Det har varit intressant att följa hur de homosexuellas rättigheter har utvecklats i västvärlden under de senaste åren. Det finns ännu mycket kvar att utveckla; men i stort sett har det blivit lika självförstörande att identifiera sig som homofob som det var att identifiera sig som homosexuell för inte så länge sedan, ett klart tecken på att majoriteten har accepterat homosexuella människor. Det är mycket överväldigande att vittna om hur en förtryckt minoritet har ryckt framåt och blivit en godkänd del av samhället. Det är inte utan orsak som kampen för de homosexuellas rätter kallas vår tids medborgarrättsrörelse.
Däremot finns det en del av HBT-samhället (homosexuella, bisexuella och transpersoner) som först nu har börjat erkännas och synas, nämligen transpersoner. Deras erkännande är ett brådskande ärende, att vara osynlig har nämligen ett högt pris. I USA är det 41% sannolikare att en transperson försöker begå självmord jämfört med någon från den allmänna befolkningen. Detta trots att USA är i främsta stridslinjen då det gäller rättigheter för och erkännande av HBT-minoriteter. I andra länder är situationen troligtvis även värre.
I februari gav Facebook ett viktigt bidrag till kampen för de transpersonernas rättigheter genom att börja erbjuda 58 olika könsval och tre pronomensval (”her”, ”his”, ”their”) till sina engelskspråkiga användare i USA. Könsvalen utarbetades i samarbete med GLAAD; en icke-statlig organisation som stödjar HBT-människornas omsorgsfulla och rättvisa presentering i olika medier. Man kan dra nytta av dessa könsval även i Finland om man väljer English (US) som språk på Facebook.
Facebooks åtgärd är särskilt avsevärd med tanke på att så sent som år 2012 klassades ”könsidentitetsstörningar” som psykiska störningar enligt den amerikanska psykiatrins handbok. Som jämförelse så fanns homosexualitet med i samma bok senast år 1974. Å ena sidan visar detta hur pass stämplade transpersoner har varit ända fram till den sista tiden. Å andra sidan väcker en snabb förbättring i transpersonernas ställning hopp om att resten av deras kamp för jämlikhet inte kommer att bli lika krånglig och långsam som den var för den homosexuella minoriteten.
Förutom i den sociala median framskrider transpersoners rättigheter även på andra fronter. I november ifjol blev Tyskland den första europeiska staten som började tillåta föräldrar av barn med både hanliga och honliga könskaraktärer att beteckna X på deras födelseattester. Likaså erkänner Australien och Nepal transpersoner. Fast juridiskt igenkännande är mycket positivt kan man ändå påstå att Facebook genom sin åtgärd lyckades föra fram minoritetens ärenden till det allmänna medvetandet mycket plötsligare och effektivare än någon enstaka stat eller icke-statlig organisation har möjlighet till.
En av de möjliga orsakerna till svårigheterna som olika minoriteter ibland råkar ut för i samhället är en uppfattning om att minoriteternas rättigheter inte angår majoriteten – förutom då det gäller att få begagna sig av minoriteterna. Ändå kan man argumentera att alla tillvinner sig mer frihet då någon minoritet frigörs. Förtryckta minoriteter utpekas med nedsättande anmärkningar och falska skadliga uppfattningar. Dock är majoriteten själv också mycket heterogen och omfattar individer vilkas utseende och uppförande kan likna någon minoritet fast individen inte har någonting med den minoriteten att göra, dvs. genom att påminna om en stämplad minoritet kan man själv bli stämplad. Detta i sin tur pressar individen i fråga att ändra sig – åtminstone ytligt sett – för att passa in i den godtyckligt definierade normen vilket ofta sker på bekostnad ens egna välbefinnande. Ett annat exempel på folk utöver den egentliga minoritetsgruppen som lider av förtryck mot någon minoritet är deras anhöriga. Som ett exempel av detta så är det troligtvis avsevärt mer utmanande att sörja för ett transbarn än ett cis-barn, främst därför att man är tvungen att kämpa mot okunnighet och fördomar i varje skede av barnets liv för att tillförsäkra dess bemötande med värdighet.
Medborgarrättsförbättringar för förtryckta minoriteter medför alltså positiva följder till ett mångfaldigt större antal människor än de som direkt påverkas av dem. Som exempel kan nämnas att gayrättsrörelsens framgång har vidgat även heterosexuella människornas möjligheter att vara sig själva – att klä sig hur man vill och att vara tillgiven med kompisar av samma könet. Det värsta som kan hända om man gör så är att man betraktas som homosexuell vilket nuförtiden är likgiltigt med att vara betraktad som heterosexuell. Detta hände inte självmant utan är en påtaglig fördel av förbättringen av de homosexuellas rättigheter.
Kön är inte någon binär egenskap, men en kontinuerlig skala. Transpersonernas samhälleliga framgång kommer att fortsätta befrielsen av alla människors könsuttryck – för att inte tala om att den sannolikt kommer att förminska antalet självmordsförsök som begås transpersoner. Således finns det fortfarande mycket kvar att uppnå och sträva efter.
Kiilas
Facebooks 58 könsval syns här:
http://abcnews.go.com/blogs/headlines/2014/02/heres-a-list-of-58-gender-options-for-facebook-users/
Källor:
http://time.com/8856/facebooks-gender-labeling-revolution/
http://www.advocate.com/politics/transgender/2014/02/13/facebook-announces-expanded-gender-options-transgender-and-gender
http://www.huffingtonpost.com/2014/02/01/gabourey-sidibe-tranny_n_4708422.html
http://www.rfsl.se/?p=410
http://en.wikipedia.org/wiki/Diagnostic_and_Statistical_Manual_of_Mental_Disorders