Nu har det gått en vecka sedan två av Spektrums hedersmedlemmar presenterades och nu är det dags för de resterande tre. I dagens presentation kommer två kemister och en datalog att presenteras. Ordningen kommer att vara från den minst kända till den mest kända, om man ser på antalet publikationerna i Web of Knowledge.^[1] Därför börjar vi med Linus Torvalds, som dock med minst publikationer säkert är den mest kända (åtminstone på ett allmänt plan). Efter det kemisterna doc. Henrik Konschin och professor emeritus Pekka Pyykkö.

Linus Torvalds

Linus Torvalds började studera datavetenskap vid Helsingfors universitet år 1988 direkt efter gymnasiet. Efter ett år av studier tjänstgjorde han vid Nylands brigad. Under de kommande åren började han utveckla Minix, ett unix-liknande operativsystem. På grund av att han inte var helt nöjd med terminalemulatorn i Minix så skrev han en egen. Det här blev sedan grunden för Linux.^[2] Även under denna tid var han en aktiv medlem i Spektrum (Det är väl bara att fråga de personer som var aktiva under samma tid).

Den 17 september 1991 utkom version 0.01 av Linux (och en månad senare version 0.02). I mars 1994 utkom Linux 1.0 på datalogen vid Helsingfors universitet, då med ett grafiskt användargränssnitt. År 1996 slutförde han sin pro gradu-avhandling med namnet ”Linux, a portable operating system” och fick ett laudatur för sitt arbete. Han flyttade sedan till USA och började jobba på Transmeta, som designade elsnåla processorer. År 2003 sade han upp sig och började på heltid att jobba med Linux-kärnan för Open Source Developement Labs. Detta företag slogs sedan ihop med ett annat och heter numera Linux Foundation.^[2]

Ett annat program som Torvalds har kodat är Git.^[3] Git är ett version-kontroll program (eng. version control), som håller reda på olika versioner av ett program. Programmet var i början designat för att hålla reda på Linux-kärnan men är nuförtiden en av de mest använda version-kontroll programmen. Torvalds blev år 1999 hedersdoktor vid Stockholms universitet^[4] och hedersdoktor vid Helsingfors universitet år 2000.^[5]

Doc. Henrik Konschin

Henrik Konschin är den person av dessa tre som det är absolut svårast att hitta någon information om. Han har åtminstone blivit medlem i Spektrum år 1968 och varit hjälpande KM det året. I början av sin akademiska karriär har han gett ut en massa artiklar om spektroskopi och Ramanspektroskopi.[1] År 1985 fick Konschin sin doktorstitel i kemi, med en doktorsavhandling om Ramanspektroskopi och kvantkemiska beräkningar för hydroxi- och metoxisubstituerade bensener.^[6] Efteråt har han även gett ut artiklar om både Ramanspektroskopi och kvantkemiska beräkningar för diverse material och ämnen.^[1] Han har jobbat på svenska kemen som föreläsare och gett ut några (delar av) böcker, t.ex. en om spektroskopi^[6] och en med räkneuppgifter till fysikalisk kemi.^[7] Henrik Konschin är även mycket känd inom Spektrum, inte bara för att han varit föreläsare, utan för stipendiet HK:s gunstling.

Professor emeritus Pekka Pyykkö

Pekka Pyykkö blev magister år 1964, nästa år licentiat och år 1967 doktor från Turun Yliopisto. Under de nästa 7 åren var han utomlands på diverse ställen runtom i europa. Efter det jobbade han 10 år som ”Associate professor” (vet inte exakta svenska översättningen) vid Åbo Akademi, med inriktningen kvantkemi. År 1984 blev han professor i kemi vid Helsingfors universitet och fr.o.m 1995 forskningsprofessor. Emeritus titeln fick han år 2009.^[8]

Pyykkö har hittills gett ut över 300 artiklar och även tre stycken böcker (inget konstigt att han toppade listan på web of Knowledge av dessa tre).^[1] De tre böckerna han har skrivit är ”Relativistic Theory of Atoms and Molecules I – III”. Dessa tre böcker behandlar som namnen säger den relativistiska teorin för atomer och molekyler och är samlingar om vad man vet om fenomenet. Böckerna är skrivna under tre olika decennier och sammanfattar det nya som har hänt mellan dem. Ett av hans nyare papper, som verkar mycket intressant, är ett expanderat periodiskt system.^[9] I den här artikeln beskrivs ordningen hur elektronskalen fylls, m.h.a. datorsimuleringar, för atomer med upp till 172 elektroner.

Fredi

[1] Web of Knowledge, http://apps.webofknowledge.com/
[2] Torvalds & Diamond, Just for fun. Menestystarina / The Story of an Accidental Revolutionary
[3] Git Homepage: git-scm.com
[4] www.su.se/om-oss/priser-utmarkelser/hedersdoktorer
[5] www.helsinki.fi/promootiot/filtdk/text6.htm
[6] www.finna.fi
[7] HELKA, Helsingin Yliopiston kirjastot: helka.linneanet.fi
[8] Pekka Pyykkös CV: www.chem.helsinki.fi/~pyykko/curriculum/curriculum.html
[9] Pekka Pyykkö, Phys. Chem. Chem. Phys.,2011,3, 161-168

Bilden på Pyykkö: http://www.chem.helsinki.fi/~pyykko/
Bilden på Torvalds: http://sv.wikipedia.org/wiki/Linus_Torvalds

Under den senaste (eller kanske näst senaste) gång jag deltog i ”De vises sten”, så var en av uppgifterna att nämna de hedersmedlemmar som Spektrum har. I tävlingens spänning glömde jag bort en av dem. Detta är ju nog lite pinsamt för någon som har varit ordförande, men efter lite undersökning har jag kommit fram till att det är flera av de yngre spektrumiterna som inte ens vet hur många hedersmedlemmar föreningen har. På grund av detta så bestämde vi på redaktionsmötet att vi skulle skriva två artiklar om Spektrums fem hedersmedlemmar. Passande nog så finns alla fyra vetenskaperna representerade bland hedersmedlemmarna och denna gång börjar vi med matematik och fysik.

