Professor S\u00f6ren Illman studerade vid Helsingfors Universitet varifr\u00e5n han blev f\u00e4rdig fil. kand (nuvarande magisterexamen) 1966. Sin doktorsavhandling gjorde han vid Princeton d\u00e4r han disputerade \u00e5r 1972. D\u00e5 han \u00e5r 1975 utn\u00e4mndes till professor vid Helsingfors Universitet var han yngst av alla professorer; d\u00e5 han gick i pension 2011 var han \u00e4ldst. Illmans specialiseringsomr\u00e5de inom matematik \u00e4r topologi och mer specifikt topologiska transformationsgrupper (det \u00e4r okej, jag vet inte heller vad det \u00e4r f\u00f6r n\u00e5got). S\u00f6ren Illman \u00e4r matematikern som kan s\u00e4gas ha b\u00f6rjat forskningen inom transformationsgrupper i Finland [1]<\/sup>.<\/p>\n Illmans mest k\u00e4nda resultat ber\u00f6r Hilberts femte problem. Begreppet Hilberts problem kommer fr\u00e5n en matematikkonferens i Paris \u00e5r 1900 d\u00e4r den tyske David Hilbert presenterade 23 problem vilka han ans\u00e5g var viktiga f\u00f6r matematikens utveckling [2]<\/sup>. Under \u00e5rhundradet har matematikerna definitivt lyckats l\u00f6sa 10 av dessa. F\u00f6rutom det s\u00e5 p\u00e5g\u00e5r det debatt ifall en del av dem \u00e4r eller inte \u00e4r l\u00f6sta; \u00e4r ett bevis om att problemet inte g\u00e5r att bevisa en l\u00f6sning eller inte? Det femte problemet, som ber\u00f6r Liegrupper, h\u00f6r till dessa \u201dtvivelaktiva\u201d problem. P\u00e5 Illmans Wikipedia-sida st\u00e5r det att han skall ha l\u00f6st problemet. Trots (Eller kanske: ”Som ett exempel av:”) Wikipedias h\u00f6ga p\u00e5litlighet \u00e4r detta inte hela sanningen. Beroende p\u00e5 hur man tolkar problemet kan man anse att det blev l\u00f6st p\u00e5 50-talet i [3],[4]<\/sup>. Alternativt kan man tolka problemet mer allm\u00e4nt, i vilket fall det \u00e4r ol\u00f6st och ekvivalent med Hilbert Smith konjunkturen [9]<\/sup>. Illman sj\u00e4lv beskriver sitt bidrag till den ol\u00f6sta tolkningen av problemet som att han lade till ett extra antagande och p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt lyckades bevisa en del av fr\u00e5gan. Denna publikation [5]<\/sup> fr\u00e5n 1995 tillh\u00f6r hans mest k\u00e4nda verk.<\/p>\n Professor emeritus Dan Olof Riska (fysik)<\/strong><\/p>\n \u00c5r 2010 blev professor Dan Olof Riska vald till viceordf\u00f6rande f\u00f6r CERN:s f\u00f6rvaltningsr\u00e5d och d\u00e4rmed den f\u00f6rsta finl\u00e4ndaren i CERN:s ledning. F\u00f6re det fungerade han som svenskspr\u00e5kig professor i fysik vid Helsinfors Universitet 1980-2000 och chef f\u00f6r HIP (Helsinki Institute of Physics) 2000 – 2010. Dan Olof Riska studerade sj\u00e4lv vid Tekniska H\u00f6gskolan, varifr\u00e5n han blev f\u00e4rdig magister 1967 och doktor 1974. [6]<\/sup><\/p>\n En stor del av sin karri\u00e4r har Riska forskat inom k\u00e4rnfysik [6]<\/sup>. Riska \u00e4r k\u00e4nd f\u00f6r bland annat sitt arbete med prof. Gerald Brown vid Stony Brook i USA [7], [8]<\/sup>. I en av deras publikationer presenteras f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen en observabel, med vilken man kunde f\u00f6rklara tr\u00e4ffytan f\u00f6r reaktionen som sker d\u00e5 v\u00e4xelverkan mellan laddade pioner ger upphov till elektrisk str\u00f6m och ett magnetiskt moment, dvs. reaktionen som f\u00f6rklarar hur k\u00e4rnkraft fungerar.