I Ungern tycker man om kött så mycket att man skyltar för det.

Faktaruta:

Budapest grundades år 1873 som en sammanslagning av städerna Buda (Ungerns dåtida huvudstad, på västra sidan av Donau), Pest (Östra sidan), samt Óbuda (Norr om Buda). Skälen för detta är mycket synliga i stadens geografi; den västra sidan av älven är mycket bergig, vilket är idealt då man skall försvara en mindre stad mellan kullarna, men inte om man ska bygga upp en växande metropol (Ungern var som ni vet då del av Österrike-Ungern, en industriell stat). Den första av de många broarna över Donau byggdes redan 1849, och sedan dess verkar det forna Pest ha långsamt tagit över som stadens centrum. Detta lär ha varit en trend redan på det sena 1800-talet, då det ungerska parlamentet och världens andra tunnelbana byggdes, båda på den östra sidan.

Där slutar tyvärr alla egentligen intressanta observationer jag har om stadens historia. För övrigt är det en mycket vacker stad i mycket centraleuropeisk 1800-talsstil, där listig stadsplanering har anlitats för att gömma bort de efterkrigstida betongbyggnaderna från turister (Flera har även målats, och har således blivit mindre fula). Staden har idag en befolkning på 1,7 miljoner inom stadens gränser och 2,3 miljoner för hela tätorten. Av stadens befolkning bor enbart 0,4 miljoner på den västra sidan av Donau. Staden styrs som ett metropolområde, och har både uppgifterna av en stad och ett landsting. Samtidigt har stadens 23 distrikt sina egna stadsråd, som sköter vissa kommunala uppgifter. Stadsstyret påminner alltså om Stor-Londons och Paris ”specialregioner”, samt om Tysklands stadsdelstater Berlin, Hamburg och Bremen.

Nå, då börjar vi med resedagboken, då.

Spektrum gjorde en spektakulär entre på Helsingfors-Vanda flygplats: Hälften av oss blev fångade i säkerhetsgranskningen. Man misstänker nästan att studeranden anses vara en speciellt stor säkerhetsrisk eller något liknande. Vem vet. Åtminstone gjorde vi inget misstänksamt på planet.

När vi sedan landade, fick vi uppleva Budapests tunnelbana för första (under resan, för vissa) gången. Det var en spännande upplevelse, eftersom dess ålder var så synlig. Det största spänningsmomentet kom dock i den gnistrande rulltrappan, då man fick vara rädd för att förlora hörseln.

Senare på kvällen fick den spektrala xqrrsionsgruppen sin första måltid i Budapest, vilken bestod huvudsakligen av väldiga köttbitar. Under tillfället kröntes en lycklig spektrumit (khrrm. Jonas) till Pizzavärmare, och flera till manliga storätare.

Nästa morgon begick vi oss pa en självorganiserad stadsrundvandring, varav vi såg det ungerska parlamentet, en staty som representerar den ungerska statens värdegrund (bild nedan), en gata med ett mycket vackert namn (bild ovan), Donaufloden från alla möjliga riktningar, samt en gammal kyrka pa en hög kulle. Vi blev även upplysta om att ungersk folkmusik inte låter sa värst bra. På kvällen fick vi även uppleva firandet av Sankt Stefans dag vid stadens största bro. Det är en av Ungerns tre nationella fester, då minnet av Sankt Stefan, den mytomspunna grundaren av det första ungerska kungariket år 1001, firas. Detta betyder givetvis all möjlig street food, massvis med öl, och en så stor mängd fyrverkerier att hela luften var full med krut. Hela spektaklet slutade omkring halv ett, då vi fick höra någonting som lät som ett inspirerat festtal, men som ändå slutade med ordet amen. Efter det började vi sedant långsamt glida tillbaka till hostellet.

