Alla har vi haft nätter som känns eviga. Man bara ligger i sängen och tittar i taket. Hjärtat slår snabbt och man tänker hur hemsk morgonen kommer att vara. Ingenting hjälper, men man tycker inte att man kan stiga upp ur sängen ändå. Det skulle kännas fel eftersom man borde sova. Vi har alla haft dessa nätter, men hur skulle det kännas om du inte alls hade vanliga nätter?

Eftersom vi är studerande är det i allmänhet lätt för oss att vara vakna sent. Kanske har vi mycket att studera på kvällarna, kanske hänger vi med våra vänner. Det är också lätt att sova länge. Andra människor kan tycka att vår dygnsrytm verkligen är konstig. Men, som alla vet, sanningen är att din dygnsrytm är bara viktig för dig. Medan du inte har problem spelar det ingen roll när du vill sova. Tyvärr kan dock din dygnsrytm leda till sömnsvårigheter om den inte passar ihop med världen omkring dig.

Allt börjar med kortare sömn. Sen första saken du tänker på morgonen är att du inte vill vakna (eller att du behöver kaffe). Du känner dig trött varendaste dag. Du har ingen energi och det känner svårt att tänka, för att inte tala om att studera. Om några veckor börjar du råka ut för konstiga händelser. Du faller i sömn under föreläsningar och i spårvagnar (men inte när du vill sova). Du tar fel buss på morgonen. Du glömmer din dörrkod. Du blir ångestfull. Ibland darrar dina händer. Allt känns skit och du hatar livet.

Det här var min förra vår i ett nötskal. Lyckligtvis räddade sommaren, dåligt skrivna böcker och idrott mig, men studeranden i Finland kämpar ännu mera än tidigare med sömnsvårigheter. Några har svårigheter med att somna, andra vaknar alltid för tidigt. Ännu oftare behöver man också läkemedel för att kunna sova. Varför är det så här? Kanske stressar vi för mycket. Kanske firar vi för mycket. Kanske sitter vi för mycket vid datorn. Ingen vet på riktigt varför. Men jag vet att vi borde njuta av varje natt när vi kan sova ordentligt. Då har vi också möjligheten att njuta av livet.

Ansko