Årsfestvecka, smorsvästficka

I dundrande kravaller firades Spektrums 84:e (ja, eller 85:e om man frågar herr ordförande) under den gångna veckan. Både Spektrosor och Spektrakusar samlades på många ställen och många tider för att dricka, äta, och hedra Spektrum. Men vad hände egentligen? Ingen vet allt, speciellt inte jag, men följ med mig ändå på ett milt äventyr en vecka bakåt i tiden.

Årsfestveckan började egentligen först på tisdag, antagligen för att Svenska Naturvetarklubben bestämde sig för att ha månadsmöte på måndagen. Med heder och ära i våra hjärtan suckade vi djupt och väntade ett helt dygn. Men på brädspel väntar man aldrig för länge! Klustret anfölls och övertogs av en handfull krigsinriktade Spektrumiter som strävade efter världsdominans i flera timmar till musiken av Red Alert och Doom. Ja, en deltagare som förblir anonym kallade det för ”RISKfylld tidsförbrukning”, men vem vet vilket brädspel de spelade. Enligt den information som Spektraklet har fått tag på spelades det även beer pong under kvällen, vilket definitivt klassificeras som ett bordsspel.

En årsfestvecka skulle inte vara en årsfestvecka utan ett blixtrande snabbt månadsmöte. På onsdag bankades inga beslut igenom i racerfart på 16 minuter, trots några tekniska problem. Månadsmötet följdes upp av en redan traditionsenlig viskväll på Klubben med artisten Sebastian Björkqvist och gruppen Två Smeder (Johan Östman och Jan-Victor Björkqvist). Alla tre visade sina talanger med gitarr, röst, och roliga historier i visformat. För en kort stund var alltså Klubben en plats där högkultur blomstrar, vem kunde ha trott!

På torsdagen sökte Spektrumiterna efter något som skulle balansera ut onsdagens kulturupplevelse, och vad skulle vara bättre än ett besök till Vasagatan! Approbatur i Vasagatan XI såg hela nio deltagarlag utforska den ökända gatans mångfacetterade utbud av drycker, mat och antropologiska studier. Deltagarlagen nådde målet på Klubben i varierande skick och via olika mellansteg, men alla med lycka i sinnet! Laget MysMys tog en välförtjänt seger, men i överlag var alla prestationer av utmärkt klass!

Efter en kort återhämtning, dock lite längre för vissa, så besökte ett drygt dussin Spektrumiter Estlander & Partners i form av en företagsexkursion på fredag. En Spektrumit, som förblir anonym, kommenterade att besöket var lyckat även om de flesta deltagare inte kände till företagets verksamhet. Senast nu har alla deltagare en nära till perfekt förståelse av kapitalförvaltning, fantastiskt! Dessa kunskaper glömdes dock för det mesta då förköret slog i gång! Maten åts upp, sångerna sjöngs, spel spelades, och kolven togs. En bättre sammanfattning kan man knappt få fram, men roligt var det!

Lördagen karakteriserades givetvis av den efterlängtade årsfestsupén. Över 50 finklädda Spektrumiter och inbjudna gäster sökte sig till Kilta-sali i Kampen där årsfestveckans festligheter kulminerades. Under kvällen fick supégästerna njuta av utsökt mat, ett hejdlöst spex och ett årsfesttal av biträdande professor Mikael Ehn från Institutionen för fysik vid Helsingfors universitet. Årets HK:s Gunstling-stipendie, ett stipendie instiftat av Henrik Konschin för att belöna en välförtjänt gulis, utdelades i år till Aslak Fellman. Denna gång utnämndes Frans Graeffe till RGL, vilket är Spektrums viktigaste hedersbenämning. Gratulationer till båda!

Efterfesten på Alina-salen var en stor succé, så lyckad faktiskt att festen fortsatte nästa morgon på Klubben. Den traditionsenliga sillfrukosten serverades också på Klubben, men sådant vill ju ingen komma ihåg.

