Man brukar ibland skämtsamt säga att det finns tre orsaker till att bli lärare, juni, juli och augusti, men om man har för avsikt att trivas på sin framtida arbetsplats lönar det sig att välja lärarutbildningen för andra orsaker än sommarlovet. Som lärare måste man vara mångsidig, speciellt i högstadiet där en stor del av arbetet är fostrande. Själva ämneskunskapen är viktig, men den är långt ifrån allt. Det ideala vore ju att man känner ett kall till yrket, men man kan också lära sig att bli en bra lärare. Det viktiga är att man är bra på att kommunicera och har ett intresse och förståelse för människor, också dem som inte är så bra på ens eget ämne.

I Spektrum har vi flera stycken lärarstuderanden, men hur skiljer sig deras studier från de ”vanliga” studierna i Gumtäkt? För att bli kompetent ämneslärare krävs det att man har en högre högskoleexamen och att man har studerat minst 120 sp i det första undervisningsämnet och minst 60 sp pedagogik och 60 sp i det andra undervisningsämnet. De här kraven kan man uppfylla på flera olika sätt. Om man från början vet att man vill bli lärare lönar det sig att så snabbt som möjligt söka till den svenska eller tvåspråkiga ämneslärarlinjen. Då avlägger man magistersexamen enligt kraven för ämneslärare och de pedagogiska studierna är inbakade i utbildningen. Om man inte är lika säker på att man för alltid vill jobba som lärare kan man läsa de pedagogiska studierna utöver sin forskarexamen, vilket tar ett år extra. Då kan det också löna sig att läsa ett långt biämne i kandidatexamen istället för två korta. På det viset har man sitt andra undervisningsämne färdigt och behöver inte läsa extra kurser i magistersskedet.

Pedagogikstudierna är indelade i tre delar. Den första har jag själv namngett till undervisningsfilosofi. Dessa studier handlar alltså om hur barn och ungas inlärning utvecklas, hur man tar i beaktande elever med specialbehov och fostrandets historiska och filosofiska grunder. Under denna del av studierna behöver man som naturvetare gräva fram sin allra flummigaste sida samt hålla i minnet de där tre orsakerna varför man ville bli lärare (juni, juli, augusti, juni, juli..). Men om man lyckas att inte somna när föreläsaren berättar om till synes självklarheter kan det hända att man lyckas snappa upp nånting använbart mellan varven.

Den andra delen, ämnesdidaktik, handlar om hur man ska planera, lär ut och bedöma det specifika ämnet som man ska undervisa. Det här kurserna är mycket mera praktiskt inriktade och det är lätt att förstå att man kommer att ha nytta av detta i arbetet som lärare. Den sista delen är praktiken som simulerar läraryrket så bra det nu går samtidigt som nån sitter bakom i klassrummet och bedömer en. Från och med hösten ingår det två praktikperioder i studierna, en på hösten och en på våren. Under praktiken bekantar man sig med skolan, lyssnar på lektioner och håller egna övningslektioner. Vare sig man undervisat förut eller inte har man chansen att lära sig mycket under praktiken, speciellt om man själv är aktiv och har en bra handledare.

I verkligheten går en stor del av studierna ut på att delta i grupparbeten och -diskussioner. Om man väljer den tvåspråkiga linjen sker allt detta på finska, men praktikerna får man göra på svenska. För att undvika detta kan man väljer den svenska linjen, men då ska man däremot vara beredd på att åka till Vasa åtminstone en, men kanske flera gånger beroende på antalet studerande på linjen.

-Celina