Kategoriarkiv: Blogg

De bättre spektrala artiklarna

Hasardspel – sett från andra sidan av spelbordet

Detta är inte en moralpredikan om hur farligt/idiotiskt det är att spela hasardspel. Detta är en artikel om vad jag under ett år (under 2017 och 2018) som croupier (dealer) upplevt vid diverse Black Jack -bord i Helsingfors barer och nattklubbar, och hur bl.a. alkoholen inverkar på olika personers spelstil. Inga namn på personer eller nattklubbar kommer att nämnas p.g.a. integritetsorsaker.

Ofta då en spelare sätter sig ner vid ett Black Jack -bord, så känns det som att han eller hon sätter sin hjärna på viloläge och gör ofattbara beslut som man inte skulle göra annors, även om man är nykter. Människor är otroligt vidskepliga när det kommer till hasardspel och det märks ofta. Folk kan även glömma/ignorera att Black Jack går ut på sannolikheter och att det nästa kortet inte påverkas av det föregående (åtminstone inte märkbart).  Nedan följer en kort lista på några vanliga frågor/spelsituationer jag kommer ihåg av diverse orsaker.

Varför vinner alltid huset?

Jaa, en fråga som många undrar, speciellt när man just förlorat alla sina pengar. Skulle det kanske ha något att göra med det faktum att hasardspel inte går ut på välgörenhet? (med undantag i Finland där spelvinsterna doneras som stöd till en massa ändamål). Hasardspel är ju konstruerade så att huset (dvs. Veikkaus i Finland) skall vinna, och för att spelen går ut på sannolikheter är det inte svårt att göra reglerna sådana att spelaren alltid har större sannolikhet att förlora än att vinna. Då man spelar hasardspel skall man inte göra det för att vinna pengar (slutar nästan aldrig bra), utan man skall tänka det som att man betalar för en upplevelse som dessutom kan, med en liten sannolikhet, resultera i att man vinner pengar.

Varför tillåts människor spela bort sina pengar?

Ingen tvingar någon att spela, så ifall du vill spela bort dina pengar så är det okej så länge du inte stör andra spelare eller beter dig dåligt. Ifall man inte beter sig, så får man inte spela. Man kan ju tänka sig att person X har bestämt sig att donera pengar till välgörenhet men vill göra det lite roligare, och då är hasardspel i Finland ett bra alternativ.

Ta ett till kort då du själv har 20…

Jag frågade flera gånger av spelaren att ”Är du säker på att du vill ta ett till kort då du har 20?” och förklarade hur dumt detta är, men hen sade ja… (ni kan säkert gissa hur det gick).

Jag slutar snart, jag skall bara vinna tillbaka det jag just förlorade

Don’t do it! Just… don’t do it! Detta är ett fenomen som hände nästan under varje skift jag jobbade på. Som tidigare sagt är spelet inte konstruerat så att man skall kunna vinna tillbaka sina pengar. Och ju mera öl man druckit, desto större risker tar man.

Försök inte muta dealern

Ärligt talat så ville jag bara göra mitt jobb (som jag tyckte om) och hade inga intressen för att göra olagligheter framför flertal övervakningskameror och riskera min arbetsplats. Det är inte värt att riskera sin arbetsplats för en gratis öl eller 10€.

Dealer eller psykolog?

Under tysta nätter/kvällar fick jag höra en massa hjärtesorger och annat intressant, speciellt ifall personen var full, för det stämmer nog att en finländare blir pratsam och berättar om sina problem till okända då man inmundigat en eller flera öl (betoning på flera). Detta var inte nödvändigtvis en dålig sak, för jag hade en massa intressanta diskussioner om allt mellan himlen och jorden, och detta gjorde jobbet både intressant och varierande.

Nej, jag vet inte nästa kort

Människor tror, underligt nog, att jag automatiskt skulle veta nästa kort före det har vänts för att jag jobbar med hasardspel… Nej, detta stämmer inte.

 

Såhär till sist kan jag säga att dammiddagen några dagar sedan påminde mig om hur roligt jobb detta är. För er som inte var på årets dammiddag, så nej, inget olagligt hände på Klubben, åtminstone inte på denna front… 😉

Pünschen?

Redaktionens chilifest 2018

Den 9e april samlades redaktionen åter för testning.