Nästa år fyller Spektrum 85 år, vilket innebär jubileumsfirande! Vi får se vad nästa årsfestvecka för med sig…

  • Jonas

 

 

Sagan om Enhetscirkeln

I begynnelsen skapades geometrin av guden Euklides. Ur Hans händer föddes allehanda polygoner och polyedrar. Med Hans ord väcktes de geometriska sanningarna ur sin mörka sömn. Och ur hans Hans sinne skapades Cirkeln, geometrins krona. Mången valde att fortsätta dväljas i Okunskapens Mörker, men de som följde Geometrins Ljus blev Euklides lärjungar. De blev de första matemagikerna. Dessa lärjungar vandrade stolt genom land och rike och spred den euklidiska geometrins magi, vördade och hyllade vart de än kom. Med matemagins hjälp byggdes blomstrande städer och hela kungadömen, och hög som låg lyssnade till matemagikernas råd.

I tusen år härskade den rena och exakta logiken i Euklides namn, men där det finns ljus finns det även mörker. Bland skuggorna föddes sfärisk och hyperbolisk avgudadyrkan, svartkonster frammanade av de första mörka matemagikerna. Med tiden växte mörkret sig allt starkare och tidigare upplysta riken störtade ned bland skuggorna. I Euklides namn gjorde de ljusa matemagikerna dock tappert motstånd under det krig som följde och lyckades hålla tillbaka mörkret. Först efter århundraden av bitter kamp återskapades balansen i världen och den euklidiska och den icke-euklidiska geometrins anhängare gick sina skiljda vägar.

Kampen mot de sfäriska och hyperboliska avgudarnas följare hade ändå lämnat sina spår i matemagikernas sinnen. En fruktan för mörkrets återkomst levde kvar ännu åratal efter kriget, och många av den nya generationens matemagiker började sträva efter allt större kunskap och makt inom geometrin. De arbetade inte längre tillsammans för att uppnå ett gemensamt mål, utan var och en strävade efter att själv bli mäktigast bland matemagikerna. Fantastiska satser och korollarier föddes under denna tid, men de mest ambitiösa bland Euklides följare blev aldrig nöjda. Ungefär två årtusenden efter de första euklidiska lärjungarnas tid klev så slutligen en man fram som skulle förändra allting.

Leonhard Euler levde högt uppe bland Alperna i Europa. Han var lärjunge till den mäktige matemagikern Johann Bernoulli och hade lärt sig mycket om geometrins hemligheter av honom. Men Euler ville veta mer. I denna tid av ständig tävling mellan Euklides följare i Europa kämpade även han efter geometrisk överlägsenhet. Han sökte djupt bland matemagins mysterier för att finna ett verktyg som kunde göra honom mäktigare än alla andra. Ensam på sin bergstopp experimenterade han och frambesvärjde heliga geometriska mönster, tills han slutligen fann sitt verktyg. Ur Euklides bländande ljus föddes Enhetscirkeln, härskare över alla cirklar!Euler skapar cirkeln

Med hjälp av detta nya verktyg dominerade Euklides snart hela den euklidiska geometrin och matemagin. Han kunde gå fram där ingen matemagiker gått förut och finna sanningar inom allt från differentialkalkyl och komplexanalys till talteori och till och med Enhetscirkelnfysikens dunkla områden. Med Enhetscirkeln i sin hand stod Euler snart högt över alla andra matemagiker, närmare självaste Euklides än sina medmänniskor. Fem lärjungar tog han till sin sida och upphöjde över resten av matemagikerna, och tillsammans såg de sig som härskare över världen.

Resten av matemagikerna åsåg dock Eulers växande makt med fasa. Ingen enskild människa kunde få ha sådan kontroll över matemagin. Även fysikerna, dessa oheliga hädare, fruktade Eulers makt, och tillsammans med de euklidiska följarna planerade de Enhetscirkelns fall. En första stor Allians mellan matemagiker och fysiker, ledda av Mayer och Playfair, marscherade djupt in i hjärtat av Eulers rike. Och på bergens sluttningar kämpade de.

