Kategoriarkiv: 2018

Texter från 2018

Redaktionens chilifest 2018

Den 9e april samlades redaktionen åter för testning.

I vår testades torkade Bhut jolokia chilin, a.k.a. Naga jolokia eller Ghost peppers. Dessa chilin är förfärligt starka och var certifierat  världens starkaste chili från 2007-2010. Styrkan av chilin mäts i en så kallad Scoville-skala. Scoville-skalan är proportionell med koncentrationen av kapsaicin, vilket orsakar den upplevda hettan av chilin. En jalapeño rankas kring 5 000 Scoville, en stark habanero rankas kring 100 000 – 300 000 och pepparsprej upp till 5 miljoner. Bhut jolokia chilin som starkast är omkring en miljon Scoville-enheter.

Ovan syns de torkade Bhut Jolokia halvorna.

Som förberedning köpte vi var sin mjölkprodukt för att skölja ner den fettlösliga kapsaicinen. Som en introduktion fick alla åt sig en ”mediumstark” spansk röd chili.  Redaktionen enades om att dessa chilin var extra milda och smakade som paprikor. Vi kryddade sedan chilina med diverse chilisåser för att piffa upp dem lite. Efter detta var det dags för grande finalen…

Vår idé var att äta en Bhut jolokia halva och sedan (försöka) recensera en film eller serie. Först efter recensionen fick recensenten ta åt sig sin munsköljande mjölkprodukt. För att få de torkade chilina ner för strupen tillsatt vi en tesked Devil’s Salad salsa.

Vi lottade om ordningen med hjälp av tärningskast. Frans blev utlottad som den första försökskaninen. Robert var andra och Sebbe valdes till tredje. Paul var fjärde i kön och till sist fick jag min tur. Nedan finns det bilder och redaktionens kommentarer om chilifesten.

Frans lyssnar på Pauls instruktioner före tagningen.

Redaktionen testar chili var verkligen inte min idé. Jag tål inte stark mat nästan alls, men å andra sidan så skall man väl alltid försöka och vara öppen mot nya upplevelser! Jag skulle recensera den första Star Wars filmen (alltså Star Wars – A New Hope, ifall någon inte visste), och trodde det skulle vara en lätt grej för jag har sett en flera gånger och kan handlingen “relativt”bra. Men detta var ju inte sant; jag var den första att testa vår chili och chilin vann mig helt 100-0. Det var länge sedan jag grät så mycket, men nu är det över :)”

– Frans

Robert är bestämd och redo att äta sin chili.

”Innan jag stoppade chilin i munnen hade jag inte egentligen tänkt på hur det skulle kännas. När jag sedan började recensera Star Wars Episode III: Revenge of the Sith förstod jag så småningom implikationerna av att inmundiga en Bhut Jolokia. Vätskor började flöda ut ur diverse hål i ansiktet och tungan kändes som om den satt fast i en skog av glödande järnspikar. Själva recensionen gick inte så bra, men åtminstone fick jag med Anakins och Obi Wans episka duell på planeten Mustafar, vars infernaliska hetta var det närmaste som kunde jämföras med upplevelsen i min mun.”

”10/10, would suffer again” – Robert

Bild på Sebbe strax efter hans recension. Frans sitter bakom med en ”Thousand Yard Stare”.

”Kryddstark mat är inte något som hör till min vardag. Jag har dock alltid trott att jag kan hantera kryddstark mat väl. Det visade sig vara fel. Helt fel. Jag försökte rescensera och återge handlingen i Pulp Fiction men jag kom inte längre än halvvägs innan jag kastade in handduken. Smärtan koncentrerade sig till en punkt längst bak i munhålan, och kändes som om ett vitglödgad knivblad pressades mot svalget. En liter yoghurt och en timme senare hade smärtan förflyttat sig ned till magen och där låg den och glödde resten av kvällen.”

”Aldrig mer.” – Sebbe

Paul ögar misstänksamt på sin chili-cocktail.