<\/p>\n \u00c5tminstone mellan 1980 och 2000 hade Riska en betydande roll i den svenskspr\u00e5kiga fysikundervisningen vid Helsingfors Universitet. Samtidigt jobbade han med konsultjobb inom industrin och kn\u00f6t kontakter som bl.a. hj\u00e4lpte m\u00e5nga fysikstuderanden, d\u00e4r s\u00e4kerligen m\u00e5nga spektrumiter kan inkluderas, att f\u00e5 en graduplats [6]<\/sup>.<\/p>\n Jeremias<\/p>\n K\u00e4llor:[1] Marja Kankaanrinta, ”S\u00f6ren Illman palkittu”\u00a0 ”Arkhimedes ” vol 3 (1997 )<\/p>\n [2] David Hilbert, ”Mathematical Problems”., Bulletin of the American Mathematical Society, vol. 8, no. 10 (1902), pp. 437-479. Orginellt publicerad p\u00e5 tyska i G\u00f6ttinger Nachrichten, 1900, pp. 253-297, och Archiv der Mathematik und Physik, 3dser., vol. 1 (1901), pp. 44-63, 213-237.<\/p>\n [3] D. Montgomery and L. Zippin, \u201cSmall subgroups of finite-dimensional groups,\u201dAnnals of Mathematics. 56, s. 213\u2013241 (1952)<\/p>\n [4]\u00a0 A. Gleason, \u201cGroups without small subgroups,\u201dAnnals of Mathematics.,56, 193\u2013212 (1952)<\/p>\n [5]\u00a0 S. Illman, \u201cEvery proper smooth action of a Lie group is equivalent to a real analytic action: a contribution to Hilbert\u2019s fifth problem,\u201dAnn. Math. Stud.,138, 189\u2013220 (1995)<\/p>\n [6] Thomas Hackman, ”Dan-Olof Riska : pensionerad men forts\u00e4tter p\u00e5 toppen”\u00a0 ”Arkhimedes” vol 3 (2012).<\/p>\n [7] D.O. Riska and G.E. Brown [8] D.O.Riska and G.E. Brown [9] Smith, Paul A. (1941), ”Periodic and nearly periodic transformations”, in Wilder, R.; Ayres, W, Lectures in Topology, Ann Arbor, MI: University of Michigan Press, pp. 159\u2013190<\/p>\n Bilden p\u00e5 Illman:\u00a0 http:\/\/wiki.helsinki.fi\/pages\/viewpage.action?pageId=31427520 (26.9.2013)<\/p>\n Bilden p\u00e5 Riska: http:\/\/research.hip.fi\/user\/riska\/ (26.9.2013)<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Under den senaste (eller kanske n\u00e4st senaste) g\u00e5ng jag deltog i ”De vises sten”, s\u00e5 var en av uppgifterna att n\u00e4mna de hedersmedlemmar som Spektrum har. I t\u00e4vlingens sp\u00e4nning gl\u00f6mde jag bort en av dem. Detta \u00e4r ju nog lite pinsamt f\u00f6r n\u00e5gon som har varit ordf\u00f6rande, men efter lite unders\u00f6kning har jag kommit fram … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Spektrums Hedersmedlemmar (del 1 av 2)<\/span> ![\"Soren](\"http:\/\/spektrum.fi\/spektraklet\/wp-content\/uploads\/2013\/09\/soren-illman.jpg\")
<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n
\nTwo-Pion Exchange and an Effective \u03c3\u2013Meson, Nuclear Physics A153, (1970) 8\u201316 8. D.O.<\/p>\n
\nTensor Force and Exchange Currents in Triton Beta Decay, Physics Letters B32, (1970) 662\u2013664<\/p>\n