Inte sedan de mörka tiderna hade sådan matemagi skapats som den dagen. Eulers lärjungar gjorde hårt motstånd, men en efter en fick de vika sig för Alliansens propositioner och logik, all sin makt till trots. Slutligen nådde matemagikern Tobias Mayer den boning som Euler låtit uppföra på bergets topp, och han stod öga mot öga med Enhetscirkelns mästare. Kampen som följde var fruktansvärd. Mayer var mäktig, men Enhetscirkelns makt var större. Euler slog ned sin motståndare med ett bevis som var briljant i sin enkla tydlighet och allt hopp tycktes vara förlorat då han gjorde sig redo för nådastöten.

Men i den stunden samlade Mayer sina sista krafter och slog Enhetscirkeln ur Eulers grepp. Euler gav ifrån sig ett tjut av vrede och missräkning, och i en väldig ljusblixt exploderade han och var borta. De kvarvarande matemagikerna samlades lättade kring Mayer, men alla kastade de olustiga blickar mot Enhetscirkeln. Var och en av dem hade bevittnat dess väldiga makt och de visste att den var allt för stor för en ensam matemagiker.

”Den måste förstöras”, sade Mayer med darrande stämma. ”Enhetscirkeln måste försvinna!”

”Men hur?” frågade någon missmodigt. ”Hur kan vi förstöra något så mäktigt?” Röster höjdes överallt med olika förslag, och skräcken i matemagikernas och fysikernas blickar var uppenbar. Men bakom skräcken skymtade begäret. Innerst inne önskade även de att få ta del av makten.

”Mina vänner!” ropade plötsligt matemagikern Monge och såg leende ut över sina kamrater. ”Ser ni inte att den är en gåva. En gåva från självaste Euklides. Varför inte använda detta verktyg för att besegra alla svårigheter och nå stor kunskap?” Och han lyfte upp Enhetscirkeln och höll fram den mot de övriga. En efter en grep de sålunda denna mäktiga cirkel, och en efter en tog de del av Eulers makt.

Från och med den dagen spreds Enhetscirkelns hemligheter till när och fjärran, både till euklidiska och icke-euklididiska följare, både inom matematiken och till andra vetenskaper. En ny tidsålder tog vid och världen blev sig aldrig   lik igen.

Men legenden talar om en arvtagare till Euler som en dag kommer att kliva fram för att återta Enhetscirkeln. Och härska över världen…Euler

Ansökan för utbytesstudier

Slutet av februari passerade oss just och därmed även ansökningarna om utbytes studier för hösten 2017. Ända sedan jag sökte till Gumtäkt visste jag att jag ville utföra en del av studierna utomlands. Säker på vad jag ville gick jag redan under min första månad i Gumtäkt och pratade med utbytes koordinatorerna för att förbereda för min ansökan, ovetande om vad jag gav mig in på. Eftersom jag just skickat in min ansökan och de långa nätterna av ångest och förvirrande är färska i minnet, tänkte jag skriva ett satiriskt inlägg om processen. Det vill säga läs detta med en nypa salt och en hel del humor. Ifall du planerar att ansöka om utbytesstudier kan kanske detta inlägg hjälpa dig då du känner dig vilsen, eller ifall du redan ansökt hoppas jag att detta inlägg kan få dig att le på smilbanden då du återupplever gamla minnen. Okej då kör vi.

Du kan se ansökan om utbytesstudier som en kamp om ”survival of the fittest”. Universiteten vill öka sina chanser att enbart de starkaste individerna blir antagna, varför de vid ansökan har dig gå igenom rad prövningar för att gallra ut de svagaste. Jag lärde mig snabbt att jag inte kommer att få mycket hjälp ifrån utbytes koordinatorerna, vars roll mest verkar vara att guida utbyteselever som valt Gumtäkt som studieplats och inte för oss som vill härifrån. Min teori är att de har en hemlig pakt med universiteten för att se till att du ensam går igenom den här kampen. Det här är en av deras första prövningar.