Professor emeritus Sören Illman (matematik)

Professor Sören Illman studerade vid Helsingfors Universitet varifrån han blev färdig fil. kand (nuvarande magisterexamen) 1966. Sin doktorsavhandling gjorde han vid Princeton där han disputerade år 1972. Då han år 1975 utnämndes till professor vid Helsingfors Universitet var han yngst av alla professorer; då han gick i pension 2011 var han äldst. Illmans specialiseringsområde inom matematik är topologi och mer specifikt topologiska transformationsgrupper (det är okej, jag vet inte heller vad det är för något). Sören Illman är matematikern som kan sägas ha börjat forskningen inom transformationsgrupper i Finland ^[1].

Illmans mest kända resultat berör Hilberts femte problem. Begreppet Hilberts problem kommer från en matematikkonferens i Paris år 1900 där den tyske David Hilbert presenterade 23 problem vilka han ansåg var viktiga för matematikens utveckling ^[2]. Under århundradet har matematikerna definitivt lyckats lösa 10 av dessa. Förutom det så pågår det debatt ifall en del av dem är eller inte är lösta; är ett bevis om att problemet inte går att bevisa en lösning eller inte? Det femte problemet, som berör Liegrupper, hör till dessa ”tvivelaktiva” problem. På Illmans Wikipedia-sida står det att han skall ha löst problemet. Trots (Eller kanske: ”Som ett exempel av:”) Wikipedias höga pålitlighet är detta inte hela sanningen. Beroende på hur man tolkar problemet kan man anse att det blev löst på 50-talet i ^[3],[4]. Alternativt kan man tolka problemet mer allmänt, i vilket fall det är olöst och ekvivalent med Hilbert Smith konjunkturen ^[9]. Illman själv beskriver sitt bidrag till den olösta tolkningen av problemet som att han lade till ett extra antagande och på så sätt lyckades bevisa en del av frågan. Denna publikation ^[5] från 1995 tillhör hans mest kända verk.

Professor emeritus Dan Olof Riska (fysik)

År 2010 blev professor Dan Olof Riska vald till viceordförande för CERN:s förvaltningsråd och därmed den första finländaren i CERN:s ledning. Före det fungerade han som svenskspråkig professor i fysik vid Helsinfors Universitet 1980-2000 och chef för HIP (Helsinki Institute of Physics) 2000 – 2010. Dan Olof Riska studerade själv vid Tekniska Högskolan, varifrån han blev färdig magister 1967 och doktor 1974. ^[6]

En stor del av sin karriär har Riska forskat inom kärnfysik ^[6]. Riska är känd för bland annat sitt arbete med prof. Gerald Brown vid Stony Brook i USA ^{[7], [8]}. I en av deras publikationer presenteras för första gången en observabel, med vilken man kunde förklara träffytan för reaktionen som sker då växelverkan mellan laddade pioner ger upphov till elektrisk ström och ett magnetiskt moment, dvs. reaktionen som förklarar hur kärnkraft fungerar.

Åtminstone mellan 1980 och 2000 hade Riska en betydande roll i den svenskspråkiga fysikundervisningen vid Helsingfors Universitet. Samtidigt jobbade han med konsultjobb inom industrin och knöt kontakter som bl.a. hjälpte många fysikstuderanden, där säkerligen många spektrumiter kan inkluderas, att få en graduplats ^[6].

Jeremias

Källor:[1] Marja Kankaanrinta, ”Sören Illman palkittu”  ”Arkhimedes ” vol 3 (1997 )

[2] David Hilbert, ”Mathematical Problems”., Bulletin of the American Mathematical Society, vol. 8, no. 10 (1902), pp. 437-479. Orginellt publicerad på tyska i Göttinger Nachrichten, 1900, pp. 253-297, och Archiv der Mathematik und Physik, 3dser., vol. 1 (1901), pp. 44-63, 213-237.

[3] D. Montgomery and L. Zippin, “Small subgroups of finite-dimensional groups,”Annals of Mathematics. 56, s. 213–241 (1952)

[4]  A. Gleason, “Groups without small subgroups,”Annals of Mathematics.,56, 193–212 (1952)

[5]  S. Illman, “Every proper smooth action of a Lie group is equivalent to a real analytic action: a contribution to Hilbert’s fifth problem,”Ann. Math. Stud.,138, 189–220 (1995)

[6] Thomas Hackman, ”Dan-Olof Riska : pensionerad men fortsätter på toppen”  ”Arkhimedes” vol 3 (2012).

[7] D.O. Riska and G.E. Brown
Two-Pion Exchange and an Effective σ–Meson, Nuclear Physics A153, (1970) 8–16 8. D.O.

[8] D.O.Riska and G.E. Brown
Tensor Force and Exchange Currents in Triton Beta Decay, Physics Letters B32, (1970) 662–664

[9] Smith, Paul A. (1941), ”Periodic and nearly periodic transformations”, in Wilder, R.; Ayres, W, Lectures in Topology, Ann Arbor, MI: University of Michigan Press, pp. 159–190

Bilden på Illman:  http://wiki.helsinki.fi/pages/viewpage.action?pageId=31427520 (26.9.2013)

Bilden på Riska: http://research.hip.fi/user/riska/ (26.9.2013)