P\u00e5 papper l\u00e4t Kampussitzen som en bra id\u00e9. Tr\u00e4ffa nya m\u00e4nniskor, f\u00e5 n\u00e5gra nya v\u00e4nner och ta kv\u00e4llen en aning lugnare. De blyga blickarna och s\u00e5ngavbrutna small talken var\u00a0karakteristiska f\u00f6r en l\u00e5ngsam start p\u00e5 sitzen. Sociala obekv\u00e4mheten l\u00e4ttade fr\u00e5n s\u00e5ng till s\u00e5ng. Dock f\u00f6r vissa var alkohol det enda botemedlet. Sitzen satte fart i sig. Det mentala ordfiltret slappnade av och skrattet blev allt vanligare. Atmosf\u00e4ren var m\u00e5lad av k\u00e4nslor fr\u00e5n hela spektrumet.\u00a0Det var en bra sitz.<\/p>\n
Det festande folket kunde delas in i tre grupper: de som deltog i gruppkaraoke, de som s\u00e5g p\u00e5 och grimaserade och de som argumenterade om kvantfysik. Robben tillh\u00f6rde f\u00f6rsta gruppen. ”En sista beerpong”<\/em>, t\u00e4nkte han\u00a0f\u00f6r andra g\u00e5ngen.\u00a0Fr\u00e5n stop till stop, f\u00f6rst lonkero, sedan \u00f6l nonstop. Vem skulle ha t\u00e4nkt att en efterfest kunde g\u00e5 s\u00e5 vilt till?<\/p>\n * * *<\/p>\n V\u00e4gen hem skedde i ett \u00f6gonblick, som om varken tid eller rymd existerade mellan d\u00f6rrarna.\u00a0 Robben fumlar med sina nycklar, och svarar med mummel och svordomar. Luften \u00e4r fuktig och stilla. Enskilda bilar h\u00f6rs i bakgrunden. Robben \u00f6ppnar d\u00f6rren.<\/p>\n Fr\u00e5n v\u00e4gg till v\u00e4gg, stumlande och vajande tr\u00e4r Robben in i vad som verkar vara k\u00f6ket. Fr\u00e5n kylsk\u00e5pet tar han en iskall banan och s\u00e4tter den i sin mikrov\u00e5gsugn f\u00f6r att tinas. \u00c5tminstone var detta hans plan. Med bananen i handen s\u00f6ker Robben efter sin mikro i m\u00f6rkret. ”Vafan, den borde vara h\u00e4r”<\/em>, t\u00e4nker han. Efter mycket letande\u00a0hittar\u00a0han\u00a0en panel med sk\u00e4rm och knappar, och testar sig fram till den knappen som \u00f6ppnar luckan p\u00e5 mikron.<\/p>\n En lucka sm\u00e4lls upp.<\/p>\n Den frustrerade studenten l\u00e4gger in sin kalla banan och trycker in en etta p\u00e5 sk\u00e4rmen; ”Full power”<\/em>. Luckan sluts och mikrons ljuva hummande b\u00f6rjar, som sakta blir mer och mer h\u00f6gljutt. Ovanligt h\u00f6gljutt.<\/p>\n Ett lysande norrsken l\u00e4cker ut fr\u00e5n den bananfyllda luckan och sveper kring rummet. Rummet avger ett vitt brus i takten med norrskenets gula v\u00e5gor. Skenet tvinar bort, och brusandet tystnar till. Det m\u00f6rka rummet st\u00e5r stilla. Robben drar ett par djupa andetag.<\/p>\n Forts\u00e4tter om tre veckor…<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" P\u00e5 papper l\u00e4t Kampussitzen som en bra id\u00e9. Tr\u00e4ffa nya m\u00e4nniskor, f\u00e5 n\u00e5gra nya v\u00e4nner och ta kv\u00e4llen en aning lugnare. De blyga blickarna och s\u00e5ngavbrutna small talken var\u00a0karakteristiska f\u00f6r en l\u00e5ngsam start p\u00e5 sitzen. Sociala obekv\u00e4mheten l\u00e4ttade fr\u00e5n s\u00e5ng till s\u00e5ng. Dock f\u00f6r vissa var alkohol det enda botemedlet. Sitzen satte fart i sig. … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Minne: Prolog<\/span>