Gumtäkt har samarbeten med universitet runt om i världen, på den här länken kan du genom att välja din fakultet hitta en lista var det bara är att välja och vraka.

Låt oss säga att du hittat en skola som verkar intressant. Framför allt verkar studielivet, ursäkta kursutbudet, var något som skulle passa dig. Nu börjar det stora äventyret – navigera genom universitetets hemsida – fylld av kryptiska dokument, länkar som bara leder till en tom sida, eller min favorit: länkar konstruerade att fånga dig i en loop som inte leder någon vart. Det här är kanske den tyngsta delen, men du måste bara köra på envist på utan att ge upp.

Mitt tips för dig är att bokmärka (!!) alla nyttiga sidor och skriva ner all viktig information första gången du möter på de. Universitetens hemsidor är otroligt förvirrande. Du har troligtvis hittat fram till var du är nu genom noga utvalda beslut (läs: slumpvis klickat fram från länk till länk för du är frustrerad och har ingen aning vad du håller på med) och du kommer garanterat att glömma var du hittade den här ena avgörande informationen sekunden du lämnar sidan. När du senare försöker hitta tillbaka har du inget minne av en ända sida som dyker upp framför dig. Så lita på mig, bokmärk allt.

Gandalf

Nånting annat värt att nämna, när du äntligen lärt dig att navigera runt på det första universitetets hemsida kanske du märker att den här skolan inte var rätt för just dig. Varje universitet har en egen idé om hur en organiserad hemsida är uppbyggd. Så jag hoppas du ser framemot att gå igenom hela processen om att hitta väsentligt information om och om igen. Du kan ju trots allt inte veta om universitetet i fråga passar dig innan du hittat den avgörande informationen på deras hemsida.

Så du har hittat informationen du letar efter, jee. Om du trodde att universitetet skulle göra det svårt för dig att förstå vad de menar, trodde du rätt! Nu är det dags att börja dekryptera universitetets riktlinjer och krav för antagning. Varje land har egna krav på kvalifikation, som till först verkade omöjliga att uppfylla men som sedan i vissa fall visade sig vara det motsatta. De flesta skolor har flera tillagda punkter som kan ersätta saknandet av andra, vilket i slutändan resulterar i att så länge du andas och helst är inskriven på ett universitet, är du kvalificerad (grattis).

Michael

Nu är det dags för självaste ansökan. Varje skola har ett antal formulär du än en gång hamnar dekryptera för att sedan fylla i. Den här delen var för mig ändå den roligaste eftersom det nu kändes som om jag faktiskt kom nån vart med min ansökan. Mina skolor bad mig skriva en kort essä om mig själv, en essä som jag till största del höll desamma för alla förutom de delar jag ”justerade”, bara lite, för att bäst passa in på universitetet i fråga. Inget allt för stort, jag tycker jag höll min värdighet ganska bra i behåll. -Europas största forsknings center för aerosoler? Nämnde jag hur jag drömde om att studera system av finfördelade fasta eller flytande partiklar i gas, förrän jag ens kunde krypa? –

Nu är min ansökan inskickad och efter allt jag gick igenom är det kanske lite lustigt att jag bestämt mig för att skjuta upp mina utbytesstudier med minst ett år, eller kanske de förklarar just varför. Jag känner att jag hittat min plats i Helsingfors och även i Gumtäkt, varför det skulle vara synd att lämna den så fort. Jag är dock taggad att se vad den här ansökan resulterade i och ifall jag bestämmer mig för att söka nästa år, torde processen vara en hel del lättare. Jag rekommenderar starkt för alla som är intresserade att ge det en chans (se gallringen som ett test på hur motiverad du faktiskt är på att studera utomlands). Och viktigast av allt så är det här inlägget en smutta överdrivet för comic relief. Kom ihåg du kan alltid be om hjälp, speciellt av folk som gått igenom det förut :)

Addo

Galileos hämd och den olycklige tidsoptimisten

En tidsoptimist är en person som ofta kommer för sent, genom att tro sig hinna mer än hen faktiskt gör. Jag tillhör den skara individer som identifierar sig som tidsoptimister och dagligen finner jag mig vara försenad till diverse program. Ifall jag själv inte påverkas av min försening, så finns det ofta någon annan som berörs. Det gynnar sig inte alltid att vara tidsoptimist i dagens hektiska samhälle där stora delar av människans vardag är tidsbestämd ner till sekunden.