I vår testades torkade Bhut jolokia chilin, a.k.a. Naga jolokia eller Ghost peppers. Dessa chilin är förfärligt starka och var certifierat  världens starkaste chili från 2007-2010. Styrkan av chilin mäts i en så kallad Scoville-skala. Scoville-skalan är proportionell med koncentrationen av kapsaicin, vilket orsakar den upplevda hettan av chilin. En jalapeño rankas kring 5 000 Scoville, en stark habanero rankas kring 100 000 – 300 000 och pepparsprej upp till 5 miljoner. Bhut jolokia chilin som starkast är omkring en miljon Scoville-enheter.

Ovan syns de torkade Bhut Jolokia halvorna.

Som förberedning köpte vi var sin mjölkprodukt för att skölja ner den fettlösliga kapsaicinen. Som en introduktion fick alla åt sig en ”mediumstark” spansk röd chili.  Redaktionen enades om att dessa chilin var extra milda och smakade som paprikor. Vi kryddade sedan chilina med diverse chilisåser för att piffa upp dem lite. Efter detta var det dags för grande finalen…

Vår idé var att äta en Bhut jolokia halva och sedan (försöka) recensera en film eller serie. Först efter recensionen fick recensenten ta åt sig sin munsköljande mjölkprodukt. För att få de torkade chilina ner för strupen tillsatt vi en tesked Devil’s Salad salsa.

Vi lottade om ordningen med hjälp av tärningskast. Frans blev utlottad som den första försökskaninen. Robert var andra och Sebbe valdes till tredje. Paul var fjärde i kön och till sist fick jag min tur. Nedan finns det bilder och redaktionens kommentarer om chilifesten.

Frans lyssnar på Pauls instruktioner före tagningen.

Redaktionen testar chili var verkligen inte min idé. Jag tål inte stark mat nästan alls, men å andra sidan så skall man väl alltid försöka och vara öppen mot nya upplevelser! Jag skulle recensera den första Star Wars filmen (alltså Star Wars – A New Hope, ifall någon inte visste), och trodde det skulle vara en lätt grej för jag har sett en flera gånger och kan handlingen “relativt”bra. Men detta var ju inte sant; jag var den första att testa vår chili och chilin vann mig helt 100-0. Det var länge sedan jag grät så mycket, men nu är det över :)”

– Frans

Robert är bestämd och redo att äta sin chili.

”Innan jag stoppade chilin i munnen hade jag inte egentligen tänkt på hur det skulle kännas. När jag sedan började recensera Star Wars Episode III: Revenge of the Sith förstod jag så småningom implikationerna av att inmundiga en Bhut Jolokia. Vätskor började flöda ut ur diverse hål i ansiktet och tungan kändes som om den satt fast i en skog av glödande järnspikar. Själva recensionen gick inte så bra, men åtminstone fick jag med Anakins och Obi Wans episka duell på planeten Mustafar, vars infernaliska hetta var det närmaste som kunde jämföras med upplevelsen i min mun.”

”10/10, would suffer again” – Robert

Bild på Sebbe strax efter hans recension. Frans sitter bakom med en ”Thousand Yard Stare”.

”Kryddstark mat är inte något som hör till min vardag. Jag har dock alltid trott att jag kan hantera kryddstark mat väl. Det visade sig vara fel. Helt fel. Jag försökte rescensera och återge handlingen i Pulp Fiction men jag kom inte längre än halvvägs innan jag kastade in handduken. Smärtan koncentrerade sig till en punkt längst bak i munhålan, och kändes som om ett vitglödgad knivblad pressades mot svalget. En liter yoghurt och en timme senare hade smärtan förflyttat sig ned till magen och där låg den och glödde resten av kvällen.”

”Aldrig mer.” – Sebbe

Paul ögar misstänksamt på sin chili-cocktail.

”Vi fruktade vad som var att komma, medan alla också verkade ivriga över att prova på något dumt (och kanske även en aning masokistiskt). Jag var fjärde i tur, så jag hann se hur andra redaktörer tog sig igenom det brinnande infernot förrän det blev min tur. Jag kryddade min chili med lite extra hotsauce för att försäkra en eldig upplevelse, och det var ju nog en upplevelse. Hjärtat började bulta hårdare, medan det blev svårare att prata. Recenserade kort filmen The Illusionist medan jag “njöt” av chilin. Slutliga värderingarna för min del blev 9/10 för filmen och 22/22 (lite för mycket) för chilin.”