En senare dag bjöds xqrranterna på ett studiebesök hos Human Bioplazma, ett ungerskt biofarmaföretag som verkar i staden Gödöllo strax utanför Budapest. Men före det fick vi njuta av en mycket skakig och bullrig tågresa genom Budapests lantligaste förorter (Ungerns Sibbo?), samt av en lång promenad genom Gödöllo, vars hundar aldrig kommer att glömma den stora flocken spritluktande varelser. Vi fick en kort introduktion av Human Bioplazmas verksamhet, som består både av plasmautvinning (Huvudsakligen genom Aferesprocess, där plasman extraheras ur hela bloddonationer) och av läkemedelsproduktion, vilket enligt vår guide var mer jämförbart med oljeraffineri än med vanlig läkemedelsproduktion; de har råvaran som utgångspunkt och ingen speciell typ av medicin som enda slutprodukt. Dessutom berättade de om sitt företags historia, vilket serverades med lite oförväntad kommunistpropaganda. På 50-talet kunde ett påbörjande läkemedelsbolag bara be om pengar av staten och få det, men efter privatiseringen räckte det 14 år före de fick ett moderföretag som var villig att finansiera deras verksamhet ordentligt. Efteråt bjöds vi på en rundvandring, varav mina egna erfarenheter tyvärr begränsas till otydlig engelska och högljudda maskiner.

Dagen efter det gjorde xqrristerna resans andra stora besök utanför Budapest. Denna gång var det till Szentendra, en mindre ort vid sidan av en biälv till Donau. Szentendra var mycket fint på ett mycket gammalmodigt, Visbyaktigt satt, men vårt huvudintresse med orten var vinmuseet, och framför allt dess smakprovsrunda. Men då vi en gång kom till vinmuseet visade sig guiden vara betydligt intressantare. Förutom att han verkade kunna ett par ord finska och svenska, så… Nej, hörni. Om ni verkligen vill veta hurdan han var, så lönar det sig att fråga vem som helst som var med och upplevde honom. Han är svår att beskriva utan att härma den tillhörande brytningen, samt minerna och gesterna. Efter ett par ytterligare drinkar på stranden bestämde de, som kände sig finlandssvenska nog, att åka tillbaka till Budapest med båt, och att gå på ett Ottomanskt badhus efteråt, medan de som kände sig som studenter tog det skakiga, bullriga tåget, och påbörjade sin väntan på det varjenattliga Bridge- och Pidrospelandet.

Resans höjdpunkt nåddes på torsdagen den 25:e, då Laura och Max ordnade en pubcrawl för hela xqrratorgänget. Varje lag utdelades här en karta med 12 olika barer i Budapest, samt en lista på specialuppgifter, med vilka man kunde förtjäna ytterligare ”suppoäng”, förutom de grundläggande ”en per bar, en per drink.” Lagen var:

AZANY ASFULL Domarlag, deltog inte i själva tävlingen. Ett mycket balanserat lag, som bestod både av erfarna Budafestare och Bridgespelande tanter.

MODEST KICKELS Känd för sin låga medelålder och sitt höga medelmåttliga intag av HELL och gyros.

LÖYSÄ GYROS Chefredaktören kommer ihåg detta lag huvudsakligen för sina personliga upplevelser med dem.

LÄRVIT Detta lag lär ha fått uppleva det mest spännande nattlivet. Det sägs att laget inte vann, eftersom ingen försvann.

Varjo-LÄRVIT Det slutliga vinnarlaget, främst märkvärdig för de sannerligen lärviga bilderna de skickade in.

Pubcrawlen var en alldeles äkta Approupplevelse, som på bara ett par timmar ändrade vår bild av Budapest. Men nog med det. Nu har nämligen alla de stora och viktiga händelserna under resan dokumenterats, och således återstår bara bildgalleriet.

Men inte före ett par sista kommentarer:

Ingen i föreningen skulle förlåta mig om jag lät bli att nämna Resturang Ruben. Den finns i centrum på 1053 Budapest Magyar utca 12-14, och de serverar god mat för lagom (för finländare: skitbilligt) pris.

Chefredaktören råkade gå på en ”Free Communism Tour”, där han lärde sig mycket intressanta saker om Ungerns efterkkrigstida historia. Fråga gärna om ni alls känner ett intresse!

-Lauri

 

Bildgalleriet: