Månadsarkiv: september 2015

Lite historia om längdenheter

meter-551288_1280

Mått baserade på människokroppen
I samband med att handeln utveklades i Egypten under år 2700 – 2300 f.Kr. uppstod behovet av ett standardiserat längdmått. Man började därför mäta längd i enheter utgående från kroppsdelar, t.ex. fot, aln och tum. Det första standardiserade måttet man känner till var en cubit som motsvarade längden från armbågen till den yttersta fingerspetsen, men det var inte så exakt, en cubit kunde vara allt mellan 380 mm och  529 mm. Man tillverkade en standardcubit som var en stav med längden en cubit, som även var indelad i 28 delintervall. Dessa delintervall var i sin tur indelade i mindre delar. Under samma tid hade man i Indien ett annat måttsystem. Det baserade sig också på människokroppen och där var det kortaste avståndet 3,5 centimeter och det längsta 3,35 meter.

cubit_new

Enhetliga mått i Europa
I Europa väcktes tanken på standardiserade mått på 1200-talet då man standardiserade några enheter i England. Det tog dock enda till 1600-talet innan man i verkligheten började sammanställa enhetliga måttsystem. I Sverige användes alla möjliga olika inexakta mått under den här tiden och dessutom användes det i Finland, förutom de svenska måtten, även ryska och engelska mått. Därför fick Georg Stiernhielm år 1665 i uppgift att konstruera ett system där vatten utgjorde sambandet mellan längd, massa och volym. Han föreslog också att man skulle använda decimalsystem med 10 som omvandlingsfaktor, men detta antogs först år 1855 i Sverige.

Nederländaren Christiaan Huygen föreslog i sin tur år 1669 att en längdenhet skulle vara längden på en sådan pendel som gjorde en enkel svängning per sekund. Senare kunde man dock konstatera att den längd på pendeln som gav en periodtid på två sekunder berodde på pendelns geografiska latitud, dvs. längden varierade beroende på dess geografiska läge, och därmed förkastades idén.

Den franska kyrkoherden Mounton föreslog en enheten, milliare, som skulle vara det samma som längden längs jordytan för en bågminut, dvs. 1/60 grad. Enheten skulle decimaldelas. Därför gjorde man under början av 1700-talet mätningar i Peru, norra Sverige och Sydafrika för att bestämma ett medeltal för en bågminut och på så sätt längden av en milliare. Idag används inte namnet milliare, utan nautisk mil för den här enheten, men man har under 1900-talet valt att fixera enheten till att vara exakt 1852 meter istället för att vara kopplad till vinkelmätning.

stiernhielm

Metersystemet
Efter den franska revolutionen gjorde man ett nytt försök att anta ett universellt längdsystem. Då föreslog man att man skulle använda längden på en sekundpendel vid den 45:e latituden. Detta förslag kom ändå att kullkastas av förslaget att använda Mountons tanke på att utgå från jordens omkrets.

Man delade in sträckan från nordpolen till ekvatorn längs Parismeridianen i 10000 delar och kallade en del för en meter. För att få reda på hur lång en tiotusendel av den sträckan var mätte man avståndet från Dunkerque till Barcelona och med hjälp av triangulering kunde en meter räknas ut. År 1799 började metersystemet användas, men det tog ännu sju år innan man hade gjort tillräckligt noggranna mätningar för att man skulle kunna tillverka en måttstav med längden en meter, den s.k. Arkivmetern.

Senare märkte man att man hade mätt fel och att Arkivmetern egentligen var ungefär 0,2 millimeter för kort, men då var det för sent att ändra den. Istället ändrade man definitionen till längden på Arkivmetern.

En noggrannare meter
I och med nya forskningsområden och ny mätutrustning kom krav på en noggrannare definition av metern under mitten av 1900-talet. År 1960 definierades metern på nytt. Då var den 1650763,73 våglängder av orange ljus hos isotopen krypton-86. Denna definition kom man fram till genom att mäta det uppmärkta avståndet på Arkivmetern.

En ännu bättre definition, som även är den nuvarande, definierades i och med att man lärde sig bygga lasrar. Med hjälp av lasern kunde man bestämma ljusets hastighet väldigt exakt och därmed bestämde man år 1983 att metern är den sträcka ljuset hinner färdas på 1/299792458 sekunder.

Celina

Källor:
http://www.bgf.nu/historia/6/matt.html#1
https://en.wikipedia.org/wiki/Cubit
http://www.sp.se/sv/index/information/history/length/sidor/default.aspx
http://dspace.mah.se/bitstream/handle/2043/1044/Problematikimatematiskenhetsteknik.pdf
https://sv.wikipedia.org/wiki/Nautisk_mil
http://fof.se/tidning/2003/2/metern-for-evigt-felmatt
http://www.uppslagsverket.fi/bin/view/Uppslagsverket/MaattOchVikter

Bildkällor:
https://pixabay.com/sv/
http://www.shiklesfineartcreations.com/projects.php?action=viewProject&projectUID=43
http://www.vasteras-ff.se/vff/nyhet.php?nyhet=59