Kategoriarkiv: Blogg

De bättre spektrala artiklarna

Hur blir man ämneslärare?

Lärande

Man brukar ibland skämtsamt säga att det finns tre orsaker till att bli lärare, juni, juli och augusti, men om man har för avsikt att trivas på sin framtida arbetsplats lönar det sig att välja lärarutbildningen för andra orsaker än sommarlovet. Som lärare måste man vara mångsidig, speciellt i högstadiet där en stor del av arbetet är fostrande. Själva ämneskunskapen är viktig, men den är långt ifrån allt. Det ideala vore ju att man känner ett kall till yrket, men man kan också lära sig att bli en bra lärare. Det viktiga är att man är bra på att kommunicera och har ett intresse och förståelse för människor, också dem som inte är så bra på ens eget ämne.

I Spektrum har vi flera stycken lärarstuderanden, men hur skiljer sig deras studier från de ”vanliga” studierna i Gumtäkt? För att bli kompetent ämneslärare krävs det att man har en högre högskoleexamen och att man har studerat minst 120 sp i det första undervisningsämnet och minst 60 sp pedagogik och 60 sp i det andra undervisningsämnet. De här kraven kan man uppfylla på flera olika sätt. Om man från början vet att man vill bli lärare lönar det sig att så snabbt som möjligt söka till den svenska eller tvåspråkiga ämneslärarlinjen. Då avlägger man magistersexamen enligt kraven för ämneslärare och de pedagogiska studierna är inbakade i utbildningen. Om man inte är lika säker på att man för alltid vill jobba som lärare kan man läsa de pedagogiska studierna utöver sin forskarexamen, vilket tar ett år extra. Då kan det också löna sig att läsa ett långt biämne i kandidatexamen istället för två korta. På det viset har man sitt andra undervisningsämne färdigt och behöver inte läsa extra kurser i magistersskedet.

Pedagogikstudierna är indelade i tre delar. Den första har jag själv namngett till undervisningsfilosofi. Dessa studier handlar alltså om hur barn och ungas inlärning utvecklas, hur man tar i beaktande elever med specialbehov och fostrandets historiska och filosofiska grunder. Under denna del av studierna behöver man som naturvetare gräva fram sin allra flummigaste sida samt hålla i minnet de där tre orsakerna varför man ville bli lärare (juni, juli, augusti, juni, juli..). Men om man lyckas att inte somna när föreläsaren berättar om till synes självklarheter kan det hända att man lyckas snappa upp nånting använbart mellan varven.

Den andra delen, ämnesdidaktik, handlar om hur man ska planera, lär ut och bedöma det specifika ämnet som man ska undervisa. Det här kurserna är mycket mera praktiskt inriktade och det är lätt att förstå att man kommer att ha nytta av detta i arbetet som lärare. Den sista delen är praktiken som simulerar läraryrket så bra det nu går samtidigt som nån sitter bakom i klassrummet och bedömer en. Från och med hösten ingår det två praktikperioder i studierna, en på hösten och en på våren. Under praktiken bekantar man sig med skolan, lyssnar på lektioner och håller egna övningslektioner. Vare sig man undervisat förut eller inte har man chansen att lära sig mycket under praktiken, speciellt om man själv är aktiv och har en bra handledare.

I verkligheten går en stor del av studierna ut på att delta i grupparbeten och -diskussioner. Om man väljer den tvåspråkiga linjen sker allt detta på finska, men praktikerna får man göra på svenska. För att undvika detta kan man väljer den svenska linjen, men då ska man däremot vara beredd på att åka till Vasa åtminstone en, men kanske flera gånger beroende på antalet studerande på linjen.

-Celina

Lär dig kvantfysik, medan du har roligt?

