Väckningen var alltför tidig. Denna gång var det inte ett alarm jag vaknade till, utan en ung Mozart som tog på sig att spela the song of his people. Som tur kom morgonmålen strax därefter till köket.

Efter en snabb inhämtning av vatten och cash begav vi oss iväg till nästa stopp: Pivara Skopje-bryggeriet. Det var här jag gjorde resans första allvarliga misstag: jag böt inte sandalerna till skor före den långa promenaden. Som ni kunde förvänta er resulterade detta senare i några obehagliga blåsor.

• 

• 

• 

• 

• 

Under vår promenad fick vi med oss en hundmaskot, som säkert undrade vart vi var på väg. Hon följde oss ända till bryggeriet och stannade även utanför i väntan på oss. (Vi hade inte ens matat henne.)

• 

• 

• 

• 

Bryggerituren var tvådelad, en för själva bryggeridelen och en för kvalitékontroll (labb). Vi blev bjudna på chokolad samt ofiltrerad öl, smask. Hemvägen togs via en pizzeria och gamla bazaaren. Kvällen avslutades med escape rooms och middag på Kantina. Allt som allt var det en lugn dag.

• 

• 

Morgondagen inleddes med bra sömn. Det var idag vi skulle resa till Matka canyon. Jag tog taxi med vissa andra, några tog även buss. På platsen chillade vi med drickor före grottexpeditionen. Redaktionen (jag) testade också ”kyykkypaskawc” dvs. ett porslinhål i marken. Jag ger den en 2/5.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Matka erbjöd på klättring, kajakpaddling samt en vandringsrutt runt kanjonen. Jag testade vandringen med ett mindre gäng spektrumiter. Vägen var emellanåt farlig (där ett misstag menade livet) men vi modiga spektrumiter fortsatt bara vidare. Vid ändan av rutten hade man ett tillfälle att simma över till en kajakpausplatform, till vilken fyra andra spektrumiter hade paddlat och nu vilade sig på. Simon och Aslak simmade över till den, men detta väckte upp en förfärlig varelse: en grottman. Det var han som höll touren av grottan, och hade antagit att Simon och Aslak hade besökt grottan gratis. ”No money no honey” och ”you dirty motherfuckers” blev hans taglines.

Efter en onödigt lång resa hem till hostellet gick vi ut på drinks och avslutade natten med en spektral stripblackjack.

Väckningen var alltför tidig. Fiilis: Svettig, dehydrerad, groggig.

Frukosten var inte i samma byggnad, vilket tvingade oss på en 5 minuters (döds-)marsch till huvudbyggnaden. Jag och Markus spelade biljard på ett bord som kunde accepteras som en golfbana, med tanke på dess tekniskt krävande bucklor och gropar.

Bussen kom och baggaget slängdes in. Chaffisen tar och kör iväg. Efter en stund hörs ett bekant mantra: ”Ha tsch tsch ha tsch tsch”. Bussitzen var i full fart. Alla 27 passagerare fick ta in en sång. Fiilis: HAJP (och pissbrått).

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Några rakija- och pisspauser senare befinner vi oss vid (Nord-)Makedoniska gränsen. Och det är där pissäventyren börjar. En efter en yrar spektrumiter runt mellan ländernas gränser och tar akuta besök hos naturen. Border controllen verkade inte bry sig om yrande turister, och vi klarade oss igenom utan desto värre strul. Bussen fortsatt sedan mot närmaste bensastation.

I Skopje blev gruppen för första gången splittrad till två hus: House of the Box och House of the Urbans. De så kallade ”boxboys” åkte till Nordic Hostel medan vi urbaner åkte till Hostel Urban. Hostellen var en kort promenad ifrån varandra.

• 

• 

Dag ett i Skopje bestod av inskaffning av prepaid, öl/dryck samt en gemensam middag vid Skopski Merak. Vi tågade dit och blev välkomna med förrätter, allt från kål till oliver (och Oliver) till friterad zucchini. Kort och koncist: det var gött. Som grädde på moset spelades det även live musik senare på kvällen.

• 

• 

• 

Efter hela radiramsan var stackars jag alldeles utmattad och for till hostellet och vila, medan de flesta andra tog på sig till en annan bar.

Disclaimer: denna resdagbok baserar sig på mitt perspektiv, och det fattas möjligtvis en del crazy shit som har hänt åt andra.

Den 14:e augusti 2019 tog 27 spektrumiter för sig att packa sina väskor och pass samt injicera sig med hepatitvaccin. Det var dags för XQRR igen! Denna gång blev det ett flyg till Sofia, Bulgarien (via Istanbul) vartefter vi åkte buss till Skopje fram och tillbaka. Tillsammans var det fråga om 9 nätter, först en i Sofia, sedan fyra i Skopje och de sista fyra igen i Sofia.

Vi byholmare tog en gemensam buss (56:an) till Kottby station, varifrån vi skulle fortsätta med tåg. Det var bara redaktionschefen själv som var sen till samlingen och klarade sig knappt till bussen. Fiilis: HAJP!

På flygfältet delades det ut t-skjortor och xqlusiva halarmärken. Vi checkade oss in och klarade oss oskatt genom säkerthetschecken. Första dödsfällan var den automatiska passkortsläsaren, vart flera spektrumiter (mig inkluderat) blev tillfälligt fångetagna.

• 

• 

Efter en dryga 3.5 timmar anlände vi till Istanbul Airport där alla yrade runt sina egna vägar. Jag var själv på pide och tog en titt på bisse. För att hedra tradition lärde de äldre spektrumiterna pidro åt gulisar och fjolisar.

Kort recension på Turkish Airlines: bra mat, dryck och service 👍

• 

• 

Flyget till Bulgarien var betydligt kortare, 1.5 timmar. Det var så kort att vissa hann inte äta sin in-flight måltid förrän vi sku landa. Jappen som satt mellan mig och Markus såg ganska förstörd ut hela resan, men han visade tummen upp när vi frågade om hans tillstånd.

Vi hade plats för 23 personer i bilarna som skulle föra oss till Hostel Mostel. Fyra modiga gamyler/mörkön valde att stanna kvar, och fick njuta av distant fyverkeri under en full måne.

• 

• 

• 

• 

Första natten på hostellet var för vissa ganska tuff. Mitt rum var enligt eget estimat kring 27 grader varmt, med unken luft därpå. Det öppna fönstret var den enda räddningen, men den tillät stadens alla tänkbara oljud tränga in i vårt lilla sovrum. ”Som tur kan man sova på bussen”, tänkte vi alltför optimistiskt.