”Vi fruktade vad som var att komma, medan alla också verkade ivriga över att prova på något dumt (och kanske även en aning masokistiskt). Jag var fjärde i tur, så jag hann se hur andra redaktörer tog sig igenom det brinnande infernot förrän det blev min tur. Jag kryddade min chili med lite extra hotsauce för att försäkra en eldig upplevelse, och det var ju nog en upplevelse. Hjärtat började bulta hårdare, medan det blev svårare att prata. Recenserade kort filmen The Illusionist medan jag “njöt” av chilin. Slutliga värderingarna för min del blev 9/10 för filmen och 22/22 (lite för mycket) för chilin.”

– Paul

Till sist var det min tur. Ärligt talat så hade jag förväntat mig en mera smärtsam upplevelse. I början brände chilin förfärligt (speciellt när det började svida i näsan) men ganska strax efter det började lågorna dö ut. Jag recenserade den animerade tv-serien Avatar: The last airbender, och när jag kom till andra säsongen beslöt jag att ta en till chili, ifall den första råkade vara en svaging. Jag höll genomgången en aning kortare för de två sista säsongerna, fast jag tycker jag skulle ha klara av det en längre tid. Jag ger Avatar-serien en 4/4 och chilin en 8.3/9.

Vi filmade även allting, for science!  Här finns en kompilation av de bästa och värsta delarna av hela prövningen: https://www.youtube.com/watch?v=tu-WTqbqdn0

Tackar till Sonja Wikström för klippningen av chilifest-videon!

Waffe

PS. Om någon vill pröva på en likadan Bhut jolokia så kan ni kontakta mig!

Dagen då jordens naturresurser tog slut

Den 11 april tog jordens naturresurser slut. Liknande formuleringar har dykt upp på nyhetssajter i form av fängslande rubriker. Den är dock lite missvisande: de naturresurser som jorden kan förnya under ett år tog slut. Men det är inte heller hela sanningen. Den korrekta meningen skulle vara: den 11 april 2018 tog de naturresurser som jorden kan förnya under ett år slut, ifall hela mänskligheten konsumerade som vi i Finland gör. Denna mening är dock inte alls lika dramatisk som den inledande men betydelsen var åtminstone för mig aningen chockerande.

Några länders specifika ”Overshoot Days” 2017.

Jag har levt med en naiv världsbild som säger att vi i Finland tänker miljösmart. Inte att vi går i bräschen för miljövänliga lösningar, men nog att vi skulle vara bättre än vad vi tydligen är. Enligt Earth Overshoot Day [1] så skulle det behövas 3,6 jordklot för att täcka mänsklighetens behov ifall alla konsumerade som vi i Finland gör. På Global Footprint Networks [2] hemsida finns stora mängder statistik på flera länders ekologiska fotavtryck. Finland är inte på något vis sämst i denna statistik. De länder som har minst (och således bäst) fotavtryck är oftast mindre industrialiserade.

Befolkningsmängden på jorden mellan 1950 och 2100 enligt FN:s rapport från 2017.

Ett ur globalsynvinkel mera intressant datum är den så kallade ”Den ekologiska skuldens dag” (eng. ”Overshoot Day”). Denna inföll år 2017 den 2 augusti. Då tog jordens, under ett år förnybara, naturresurser slut. Denna uppskattning är gjord med alla länders förbrukning av naturresurser i beaktande. Detta betyder att det skulle krävas 1,7 jordklot för att upprätthålla den konsumtion som mänskligheten har just nu. Då är frågan: konsumerar vi människor för mycket eller finns det för många av oss?

Överbefolkning tycks vara en av de vanligaste premisserna i moderna katastroffilmer och post-apokalyptiska thrillers. Men det är inte enbart ett billigt Hollywoodtrick. Överbefolkning är ett växande problem på många håll i världen och enligt FN:s prognos från 2017 [3] så kommer jordens befolkning vara över 11 miljarder år 2100. Detta som resultat av den fortgående stora befolkningstillväxten i Afrika (Afrika kommer enligt prognosen år 2100 tävla mot Asien om titeln som jordens folkrikaste världsdel).

Uppskattningarna som Earth Overshoot Day presenterar i form av nödvändiga antal jordklot har från flera håll fått kritik för att vara överdramatiserade publiceringsknep som tar felaktig fakta och statistik i beaktande. Personligen måste jag hålla med om att en stor del av informationen som presenteras på deras hemsida har bristfälliga källhänvisningar.

