Innan läsaren påbörjar ögna igenom nedanstående understrykes att allt innehåll i artikeln är baserat på skribentens egen upplevelse och åsikt och därav extremt partiskt. Inget härunder bör tolkas som hävdad absolut sanning, dogma eller moralisering till någon som helst grad.

Jag har i ett antal år nu sysslat med mycket sammanbiten styrketräning. Mitt mål kunde kortfattat beskrivas på följande sätt:

Bli exotiskt stark på en stor mängd olika lyft.

Här efterträder en obduktion av föregående tes, därpå ett kort solilokvium angående bastanta målsättningar i största allmänhet, samt ett hälsosamt förhållande till kostuppföljning och kroppsfett.

Orsaken att jag valde att säga ’bli stark’ istället för ’bli stor’ är för att det är ojämförbart mycket lättare att följa med styrkeframsteg än storleksframsteg. Man kan helt enkelt och fullständigt objektivt säga att man blev starkare ifall man till exempel lyckas marklyfta 10 kilogram mer än man kunde för en månad sedan, och lyftets form är oförändrad. Tar man dock en titt på sina nedre ryggmuskler, sätesmuskler eller bakre lårmuskler, kommer man att ha mycket svårt att se en skillnad mellan förra månaden och nu. Fortsätter man trots detta samla på sig en stor mängd små personliga rekord, samtidigt som man äter och sover tillräckligt mycket, lyckas man kanske fördubbla sitt tidigare rekord i marklyft på ett antal år. Vid det här laget är det näst intill omöjligt att inte se en skillnad i alla tre muskelgruppernas storlek.

Idén här är att styrkeframsteg är en utmärkt måttstock för storleksframsteg. Det är mycket svårt att se förändringar i muskelstorlek på kort sikt, men långsiktiga, uppföljbara styrkeframsteg är ett fint sätt att säkerställa muskeltillväxt. Välj nån eller några variant(er) av marklyft, knäböj, lodrät press, vågrät press, lodrätt drag och vågrätt drag och slå personligt rekord på personligt rekord. Platå? Finslipa din sömn, din kost och ditt träningsprogram. Med risk för att låta naiv, är det faktiskt så enkelt.

Bortsett från själva träningen är tillräckliga mängder riktig mat, vatten och sömn egentligen allt en människa behöver för att bygga muskler och bli starkare. Det här är egentligen inte så komplicerat. ”Ät som en vuxen” hörde jag nån säga en gång, och det slog hem. Måhända kan kosttillskott ämnade för träning hjälpa en på traven, men jag bryr mig egentligen inte. Jag vill se vad min kropp kan åstadkomma med de mest elementära ingredienserna.

Förutom tillfredsställande rent fysiologiskt i form av endorfiner och andra välbefinnandehormoner kan styrketräning vara ett otroligt intellektuellt givande fritidsintresse. Orsaken är att det finns nästan oändligt mycket att lära sig om hur träningsprogram fungerar. Det är också avsaknaden av denna kunskap som i många fall sätter käppar i hjulen för ens framsteg. I takt med att man blir starkare krävs mer och mer finurliga tekniker för att fortsätta bli det. Jag tycker om framförhållning på den här punkten: när något oväntat händer eller något som tidigare fungerade slutar fungera, har jag en verktygslåda att ta till, i stället för att i panik börja söka lösningar på internet. En annan möjlighet är självklart att anlita en proffstränare, men det är dyrt och ingen annan än jag har all information och alla insikter om mig själv. Jag är övertygad om att jag själv, med tid, kan lära mig bli min egen bästa tränare.

Då det gäller hobbyer, långvariga projekt eller egentligen vilken som helst fritidssysselsättning man vill hålla i liv mer än ett par år, tror jag att det är enormt viktigt att ens underliggande orsak, eller drivkraft, är väl uttänkt. Med det här menar jag inte att ens motivation ska kunna stå emot hård yttre kritik, utan helt enkelt att man själv tycker den är tillräckligt bra. I början var mina mål för styrketräning väldigt flummiga: bli starkare och bygg mer muskler. Jag insåg dock snabbt att de här målen var för sköra för att vara mitt huvudsakliga incitament. Mina mål kunde inte vara något som kan smulas sönder av dåligt humör, motgångar, eller ens långa ofrivilliga pauser i träningen, om de ska hålla livet ut, för då finns det en risk att något som en stund känns viktigare prejar ut träningen, utan att låta den återvända. Mina slutgiltiga mål kan inte heller vara något som är möjligt att slutföra, som en viss vikt på ett visst lyft, för vad gör jag sen? Det krävdes en mer fundamental drivkraft. Nuförtiden är min mycket robust: jag tycker helt enkelt väldigt mycket om att lyfta tunga saker.

Lyckas man falla tillräckligt djupt ner i kaninhålet för att börja räkna sina kalorier eller finjustera sin kroppsfettsnivå är det lätt att utveckla ångest av något slag. Det viktigaste då är att fortfarande ha en verklighetsbaserad uppfattning om vad ens kropp behöver, att förstå vad som är realistiskt, och att minnas att ingen mat är bra eller dålig. Huvudsaken är att det man väljer att göra är hållbart i längden, för till och med den mest effektiva, extrema livsstilen spelar ingen som helst roll i slutändan ifall man blir utbränd efter några år.

Internets överflöd av både mer och mindre realistiska men i många fall ohälsosamma kroppsideal är en dessutom fruktansvärd oroskälla, och det krävs en någorlunda stark integritet för att inte förlora sig själv i jämförelser med bilder på andra människor och tro att ens värde ligger i hur smal man är eller hur väl ens muskler syns. `Bodybuilding´ för mig innebär `jag bygger den kropp jag vill ha, på mina egna villkor´ och prioriterar ytterst högt mentalt välbefinnande. Fokus ligger starkt på styrkeutveckling, definitivt, och det är självklart roligt att se sig själv i spegeln och märka att ens muskler har växt, med minst lika viktigt är upprätthållningen av en bekväm och på lång sikt hållbar nivå kroppsfett som bidrar till en normal hormonbalans och en stabil energinivå. De allra flesta mår hur som helst bättre med en lämplig mängd fluff.

För att avsluta denna artikel, som erkänt tog snarare essälik form, bör det påminnas att allas resa genom livet är annorlunda, likaså deras mål. Detta var föga mer än en inblick i hur jag tänker kring träning. Ifall någon som läser den här artikeln råkar inspireras, kunde jag i samma veva ge några snabba tips: Jag inser att det är otroligt svårt att hitta bra information om träning i det nära oändliga havet av skräp som internet är, men försök ändå hitta några få kvalitativa informationskällor som lär dig bli din egen träningscoach (mycket svåra att hitta, men de finns, fråga traktens langare) och sluka all deras information. Skapa orubbliga vanor. Lär dig av både andras och dina egna misstag. Love the grind.

One must imagine Sisyphus happy.