Det sägs att en bild säger mer än tusen ord, men om du, så som jag, hellre läser de tusen orden i en bok, men för tillfället har idétorka gällande bokval, så är detta artikeln för dig. Under alla mina år som bokmal har jag aldrig tänkt tanken att man skulle kunna kombinera sitt intresse för naturvetenskap med nöjet av att läsa en bok, men nu kan jag meddela att detta i allra högsta grad är möjligt. Fysiker, håll fast vid er hatt, ty detta är exakt den bok som ni inte vetat att ni längtat efter.

”How to teach quantum physics to your dog” av Chad Orzel är den perfekta blandningen av gullig humor, kvanfysikens under och lättbegriplig dialog.  Precis som bokens titel lite antyder så handlar boken om hur man lär ut kvantfysik till sin hund (om man nu råkar äga en sådan), eller mer direkt hur författaren lär ut kvantfysik till sin egen hund. Och trots att läsaren av denna bok troligtvis inte är någon hund, är den lättförståelig även för denne.

I egenskap av en person som läst en del fysik på universitetsnivå, så kan jag ärligt säga att jag troligtvis lärt mig mer om kvantfysik från denna bok än från någon av kurserna jag hittills gått. Precis så som man borde göra så börjar denna bok med att förklara grunderna för kvantfysik, för att sedan gå vidare till svårare saker. Men även de svårare sakerna blir lättare att förstå när de sätts i sådana exempel som en hund förstår.

Vem vill inte lära sig hur diffraktion fungerar genom att att höra exempel om hur en hund ska fånga en ekorre på andra sidan dammen, eller varför hunden förtjänar hundgodis på grund av Schrödingers katt. Varför inte höra hur tunneleffekten skulle kunna användas för komma genom grannens staket till andra sidan.

Boken byggs upp väldigt enkelt, först har författaren en diskussion med sin hund, Emmy, varpå hunden försöker lösa ett problem med kvantfysik. Efter detta kommer en del bakgrundinfo om ett visst fenomen inom kvantfysiken, till exempel Heisenbergs osäkerhetsprincip, och förklarar vad den betyder i lite mer vetenskaplig ton. Så gott som alla av de viktigaste fenomenen inom kvantfysiken tas upp i denna bok och förklaras grundligt.

http://images.iop.org/objects/ccr/cern/51/3/27/CCboo2_03_11.jpg

Jag kan inte annat än rekommendera denna bok till alla som vill lära sig om kvantfysik och ha roligt medan man gör det. Fastän man kanske tror att man inte vill lära sig om kvantfysik är denna bok ändå att rekommendera, eftersom den högst troligen kommer att ändra ditt sett att se på detta ämne.  Boken är ett underhållande tidsfördriv, men framför allt ett enkelt sätt att lära sig grunderna för den moderna fysiken. Boken har tyvärr inte blivit översatt till svenska, men detta kan vara ett bra sätt att öva på din engelska eller varför inte på din tyska, genom att läsa den tyska översättningen Schrödingers Hund : Quantenphysik (nicht nur) für Vierbeiner. Chad Orzel har även skrivit två a}ndra böcker; How to Teach Relativity to Your Dog och Eureka! Discovering Your Inner Scientist. Vilka båda två har samma stil över sig.

 

Sandra

 

Role-playing: Bara roligt, eller också vettigt tidsfördriv?

Efter januari-måmö hade flera spektrumiter möjligheten att delta i ett bordsrollspel, men alla var inte riktigt bekanta med vad ett rollspel är. Vad är alltså ett rollspel för något och vad betyder RPG?

RPG är en engelsk förkortning för Role-Playing Game, dvs ett rollspel. Att spela rollspel är något som många anser vara ett roligt tidsfördriv, fastän rollspel faktiskt också kan ha nyttigare roller, exempelvis i pedagogiskt syfte då man vill utveckla individer och grupper att hantera olika situationer. Även i psykoterapi används rollspel för att stärka en individs psyke och för att få två parter att förstå varandra bättre. Men vad innebär det då att spela rollspel?

