Månadsarkiv: februari 2017

Galileos hämd och den olycklige tidsoptimisten

En tidsoptimist är en person som ofta kommer för sent, genom att tro sig hinna mer än hen faktiskt gör. Jag tillhör den skara individer som identifierar sig som tidsoptimister och dagligen finner jag mig vara försenad till diverse program. Ifall jag själv inte påverkas av min försening, så finns det ofta någon annan som berörs. Det gynnar sig inte alltid att vara tidsoptimist i dagens hektiska samhälle där stora delar av människans vardag är tidsbestämd ner till sekunden.

Vi har idag klockor som är så exakta att GPS-satelliter måste med jämna mellanrum justeras, efter att märkbart påverkats av den relativistiska tidsdilatationen, så att de är i synk med de på jordytan. Tidmätningen har dock inte alltid varit lika exakt men den har alltid varit relevant. Redan de första människorna räknade dagar mellan regntider, mellan sommar och vinter. De bestämde tiden med hjälp av solen och en nedstucken käpp i marken. Deras klocka hade tre markeringar: soluppgång, middag och solnedgång. Deras dag hade två tidsangivelser: förmiddag och eftermiddag. De levde enkelt och kände knappast av någon tidspress. Detta var tidsoptimistens gyllene tidsålder.

Men sedan kom en vetenskapsman och förstörde allt. Antagligen visste han inte vad han hade upptäckt. Eller egentligen, kanske han inte visste just då. Men många år senare visste han precis vad upptäckten kunde användas till. Och han använde sig av den. På ett sofistikerat och mästerligt uttänkt sätt. Allt för att tala om för utvalda människor i kommande generationer att det var han som hade rätt. Utvalda människor därför att just de hade förmågan att inse varför och att de just därför kunde inse vad de skulle göra för att klara sig undan hans arv till eftervärlden, hans förbannelse, nedkallad över en i uppblåst övermod dömande mänsklighet, en mänsklighet som försökte göra något utanför dess förmåga.

Jag talar förstås om Galileo Galilei och hur han betraktade en ljuskrona som pendlade i vinddraget i katedralen i Pisa. Med sina egna hjärtslag som tidsbestämning insåg han att pendelns svängningstid, dess period, var oberoende av hur lång pendelrörelsen var. Han hade upptäckt det viktigaste elementet i ett urverk: tidhållaren, frekvensgivaren. I ett urverk ingår dessutom en kraftkälla, en regulator, en växelmekanism och en urtavla. Det hade förekommit klockor med mekaniska urverk innan Galileos upptäckt men de var närmast mekaniska leksaker.

Upptäckten av pendeln gjorde att dygnet kunde delas in på ett mycket mer exakt sätt än tidigare. Galileo var en vetenskapsman, fascinerad av astronomi, fysik och matematik. Han hade sedan tidigare förstått att människans förhållningssätt till ett nytt naturfenomen gick enligt en bestämd ordning: att förstå, att definiera, att behärska och sen att ta kontrollen över fenomenet och försöka styra över det.

Det här hade Galileo i bakhuvudet när han yttrade de berömda orden: ”och likväl rör den sig”. Det gjorde han efter att han tvingats att ta tillbaka påståendena om att jorden var rund och kretsade kring solen. Han dömdes till livstids husarrest. Kort innan sin död gjorde Galileo en ritning på ett pendelurverk. Han satte pendeln i svängning och bollen i rullning. Han visste att människan därefter inte skulle ge sig innan dagen var sönderspjälkad i minsta beståndsdel och tiden indelad i nanosekunder. Men han hade redan då insett att människan aldrig kommer att kunna styra över tiden.

Det här var hans hämnd. Ett arv som tog kål på den lycklige tidsoptimisten. Mänskligheten som ideligen försöker göra något utanför dess förmåga är för evigt dömd att känna stress och ideligen titta på klockan. Och konstatera att den likväl rör sig.

Sebastian Holm, evig tidsoptimist med konstant tidsbrist.

Appropå, Vasagatan!

Appropbatur i Vasagatan är en fartfylld och äventyrlig Spektral tradition som ordnas varje år under årsfestveckan i mars.  Deltagarlagen, bestående av vanligtvis tre medlemmar, får under en kväll bekanta sig med Vasagatans varierande krogutbud för att samla in poäng i äkta studiestil. Ni som har varit med tidigare kan instämma i hur roligt och minnesvärt hela faderullan är, och ni som får vara med för första gången kan förvänta sig mycket skoj! Regler och information skickas av arrangörerna närmare årsfestveckan.

Den primära orsaken för denna skrivelse är att publicera min pro gradu-avhandling för min magistersexamen i Vasagatan. Tyvärr är den skriven på engelska, oklarheter klargörs (eller otydligas) gärna om ni hittar mig på Vasagatan under årsfestveckan. Ni kan läsa avhandlingen här:

Statistical relationships between price level and glass volume at drinking establishments on Vasagatan

Eftersom avhandlingen är lite väl seriös så tyckte chefredaktören och redaktionen att jag borde skriva något ”skoj”. För att hålla mig till temat, här följer några användbara termer inför årets Vasagatan (inspirerade av Teds Nya Ord).

Halarm
Halare + alarm
Alarmet som hörs då man försöker upprätthålla den sanna Spektrumandan genom att
besöka en krog som upprätthåller halarförbjud.
”Hördu Pekka, där kommer de igen, slå snabbt på halarmet före de hinner beställa fyra mustikkashottin.”

Ninjallu
Ninja + jallu
En shot som man lyckas inta utan att lagmedlemmarna märker av det.
”Kellervo kände sig törstig, så hon smög iväg på en snabb ninjallu medan lagkamraterna letade efter nästa krog.”

Poängslig
Poäng + ängslig
Den obehagliga känslan man får då man inser hur många poäng man har kvar för att ta en laudatur på ett år.
”Jag förstår inte hur vi ska hinna med 40 poäng till, är det bara jag som börjar känna mig lite poängslig?”

Mustikkalibrering
Mustikka + kalibrering
Då laget beställer fyra mustikkashottin och ger den fjärde till lagmedlemmen med sämst fiilis.
”Anna-Maria börjar se så morkkis ut att jag tror vi måst ta en mustikkalibrering.”

Stopportunist
Stopp + opportunist
Lagmedlemmen som hela tiden kommer på nya orsaker för att besöka en till krog istället för att åka till mål.
”Nej Börje, vi vill int veta vad en yllärilautanen är, vi hinner snart till mål. Sluta vara en sån stopportunist, nu går vi!”

Hinkognito
Hink + inkognito
Då man anländer till mål och bestämmer sig för att gömma sin identitet genom att utforska hinkens inre väggar.
”Vi vet inte vem det är, hen har varit hinkognito i många timmar.”

  • Jonas