Under den senaste (eller kanske näst senaste) gång jag deltog i ”De vises sten”, så var en av uppgifterna att nämna de hedersmedlemmar som Spektrum har. I tävlingens spänning glömde jag bort en av dem. Detta är ju nog lite pinsamt för någon som har varit ordförande, men efter lite undersökning har jag kommit fram till att det är flera av de yngre spektrumiterna som inte ens vet hur många hedersmedlemmar föreningen har. På grund av detta så bestämde vi på redaktionsmötet att vi skulle skriva två artiklar om Spektrums fem hedersmedlemmar. Passande nog så finns alla fyra vetenskaperna representerade bland hedersmedlemmarna och denna gång börjar vi med matematik och fysik.
Professor emeritus Sören Illman (matematik)
Professor Sören Illman studerade vid Helsingfors Universitet varifrån han blev färdig fil. kand (nuvarande magisterexamen) 1966. Sin doktorsavhandling gjorde han vid Princeton där han disputerade år 1972. Då han år 1975 utnämndes till professor vid Helsingfors Universitet var han yngst av alla professorer; då han gick i pension 2011 var han äldst. Illmans specialiseringsområde inom matematik är topologi och mer specifikt topologiska transformationsgrupper (det är okej, jag vet inte heller vad det är för något). Sören Illman är matematikern som kan sägas ha börjat forskningen inom transformationsgrupper i Finland [1].
Illmans mest kända resultat berör Hilberts femte problem. Begreppet Hilberts problem kommer från en matematikkonferens i Paris år 1900 där den tyske David Hilbert presenterade 23 problem vilka han ansåg var viktiga för matematikens utveckling [2]. Under århundradet har matematikerna definitivt lyckats lösa 10 av dessa. Förutom det så pågår det debatt ifall en del av dem är eller inte är lösta; är ett bevis om att problemet inte går att bevisa en lösning eller inte? Det femte problemet, som berör Liegrupper, hör till dessa ”tvivelaktiva” problem. På Illmans Wikipedia-sida står det att han skall ha löst problemet. Trots (Eller kanske: ”Som ett exempel av:”) Wikipedias höga pålitlighet är detta inte hela sanningen. Beroende på hur man tolkar problemet kan man anse att det blev löst på 50-talet i [3],[4]. Alternativt kan man tolka problemet mer allmänt, i vilket fall det är olöst och ekvivalent med Hilbert Smith konjunkturen [9]. Illman själv beskriver sitt bidrag till den olösta tolkningen av problemet som att han lade till ett extra antagande och på så sätt lyckades bevisa en del av frågan. Denna publikation [5] från 1995 tillhör hans mest kända verk.
Professor emeritus Dan Olof Riska (fysik)
År 2010 blev professor Dan Olof Riska vald till viceordförande för CERN:s förvaltningsråd och därmed den första finländaren i CERN:s ledning. Före det fungerade han som svenskspråkig professor i fysik vid Helsinfors Universitet 1980-2000 och chef för HIP (Helsinki Institute of Physics) 2000 – 2010. Dan Olof Riska studerade själv vid Tekniska Högskolan, varifrån han blev färdig magister 1967 och doktor 1974. [6]
En stor del av sin karriär har Riska forskat inom kärnfysik [6]. Riska är känd för bland annat sitt arbete med prof. Gerald Brown vid Stony Brook i USA [7], [8]. I en av deras publikationer presenteras för första gången en observabel, med vilken man kunde förklara träffytan för reaktionen som sker då växelverkan mellan laddade pioner ger upphov till elektrisk ström och ett magnetiskt moment, dvs. reaktionen som förklarar hur kärnkraft fungerar.
Åtminstone mellan 1980 och 2000 hade Riska en betydande roll i den svenskspråkiga fysikundervisningen vid Helsingfors Universitet. Samtidigt jobbade han med konsultjobb inom industrin och knöt kontakter som bl.a. hjälpte många fysikstuderanden, där säkerligen många spektrumiter kan inkluderas, att få en graduplats [6].
Jeremias
Källor:[1] Marja Kankaanrinta, ”Sören Illman palkittu” ”Arkhimedes ” vol 3 (1997 )
[2] David Hilbert, ”Mathematical Problems”., Bulletin of the American Mathematical Society, vol. 8, no. 10 (1902), pp. 437-479. Orginellt publicerad på tyska i Göttinger Nachrichten, 1900, pp. 253-297, och Archiv der Mathematik und Physik, 3dser., vol. 1 (1901), pp. 44-63, 213-237.
[3] D. Montgomery and L. Zippin, “Small subgroups of finite-dimensional groups,”Annals of Mathematics. 56, s. 213–241 (1952)
[4] A. Gleason, “Groups without small subgroups,”Annals of Mathematics.,56, 193–212 (1952)
[5] S. Illman, “Every proper smooth action of a Lie group is equivalent to a real analytic action: a contribution to Hilbert’s fifth problem,”Ann. Math. Stud.,138, 189–220 (1995)
[6] Thomas Hackman, ”Dan-Olof Riska : pensionerad men fortsätter på toppen” ”Arkhimedes” vol 3 (2012).
[7] D.O. Riska and G.E. Brown
Two-Pion Exchange and an Effective σ–Meson, Nuclear Physics A153, (1970) 8–16 8. D.O.
[8] D.O.Riska and G.E. Brown
Tensor Force and Exchange Currents in Triton Beta Decay, Physics Letters B32, (1970) 662–664
[9] Smith, Paul A. (1941), ”Periodic and nearly periodic transformations”, in Wilder, R.; Ayres, W, Lectures in Topology, Ann Arbor, MI: University of Michigan Press, pp. 159–190
Bilden på Illman: http://wiki.helsinki.fi/pages/viewpage.action?pageId=31427520 (26.9.2013)
Bilden på Riska: http://research.hip.fi/user/riska/ (26.9.2013)