Efter förra nattens superier vaknade jag konstigt fylld av energi. Dagens program: besök Vodno-berget och Millenium-korset, ett av de största korsen i världen. Vissa hurtiga spektrumiter klättrade upp till det, vilket tar två timmar ena vägen. Vi var dock lata och tog taxi genom en slingrande bergochdalbana. Det var då krabbisen slog till. Medan de andra tog gondolan upp till korset beslöt jag att undvika vara instängd i en liten box för flera minuter. Efter att ha rehydrerat mig tog jag en lugn promenad istället.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Den sista kvällen i Skopje tillbringades med en lyckad escape room genomgång och en återuppståndelse på baren Kantina. Kvällen togs lugnt inför morgondagens bussresa.

Bussresan tillbaka till Sofia började fridfull. Ingen sång eller musik, bara saklig och mindre saklig diskussion. Bak-i-buss-basen knäpptes på och busskaraoken brast ut. Det eskalerade så småningom till svineri.

• 

• 

Vi gränsade in till Bulgarien. Det ökända pissäventyret fortsatt med Mackan som hamnade stanna bussen mitt i en liten by. Oliver beslöt sig att samtidigt gå ut och röka en cigarett — ett drag som inte togs väl emot inom bussen.

Tillbaka i Hostel Mostel for vi tillbaka till samma rum. Detta var jag inte särskilt taggad över. Mitt i rumdramat blev Nisse en hjälte när han bröt sig in i mainframen och lyckades sätta på AC:n åt alla som hade en. Nisse dyrkades därefter som Svala vindarnas gud.

Vi tog en promenad gemensamt genom Sofia till en bulgarisk restaurang. Maten varierade från ostfylld maletköttbiff till nötköttsgryta till kycklingsfilé. Tydligen härjade jag massor… God mat, efterfest på bar, varefter till hostellet och sova. Med andra ord: the usual.

Väckningen var alltför tidig. Denna gång var det inte ett alarm jag vaknade till, utan en ung Mozart som tog på sig att spela the song of his people. Som tur kom morgonmålen strax därefter till köket.

Efter en snabb inhämtning av vatten och cash begav vi oss iväg till nästa stopp: Pivara Skopje-bryggeriet. Det var här jag gjorde resans första allvarliga misstag: jag böt inte sandalerna till skor före den långa promenaden. Som ni kunde förvänta er resulterade detta senare i några obehagliga blåsor.

• 

• 

• 

• 

• 

Under vår promenad fick vi med oss en hundmaskot, som säkert undrade vart vi var på väg. Hon följde oss ända till bryggeriet och stannade även utanför i väntan på oss. (Vi hade inte ens matat henne.)

• 

• 

• 

• 

Bryggerituren var tvådelad, en för själva bryggeridelen och en för kvalitékontroll (labb). Vi blev bjudna på chokolad samt ofiltrerad öl, smask. Hemvägen togs via en pizzeria och gamla bazaaren. Kvällen avslutades med escape rooms och middag på Kantina. Allt som allt var det en lugn dag.

• 

• 

Morgondagen inleddes med bra sömn. Det var idag vi skulle resa till Matka canyon. Jag tog taxi med vissa andra, några tog även buss. På platsen chillade vi med drickor före grottexpeditionen. Redaktionen (jag) testade också ”kyykkypaskawc” dvs. ett porslinhål i marken. Jag ger den en 2/5.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Matka erbjöd på klättring, kajakpaddling samt en vandringsrutt runt kanjonen. Jag testade vandringen med ett mindre gäng spektrumiter. Vägen var emellanåt farlig (där ett misstag menade livet) men vi modiga spektrumiter fortsatt bara vidare. Vid ändan av rutten hade man ett tillfälle att simma över till en kajakpausplatform, till vilken fyra andra spektrumiter hade paddlat och nu vilade sig på. Simon och Aslak simmade över till den, men detta väckte upp en förfärlig varelse: en grottman. Det var han som höll touren av grottan, och hade antagit att Simon och Aslak hade besökt grottan gratis. ”No money no honey” och ”you dirty motherfuckers” blev hans taglines.

Efter en onödigt lång resa hem till hostellet gick vi ut på drinks och avslutade natten med en spektral stripblackjack.

Väckningen var alltför tidig. Fiilis: Svettig, dehydrerad, groggig.

Frukosten var inte i samma byggnad, vilket tvingade oss på en 5 minuters (döds-)marsch till huvudbyggnaden. Jag och Markus spelade biljard på ett bord som kunde accepteras som en golfbana, med tanke på dess tekniskt krävande bucklor och gropar.

Bussen kom och baggaget slängdes in. Chaffisen tar och kör iväg. Efter en stund hörs ett bekant mantra: ”Ha tsch tsch ha tsch tsch”. Bussitzen var i full fart. Alla 27 passagerare fick ta in en sång. Fiilis: HAJP (och pissbrått).

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Några rakija- och pisspauser senare befinner vi oss vid (Nord-)Makedoniska gränsen. Och det är där pissäventyren börjar. En efter en yrar spektrumiter runt mellan ländernas gränser och tar akuta besök hos naturen. Border controllen verkade inte bry sig om yrande turister, och vi klarade oss igenom utan desto värre strul. Bussen fortsatt sedan mot närmaste bensastation.

I Skopje blev gruppen för första gången splittrad till två hus: House of the Box och House of the Urbans. De så kallade ”boxboys” åkte till Nordic Hostel medan vi urbaner åkte till Hostel Urban. Hostellen var en kort promenad ifrån varandra.

• 

• 

Dag ett i Skopje bestod av inskaffning av prepaid, öl/dryck samt en gemensam middag vid Skopski Merak. Vi tågade dit och blev välkomna med förrätter, allt från kål till oliver (och Oliver) till friterad zucchini. Kort och koncist: det var gött. Som grädde på moset spelades det även live musik senare på kvällen.

• 

• 

• 

Efter hela radiramsan var stackars jag alldeles utmattad och for till hostellet och vila, medan de flesta andra tog på sig till en annan bar.