårförståeliga koncept mer lättsmälta. Serien gick på National Geographics egna kanal förra året men avsnitt kan även hittas på YouTube. En andra säsong av Genius har blivit inspelad och har premiär i april, då får tittarna följa med konstnären Pablo Picassos liv.

———————–

Cosmos: A Spacetime Odyssey

I den prisbelönta serien Cosmos: A Spacetime Odyssey tar den karismatiske astrofysikern Neil deGrasse Tyson tittarna med på en fängslande resa genom både tid och rum. Ombord på sitt fantasi-rymdskepp beger sig deGrasse Tyson ut på ett äventyr som sträcker sig från BigBangs gluonsoppa till dagens metropoler, från de minsta elementarpartiklarna till de största galaxerna. Han behandlar de största naturvetenskapliga fenomenen, berättar om vändpunkter inom vetenskapens historia och presenterar de många okända ansikten bakom några av forskningens största genombrott. Serien är grovt baserad på astronomen Carl Sagans klassiska TV-serie Cosmos, som även den är mycket sevärd. En andra säsong är just nu under inspelning. Cosmos: A Spacetime Odyssey hittas hittas bland annat på Netflix.

——————–

Nio timmars maratontittande börjar ha tagit ut sin rätt på dina ögon, vädret ser inbjudande ut för en promenad eller kanske smutsdisken tornar upp sig på diskbänken? I vilket fall som helst passar en podcast utmärkt: StarTalk är en podcast som leds av en nu bekant astrofysiker, Neil deGrasse Tyson. Tillsammans med sin vapen-dragare, komikern Chuck Nice och en inbjuden expert inom det behandlade området, diskuterar deGrasse Tyson aktualiteter inom naturvetenskap och teknik. Avsnitten kretsar ofta kring en intervju med en känd personlighet från vetenskaps- och/eller kulturvärlden. Ur StarTalk har även spinoff-podden Playing With Science fötts. Den behandlar olika sportbaserade teman ur en vetenskaplig synvinkel. StarTalk och Playing With Science finns att lyssnas på StarTalks hemsida: https://www.startalkradio.net/, eller t.ex. på SoundCloud: https://soundcloud.com/startalk.

Sebbe H