De 19 f\u00f6rsta \u00e5ren av mitt liv bodde jag i en liten by i ett helt finskspr\u00e5kigt omr\u00e5de i Satakunta. D\u00e4r finns det inga finlandssvenskar och inga invandrare. \u00c4ven m\u00e4nniskor som talar finska med n\u00e5gon tydlig dialekt \u00e4r sv\u00e5ra att hitta. Ni kan troligen gissa att den f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag h\u00f6rde n\u00e5gon prata svenska var via TV:n. N\u00e4r jag var liten var BUU-klubben roligt att titta p\u00e5 d\u00e5 och d\u00e5, \u00e4ven om jag inte f\u00f6rstod n\u00e5gonting.<\/p>\n
Den f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag kommer ih\u00e5g att jag verkligen h\u00f6rde n\u00e5gon prata svenska var n\u00e4r jag var tolv \u00e5r. Det var sommaren f\u00f6re h\u00f6gstadiet. Jag var redan r\u00e4dd f\u00f6r den nya skolan och f\u00f6r att jag m\u00e5ste b\u00f6rja studera svenska och andra nya \u00e4mnen. Jag f\u00f6rs\u00f6kte f\u00f6rbereda mig s\u00e5 bra som m\u00f6jligt. Till exempel \u00e5kte jag till Kristinestad med min mamma och pappa. Det var ett lyckat spr\u00e5kbad.<\/p>\n
H\u00f6sten kom och jag b\u00f6rjade studera svenska med mina nya klasskamrater. Tiden gick snabbt och efter sex l\u00e5nga \u00e5r fick jag min studentexamen. Under \u00e5ren hade jag l\u00e4rt mig att l\u00e4rare inte \u00e4r alltid s\u00e5 bra p\u00e5 sina jobb och hur m\u00e5nga elever faktiskt hatar svenska. Vi diskuterade s\u00e4llan under lektioner och bara en g\u00e5ng h\u00f6rde jag svenska utanf\u00f6r klassrummet, det var under v\u00e5r klassresa till Stockholm i slutet av h\u00f6gstadiet. S\u00e5ledes \u00e4r det inte \u00f6verraskande att jag inte var s\u00e5 s\u00e4ker med mina spr\u00e5kkunskaper.<\/p>\n
Nu var det dags att flytta till Helsingfors och b\u00f6rja studera matematik. Under mitt f\u00f6rsta \u00e5r tr\u00e4ffade jag n\u00e5gra svenskspr\u00e5kiga studenter. En sak ledde till en annan och jag blev medlem i en f\u00f6rening som kallas Spektrum. Jag var \u00e4nnu f\u00f6r blyg att egentligen anv\u00e4nda svenska men jag fick nya v\u00e4nner trots det och hade det s\u00e5 roligt.<\/p>\n
Nu kan man fr\u00e5ga sig att varf\u00f6r jag vill h\u00e4nga med de svenskspr\u00e5kiga? F\u00f6r det f\u00f6rsta vill jag tillbringa tid med dessa v\u00e4nliga m\u00e4nniskor, f\u00f6r det andra s\u00e5 \u00e4r det roligt att se hurudana vanor andra f\u00f6reningar har. Tack vare Spektrum har jag l\u00e4rt mig att inte alla sits-s\u00e5nger m\u00e5ste vara l\u00e5nga och fulla av verser och ordet \u201dnyt\u201d, att caps \u00e4r kul, att man kan sitsa utan Jaloviina, att sm\u00e5 f\u00f6reningar \u00e4r lika bra och viktiga som de stora och or\u00e4kneligt m\u00e5nga andra saker.<\/p>\n
Jag kan f\u00f6rest\u00e4lla mig att m\u00e5nga finskspr\u00e5kiga studenter har en liknande historia med det andra inhemska spr\u00e5ket som jag. Vi k\u00e4nner oss os\u00e4kra i situationer d\u00e4r svenska f\u00f6rekommer, men det betyder inte att vi borde vara r\u00e4dd f\u00f6r dessa situationer. Ett bes\u00f6k i en annan f\u00f6rening kan ge dig nya v\u00e4rdefulla v\u00e4nner och fantastiska upplevelser, till exempel en m\u00f6jlighet att skriva en artikel f\u00f6r en studenttidning.<\/p>\n
Ansku<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
De 19 f\u00f6rsta \u00e5ren av mitt liv bodde jag i en liten by i ett helt finskspr\u00e5kigt omr\u00e5de i Satakunta. D\u00e4r finns det inga finlandssvenskar och inga invandrare. \u00c4ven m\u00e4nniskor som talar finska med n\u00e5gon tydlig dialekt \u00e4r sv\u00e5ra att hitta. Ni kan troligen gissa att den f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag h\u00f6rde n\u00e5gon prata svenska var … Forts\u00e4tt l\u00e4sa En finskspr\u00e5kig flicka i en svenskspr\u00e5kig f\u00f6rening<\/span>