– Paul

Till sist var det min tur. Ärligt talat så hade jag förväntat mig en mera smärtsam upplevelse. I början brände chilin förfärligt (speciellt när det började svida i näsan) men ganska strax efter det började lågorna dö ut. Jag recenserade den animerade tv-serien Avatar: The last airbender, och när jag kom till andra säsongen beslöt jag att ta en till chili, ifall den första råkade vara en svaging. Jag höll genomgången en aning kortare för de två sista säsongerna, fast jag tycker jag skulle ha klara av det en längre tid. Jag ger Avatar-serien en 4/4 och chilin en 8.3/9.

Vi filmade även allting, for science!  Här finns en kompilation av de bästa och värsta delarna av hela prövningen: https://www.youtube.com/watch?v=tu-WTqbqdn0

Tackar till Sonja Wikström för klippningen av chilifest-videon!

Waffe

PS. Om någon vill pröva på en likadan Bhut jolokia så kan ni kontakta mig!

Språk och tolkning

Eftersom jag har kodat på ett skolprojekt under hela veckoslutet tänkte jag  skriva en artikel om det. Uppgiften var att skriva en programtolk för det simpla MiniPL programmeringsspråket (tekniska specifikationen finns här för de nyfikna).

En vad?

En programtolk/interpretator (eng. interpreter) är ett program som tar in kod av ett specifikt språk och gör/kör det som koden begär. Detta är skillnad till en kompilator, som helt enkelt översätter kod från ett språk till ett annat. Programtolken är ofta uppdelad i 4  huvudsakliga delar: lexikal-, syntax- och semantisk analys, som tillsammans skapar en mängd programinstruktioner, och till sist själva körningen av instruktionerna.

Tolkningen börjar med lexikalanalys där karaktärer grupperas till ”symboler” eller ord (eng. tokens). Vi tar som exempel meningen ”Datorer har en von Neumann-arkitektur.” Karaktärerna kan grupperas till följande symboler: ”Datorer”, ”har”, ”en”, ”von Neumann”, ”-”, ”arkitektur” och till sist ”.”-tecknet. Till symbolerna tillsätts tilläggsdata, som att symbolen ”Datorer” är ett substantiv i plural, symbolen ”har” är ett verb osv.

Syntaxanalysen tar in dessa symboler, och försöker bygga upp satser och meningar av dessa, enligt specifierade grammatikregler. Satserna och meningarna sparas i ett så kallat (abstrakt) syntaxträd. Av exempelmeningen kan man bygga upp följande träd:

I programmeringsspråk är det ytterst viktigt att man kan tolka de givna symbolerna bara på ett visst sätt, dvs. språket får inte vara tvetydigt. Olikt en människa vet inte datorn vad den skall göra då en kod kan betyda två olika saker. Tvetydighet uppkommer oftast i syntaxanalysen, då man inte kan utgöra hurdant syntaxträd som ska byggas upp med hjälp av grammatikreglerna. Grammatiken måste omformas för att fixa problemet.

Efter att syntaxet är granskat så söker den semantiska analysen efter ”meningen” bakom meningarna — vad den givna koden eller texten betyder. En syntaktiskt korrekt mening behöver inte vara semantiskt korrekt. Ett typexempel är ”Färglösa gröna idéer sover häftigt.” Meningen är inte alls vettig (så länge man inte är alltför poetisk av sig), men följer ändå de svenska grammatikreglerna.

Vi tittar igen på exemplet ”Datorer har en von Neumann-arkitektur.” Den semantiska analysen för detta påstående kan bland annat bestå av att svara dessa frågor: Är datorer saker med en ”arkitektur”? Är ”von Neumann-arkitektur” en egenskap som en dator kan ha? Syntaxträdet omvandlas eller påfylls sedan med den information som man har samlat och rent syntaktiska element skärs bort, som punkter och bindestreck.

I semantisk analys av programmeringsspråk granskas det att variabel-/funktiontyperna är överensstämmande och att de variabler/funktioner som används är definierade. Syntaxträdet omvandlas samtidigt till en mängd programinstruktioner (oftast ändå i formen av ett träd) samt en ”symboltabell”, där definitionerna av variabler och funktioner sparas.

Efter allt detta kan instruktionerna köras. Under körningen sparas variabelvärden i symboltabellen, varifrån de kan återhämtas senare. Programtolken borde innehålla en liten mängd basfunktioner (som aritmetik och loopar) som sedan kan användas av programmerare för att bygga upp mer komplexa funktioner. Eller varför inte en ny programtolk?