Ett faktum kvarstår dock: fortsätter vi i den takt vi håller nu så finns det en risk att framtiden kommer föra mera negativt än positivt med sig. Det är möjligt att varje enskild individ måste bidra för att en ljusare framtid ska säkras. Jag är ingen miljöaktivist, jag kommer inte heller kasta omkull min vardag för att säkerställa kommande generationers tillvaro och jag kommer definitivt inte kräva att andra gör det. Men jag kommer göra någonting. Jag kommer att försöka ta det miljösmarta alternativet ibland när tillfället ges. Och jag önskar att flera skulle försöka samma.

Sebbe H, ibland miljömedveten fysiker.

Källor:
[1] https://www.overshootday.org/
[2] https://www.footprintnetwork.org/
[3] https://esa.un.org/unpd/wpp/Publications/Files/WPP2017_KeyFindings.pdf

Standardhävningstidens påverkan på pünschenprestationen

Tjohejsan,

Nu är det igen dags att läsa en ny väldigt nyttig pünschenartikel! Denna gång undersökte jag (helt på teoretisk nivå) hur den totala tiden för pünschenprestationen påverkas av tiden det tar att fylla, häva, samt ge flaskan vidare .

Vi gör följande approximationer: varje påfyllning samt tömmande av stopet tar en specifik standardhävningstid (hädanefter sht) och att man alltid fyller hela stopet (dvs. antalet gånger detta händer är variabeln antalStop = 11.6666…). Den tolfte påfyllningen tar lika länge som de tidigare även om den inte är 3cl. Detta pga att domarna måste hinna reagera för att godkänna att flaskan är tom! Därtill antar vi att tömmandet av fatet tar 1.5s (hävarna är rutinerade och spiller ej mycket). Efter detta är prestationen godkänd.

Den så kallade punschfunktionen (här kallad med variabeln totalTid) är en grov approximation för hur själva prestationen framlöper. Den är till 100% en approximation av skrivaren själv (tar inget ansvar för att den skulle vara realistisk), men här följer en förklaring till den:

  1. I början tar det en stund för båda hävarna att vänja sig till den kalla punschens viskositet (eftersom den kraftigt kan variera från gång till gång). Därför tillsätts 0.2s till båda hävarnas första hävning, varefter det går snabbare och hävningen tar sht + 0.1s.
  2. Den tredje hävningen fortlöper igen bättre, och hävningstiden blir sht.
  3. De snabbaste hävningstiderna är de fjärde hävningarna för båda hävarna, samt den femte hävningen för hävare 1. Nu är hävningstiden sht – 0.1s.
  4. Vid den femte hävningen börjar hävare 2 redan fundera att flaskan börjar ta slut småningom och häver sitt stop med tiden sht.
  5. De sjätte hävningarna börjar bli redan lite försiktigare för att båda hävarna vet att prestationen närmar sitt slut och man vill ju såklart minimera spillet, men fortfarande minimera antal hävningar som måste utföras (med andra ord så siktar de på den optimala mängden hävningar som är antalStop). Därför blir hävningstiden sht + 0.1s.
  6. Hävare 2 har den sista hävningen från stopet. Då finns det dock endast 0.666…cl kvar, men för att domarna är endast människor tar det en kort stund för att reagera samt meddela hävarna att ”flaskan är tom”, därför blir hävningstiden även här sht + 0.1s.
  7. Hävarna är rutinerade och spiller ej mycket, men för att det hör till att man slickar fatet som sista grej, samt att domarna skall hinna reagera när (det tomma) fatet slår i bordet och tidtagningen tar slut, läggs ännu 1.5s till den slutliga prestationen.

Den använda ”pünschenfunktionen” (samt övriga variabler) som förklarades just ser ut som:

totalTid = 2*(sht+0.2) + 2*(sht+0.1) + 2*sht + 3*(sht-0.1) + sht + 2*(sht+0.1)+1.5;

punschFlaskaVolym = 35;
stopVolym = 3;
antalStop = punschFlaskaVolym/stopVolym;

Till följande granskar vi hur snabb den totala pünschenprestationen blir med olika sht.

sht  totalTid
3.5   44.0
3.7   46.4
3.9   48.8
4.1   51.2
4.3   53.6
4.5   56.0
4.7   58.4
4.9   60.8
5.1   63.2
5.3   65.6
5.5   68.0
5.7   70.4

_Frans