En o-ring \u00e4r en ringformad packning. I diskhon s\u00e5 hj\u00e4lper den till med att h\u00e5lla vattnet kvar i r\u00f6ren. I rymdf\u00e4rjan Challenger anv\u00e4ndes o-ringar som packningar i kopplingar mellan olika delar av booster-raketerna (eng. SRB), vilka anv\u00e4nds vid uppskjutningarna. Dessa testades under alla t\u00e4nkbara f\u00f6rh\u00e5llanden, extrem hetta och h\u00f6ga tryck, f\u00f6rutom ett: kyla. Och varf\u00f6r skulle man ha gjort det? Rymdf\u00e4rjorna sk\u00f6ts upp fr\u00e5n Cape Canaveral i Florida, en plats som s\u00e4llan f\u00f6rknippas med kyla. Men natten till den 28 januari 1986 sj\u00f6nk temperaturen ner till minus 8 grader celsius och steg aldrig \u00f6ver nollstrecket under uppskjutningsdagen.<\/p>\n
Materialet som o-ringarna var gjorda av hade aldrig testats vid temperaturer under 4 grader. Vid temperaturer under noll grader hade gummimaterialets egenskaper f\u00f6r\u00e4ndrats. De blev styva, mindre flexibla. Detta i kombination med kraftiga vibrationer vid uppskjutningen ledde till att gaser p\u00e5 \u00f6ver 2500 grader kunde l\u00e4cka igenom kopplingen. 73 sekunder efter uppskjutningen hade dessa gaser br\u00e4nt h\u00e5l p\u00e5 den externa br\u00e4nsle tanken och f\u00f6rvandlade Challenger till ett brinnande eldklot.<\/p>\n
En expertpanel uts\u00e5gs med uppgiften att hitta orsaken bakom olyckan. En av experterna var den teoretiska fysikern och Nobelprisvinnaren Richard Feynman. Vid sina unders\u00f6kningar blev Feynman \u00f6verraskad av okunnigheten hos NASA:s h\u00f6gsta chefer och splittringen mellan dem och NASA:s ingenj\u00f6rer. Till exempel s\u00e5 ans\u00e5g NASA:s ledare att det fanns en risk p\u00e5 1 p\u00e5 100000 att en katastrofal olycka skulle uppst\u00e5 i samband med rymdf\u00e4rje-programmet, medan Feynman uppt\u00e4ckte att NASA:s egna ingenj\u00f6rer ans\u00e5g att det fanns en sannolikhet p\u00e5 1 p\u00e5 200 att en katastrof skulle uppst\u00e5. Flera av de ledtr\u00e5dar som Feynman kom \u00f6ver, riktade hans uppm\u00e4rksamhet mot o-ringarna. Vid en TV-s\u00e4nd utfr\u00e5gning av chefer fr\u00e5n NASA och f\u00f6retaget som byggt raketen utf\u00f6rde Feynman ett mycket enkelt men lika s\u00e5 effektivt experiment: Han tog en bit av samma sorts o-ring som anv\u00e4nts p\u00e5 SRB-raketen, kl\u00e4mde ihop den med en skruvtving och placerade den i ett isbad, i ett vanligt dricksglas. Efter ett par minuter tog han upp gummibiten ur isbadet och avl\u00e4gsnade skruvtvingen. Biten av o-ringen \u00e5tergick inte till sin ursprungliga form, utan f\u00f6rblev hopkl\u00e4md.<\/p>\n
F\u00f6r en vecka sedan var det trettiotv\u00e5 \u00e5r sedan Challenger-olyckan d\u00e4r alla sju av bes\u00e4ttningen omkom. Allt detta p\u00e5 grund av att en av de 2,5 miljoner delarna som rymdf\u00e4rjan var uppbyggd av inte var tillr\u00e4ckligt noggrant testad.<\/p>\n
<\/p>\n
Sebastian H<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
En o-ring \u00e4r en ringformad packning. I diskhon s\u00e5 hj\u00e4lper den till med att h\u00e5lla vattnet kvar i r\u00f6ren. I rymdf\u00e4rjan Challenger anv\u00e4ndes o-ringar som packningar i kopplingar mellan olika delar av booster-raketerna (eng. SRB), vilka anv\u00e4nds vid uppskjutningarna. Dessa testades under alla t\u00e4nkbara f\u00f6rh\u00e5llanden, extrem hetta och h\u00f6ga tryck, f\u00f6rutom ett: kyla. Och varf\u00f6r … Forts\u00e4tt l\u00e4sa En kylig januarimorgon med katastrofala antaganden<\/span>