Vi har idag klockor som är så exakta att GPS-satelliter måste med jämna mellanrum justeras, efter att märkbart påverkats av den relativistiska tidsdilatationen, så att de är i synk med de på jordytan. Tidmätningen har dock inte alltid varit lika exakt men den har alltid varit relevant. Redan de första människorna räknade dagar mellan regntider, mellan sommar och vinter. De bestämde tiden med hjälp av solen och en nedstucken käpp i marken. Deras klocka hade tre markeringar: soluppgång, middag och solnedgång. Deras dag hade två tidsangivelser: förmiddag och eftermiddag. De levde enkelt och kände knappast av någon tidspress. Detta var tidsoptimistens gyllene tidsålder.

Men sedan kom en vetenskapsman och förstörde allt. Antagligen visste han inte vad han hade upptäckt. Eller egentligen, kanske han inte visste just då. Men många år senare visste han precis vad upptäckten kunde användas till. Och han använde sig av den. På ett sofistikerat och mästerligt uttänkt sätt. Allt för att tala om för utvalda människor i kommande generationer att det var han som hade rätt. Utvalda människor därför att just de hade förmågan att inse varför och att de just därför kunde inse vad de skulle göra för att klara sig undan hans arv till eftervärlden, hans förbannelse, nedkallad över en i uppblåst övermod dömande mänsklighet, en mänsklighet som försökte göra något utanför dess förmåga.

Jag talar förstås om Galileo Galilei och hur han betraktade en ljuskrona som pendlade i vinddraget i katedralen i Pisa. Med sina egna hjärtslag som tidsbestämning insåg han att pendelns svängningstid, dess period, var oberoende av hur lång pendelrörelsen var. Han hade upptäckt det viktigaste elementet i ett urverk: tidhållaren, frekvensgivaren. I ett urverk ingår dessutom en kraftkälla, en regulator, en växelmekanism och en urtavla. Det hade förekommit klockor med mekaniska urverk innan Galileos upptäckt men de var närmast mekaniska leksaker.

Upptäckten av pendeln gjorde att dygnet kunde delas in på ett mycket mer exakt sätt än tidigare. Galileo var en vetenskapsman, fascinerad av astronomi, fysik och matematik. Han hade sedan tidigare förstått att människans förhållningssätt till ett nytt naturfenomen gick enligt en bestämd ordning: att förstå, att definiera, att behärska och sen att ta kontrollen över fenomenet och försöka styra över det.

Det här hade Galileo i bakhuvudet när han yttrade de berömda orden: ”och likväl rör den sig”. Det gjorde han efter att han tvingats att ta tillbaka påståendena om att jorden var rund och kretsade kring solen. Han dömdes till livstids husarrest. Kort innan sin död gjorde Galileo en ritning på ett pendelurverk. Han satte pendeln i svängning och bollen i rullning. Han visste att människan därefter inte skulle ge sig innan dagen var sönderspjälkad i minsta beståndsdel och tiden indelad i nanosekunder. Men han hade redan då insett att människan aldrig kommer att kunna styra över tiden.

Det här var hans hämnd. Ett arv som tog kål på den lycklige tidsoptimisten. Mänskligheten som ideligen försöker göra något utanför dess förmåga är för evigt dömd att känna stress och ideligen titta på klockan. Och konstatera att den likväl rör sig.

Sebastian Holm, evig tidsoptimist med konstant tidsbrist.