Rollspel handlar om att personen som spelar får en roll den ska leva sig in i. Som konstaterat tidigare kan rollspelen ha något ändamål som att lösa problem, eller få en individ att utvecklas psykiskt, men vanligare är att stöta på rollspel som underhållning. Som underhållning förekommer rollspel i flera former. Termen RPG används vanligtvis för datorrollspelen som handlar om att spelaren ska styra en hjälte eller hjältinna igenom äventyret som lagts upp. Exempel på RPG är spel från ”Final Fantasy” eller ”The Legend of Zelda”-serierna. Den andra varianten av rollspel är bordsrollspel där spelet är ett sällskapsspel med ett berättarmedium. Som exempel för denna variant kan spelet Dungeons & Dragons tas. Oftast är berättarmediumet en person som fungerar som spelledare genom att berätta vad som händer och spela övriga roller i spelet. Denna variant går ut på att alla spelare, förutom spelledaren, skapar en karaktär de ska spela. Spelarna ska sedan tillsammans delta i händelser som spelledaren har kontroll över. Oftast används tärningar för att skapa mera spänning och för att bestämma hur bra det går för en karaktär. Som exempel kan tas: ”Jag vill hoppa över en ravin” – personen i fråga kastar en sexsidig tärning och får en etta, vilket leder till att personen faller ner i ravinen. Om personen däremot kastat en sexa, kunde han ha klarat av hoppet utan några problem.

 

Dungeons_and_Dragons_game
Ett gäng som spelar Dungeons & Dragons

Spektrum RPG, det nyligen skapade spelet av den sistnämnda varianten, hade sin premiär efter januari-måmö där spelledaren kallades för studiehandledare och delade ut studiepoäng åt studeranden, dvs. spelarna. Spelarna hade möjlighet att i början välja om de var mer insatta i att studera, gå på gym eller vara social, genom att dela poäng över sina egenskaper. Vissa var mer atletiska, medan andra var supersociala. Spelet spelades genom att varje spelare i tur och ordning fick välja vad de gjorde under perioden, med andra ord under sin tur. Under perioden kunde studeranden bl.a. tillbringa sin tid på gymet, på att läsa inför tenter eller delta i spektralt program, vilket varierade från period till period. I slutet av varje period deltog studeranden i tentveckan och beroende på hur de tillbringat sin tid fick de ett visst antal studiepoäng. Tärningskast hade också stor påverkan på slutresultaten i spelet.

För att komma tillbaka till frågan i rubriken, så kan svaret vara någondera, beroende på hur mycket man anser sig få ut genom att spela något rollspel. I början nämndes några praktiska tillämpningar av rollspel, men även bordsrollspelen kan anses vara nyttiga. Då man sätter sig in i en roll och måste fundera på hur karaktären i fråga beter sig och talar, så kan det plötsligt krävas en massa improvisation, beroende på spelledarens kedja av händelser. För att inte nämna spelledarens roll, där spelledaren måste anpassa sig till de andra spelarnas improvisation och hålla spelet igång utan desto större störningar.

Då man spelar bordsrollspel övar man alltså, beroende på hur mycket man sätter sig in i rollen, på att improvisera och vara kreativ med det som givits. Genom att träna upp denna sida hos sig själv kan man eventuellt bli bättre på att hitta på nya lösningar till problem som uppkommit i verkligheten. Men såsom med största delen av alla ”intelligensspel”, så kommer man troligtvis inte att kunna lösa millenieproblem genom att hitta på hur man effektivt kan slå ner en drake. Om man däremot gillar att spexa och uppträda, så ger rollspel en bra möjlighet för att öva på improvisation.

Enligt undertecknads åsikt, så är rollspel, framförallt bordsrollspel, ett roligt sätt att fördriva sin tid med vänner, samtidigt som man lär sig att uppträda och tänka kvickt. Man lär sig mer ju mer man lever sig in i rollen man spelar.

Paul