Kategoriarkiv: Vecktraklet

Den icke-trivialaste trivian du inte vill missa! Semi-regelbundna korta texter, länkar till andra webbsidor och simpla förklarningar på ting.

En kollision av rytmer

Hejssan!

Palles musikhörna är tillbaka med sin naturvetenskapligt inspirerade musik. Och vad tror ni är den vanligaste genren som folk gör låtar i då de försöker göra sitt vetenskapliga ämne coolt?

You guessed it, RAP!

Personligen är jag inget desto större fan av rapmusik, och låtar som denna får mig närmast att vilja krypa ner i ett hål om det behandlar ett ämne jag själv är mer insatt i. Å andra sidan, vad skulle man inte göra för att föra fram sin stora passion? Kan också tänka mig att de som gjort låten haft urkul vid produktionen, så det är inget fel med det heller.

Låten och videon är framställd av flera grupper som haft arbete eller intresse för CERN. Kolla in dem om LHC är din grej!

-Palle

Dessa pünschen-prestationer måste tas förr eller senare!

För ett par veckor sedan diskuterade jag och några äldre spektrumiter om pünschen sådär i förbifarten. Någon nämnde mitt tidigare inlägg om att inte ta pünschen på en dejt och tyckte att detta egentligen skulle vara en minnesvärd och fin pünschenupplevelse. Därför listar jag nu upp fyra tillfällen/platser där det definitivt borde tas en pünschen.

1. I slutet av ett maraton. Detta har jag faktiskt funderat på att skulle vara helt supernajs (och väldigt konstigt för alla åskådare). Detta kräver dock att du och din pünschenpartner båda springer maraton lika snabbt. Men, tänk dig efter 42 km löpande kommer någon inhoppande med pünschenbordet på målrakan och ni tar en officiell pünschen sådär helt casually och sedan springer båda de resterande 195 metrarna till mål och ni känner er som äkta vinnare!

2. I bakgrunden av en filmscen. Tänk dig att du tittar på någon film på TV eller bio, och plötsligt märker du att någon i bakgrunden håller på att ta en pünschen. Jag vet inte i vilken film detta skulle pass in i, men åtminstone skulle resten av världen få ta del av vårt glädjebudskap 🙂 Alternativt skulle detta kunna hända i bakgrunden av en nyhetssändning.

3. Spektrum 100 år och 100 pünschen-evenemanget. När Spektrum om knappa 15 år fyller 100 år borde det ordnas ett evenemang där man försöker ta 100 pünschen samtidigt (ett världsrekord som Spektrum skulle kunna vara stolt över). Detta skulle kräva 200 hävare, 200 domare, ett stort torg (typ Senatstorget nära Klubben?), 35 liter punsch och en aning planerande, men gemenskapen och fiilisen efteråt torde vara fenomenal.

4. På altaret under sin egen vigsel. Finns det månne ett bättre sätt att fira en kärleksfull dag än detta. Bröllop är ju ändå en fest för att fira brudparet och då tycker jag att när man har bestämmanderätt över saker som detta, så skall man få göra det man vill! Kan dock vara lite svårt att hitta en präst som går med på detta (knappast mycket lättare på magistraten heller…), men ifall man utbildar prästen att vara domare kanske det lyckas. En ganska ultimat spektral pünschenprestation åtminstone enligt mig.

_Frans

 

Minne: Prolog

På papper lät Kampussitzen som en bra idé. Träffa nya människor, få några nya vänner och ta kvällen en aning lugnare. De blyga blickarna och sångavbrutna small talken var karakteristiska för en långsam start på sitzen. Sociala obekvämheten lättade från sång till sång. Dock för vissa var alkohol det enda botemedlet. Sitzen satte fart i sig. Det mentala ordfiltret slappnade av och skrattet blev allt vanligare. Atmosfären var målad av känslor från hela spektrumet. Det var en bra sitz.

Det festande folket kunde delas in i tre grupper: de som deltog i gruppkaraoke, de som såg på och grimaserade och de som argumenterade om kvantfysik. Robben tillhörde första gruppen. ”En sista beerpong”, tänkte han för andra gången. Från stop till stop, först lonkero, sedan öl nonstop. Vem skulle ha tänkt att en efterfest kunde gå så vilt till?

* * *

Vägen hem skedde i ett ögonblick, som om varken tid eller rymd existerade mellan dörrarna.  Robben fumlar med sina nycklar, och svarar med mummel och svordomar. Luften är fuktig och stilla. Enskilda bilar hörs i bakgrunden. Robben öppnar dörren.

Från vägg till vägg, stumlande och vajande trär Robben in i vad som verkar vara köket. Från kylskåpet tar han en iskall banan och sätter den i sin mikrovågsugn för att tinas. Åtminstone var detta hans plan. Med bananen i handen söker Robben efter sin mikro i mörkret. ”Vafan, den borde vara här”, tänker han. Efter mycket letande hittar han en panel med skärm och knappar, och testar sig fram till den knappen som öppnar luckan på mikron.

En lucka smälls upp.

Den frustrerade studenten lägger in sin kalla banan och trycker in en etta på skärmen; ”Full power”. Luckan sluts och mikrons ljuva hummande börjar, som sakta blir mer och mer högljutt. Ovanligt högljutt.

Ett lysande norrsken läcker ut från den bananfyllda luckan och sveper kring rummet. Rummet avger ett vitt brus i takten med norrskenets gula vågor. Skenet tvinar bort, och brusandet tystnar till. Det mörka rummet står stilla. Robben drar ett par djupa andetag.

Fortsätter om tre veckor…